Studier - dygd - lust - korvstoppning

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 06 apr 2005 16:49

Camilla,

Håller med dig. Hur ska man kunna lära sig ett språk utan att lära sig de ord språket är sammansatt av? :) Poängen är att de detaljer man lär sig samtidigt bör ingå i ett sammanhang för att vi ska minnas dessa, och för att vi ska uppleva det som roligt och meningsfullt. Uppfylls inte detta inte så blir det "korvstoppning"; svårt att lära sig, meningslöst och tråkigt. De människor som inte upplever det som "korvstoppning" är de som ser andra sekundära meningar med lärandet. Vare sig "korvstoppningen" upplevs som negativ eller positiv så anser jag det vara olyckligt om det är på detta sätt.

Johan

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 06 apr 2005 16:56

Poängen är att de detaljer man lär sig samtidigt bör ingå i ett sammanhang för att vi ska minnas dessa, och för att vi ska uppleva det som roligt och meningsfullt. Uppfylls inte detta inte så blir det "korvstoppning"; svårt att lära sig, meningslöst och tråkigt. De människor som inte upplever det som "korvstoppning" är de som ser andra sekundära meningar med lärandet.


Nej. Jag tyckte att det var ganska OK att lära in glosor, även om de inte ingår i ett sammanhang. T ex flodhäst=hippopotomous. Det är ett rätt kul ord, hippopotomous. Dessutom kan man lägga märke till att "hippo" betyder "häst" (resten av ordet betyder också nåt, men det har jag glömt). Det är också kul att lägga märke till. Att jag tycker att det är kul beror inte på att jag ser någon "sekundär" mening med lärandet, utan på att jag helt enkelt gillar språket och vill lära mig det. Alltså är det inte så att "de människor som inte upplever det som "korvstoppning" är de som ser andra sekundära meningar med lärandet". Detta är en all-sats: "alla människor som...", och sådana motbevisas av ett motexempel. Jag är ett sådant motexempel. Jag är dessutom säker på att det finns många andra.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 06 apr 2005 17:04

Jo, jag roas också av ord allena, såsom rhododendron t.ex. Men det är ett tämligen blygsamt nöje. Jag tror att folk som roas av ord har lättare att lära sig dem mekaniskt, samt att en förståelse för ordets etymologi (t.ex. hippo=häst) gör inlärningen mer påtaglig, vilket också underlättar. De flesta roas dock inte av ord på samma sätt, så där måste andra knep till för att göra inlärning ovanlig/påtaglig.

Camilla skrev:Hm. Jag är mer koncentrerad när jag ser LOST än när jag läser Wittgenstein och kommer även ihåg fler detaljer från LOST. Detta därför att jag hittar så mycket i serien att analysera och därför att den hos mig sätter igång så många associationer.


Instämmer. Har du testat notpron? Du skulle gilla det.

4 8 15 16 23 42

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 06 apr 2005 17:08

Camilla skrev:
hovnarr skrev:Jag är exempelvis mer koncentrerad när jag läser Wittgenstein än när jag kollar på ett avsnitt av LOST, men ändå minns jag LOST-avsnittet bättre och kan ge (även om detta är svårt att värdera) fler detaljer om någon skulle fråga ut mig.


Hm. Jag är mer koncentrerad när jag ser LOST än när jag läser Wittgenstein och kommer även ihåg fler detaljer från LOST. Detta därför att jag hittar så mycket i serien att analysera och därför att den hos mig sätter igång så många associationer.

Vänligen
Camilla


Precis! Även om vi konstaterar att det är viktigt och intressant att läsa Wittgenstein så upplevs populära serier intuitivt meningsfullare då de spelar med redan etablerade associationer. Men destå mer vi läser Wittgenstein destå mer kan han bli en del av vår vardag och våra vardagliga reflektioner.

Skolan tenderar att alienera sig från att gynna en djupare bekantskap med svårare ämnen genom att eleverna stimuleras i andra "meningsfullare" riktningar. Skolan har potential att hjälpa eleverna med att prioritera fram meningsfulla relationer till kunskap, men gör det dåligt. Därför blir det som är viktigt samtidigt tråkigt. När då Hovnarr säger att vi ska fortsätta "fuska" oss igenom skolans tråkighet, så vänder jag mig mot detta eftersom jag upplever att vi har etablerat en tråkighet just där vi borde gå i mål. Ämnen som nu upplevs som "svåra" eftersom vi saknar deras sammanhang kan i stället förvandlas till meningsfulla och roliga. Om vi ska ha skolan kvar så måste den reformeras i en sådan rikning så eleven genomför studierna för deras primära funktion.

I huvudtaget är det ett stort problem i samhället med att människor alieneras mer och mer från att sätta in sina egna handlingar i konkreta meningsfulla sammanhang. Vi gör något för att få något annat, för att slutligen kunna förverkliga det vi egentligen vill göra. Sällan når vi det målet och våra liv blir fyllda av meningslösa handlingar. Eller så är det så illa att vi lyder under impulser som helt saknar verklighetsförankring i oss själva.

Johan

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 06 apr 2005 17:15

Johan Ågren skrev:Ämnen som nu upplevs som "svåra" eftersom vi saknar deras sammanhang kan i stället förvandlas till meningsfulla och roliga. Om vi ska ha skolan kvar så måste den reformeras i en sådan rikning så eleven genomför studierna för deras primära funktion.


Låt oss då göra det. I avvaktan kan man gott fuska. Förhoppningsvis inser skolan det meningslösa i det och lägger ner det tråkiga. Sedan uppstår ett behov, eleverna söker sig själva till vad de behöver och då har vi en gyllene möjlighet att ge ett meningsfullt och roligt sammanhang till studierna.

§

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 06 apr 2005 17:34

Stefan,

du säger själv nu att ett ord blir roligare när det får betydelse.

Nej. Jag tyckte att det var ganska OK att lära in glosor, även om de inte ingår i ett sammanhang. T ex flodhäst=hippopotomous. Det är ett rätt kul ord, hippopotomous.


Ordet blir "kul" för det har en rytmik och struktur, och det gör ordet intressant även om man helt saknar det omgivande språket. Du sätter då in det i ett annat meningsfullt sammanhang.

Dessutom kan man lägga märke till att "hippo" betyder "häst" (resten av ordet betyder också nåt, men det har jag glömt). Det är också kul att lägga märke till.


Det blir roligare och roligare...

Att jag tycker att det är kul beror inte på att jag ser någon "sekundär" mening med lärandet, utan på att jag helt enkelt gillar språket och vill lära mig det.


Du motiveras säkert av annat än att få betyg, jag tänker inte säga det, men däremot så sätter du in lärandet olika i meningsfulla sammanhang du också. Jag är tveksam till att du uppskatttar dadaism i litteraturform, eller gör du det?

Det är naturligtvis dumt att säga alla, men det blir lite surrealistiskt om språklärarna skulle börja fokusera på språkets rytmik i dadaistisk anda. Man får då definiera vad en språkutbildning är först och sedan försöka uppnå syftet. När man talar om utbildning så måste man göra detta för att det inte ska bli kaos. För språket så är nog det centrala kommunikation mellan människor, och detta borde vara motiverande för lärandet.

Rabbladrambla hurukalafilamantrikalianklatra ellotropiliaffa kaloppatralka lamoff!

Johan

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 06 apr 2005 17:50

hovnarr skrev:
Johan Ågren skrev:Ämnen som nu upplevs som "svåra" eftersom vi saknar deras sammanhang kan i stället förvandlas till meningsfulla och roliga. Om vi ska ha skolan kvar så måste den reformeras i en sådan rikning så eleven genomför studierna för deras primära funktion.


Låt oss då göra det. I avvaktan kan man gott fuska. Förhoppningsvis inser skolan det meningslösa i det och lägger ner det tråkiga. Sedan uppstår ett behov, eleverna söker sig själva till vad de behöver och då har vi en gyllene möjlighet att ge ett meningsfullt och roligt sammanhang till studierna.

§


Det tråkiga behöver levandegöras snarare än att läggas ner tror jag. Tror inte att kunskapskapitalet är hopplöst, snarare upplägget (pedagogiken). Bara det här med ett betygssystem som belönar och stimulerar senvägar verkar söndrande.

Johan

Användarvisningsbild
Camilla
Inlägg: 447
Blev medlem: 12 aug 2004 16:33
Ort: Uppsala

Inläggav Camilla » 06 apr 2005 17:57

Stefan skrev:Nej. Jag tyckte att det var ganska OK att lära in glosor, även om de inte ingår i ett sammanhang.


När jag gick i skolan lärde vi oss alltid glosor i ett sammanhang, i samband med någon text vi läste i läroboken. Ett problem var dock att dessa texter nästan alltid var väldigt tråkiga och ointressanta korta noveller som verkade ha skrivits av okända och oinspirerade författare enkom för att användas i läroboken.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 06 apr 2005 18:20

Johan/

Vad jag vände mig emot var att du tidigare sa att man måste sätta in orden i meningar. Det måste man inte.

Min uppfattning är att problemet med den svenska skolan inte är att den är för tråkig, utan att det finns för lite disciplin, och att föräldrar och samhälle inte uppmuntrar tillräckligt mycket till lärande. Inte minst socialdemokraterna är inte genuint intresserade av lärande, utan ser skolan mer som ett sätt att fostra samhällsmedborgare; medborgare som har demokratiska värderingar, etc. Man tycker inte att det finns ett egenvärde i att kunna mycket.

Som jag tidigare skrivit så visar Finland, som vad jag känner till praktiserar snarare en gammaldags skola snarare än de nya metoder ni står för, upp mycket bättre resultat än den svenska flumskolan.

Den lärare som jag lärde mig överlägset mest av, och på vars lektioner jag hade roligast, var en stenhård engelsklärare som körde hundra glosor i veckan och mycket grammatikundervisning. Han hade endast katederundervisning. Det roliga med honom var att han kunde väldigt mycket (inte bara engelska), och att han uppenbarligen tyckte att språk var något väldigt roligt. Hade jag haft såna lärare hela vägen hade jag oerhört mycket mer än jag faktiskt kunde när jag gick ut gymnasiet.

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 06 apr 2005 22:03

Jag måste bara säga att jag sympatiserar praktiskt taget lika mycket med Stefans som Johans nästan diametralt olika positioner. Å ena sidan står det klart, åtminstone för mig, att meningsfull inlärning är lättare än inlärning av ett 'lösryckt' ämne för vilket man inte kan uppbåda något intresse. [För dem som inte nöjer sig med anekdotisk erfarenhet, bekräftades detta (i princip) av Wundt redan på 1870-talet.]

Å andra sidan, är det väldigt svårt, att med rimliga resurser, forma hela grundskolan (som, måste vi erinra oss, utbildar cirkus 100 000 personer per årskurs per år; alltså nästan en niondel av den totala svenska befolkningen) efter den här principen. 'Meningsfullhet i inlärningen' kan dessutom betyda 100 000 olika saker i sammanhanget, varför - om vi ser till skolans primära uppgift: inlärningen av kunskap - katederundervisning, glostragglande och betyg når mycket goda resultat med mycket begränsade resurser.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 06 apr 2005 23:27

Å ena sidan står det klart, åtminstone för mig, att meningsfull inlärning är lättare än inlärning av ett 'lösryckt' ämne för vilket man inte kan uppbåda något intresse. [För dem som inte nöjer sig med anekdotisk erfarenhet, bekräftades detta (i princip) av Wundt redan på 1870-talet.]


Jag har aldrig hävdat att man ska lära ut saker lösryckt. Det är en grov förvanskning av vad jag sagt. Jag har sagt att det sätt man lär ut glosor på är rätt och rimligt.

Givetvis är det lättare att lära sig saker om det hänger ihop med andra saker man känner till. Att säga att man har den positionen är inte en mellanposition mellan min uppfattning och någon annan, utan exakt min uppfattning.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 06 apr 2005 23:45

MrTambourineMan,

jag tycker mig inte kunna se dessa "goda resultat", utan snarare människor som redan tidigt får till vana att distansera sig från sig själva till förmån för sekundära mål. Det här är saker jag ser och upplever, andra kanske ser det som normalt och hälsosamt. För mig bottnar det hela i detta.

Det kanske är resursmässigt oförsvarbart ur ett perspektiv, men ur ett annat så ger vi upp vår själ inför tillfälliga nycker och trender. Om vi inte satsar på detta så är alla andra satsningar enbart luftslott. När kunskapsinförskaffandet aldrig i sig berör oss med meningsfullhet - utan enbart blir något annat som inte har med kunskapen i sig att göra - så bedrar vi oss själva.

Jag tror också det går att göra förbättringar enbart genom att klargöra hur den mänskliga psykologin verkar i olika sammanhang. Att människan känner lust inför lärandet när det är meningsfullt är en universalitet. Att sedan rationalisera meningsfullheten så vi utvecklar våra förmågor i stället för att underminera dem är nästa steg. När det finns impulser att fuska sig igenom skolsystemet utan att lära (vilket den här diskussionen utgick ifrån) så är det olyckligt. Då är det slöseri på resurser. Detta tror jag är ett utbrett fenomen: Att klara sig igenom studierna så effektivt som möjligt, och uppbåda ett så bra betyg som möjligt, med så lite involverande i kunskapen som möjligt. Det görs då av den anledningen att incitamenten är något annat än kunskapen i sig.

Man kan då resonera att tvång är det enda sättet att få människor att i huvudtaget ta till sig någon kunskap. Men om vi redan från början ser på kunskapen som något ont människan måste lära sig, snarare än att göra den till en del av livet självt, så är man enligt mig ute och cyklar och skapar en väldigt konstig verklighet.

Stefan,

Man "måste inte" sätta in ord i meningar. Vi kan också lära oss dem för att få bra betyg eller för att visa oss på styva linan på annat sätt, men då tycker jag att man samtidigt frångår det kunskapsmässiga sammanhanget till förmån för något annat mindre bra. Jag köper inte ditt resonemang att vi lär oss enskilda ord för att vi älskar orden i sig. Allt kräver ett meningsfullt sammanhang. Ibland är vi blinda för dessa sammanhang och ibland har vi tydliggjort dem, det gäller allt i livet. Att du ger ett exempel på ett enskilt ord du tycker låter roligt i sig är väl löjligt och indoktrinerande för resonemanget. Det är väl ändå inte så du fungerar generellt när du läser glosor, och exemplet är väl på intet sätt något argument för hur elever ska förvänas plugga glosor med samma glädje och enusiasm utan att de sedan sätts samman i ett språk? Det är pedagogiskt riktigt att integrera enskild kunskap i ett sammanhang, och det blir då både motiverande, lustfyllt och lättare att lära sig.

Jag säger inte att det är fel att plugga glosor. Jag menar endast att det är fel om de inte sätts samman till ett språk. I sig själva - och utan språket -är de meningslösa annat än för sekundära mål (om man nu inte är dadaist och håller på med rytmer i stället för med språklig kommunikation). Att betona sammanhangen och primära orsaker till lärande är vad som bör stimuleras.

Min uppfattning är att problemet med den svenska skolan inte är att den är för tråkig, utan att det finns för lite disciplin,


Disciplin behövs när verklig motivation saknas.

Johan

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 07 apr 2005 00:16

Jag köper inte ditt resonemang att vi lär oss enskilda ord för att vi älskar orden i sig.


Jag har inte sagt att vi alltid gör det. Jag försökte bara motbevisa detta resonemang:

Poängen är att de detaljer man lär sig samtidigt bör ingå i ett sammanhang för att vi ska minnas dessa, och för att vi ska uppleva det som roligt och meningsfullt. Uppfylls inte detta inte så blir det "korvstoppning"; svårt att lära sig, meningslöst och tråkigt. De människor som inte upplever det som "korvstoppning" är de som ser andra sekundära meningar med lärandet.


Det är inte så att alla som lär sig enskilda ord gör det för att de vill ha högre betyg. Dessutom är det fortfarande inte klart för mig varför man ska sätta in substantiv och verb i meningar. Ärligt talat tror jag att eleverna skulle bli förolämpade av det:

Istället för:

Dragon=drake
Jump=hoppa
Purple=lila

skulle man alltså sätta in dessa ord i meningar, som:

The dragon flew.
The boy jumped.
The girl had purple shoes.

Jag ser inte poängen med det. Vissa ord måste man däremot sätta in i meningar, men detta görs redan.

Vad jag tycker är irriterande med din och hovnarrs attityd till dessa frågor är att det verkar som om ni tror att språklärarna är totalt dumma i huvudet. Om det skulle vara så oerhört bra att sätta in dessa ord i meningar, varför har det inte gjorts? Detta är ett vanligt problem i skolan; till skillnad från andra områden anser varenda en att de är experter på skolan.

Jag menar endast att det är fel om de inte sätts samman till ett språk.


Ja, givetvis menade jag att man bara bör läsa lösa glosor och aldrig försöka sätta samman hela meningar. Det framgår klart och tydligt från mina inlägg att det var det jag menade.

Disciplin behövs när verklig motivation saknas.


Nej, disciplin behövs alltid och överallt. Även snälla barn behöver känna att vuxna alltid är närvarande och kan rycka in om så behövs. Det finns inga skolor, förutom skräckvälden där barnen inte vågar göra några fel, där vuxna inte behöver göra många disciplinära ingripanden; låt vara oftast mindre, varje dag.

Dessutom, visst är det lättare att hålla koll på barn som känner sig motiverade, men även dessa måste man hålla ordentlig koll på. Dessutom ser jag inte den undervisning som är så rolig att den kan få alla nioåringar att sitta stilla utan några som helst disciplinära åtgärder.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 07 apr 2005 01:43

Stefan,

Jag tror vi håller på att fördumma diskussionen här. Vad jag talar är om att betona kunskapssammanhang i stället för fragmentarisk inlärning och sekundära incitament (och hot).

Ja, givetvis menade jag att man bara bör läsa lösa glosor och aldrig försöka sätta samman hela meningar.


Fniss. Jag vet snart inte om du skriver fel eller menar det du skriver. :)

Nej, disciplin behövs alltid och överallt.


Jo, men poängen är att det behövs mer av den varan där motivation saknas, och fungerar i sig inte som ett bra redskap för ett gott lärande. När barn är motiverade till att utföra vissa handlingar så lär de sig nya saker jättelätt. Om det däremot måste läras genom tvång så lär de sig det aldrig utan gör det (kanske) till slut ändå för att slippa obehag. Disciplin handlar om gränssättning, men lärande handlar om motivation. Att upprätthålla motivationen minimerar diciplinära åtgärder och detta visar på att något går åt rätt håll. Att hota någon - vilket "disciplin" innebär - visar endast på att man misslyckats med att motivera barnen i rätt riktning. Om barn är stökiga så kan man tysta ner dem genom att hota, eller så kan man lära dem innebörden av respekt. Gränssättning sker effektivast genom meningsfull motivation, och endast när detta misslyckas måste vi hota. Säger inte att det inte är nödvändigt att hota ibland, men siktet ska vara inställt på motivation. Genom bristande förmåga och insikt tar alltför många genvägen och försöker forma barn genom hot, resultatet är som bekant kaos eller terror.

Dessutom ser jag inte den undervisning som är så rolig att den kan få alla nioåringar att sitta stilla utan några som helst disciplinära åtgärder.


Nej men det existerar ändå en skala som man kan arbeta utifrån, och försöka göra det i en vettig riktning när man förstår värdet av det. Destå meningsfullare man kan presentera informationen för eleverna destå roligare blir det. Men det är svårt att göra detta när vi själva inte kan se någon mening med det vi lär ut. Det är ett arv vi själva bär med oss från skolan och som vi överför på våra barn.

Johan

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 07 apr 2005 09:35

Poängen blir att Johans inlägg stöds på att individen har ett eget intresse av att lära, givet det presenteras rätt, och det ger bäst resultat i inlärningen. Mendans Stefan baserar sina argument på att människor har kapacitet till inlärning och bör drivas för att uppnå kunskap. Varför utesluter den ena ståndpunkten den andra?

Det måste väl rimligtvis sägas att när väl eleven säger sig vilja veta hur man behärskar ett ämne så är inga metoder för inlärning fel (tja extrema metoder kanske). När vi väl aktivt söker kunskap behövs inga "trix".
Och med aktiv menar jag inte att vi tänker oss att vi vill kunna utan att vi försöker kunna, försöker förstå. Vi måste vara involverade i kärnan av det som vi lär.

Och det stödjer jag på det faktum att om du träffar en intresant person som du vill prata med, och denne har ett annat modersmål, så tar det inte lång tid (satt i sitt rätta tidsperspektiv) att lära sig språket.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 26 och 0 gäster