Zokrates skrev:Vem som är lyckligast är alltid den som vet minst. Ju mindre man vet desto lyckligare är man. Helst skall man inte ens ha en lust att vilja veta, eller en nyfikenhet som vill förstå samband och orsaker.
Om denne är en ateist eller en teist är sak samma.
Lycklig idiot!
Jag kan inte hålla med dig. Vad har skapat en sådan negativistisk syn? Jag är ateist, och jag anser mig lycklig. Jag vill hela tiden lära mig mer, och är nyfiken på saker och ting. Fastän jag inte är så gammal har jag bara blivit gladare och gladare (medan jag naturligt lär mig mer och mer). Har aldrig varit särskilt olycklig dock men tror inte heller att man kan vara helt lycklig innan man känner sitt jag, men det är lite utsvävande... Är jag en idiot då, enligt dig?
Algotezza skrev: Ja, främst vill vi överleva, oavsett -ism. Överlevnadsinstinkten sitter djupare än den religiösa instinkten, om den nu finns. Vi är survivister allihopa...
Jag tror det är sant, fastän vissa teister hävdar att de inte är ett dugg rädda/nervösa/otrygga inför döden. Har träffat dem som säger att de kommer vara helt lugna, de vet att de får komma till en "vackrare plats"...
Hursomhelst så vill jag, som vanligt, peka på vårat psyke. Vad vi än tror på och vad för -ism vi säger att vi tillhör, har vi, som Algotezza skriver, vissa psykologiska och primära instinkter som sitter ganska djupt. Precis som försvarsmekanismer (till exempel) tar de bara olika former.
Vid en konflikt kanske jag reagerar med ilska, medan en annan reagerar med att gå undan. Vid en "livsavgörande" händelse kanske teisten ber till högre makter medan ateisten försöker tänka rationellt eller något. Båda är inbyggda mekanismer, som bara skiljer sig från person till person beroende på arv, miljö, tro, osv osv...