Håller med dig. Hur ska man kunna lära sig ett språk utan att lära sig de ord språket är sammansatt av?
Johan
Moderator: Moderatorgruppen
Poängen är att de detaljer man lär sig samtidigt bör ingå i ett sammanhang för att vi ska minnas dessa, och för att vi ska uppleva det som roligt och meningsfullt. Uppfylls inte detta inte så blir det "korvstoppning"; svårt att lära sig, meningslöst och tråkigt. De människor som inte upplever det som "korvstoppning" är de som ser andra sekundära meningar med lärandet.
Camilla skrev:Hm. Jag är mer koncentrerad när jag ser LOST än när jag läser Wittgenstein och kommer även ihåg fler detaljer från LOST. Detta därför att jag hittar så mycket i serien att analysera och därför att den hos mig sätter igång så många associationer.
Camilla skrev:hovnarr skrev:Jag är exempelvis mer koncentrerad när jag läser Wittgenstein än när jag kollar på ett avsnitt av LOST, men ändå minns jag LOST-avsnittet bättre och kan ge (även om detta är svårt att värdera) fler detaljer om någon skulle fråga ut mig.
Hm. Jag är mer koncentrerad när jag ser LOST än när jag läser Wittgenstein och kommer även ihåg fler detaljer från LOST. Detta därför att jag hittar så mycket i serien att analysera och därför att den hos mig sätter igång så många associationer.
Vänligen
Camilla
Johan Ågren skrev:Ämnen som nu upplevs som "svåra" eftersom vi saknar deras sammanhang kan i stället förvandlas till meningsfulla och roliga. Om vi ska ha skolan kvar så måste den reformeras i en sådan rikning så eleven genomför studierna för deras primära funktion.
Nej. Jag tyckte att det var ganska OK att lära in glosor, även om de inte ingår i ett sammanhang. T ex flodhäst=hippopotomous. Det är ett rätt kul ord, hippopotomous.
Dessutom kan man lägga märke till att "hippo" betyder "häst" (resten av ordet betyder också nåt, men det har jag glömt). Det är också kul att lägga märke till.
Att jag tycker att det är kul beror inte på att jag ser någon "sekundär" mening med lärandet, utan på att jag helt enkelt gillar språket och vill lära mig det.
hovnarr skrev:Johan Ågren skrev:Ämnen som nu upplevs som "svåra" eftersom vi saknar deras sammanhang kan i stället förvandlas till meningsfulla och roliga. Om vi ska ha skolan kvar så måste den reformeras i en sådan rikning så eleven genomför studierna för deras primära funktion.
Låt oss då göra det. I avvaktan kan man gott fuska. Förhoppningsvis inser skolan det meningslösa i det och lägger ner det tråkiga. Sedan uppstår ett behov, eleverna söker sig själva till vad de behöver och då har vi en gyllene möjlighet att ge ett meningsfullt och roligt sammanhang till studierna.
§
Stefan skrev:Nej. Jag tyckte att det var ganska OK att lära in glosor, även om de inte ingår i ett sammanhang.
Å ena sidan står det klart, åtminstone för mig, att meningsfull inlärning är lättare än inlärning av ett 'lösryckt' ämne för vilket man inte kan uppbåda något intresse. [För dem som inte nöjer sig med anekdotisk erfarenhet, bekräftades detta (i princip) av Wundt redan på 1870-talet.]
Min uppfattning är att problemet med den svenska skolan inte är att den är för tråkig, utan att det finns för lite disciplin,
Jag köper inte ditt resonemang att vi lär oss enskilda ord för att vi älskar orden i sig.
Poängen är att de detaljer man lär sig samtidigt bör ingå i ett sammanhang för att vi ska minnas dessa, och för att vi ska uppleva det som roligt och meningsfullt. Uppfylls inte detta inte så blir det "korvstoppning"; svårt att lära sig, meningslöst och tråkigt. De människor som inte upplever det som "korvstoppning" är de som ser andra sekundära meningar med lärandet.
Jag menar endast att det är fel om de inte sätts samman till ett språk.
Disciplin behövs när verklig motivation saknas.
Ja, givetvis menade jag att man bara bör läsa lösa glosor och aldrig försöka sätta samman hela meningar.
Nej, disciplin behövs alltid och överallt.
Dessutom ser jag inte den undervisning som är så rolig att den kan få alla nioåringar att sitta stilla utan några som helst disciplinära åtgärder.
Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster