Zizek - Irak - Inledning + Non penis a pendendo

Konst, musik, litteratur, film, mat/gastronomi m.m. Estetik, konstens funktion/värde, konst-teori.

Moderator: Moderatorgruppen

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 01 dec 2009 12:37

Kul, när jag skrev detta insåg jag en dimension av dubbelsidighet i det sagda, och ditt tidigare om stimulantia - sanning (av dig helt omedvetet, tro?  :wink:);
Minded skrev:Man ska kunna se det som någon pekar ut det för en.


De är lika varandra, faktiskt gränsande till ekvivalens. Denne någon som pekar ut något, skulle kunna vara just stimulansen som krävs för att någonting ska uppfattas, dvs för att någonting ska kunna kallas sant.

Jag ville lägga till en frihetsgrad som skillnad i våra utsagor, men tvivlar faktiskt på att det är möjligt. Det utpekade eller det stimulerade..

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 01 dec 2009 12:45

Och en för mig intressant observation; på den här nivå är det inte längre konkret, gripbart, för mig. Satt och programmerade häromdagen, på ett system som var större än något jag tidigare gjort, och samma sas blockering kom upp. Det är för abstrakt, liksom, för komplext för att i nuläget kunna 'känna'. Jag vet att det är stort och relevant, men jag kan inte vrida runt det och undersöka det som jag brukar kunna.

Vilken skulle slutsatsen vara, om du sas knöt ihop säcken?

Användarvisningsbild
Logos
Inlägg: 1823
Blev medlem: 23 nov 2008 23:32
Ort: Stortån och uppåt
Kontakt:

Inläggav Logos » 01 dec 2009 13:36

Det går inte att knyta ihop den säcken, den är trasig i kanterna. Återgivelsen är aldrig det återgivna.

Sanning är alltid det refererade till, och refererandet sker i en social mjljö. Det är som det Wittgenstein skrev om att vi inte lär oss att vi vet, utan bara att det är.
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 02 dec 2009 15:20

Minded skrev:
J R Auk skrev:Jag har svårt att svara på det där. Jag ser inte anarki som en diskurs, och inom filosofi kan jag inte ens se anarki som betydelsefull, detta genom att oavsett filosofins metod och mål så ser jag tvunget ett ordnande, och ett kring, då det annars är mystik.

Dvs eftersom relationen mellan begrepp och fakticitet som Logos tar upp(?):



Nej inte direkt, eller kanske. Jag måste spana på denna relation Logos uttryckt. Jag vill ju göra "anarki" meningsfullt. Det är inte meningsfullt att definiera det som "laglöshet" som politiskt system eftersom lagarna då måste infinna sig för att upprätthålla sin frånvaro. Det är självbesegrande. Och i filosofin kan jag inte se en relevans, för vad vore en filosofi utan centrum? Det kunde tas för att betyda utan huvud eller styre, problemet med den definitionen är bara att det enligt mig impliceras av philo (kärleken) och görs obskyr om vi antar det som en metod inom filosofin.

Däremot är det en metod inom politiken, precis som demokrati är en metod, men aldrig ett mål (om demokrati skall vara meningsfullt [p.ga, vad Zizek bla tar upp senare, den självmotsägelse som demokrati ger om den tas för totalitärt påbjuden]).

Anarki Descartes tvivel praktiserad i politik? Garanten för att inga dunster grumlar synen?

Är detta nedan vad du menar med "relationen mellan begrepp och fakticitet"? Om så så berör våra meningar åtminstone varandra, men jag menar ju att detta föreligger implicit i begreppen och normerar dem, anger vad vi bör definierad dem som. Vi behöver inte praktisera det för att se vad som felar.

Minded skrev:
Logos skrev:Så som jag har sett det,....



Logos skrev:Demokrati, så som alla andra "högre värden" blir synonymt med ordningen, oavsett vilken denna råkar vara.....


Och när vi ändå kommer in på det - vilken skulle nyttan med att få omgivningen uppmärksam på visst annat (fakticiteter) än vad ledarna presenterar, om inte relativt någon slags vågskala? Dvs utgår vi inte från att ett rätt och ett fel redan är begånget - varför vi skulle önska uppmärksamma vad vi bedömer hittills inte rättvist uppmärksammats?

Om vi antar logik (och den existerar ju i bred mening om vi ser till att den praktiskt existerar i allas liv, även om de inte är medvetna om det och kallar det "logik") så antar vi med det vissa grundläggande normativa värden enligt mig.

Politiken gör ju fel med självmotsägelser. Och hur skall vi kunna förvänta oss få ett praktiskt samhälle om det florerar självmotsägelser? Vi lär ju oss av naturen genom den ordning som den uppvisar (jag vet att detta beror på en mängd antaganden om naturens och subjektet beskaffenhet men vi kan väl lämna det därhän?).  Det är som i kontakt med andras psykologi, jag är helt för att inte påtvinga andra värden, men det finns alltid ett värde av att visa vad de inte ser, eller ser men inte törs bekräfta, där vi kan se hur självlögner florerar. Detta är ju som interna spänningar i ett material, och beror på att dess delar inte harmonierar med helheten, ex när en av två ytor är längre än den andra och inget mellan dem fyller ut skillnaden. Jag behöver inte gå till mina värden, jag kan se värdet i hos den andre, just i friktionens upplösning, anspänningens upplösning.

Det finns ju sådana saker som "rena gåvor" då man ingen nytta själv har av dem, och ingen nytta själv har av att ge dem, och där att ge dem inte betyder något tvång. Ett uppmärksammande är ofta det. Se säger vi, men kan aldrig tvinga någon att se, varför också politik och med det demokrati är en skeptisk samlande, som i införlivande, praktik för samhället.

Minded skrev:
J R Auk skrev:För övrigt så fördömer han inte kriget i Irak, han säger ju bara att det var ett krig som fördes på fel grunder.....


Ah, precis - och förhåller då vi oss till det som att de är fel grunder eller fel angivna grunder? Återigen, samma problematik som ovan - fenomenet är inte det som beskrivs.

Varför min inledande frågeställning:
Minded skrev:Är den mest 'filosofiskt korrekta' diskursen anarki?

Vilken är essensen i det som ledarna gör, som är fel? Eller, vad ger Zizek rätten att slå ned på nedslåendet?

Ang det fetmarkerade: Just eftersom det paradoxala i benämningen anarki, så just detta och allting annat också - Demokrati, tyranni, pick a card, any card. Och som du Auk, är inne på, vilken som skulle vara demokratins essens - vilket också skulle vara vad jag sist i citatet efterfrågade. Men just eftersom det söker en benämning, kan det inte stämma? Men vad är då essensen i att diskutera eller manifestera någonting över huvud taget?


Till att börja med, ge dig till tåls lite med boken, han tar verkligen upp precis de här frågorna. De kommer i 1 och 2 sen.

För att fortsätta, kommenterar som ordningen ges mig. Vilka är "vi" här? Som i jag och du, eller som i dem? Jag tycker ju att kriget är fel, inget som Saddam har gjort eller kan göra är rätt skäl för ett krig. Precis som inget som Paddan Persson gjort eller Reinen gör kan legitimera andra att "befria" oss. Så jag förhåller mig inte ens till det perspektivet.

Jag kan hålla med om att det finns legitimitet i påståendena som söker legitimera, men jag håller aldrig med om legitimiteten hos det som söks legitimeras, kriget. Så jag har svårt att svara, diskutera här.

Vad det gäller den "filosofiska diskursen" se dels ovan, och kan tillägga att jag ser det som den mest kärleksfulla mot sanningen (philo sofia ) hållningen att anta. Kärlek som i respekt. Att inte ta utan vänta på att ges. Men det är en hållning som hela tiden raseras, för sanningen beror på struktur, struktur på att något antas, antagande på ett centrum (om det sen är fiktivt eller tja ni förstår...) på en ordning.

Jag menar det här "truth is a pathless land" må gälla men kan inte gälla som publik, eller social, idé för "sanning".

Så rätten att slå ner på dem är deras egna inre motsägelser. Om vi nu talar om ett värdefritt nedslående. Jag kan ju slå ner på dem för något så banalt som att de har fula kostymer, mitt värde, men också på att avtäcka symboliken i kostymen (militärrest) och det paradoxala att "frihetens" ledare antar en sådan yttre front.

Jag antar att essensen i att diskutera är att måla så att vi själva sker det som döljs formlöst hos oss, och så att andra kan se det som vi än en gång ger form.

Det är inte ett problem så länge vi gör en tydlig påpekan om att jag alltid bara beskriver, och inte tar det för att beskrivningen är vad som är, vad det söker beskriva, i någon slags snurrig rundgång.

Han gör sitt bästa; bör vi ha som attityd mot alla objekt som lyfts genom diskussion, definition eller manifestation.

Och följer det inte med ett sådant perspektiv en passande distans. Det manifesteras något, men aldrig detta något, varför jag inte i diskussionen, det som manifesterar, behöver agera som om detta något var förestående.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 02 dec 2009 15:25

Fry skrev:Ja, ni får ursäkta min frånvaro, har haft massa annat för mig så jag har varken läst i boken eller bidragit till diskussionen. Dessutom känner jag att jag är alldeles för obildad och dåligt insatt för att kunna ha något intressant och relevant att komma med. Om jag har förstått det rätt så bygger Zizek rätt mycket på Hegel, och honom har jag inte läst något av ännu. Inte heller har jag läst Lacan eller Baudrillard som det talas en del om. Så jag ska nog fokusera på Kant och Hegel ett tag framöver, samtidigt som jag kommer följa er diskussion.


Tråkigt att du kommer med sådana här korkade kommentarer, om man var tvungen att vara bekant med alla som Zizek refererade till så är diskussionen förlagd till ett fåtal personer runt i världen :)

Men blygsamheten är noterad, dock inte passande i min mening. Bildningen är inte relevant i fråga om man har något att tillföra, just bildningen sätter käppar i hjulet i bland, och man kan ju inte obilda sig på stört, varför ett obildat perspektiv måste komma från annat håll.

Det är bara lite text på en sida här, inget som skadar någon om det sen visar sig att det faktiskt var orelevant och inte bara blygsamhet.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 02 dec 2009 15:33

Logos skrev:Det går inte att knyta ihop den säcken, den är trasig i kanterna. Återgivelsen är aldrig det återgivna.

Sanning är alltid det refererade till, och refererandet sker i en social mjljö. Det är som det Wittgenstein skrev om att vi inte lär oss att vi vet, utan bara att det är.


Men om vi tar lögnen som det som skall sättas under "sanningens lupp" vad kan vi då dra för slutsatser?

För visst håller lögnen en sanning, om den tas för lögn. Alltså en reell sanning, relevant sanning. Och är det inte så med allt? Allt är meningsfullt, det finns inget som inte träder in i den meningsfulla sfären.

Problemet är väl att vi tror att andra skall ge meningen, precis som med sanningen, varför vi missuppmärksammar vissa ting för vår perception (och kanske tidigare ändå).

Så jag föreslår något annat än att sanning är det refererade till, och detta har att göra med att det enligt mig bara kan existera sanningar inom ett och samma system, sanning är inte transcendent. Det jag tänker är att sanningen är det som inte sägs om det som refererar till. Alltså om du vet vad som utelämnas så vet du dess sanning, precis som med lögnen. Det är inte orden som bygger meningen, eller deras betydelse, som utgör lögnen, det är att den som uttalar dem inte anger att den uttalar just dessa ord för att de går att tro på, snarare än att de uttalas för att tros på.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Logos
Inlägg: 1823
Blev medlem: 23 nov 2008 23:32
Ort: Stortån och uppåt
Kontakt:

Inläggav Logos » 02 dec 2009 23:45

Jo, men hur relevant är det? Det förutsatta är, det behöver inte försanthållas, inte förrän det blir meningsfullt att ta upp det i en diskussion om sanning. Jag tror, återigen med Wittgenstein (och Nietzsche?), att vi snarast får se till sanningen som något med ett användningsområde.
What's the ugliest

Part of your body?

Some say your nose

Some say your toes

But I think it's YOUR MIND


Återgå till "Kultur - konstarterna"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster