Teistens/Ateistens hanterande av lidande och motgångar

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 11 jul 2007 13:34

Angelina skrev:Det finns ändå inga sanna ateister och teister, det är bara tillfälliga benämningar.  I nöden gör vi allt som står i våran makt oberoende av ism.
Eller vad vet jag hur en zen-buddhist regerar på livsfara? Lägger sig ner och väntar på döden med ett sävligt flin. Man kan riktigt ser hur tvivlet kokar. Ska jag försöka hjälpa mig själv? Eller stör jag då Guds ordning? Nej, inte tänka, bara vara, bara dö.



Den egentliga poängen?

*nope*


Ja, främst vill vi överleva, oavsett -ism. Överlevnadsinstinkten sitter djupare än den religiösa instinkten, om den nu finns. Vi är survivister allihopa...


A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 13 jul 2007 06:35

Algotezza skrev:Ja, främst vill vi överleva, oavsett -ism. Överlevnadsinstinkten sitter djupare än den religiösa instinkten, om den nu finns. Vi är survivister allihopa...
Tror inte jag är beredd att hålla med, jag tror snarare tvärtom. Religion handlar i förlängingen om att ge upp, inget annat.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 13 jul 2007 16:09

PopJimmy skrev:
Algotezza skrev:Ja, främst vill vi överleva, oavsett -ism. Överlevnadsinstinkten sitter djupare än den religiösa instinkten, om den nu finns. Vi är survivister allihopa...
Tror inte jag är beredd att hålla med, jag tror snarare tvärtom. Religion handlar i förlängingen om att ge upp, inget annat.


Menar du att religiös instinkt, om den finns, och överlevnadsinstinkt står i motsats till varandra? Vilken avgår med segern i regel?

A
Algotezza aka Algotezza

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 07 feb 2008 07:20

Finns det något vetenskapligt bevis, någon undersökning som visat att bön fungerar? Dawkins hävdar att det inte gör det, och att en undersökning tvärtom visat att bön _inte_ fungerar.

Om bön nu verkligen fungerar, varför har inte teister gjort någon jätteundersökning som visat det? Massor av teister lägger ju, på andra sätt, ner massor av energi på att försöka omvända ateister och agnostisker - bland annat genom att mångordigt hävda att bön fungerar, och genom att berätta anekdoter om när bön enligt dem har fungerat. Om nu bön fungerar, vore det inte mycket effektivare tids- och resursanvändning från teisternas sida att gå samman och bara en gång för alla lägga ned rejält med energi och pengar på att bevisa vetenskapligt i ett jättestort dubbelblindtest att bön fungerar? Ett sådant bevis borde ju få många fler ateister och agnostiker att överväga att bli religiösa. Varför lägger då teister inte något krut på att ta fram något sådant bevis? Den enda förklaringen jag kan komma på är att de inte kan, därför att att bön helt enkelt inte fungerar. Vad skulle annars förklaringen vara, till att de inte skapar och lägger fram ett sådant bevis, utan istället använder desto mer tid och energi och pengar på att försöka övertyga folk på långt mindre effektiva sätt?

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 07 feb 2008 08:35

Justin Case skrev:Finns det något vetenskapligt bevis, någon undersökning som visat att bön fungerar? Dawkins hävdar att det inte gör det, och att en undersökning tvärtom visat att bön _inte_ fungerar.

Om bön nu verkligen fungerar, varför har inte teister gjort någon jätteundersökning som visat det? Massor av teister lägger ju, på andra sätt, ner massor av energi på att försöka omvända ateister och agnostisker - bland annat genom att mångordigt hävda att bön fungerar, och genom att berätta anekdoter om när bön enligt dem har fungerat. Om nu bön fungerar, vore det inte mycket effektivare tids- och resursanvändning från teisternas sida att gå samman och bara en gång för alla lägga ned rejält med energi och pengar på att bevisa vetenskapligt i ett jättestort dubbelblindtest att bön fungerar? Ett sådant bevis borde ju få många fler ateister och agnostiker att överväga att bli religiösa. Varför lägger då teister inte något krut på att ta fram något sådant bevis? Den enda förklaringen jag kan komma på är att de inte kan, därför att att bön helt enkelt inte fungerar. Vad skulle annars förklaringen vara, till att de inte skapar och lägger fram ett sådant bevis, utan istället använder desto mer tid och energi och pengar på att försöka övertyga folk på långt mindre effektiva sätt?


Bön är för mig mer ett sätt att nå inre balans eller balans mellan mig själv och omvärlden än att uppnå en massa materiella och andra fördelar. Verbal självterapi. För mig jämställd i princip jämställd med annan verbal självsuggestion. Självsuggestion är inget fult eller dåligt i sig.

Poängen är dock att man vänder sig till "någon" som tänkes befinna sig utanför det egna psyket men som man får kontakt med via sitt psyke, vilket kan frigöra "undermedveten energi" eller något, på ett annat sätt än om man bara riktar sig till sig själv. Gud är väl "någon/något" man har kontakt med via  det undermedvetna, om man skall förklara det kvasipsykologiskt.

Man släpper taget om bönen om man rikter den "till Gud". Det är en av poängerna. Riktar man sig till sig själv håller man ju kvar greppet om den och då frigörs ingen energi. Eller hur det skall uttryckas. Men det är inget som kan prövas vetenskapligt, då effekterna ej kan mätas. Prövas kan bön bara om man menar den kan bota sjukdomar, och ge  andra mätbara effekter.

Jag vet inte om det är en lyckad grund att "bli troende" därför att man tror man skall bli "Guds gunstling" och tjäna massor av pengar och förbli frisk och leva i 150 år... Egoism och girighet som grund för att tro? Det håller inte. Då blir det som i USA med, i mina ögon,  vidriga tv-pastorer...

Köp en trisslott i  stället!  Det är ju ändå Mammon som styr denna värld!

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 07 feb 2008 08:40

Jag tycker dock att tanken _borde_ kunna skapa övernaturliga effekter, t.ex. att bord flyttar sig och liknande. Men i så fall bara för den som skapar med tanken, inte för andra observatörer. Och därmed går det inte att bevisa för någon annan att det funkar, men man kommer själv att veta att det funkar.

Eftersom universum är oändligt, finns det ett oändligt antal exemplar av mig, och även av alla framtida utvecklingar av mig som är möjliga, och därför utvecklar mitt liv sig på alla sätt som det överhuvudtaget kan och skulle kunna utvecklas. Oändligt många förgreningar av mig uppstår i varje ögonblick, och i en mening lever jag i dem alla, men jag _upplever_ mig bara leva i en förgrening hela tiden. Nämligen varje förgrening för sig. Om ni förstår vad jag menar. Låt oss kalla varje förgrening, utvecklingslinje, för en personskapskontinuitet.

Vissa av mina möjliga sorters personskapskontinuiteter förekommer mer frekvent i universum än andra. Att jag t.ex. i nästa sekund plötsligt skulle ha tre ögon, och förvånas över den upptäckten eftersom jag ditintills alltid bara haft två ögon, är en personskapskontinuitet som förekommer, men den förekommer nog inte alls lika frekvent som personskapskontinuiteter där jag i i övrigt samma situation bara helt enkelt fortsätter ha två ögon och därför inte har något extra öga att bli förvånad över. Därför är det rimligt att anta att jag kommer att ha två ögon i ögonblick efter ögonblick. Kan man tro.

Men nu kommer vi till det spännande. Om jag verkligen lyckas, om så bara för ett ögonblick, få mig själv helt övertygad om att jag har tre ögon, kan man tänka sig att denna övertygelse är mer frekvent i, sammanlagt, [de personskapskontinuiteter där jag på grund av slumpmässiga kvantfluktuationer just fått tre ögon + de personskapskontinuiteter där jag alltid (eller åtminstone en tid) haft tre ögon] än vad den är i [de personskapskontinuiteter där jag just lyckats få mig själv övertygad om att jag har tre ögon fastän jag fortfarande egentligen bara har två ögon]. Det enda som i så fall hindrar mig från att få tre ögon i nästa sekund är att jag inte är kapabel att göra mig själv tillräckligt lika övertygad om att jag har tre ögon som jag vore om jag verkligen hade tre ögon. Om jag bara i grunden lyckas förändra min trosföreställning angående mitt antal ögon, så är det tänkbart att min personskapskontinuitet liksom "byter värld" till en värld där jag av någon anledning har (och kanske alltid har haft) tre ögon. Alternativt kan man dock säga att jag då inte byter värld, utan snarare alltid har levat i den världen (där jag (kanske) alltid har haft tre ögon). Eller att jag lever i båda världarna. Ja, det gör jag ju i någon mening, för alla mina personskapskontinuiteter är ju jag i någon mening.

Det finns både världar där jag har två ögon och världar där jag har tre ögon, även om den sistnämnda sortens värld är kraftigt underrepresenterad. Om jag i ett givet ögonblick faktiskt upplever det som helt naturligt att ha tre ögon (vi lämnar här frågan om mitt faktiska antal ögon öppen) och onaturligt att tänka att jag skulle ha två ögon, kan det antingen bero på att jag fått mig själv att börja uppleva det som naturligt att tänka att jag har tre ögon men utan att för den skull ha tre ögon, eller på att jag alltid upplevt det som naturligt att tänka att jag har tre ögon. Om jag alltid upplevt det som naturligt att tänka att jag har tre ögon, torde detta i sin tur i de (relativt) flesta fall bero på att jag alltid haft tre ögon. Tanken torde därmed kunna vara skapande, i en mening. (Den kan skapa förgången tid, inte bara framtid.) Men i en annan mening inte, eftersom alla förgreningar som är möjliga redan finns, oavsett vad jag tänker. Och det går ju inte att skapa något som redan finns. Eller?

Att skapa med tanken är väl vad bön går ut på, om nu bön alls fungerar. Jag tror mer på att satsa på att få sig själv att fullt och fast tro att något är fallet som man vill ska bli fallet, än på att be något högre väsen göra så att det man vill ska bli fallet blir fallet. Vissa säger att det är så man ska be, alltså att bara börja tro att det som man vill ska vara fallet är fallet. Utan någon "snälla hjälp mig"-attityd.

Om det funkar vet jag inte, men tycker att det borde kunna funka om man lär sig bemästra hela sitt psyke tillräckligt bra.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Till JC

Inläggav Algotezza » 07 feb 2008 08:52

Ja, det är ju vad bön ytterst handlar om: att lära sig bemästra sitt psyke för att bemästra sin omvärld,  i bönens fall med hjälp av idén om Gud.

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 16 feb 2008 21:12

Algotezza skrev: Poängen är dock att man vänder sig till "någon" som tänkes befinna sig utanför det egna psyket men som man får kontakt med via sitt psyke, vilket kan frigöra "undermedveten energi" eller något, på ett annat sätt än om man bara riktar sig till sig själv. Gud är väl "någon/något" man har kontakt med via  det undermedvetna, om man skall förklara det kvasipsykologiskt.

Man släpper taget om bönen om man rikter den "till Gud". Det är en av poängerna. Riktar man sig till sig själv håller man ju kvar greppet om den och då frigörs ingen energi. Eller hur det skall uttryckas. Men det är inget som kan prövas vetenskapligt, då effekterna ej kan mätas. Prövas kan bön bara om man menar den kan bota sjukdomar, och ge  andra mätbara effekter.


Kan det inte vara tro och självsuggestion igen det är frågan om när man tror sig vända sig till någon utanför. Handlar det inte egentligen bara om hur man tänker och resonerar med sig själv?

Waggho
Inlägg: 273
Blev medlem: 01 dec 2005 04:45

Inläggav Waggho » 17 feb 2008 02:09

Justin Case skrev:Eftersom universum är oändligt, finns det ett oändligt antal exemplar av mig, och även av alla framtida utvecklingar av mig som är möjliga, och därför utvecklar mitt liv sig på alla sätt som det överhuvudtaget kan och skulle kunna utvecklas. Oändligt många förgreningar av mig uppstår i varje ögonblick, och i en mening lever jag i dem alla, men jag _upplever_ mig bara leva i en förgrening hela tiden.

Men du är ju rolig som säger allt detta som om det vore en självklarhet.

Shisana

Inläggav Shisana » 15 feb 2009 20:00

Zokrates skrev:Vem som är lyckligast är alltid den som vet minst. Ju mindre man vet desto lyckligare är man. Helst skall man inte ens ha en lust att vilja veta, eller en nyfikenhet som vill förstå samband och orsaker.
Om denne är en ateist eller en teist är sak samma.
Lycklig idiot!

Jag kan inte hålla med dig. Vad har skapat en sådan negativistisk syn? Jag är ateist, och jag anser mig lycklig. Jag vill hela tiden lära mig mer, och är nyfiken på saker och ting. Fastän jag inte är så gammal har jag bara blivit gladare och gladare (medan jag naturligt lär mig mer och mer). Har aldrig varit särskilt olycklig dock men tror inte heller att man kan vara helt lycklig innan man känner sitt jag, men det är lite utsvävande... Är jag en idiot då, enligt dig?

Algotezza skrev: Ja, främst vill vi överleva, oavsett -ism. Överlevnadsinstinkten sitter djupare än den religiösa instinkten, om den nu finns. Vi är survivister allihopa...

Jag tror det är sant, fastän vissa teister hävdar att de inte är ett dugg rädda/nervösa/otrygga inför döden. Har träffat dem som säger att de kommer vara helt lugna, de vet att de får komma till en "vackrare plats"...
Hursomhelst så vill jag, som vanligt, peka på vårat psyke. Vad vi än tror på och vad för -ism vi säger att vi tillhör, har vi, som Algotezza skriver, vissa psykologiska och primära instinkter som sitter ganska djupt. Precis som försvarsmekanismer (till exempel) tar de bara olika former.
Vid en konflikt kanske jag reagerar med ilska, medan en annan reagerar med att gå undan. Vid en "livsavgörande" händelse kanske teisten ber till högre makter medan ateisten försöker tänka rationellt eller något. Båda är inbyggda mekanismer, som bara skiljer sig från person till person beroende på arv, miljö, tro, osv osv...

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 16 feb 2009 09:39

Cosmic philosopher skrev:
Algotezza skrev: Poängen är dock att man vänder sig till "någon" som tänkes befinna sig utanför det egna psyket men som man får kontakt med via sitt psyke, vilket kan frigöra "undermedveten energi" eller något, på ett annat sätt än om man bara riktar sig till sig själv. Gud är väl "någon/något" man har kontakt med via  det undermedvetna, om man skall förklara det kvasipsykologiskt.

Man släpper taget om bönen om man rikter den "till Gud". Det är en av poängerna. Riktar man sig till sig själv håller man ju kvar greppet om den och då frigörs ingen energi. Eller hur det skall uttryckas. Men det är inget som kan prövas vetenskapligt, då effekterna ej kan mätas. Prövas kan bön bara om man menar den kan bota sjukdomar, och ge  andra mätbara effekter.





Kan det inte vara tro och självsuggestion igen det är frågan om när man tror sig vända sig till någon utanför. Handlar det inte egentligen bara om hur man tänker och resonerar med sig själv?


Jovisst, men hur får man "bönens energi" att lämna egosfären, om man inte kan rikta bönen till en förutsatt andlig makt bortom det egna medvetnadet (som iofs kan vara en del av det större gudsmedvetandet)?

Man får helt enkelt pröva sig fram. Göra egna andliga experiment.

Hilsen fra Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Fiore
Inlägg: 61
Blev medlem: 14 aug 2009 21:02

Re: Teistens/Ateistens hanterande av lidande och motgångar

Inläggav Fiore » 14 aug 2009 22:03

What Gives? skrev:
Cosmic philosopher skrev:1)Om en ateist hamnar en i en mycket,mycket plötsligt oväntad,obehaglig livsfara, som t ex under en flygplanskatastrof där planet håller på att störta, vänder sig då inte denna ateist automatiskt till NÅGOT om önskan om hjälp?

Förhoppningsvis vänder sig denne till sin egen förmåga, även om man har oddsen emot sig i en sådan situation. Man kan ju emellertid föreställa sig vad som hjälper mest om man exempelvis är piloten i planet; att be en stilla bön, eller försöka lösa problemet efter bästa förmåga...

Cosmic philosopher skrev:Är detta då i sin tur inte identiskt med en bön till Gud om hjälp?

Inte i mina ögon eftersom ett gudsbegrepp är något nyckfullt och deterministiskt betingat.

Cosmic philosopher skrev:Är då bönen uppfunnen av människan?

Förmodligen.

Cosmic philosopher skrev:Existerar bönen inte i henne som något organiskt instinktsmässigt från början som automatiskt träder fram i kraft där han/hon svävar i livsfara?

Ingen aning.

Cosmic philosopher skrev:2)Finns det undersökningar och statistik som visar att teister kommer över sina motgångar,sjukdomar och misslyckande lättare än ateister gör generellt?

Jag har läst att man bevisat bön har en självsuggestiv effekt som kan hjälpa människor i deras prestationer eller attityder. Har emellertid ingen säker källa till det. Personligen är jag övertygad om att det stämmer. Jämför bara med hur en elitidrottare förbereder sig inför tävling, exempelvis.

Cosmic philosopher skrev:3) När en teist råkar ut för yttre fiendskap,orättvisor,lidanden,sorger och motgångar så använder h*n sig av bönen som hjälpmedel. Hur hanterar ateisten dessa realiteter. Vad använder sig ateisten av istället för bönen?

Meditation. Golf. Vänner. Ingenting. Sitt självförtroende. Det finns förmodligen lika många svar som det finns människor.



-stor applåd- :D


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster