Om förståelse och objektiv kunskap

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 26 jan 2009 20:16

J R Auk skrev:Något slätande över tycker jag mig aldrig ha gjort, och inte heller säger jag att du bör göra dig av med normativa ståndpunkter kring hur vi skall förstå metafysik. Dock tycker jag att du begagnar dig av begreppet slarvigt och slänger det på idéer för att kunna avfärda dem utan argumentation. Det man kategoriskt antagit som "trams" eller liknande bör man ha sådan klar syn på att man utan problem på stående fot kan formulera vad det är som felar.


Primärt använder jag mig av begreppet metafysik i två bemärkelser. (1) Traditionellt borgerliga föreställningar om "själ" och "Gud", och (2) i en snävare bemärkelse där språket självt till syvende och sist måste betraktas som till själva sin essens varandes metafysik. Den förra typen är den jag kategoriskt avfärdar, och som har ersatts av vetenskapen. Den senare är mer subtil och svårtillgänglig, och genomsyrar också vetenskaperna. Menar mig ha tämligen klar bild över situationen, att du sen aldrig sett nåt skäl att förkasta metafysiken är en annan femma. Men så är du ju inte så noga att skilja fiktion från verklighet heller.

Jag ser inget skäl att ta Berkley på allvar, du menar att han inte går att avfärda. Se där vad olika uppfattning man kan ha!

J R Auk skrev:Jag ser hur alla tänkbara invändningar jag staplar om Platon, Descartes så försöker du ge faktiska svar. Det jag ville var att du skulle börja med att ge dem så mycket utrymme du kan ge dem, anta dem så långt du bara kan, och börja med att se till överensstämmelser i deras system, för att sen kritisera.


Hade jag gärna gjort, men då måste vi avgänsa oss än mer. Då kan vi inte tala om en "idealism" utan måste tala om specifika tänkare. Däremot hade det varit riktigt roligt, och nyttigt. Kanske borde vi söka beta av en tråd om nån specifik tänkare med jämna mellanrum?

J R Auk skrev:Kan du visa att du härleder materialism utan att du abstraherar detta från upplevelsen, och gör den avhängig någon förförestående förståelse för världen? Alltså du bygger materialismen från idealismen, eller vad som är naivt icke-beaktande av frågan (säger det mest med tanke på att du menade det ligga Descartes till last att han bygger på världen).


Det här menar jag ju, som jag svarade Johan Ågren tidigare, inte vara annat än ett språkligt bekymmer. Det finns ingen upplevelse-i-sig, utan upplevelsen är alltid om, eller av, något. Vad detta får för konsekvenser är lätt att räkna ut. Bl.a. kan vi då inte, som du, säga att den materiella världen skulle vara härledd från upplevelsen, däremot gäller dock fortfarande för idealismen att den tar sin abstraktion för det verkliga och inte det som den utgår ifrån för att göra sin abstraktion.

J R Auk skrev:Det här med enkelhet och estetik måste vara något helt annat du talar om, för det estetiska om något är väl sinnligt och kräver våran betraktelse?


Vet inte riktigt vad du är ute efter här, eller hur det relaterar till det som sagts. Kanske kan utveckla?

J R Auk skrev:Jag vet inte mycket om hans teori, har inte valt att argumentera för att han har rätt. Jag har enbart använt mig av en invändning som i mina ögon måste besvaras för att materialism skall vara rimlig. Och det är en svår invändning att bemöta om man inte skall sparka den under stolen.


Men detta med "idealism" kontra "materialism", hur kan det nånsin bli annat än att resa halmgubbar? Antingen håller man sig med stereotyper, schabloner, eller så diskuterar man specifika tänkare, eller rent av specifika verk (då också tänkare kan ändra sig från verk till verk, rent av inom ett och samma verk).

J R Auk skrev:Så var vi där igen, jag menar inte mig vilja finna en chokladsmaksidé. Jag menar att vi måste ha en idé om vad det än är för att vi skall kunna tala om den. Även om det är det okända som vi söker tala om så föreställs detta just genom "det okända".


Är det inte snarare så att det du behöver är endast att negera "det kända"? Du behöver veta att där finns nåt som skiljer sig från "det kända".

J R Auk skrev:Du anger materialism, det materiella är det faktiska.
Detta som jag kallar "evigt" säger du "blott vara något hos det materiella" (varför nu blott kommer med i ditt uttryck undrar jag, blott verkar vara det minsta det är om det är faktiskt).


Jag förstår alls inte varför det här skulle vara ett problem, eller en självmotsägelse hos mig som du påstår. Ser inte den knipa som du menar att jag måste söka ta mig ur.

J R Auk skrev: ... betänk att jag inte talar om det som är det faktiska, det materiella, utan det som jag kan fånga i tal, upplåta det för diskussion.


Sure, inga problem, det är fritt fram för dig att tala om precis vad som helst, men bara för att du kan tala om något så betyder det inte att det har en ontologisk status i paritet med andra ting.

J R Auk skrev: ... enbart bruket av negativa begrepp gör inte att jag inte talar om det faktiska. Snarare så återstår det att utröna


Det skulle jag heller inte påstå. Din utsaga var ju fortfarande positiv, även om det var en negation av vad som är blått.

J R Auk skrev:Minns att jag inte påstått oss veta detta med det "eviga", jag talar om något ontologiskt tänkbart inte huruvida vi epistemologiskt någonsin kan fastställa detta.


Men lite högre krav än så får man väl lov att ha? Allt som är tänkbart är ju för den skull inte riktigt.

J R Auk skrev:Genom att blott vara något materiellt, eller något som uttrycks av det materiella, och visar på en egenskap hos det materiella, så visar du att det jag talar om kan vara det faktiska, och att det som begreppen menar på, syftar till, kan rymma fakticiteter.


Det faktum att vi som materiella varelser har en förmåga att tänka saker som inte finns gör inte därigenom dessa saker till existerande. Att de existerar som "tankar" (som tanke-ting) innebär inte att de är ting. De existerar faktiskt som idealiteter - tankar/begrepp alltså - men inte på något annat sätt. Och de existerar endast i den skepnaden så länge de alls hyses av ett materiellt medium (som inskription i endera våra kroppars vävnader eller i något externt medium, typ pappersark eller dator).
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Rorschach
Inlägg: 655
Blev medlem: 25 jul 2008 01:54

Inläggav Rorschach » 26 jan 2009 21:45

Avantgardet skrev:Jag kan nog tycka det är fruktbart att skilja teori och praktik åt, på ett eller annat sätt.


Det instämmer jag i. Dock så skiljer jag inte på förvärvad förmåga och praktisk färdighet i någon nämnvärd utsträckning. Vad menar du att det skulle vara för skillnad mellan de båda?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 26 jan 2009 22:30

Använt så så ser inte heller jag nån större skillnad. Men vi sade ju inte endast "förvärvad förmåga", utan också förvärvad insikt. Att en insikt skulle vara synonymt med en förmåga är inte riktigt säkert.

Själv är jag emellertid kritisk till talet om "förmågor" överhuvudtaget, men det är en annan diskussion.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

scirocco
Inlägg: 2095
Blev medlem: 19 dec 2008 21:43

Inläggav scirocco » 26 jan 2009 22:35

För min del tycker jag att filosofi är att uttrycka sig så enkelt som möjligt. Men ni era djävla uppblåsta stroppar ..svänger er med tärmer,som jag visserligen förstår. Men aldrig skulle ta i min mun.Denna kritik är bara delvis riktad till dig Avant, bara delvis

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 27 jan 2009 02:04

Avantgardet, är upplevelsen alltid om eller av något det som är? Eller är det en relation till det som är?

Det faktum att vi som materiella varelser har en förmåga att tänka saker som inte finns gör inte därigenom dessa saker till existerande. Att de existerar som "tankar" (som tanke-ting) innebär inte att de är ting. De existerar faktiskt som idealiteter - tankar/begrepp alltså - men inte på något annat sätt. Och de existerar endast i den skepnaden så länge de alls hyses av ett materiellt medium (som inskription i endera våra kroppars vävnader eller i något externt medium, typ pappersark eller dator).


Problemet kvarstår. Hur menar du dig sluta dig till att världen, tingen och objekten är materiella utan att göra det genom en abstraktion från det upplevda, det ideella? Kan du eller kan du inte peka på ett ting som inte upplevs?

Jag accepterar inte Berkleys slutsatser men väl ett av hans argument. (den andra retoriska blåtiran du söker ge mig, jag behöver väl inte peka på den första? ;))

men bara för att du kan tala om något så betyder det inte att det har en ontologisk status i paritet med andra ting


Varför skulle jag påstå det?

Men lite högre krav än så får man väl lov att ha? Allt som är tänkbart är ju för den skull inte riktigt.


Eller detta?

Du måste ju låta mig argumentera för att vi ens kan diskutera sakerna meningsfullt när du kategoriskt avfärdar dem.

Din utsaga var ju fortfarande positiv, även om det var en negation av vad som är blått.


Och var den inte det första gången jag talade med liknande form av begreppsbildning? Varför ta denna vändning i valsen?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 27 jan 2009 03:43

Jag förstår som inte hur du hade tänkt dig att det skulle gå att meningsfullt prata om något som inte är upplevt, hur ska man förutom genom upplevelsen kunna ta del av något?

Retorik vet jag inte. Dock har jag svårt att förstå vad det är du försöker säga om jag har tolkat dig så fel som du ger uttryck för att jag ska ha gjort. Du får nog helt enkelt lov att presentera dina argument lite mer utförligt innan jag kan kommentera dina påståenden. Har du nyläst Berkley förresten? :wink:
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 27 jan 2009 04:10

Avantgardet skrev:Jag förstår som inte hur du hade tänkt dig att det skulle gå att meningsfullt prata om något som inte är upplevt, hur ska man förutom genom upplevelsen kunna ta del av något?

Retorik vet jag inte. Dock har jag svårt att förstå vad det är du försöker säga om jag har tolkat dig så fel som du ger uttryck för att jag ska ha gjort. Du får nog helt enkelt lov att presentera dina argument lite mer utförligt innan jag kan kommentera dina påståenden. Har du nyläst Berkley förresten? :wink:



Just att det inte meningsfullt går att tala om något som inte är upplevt gör att världen först ger sig genom upplevelsen, världen är primärt ideell (särskilt enligt din modell eftersom det då måste till begrepp för att vi skall uppleva något överhuvudtaget) och det materiella är en abstraktion från det upplevda. Du anförde som ett argument mot idealism att de gör en abstraktion från det materiella, jag ville bara visa att det samma sägs om din position från annat håll. Och den positionen har starkare utgångsläge menar jag.

Jag tror ju själv inte att världen primärt är ideell, utan tillskriver mig materialism som en troslära. Dock så ser jag problem i att visa hur jag kommer till att omfatta den trosföreställningen.

Sen är det klart att du kan postulera att allt upplevt är egentligen inskriptioner, eller vad du vill kalla det, i materien, men jag kan inte se hur det ges utan vad du kallar abstraktion.

Jag argumenterar ju emot din argumentation inte egentligen för något särskilt perspektiv.

Ps Vad är att säga att jag inte är så noga att skilja fiktion från verklighet annat än retorik Avantgardet? Eller erkänner du nu tillslut att dina glasögon får dig att se bättre, och dina begrepp dig att återge verkligare? Ds
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 27 jan 2009 08:29

Jag fortfar vara vidhäftad övertygelsen om logikens objektivitet liksom jag är övertygad om att logiken som redskap kan till slut förklara fenomen som vi inte begriper än så länge. Hittills saknar vi erforderlig insikt i logikens tillräcklighet på grund av brist vissa fakta. Till synes beter sig diverse partiklar i mikrokosmos obegripligt, uppstår skenbart från ingenstans, samt beter sig på ett sätt som inte någon har förklaring till, vilket fördenskull inte förintar logiken dess suveränitet. Men till syvendes och sidst är logiken det enda redskap som kommer att göra sådant begripligt som vi enbart kan spekulera i för närvarande, om än jag ställer mig tveksam inför föreställningen att vi kommer att kunna förklara varför vi finns till. Något som Hawkin har föresatt sig att lyckas med. Utsikten därom både fascinerar och förskräcker mig. Jag är rädd för att få veta, tror jag. Jag befarar att det kommer att beröva livet dess tjusning!
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 27 jan 2009 12:45

Erkki skrev:Jag fortfar vara vidhäftad övertygelsen om logikens objektivitet liksom jag är övertygad om att logiken som redskap kan till slut förklara fenomen som vi inte begriper än så länge. Hittills saknar vi erforderlig insikt i logikens tillräcklighet på grund av brist vissa fakta. Till synes beter sig diverse partiklar i mikrokosmos obegripligt, uppstår skenbart från ingenstans, samt beter sig på ett sätt som inte någon har förklaring till, vilket fördenskull inte förintar logiken dess suveränitet. Men till syvendes och sidst är logiken det enda redskap som kommer att göra sådant begripligt som vi enbart kan spekulera i för närvarande, om än jag ställer mig tveksam inför föreställningen att vi kommer att kunna förklara varför vi finns till. Något som Hawkin har föresatt sig att lyckas med. Utsikten därom både fascinerar och förskräcker mig. Jag är rädd för att få veta, tror jag. Jag befarar att det kommer att beröva livet dess tjusning!



Egentligen räcker det väl att fråga sig om universum har en struktur, i sig självt? För just genom en struktur som inte är beroende av oss, alltså det är inte genom att se den som den uppstår, så kan vi tillskriva logiken en grund, en källa till inspiration, för alla reflekterande.

Fast förklara för Hawkins handlar väl mest om att representera med en modell som är konsistent och plausibel.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 27 jan 2009 12:58

J R Auk, jag menar ju att det där egentligen inte är ett problem, för betänk följande: Är upplevelsen något annat, eller utöver, vad den är en upplevelse av/om? Om den inte är det, hur kan du då härleda en idealism? För mig har vi idealism först när vi menar upplevelsen vara en särskild substans, men jag ser inte att det är nödvändigt i detta skede. Tar vi istället formen för innehållet (upplevelsen istället för vad den är en upplevelse av/om) för att vara en substans, även om formerna givetvis alltid abstraheras från ett innehåll och inte tvärtom, så har vi att förklara hur upplevelsen av choklad självt smakar. Och vi hamnar således i absurditeter. Ska det talas om substanser så skall fan där vara substans också. Jag tycker helt klart det faktum att världen går att tänka sig utan mig, men inte jag utan världen, är något som talar ganska övertygande för materialismen.

Jasså, du syftade på den där! Det måste nog erkännas att det låg lite retorik i den. Mest för att provocera dig, förstås. Hade dock helt glömt bort den, men den verkar ha träffat rätt i min frånvaro. Däremot låg det allvar i det resonemanget också. Tidigare har jag fått för mig att du just tar fiktion för verklighet (i en ontologisk mening). Att du inte gör någon skillnad på naturvetarens beskrivning av verkligheten (alltså en fiktion i ontologisk mening) och den av oss direkt upplevda verkligheten. Har du ändrat dig i det avseendet? Annars måste jag nog låta den där gliring stå kvar. Mest för att djävlas.

Man kan ju tänka sig att vi skulle skilja verklighet från Verklighet. Den första är det vi alltid redan upplever, det senare (verklighet med stort V) är en abstraktion, ett postulat, som vi hela tiden förutsätter, och fortsätter skjuta till, som en institution, så länge vi söker tala om våra upplevelser. En idealitet alltså, som är centrum för alla våra diskussioner om världen och dess beskaffenhet. Men den är ju också alltid annorlunda än det vi upplever - som ju är upplevelserna och inte detta vi tänker. Tvärtemot Kant så ser jag dock ingen positiv existens i det (tänkandet, det är en tolkningsakt, inte en substans). Språket existerar som tecken, talade, skrivna, eller inpräntade på något sätt bara (ganska postmodern, utsträckt, tolkning av språkbegreppet här, arche-språk liksom). Det där är ju dock lite av grammatologens perspektiv.

Det materiella är ingen abstraktion från det ideella, utan upphov till det ideella, men vi har inget sätt att förstå det verkliga annat än genom språket. Det att vårt språk inte kan fatta något till sitt väsen ospråkligt, och endast kan ge oss substitut, innebär ju inte att det substitutet substituerar är härlett. Världen måste alltid tolkas för att vi ska kunna förstå, och vi står vad gäller förståelse alltid i ett metaforiskt förhållande till världen - på samma gång som upplevelsen alltjämt fortfar att vara direkt -, betraktar det som ganska självklart. Den verklighet som är bas för våra upplevelser kan vi aldrig fånga jämte språkliga representationer, men vi kan artikulera den här relationen till den.

Men jag fattar inte, hade du tänkt vaska fram klockrena argument för materialismen? Varför nödvändigtvis gå tillväga så? Är du positivistisk rationalist rakt igenom? Tror du verkligen det är möjligt att resa det perfekta logiska systemet? Ni är naiva säger jag. Det vi har är en rad olika (konkurrerande) tolkningar och anspråk på hur världen ser ut. Sen är det ju upp till oss vad tyngd vi ger det ena och det andra, och vilket bruk vi gör av dessa. Gillade annars att du krävde mark i klimatfrågan; så skall humanioran omläsas, omdefinieras, och tas tillvara på.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 27 jan 2009 15:43

Det vore väl för jävligt om strukturen vore beroende av oss! Hur skulle det se ut? I varje fall så skulle jag bli av med  mitt huvud som jag satte i pant. Visserligen är jag förtjust i hasard, men föredrar ändå spel grundade på logik.

Förmodar att du med konsistent avser det som logikern menar motsägelsefritt. Alltså en någotsånär motsägelsefritt trovärdig modell utan att fördenskull göra anspråk på att vara den ovedersägliga sanningen?
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 27 jan 2009 15:54

Erkki skrev:Det vore väl för jävligt om strukturen vore beroende av oss! Hur skulle det se ut? I varje fall så skulle jag bli av med  mitt huvud som jag satte i pant. Visserligen är jag förtjust i hasard, men föredrar ändå spel grundade på logik.


Det är klart den är beroende av oss! Den springer ju fram ur de axiom med vilka vi grundlägger den. Hela systemet är ett resultat av dessa grundläggande axiom. Att man sen kan finna en hel del komplexa mönster i strukturens mer perifera delar, ändrar inte det faktum att de är resultat av spelet som uppkommer till följd av att dessa antaganden görs. Det vanliga brukar vara att peka på icke-euklidisk matematik.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 27 jan 2009 15:58

Erkki skrev:Det vore väl för jävligt om strukturen vore beroende av oss! Hur skulle det se ut? I varje fall så skulle jag bli av med  mitt huvud som jag satte i pant. Visserligen är jag förtjust i hasard, men föredrar ändå spel grundade på logik.

Förmodar att du med konsistent avser det som logikern menar motsägelsefritt. Alltså en någotsånär motsägelsefritt trovärdig modell utan att fördenskull göra anspråk på att vara den ovedersägliga sanningen?


Tja jag tänker mig att det egentligen vore ett godtyckligt kaos, och enbart genom en skapelseakt från vår sida uppstår strukturen. Sen behöver vi inte gå in på hur det skulle ske att skapelseakten tar form, eller om den ens tar form. Man skulle kunna tänka sig att universum är allt som är möjligt också, så att alla strukturer, för att ens kunna betecknas strukturer, måste urskiljas och uppdelas, struktureras, för att framstå som något sådant. Det tycker jag även skulle ge skäl för oss att tala om strukturer som är beroende av oss, och inte är naturliga relativt systemet "universum".

Med konsistent avser jag det du nämner, eller nära nog i alla fall. Tänker mig hur fysiker överlag verkar arbeta, att bygga teorier som bäste förklarar alla observationsdata. Jag tänkte egentligen bara poängtera den svagare "förklaring" som jag menar att de söker än tex humankunskaperna gör.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 27 jan 2009 16:07

Avantgardet skrev:
Erkki skrev:Det vore väl för jävligt om strukturen vore beroende av oss! Hur skulle det se ut? I varje fall så skulle jag bli av med  mitt huvud som jag satte i pant. Visserligen är jag förtjust i hasard, men föredrar ändå spel grundade på logik.


Det är klart den är beroende av oss! Den springer ju fram ur de axiom med vilka vi grundlägger den. Hela systemet är ett resultat av dessa grundläggande axiom. Att man sen kan finna en hel del komplexa mönster i strukturens mer perifera delar, ändrar inte det faktum att de är resultat av spelet som uppkommer till följd av att dessa antaganden görs. Det vanliga brukar vara att peka på icke-euklidisk matematik.


Det är trivialt det du nu säger, frågan är ju hur den är beroende av oss. Om "oss" enbart betecknar den tvungna relation som analogt till språket måste finnas för att fenomenet skall upplåta sig för tal och reflektion, så är det relativt tomt, i min mening, att säga att den självklart är det. Vi ser istället hur "beroende" förändrar form som begrepp beroende på vad "oss" menar, och vilken relation som föreligger dem emellan. Som du säger: Den verklighet som är bas för våra upplevelser kan vi aldrig fånga jämte språkliga representationer, men vi kan artikulera den här relationen till den. Vilket är vad vi gör, och vi, liksom du, kallar den här relationen till världen för det faktiska. Så varför skapar vi en grund genom de axiom vi gör? Är det något vi casua sui uppfinner? Annars finns det väl ett mått av "världenhet" i det uppfunna, som kan kallas objektivt om det för alla framstår på samma sätt. (Annars skulle väl geometrin vara giltig för vissa men inte alla?)

Och med tanke på att allt detta är inskriptioner i det materiella, enligt din utsago, så är det ideella enbart vår deskription av det materiella. Det är då så att säga ändå ett beroendeförhållande mellan strukturer som finns "där ute" även om vi som subjekt och för att kunna tolka dem lyfter in dem i ideella sfärer.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 27 jan 2009 16:25

Avantgardet skrev:J R Auk, jag menar ju att det där egentligen inte är ett problem, för betänk följande: Är upplevelsen något annat, eller utöver, vad den är en upplevelse av/om? Om den inte är det, hur kan du då härleda en idealism? För mig har vi idealism först när vi menar upplevelsen vara en särskild substans, men jag ser inte att det är nödvändigt i detta skede. Tar vi istället formen för innehållet (upplevelsen istället för vad den är en upplevelse av/om) för att vara en substans, även om formerna givetvis alltid abstraheras från ett innehåll och inte tvärtom, så har vi att förklara hur upplevelsen av choklad självt smakar. Och vi hamnar således i absurditeter. Ska det talas om substanser så skall fan där vara substans också. Jag tycker helt klart det faktum att världen går att tänka sig utan mig, men inte jag utan världen, är något som talar ganska övertygande för materialismen.


Jag härleder inte en idealism, jag kallar idealism att världen primärt är upplevelse.

Och jag frågar dig kan du visa mig en värld utan upplevelse, vilket du svarat nej på. Då menar jag dig gått med på att du genom en abstraktion, negationen av dig själv som upplevare, kommit fram till idén att världen finns där ändå. Kan du hålla med om detta åtminstone?

Vadå särskild substans? Idealism är väl när världen är detta upplevande, och inte något i sig, utan vår upplevelse eller någon annans upplevelse (Tror att jag har idealisterna på min sida här av tolkningen).

För mig har vi idealism först när vi menar upplevelsen vara en särskild substans, men jag ser inte att det är nödvändigt i detta skede.


Du inser att du definierar idealism som något oförenligt med monism, eller så gör du begreppet "särskild substans" meningslöst? Genom att du gör det kan vi sluta oss till att du inte fångat det som många avser med idealism, eftersom det finna många monistiska idealister.

Är upplevelsen något annat, eller utöver, vad den är en upplevelse av/om?


Nej och alltså är detta av/om just upplevelse och inte materia, vilket vore att förutsätta något som inte kan observeras, att ge det sekundära, i motsats till det primära (upplevelsen i sig) positiv existens. Börjar du se invändningen som Berkley har?

Tar vi istället formen för innehållet (upplevelsen istället för vad den är en upplevelse av/om) för att vara en substans, även om formerna givetvis alltid abstraheras från ett innehåll och inte tvärtom, så har vi att förklara hur upplevelsen av choklad självt smakar. Och vi hamnar således i absurditeter. Ska det talas om substanser så skall fan där vara substans också.


Så du menar att du inte har känslor inför känslor? Har du aldrig känt lycka över känslan av lycka, eller fruktan inför känslan av fruktan? Är din invändning här ens relevant? Särskilts om du säger att allt ideellt, upplevelsen, är materiellt. Det måste till ett intet för att det inte skall vara substans i formen likväl som det som formen formas av.

Du leker med "smak" och "upplevelse", men det är snarare så att vi känner något, och benämner den känslan ibland som "smak" och ibland som "känns". Upplevelser smakar inte, det är glass som smakar och vi känner smaken genom upplevelsen.

Tror det är den här monismen som rör till det.

Därför jag ser det lättare att tala om dualism inom en monism, eller rent utav pluralism. Går knappt att tala annars.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster