Utilitarism - indelning?

Moderator: Moderatorgruppen

significance
Inlägg: 2
Blev medlem: 09 mar 2010 09:22

Utilitarism - indelning?

Inläggav significance » 09 mar 2010 09:27

Hej!

Nu undrar jag ifall man kan dela upp utilitarismen i 2 delar? dvs. i handlings- samt regelutilitarism eller är det felaktigt?

Var går t.ex. preferensutilitarism och behovsorienterad utilitarism in isf?


och vems regler är det man skall utgå ifrån inom regelutilitarism?

och vet ni några förespråkare inom handlings- samt regelutilitarism? :)

MVH

Significance

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 11 mar 2010 03:10

Jag tycker inte att det finns något fog för uppdelning av utilitarismen i handlings- och regelutilitarism. Det finns ingen utilitarism som inte är handlingsutilitarism, för varje lydande av en regel är en handling som av varje utilitarist i varje ny (och gammal) situation väljs eller väljs bort. Även den mest "regelutilitaristiska" "regelutilitarist" är aldrig mer bunden av regler än vad han genom en handling (t.ex. ett beslut) i den enskilda situationen (varje enskild situation, varje nytt ögonblick för sig) väljer att låta sig vara. Det finns alltså ingen utilitarism som inte är handlingsutilitarism. Det finns heller ingen utilitarism som inte är regelutilitarism. Varje utilitarist handlar enligt regler i varje ögonblick. Redan en sådan sak som att man känner igen någons ansikte beror på att hjärnan tolkar pixlarna ögonen tar in enligt vissa regler och drar förenklande slutsatser utifrån dessa. Skulle vi inte förenkla det oerhört komplexa och oerhört informationsrika synintrycket av N:s ansikte till ett enkelt konstaterande av typen "jamen det där är ju N", skulle vi inte kunna fungera, än mindre kunna agera utilitaristiskt. På liknande sätt gör utilitarister i alla situationer, med allting. Det finns alltså bara sådana utilitarister som både är handlingsutilitarister och regelutilitarister. Någon uppdelning i handlings- och regelutilitarism är därför inte befogad.

significance
Inlägg: 2
Blev medlem: 09 mar 2010 09:22

Inläggav significance » 11 mar 2010 08:43

Justin Case skrev:Jag tycker inte att det finns något fog för uppdelning av utilitarismen i handlings- och regelutilitarism. Det finns ingen utilitarism som inte är handlingsutilitarism, för varje lydande av en regel är en handling som av varje utilitarist i varje ny (och gammal) situation väljs eller väljs bort. Även den mest "regelutilitaristiska" "regelutilitarist" är aldrig mer bunden av regler än vad han genom en handling (t.ex. ett beslut) i den enskilda situationen (varje enskild situation, varje nytt ögonblick för sig) väljer att låta sig vara. Det finns alltså ingen utilitarism som inte är handlingsutilitarism. Det finns heller ingen utilitarism som inte är regelutilitarism. Varje utilitarist handlar enligt regler i varje ögonblick. Redan en sådan sak som att man känner igen någons ansikte beror på att hjärnan tolkar pixlarna ögonen tar in enligt vissa regler och drar förenklande slutsatser utifrån dessa. Skulle vi inte förenkla det oerhört komplexa och oerhört informationsrika synintrycket av N:s ansikte till ett enkelt konstaterande av typen "jamen det där är ju N", skulle vi inte kunna fungera, än mindre kunna agera utilitaristiskt. På liknande sätt gör utilitarister i alla situationer, med allting. Det finns alltså bara sådana utilitarister som både är handlingsutilitarister och regelutilitarister. Någon uppdelning i handlings- och regelutilitarism är därför inte befogad.


varför nämns det i diverse böcker man använder på universitetsnivå?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 11 mar 2010 09:18

Justin har inte greppat var distinktionen söker utmåla.

Det är två teorier med gemensam nämnare.

Båda är konsekventialistiska men det som är deras riktighetskriterium (vad som avgör om en specifik handling är rätt) skiljer sig åt.

Regelutilitarism = Den regel för handlande som om den antas leder till bäst konsekvenser är den rätta, bästa, regeln. Det är alltså en typ av kontraktualism här, även om det inte är på grund av kontraktet som vi skall anta det, utan enbart i kraft av kontraktets goda verkan som vi skall anta det (enligt utilitarismen)

Handlingsutilitarism = Den handling som leder till bäst konsekvenser är den rätta, bästa, handlingen.

Sen är vad som är "bäst konsekvenser" något som beror på om du är preferensutilitarist eller hedonist osv (kommer inte på flera indelningar).

Hedonismen tex är alltså en metateori för både regel och handlingsutilitarism. Den anger vad som är värdefullt.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 11 mar 2010 09:22

För att göra det hela lite tydligare.

En handlingsutilitarist är enligt sin moral skyldig att göra det som leder till bäst konsekvenser i hans specifika personliga situation hela tiden.

En regelutilitarist behöver inte alltid enligt sin moral göra det som leder till bäst konsekvenser i hans specifika personliga situation hela tiden. Han skall göra det som får bäst konsekvenser om det antas som regel och är allmänt. Detta till skillnad från personligt.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 12 mar 2010 05:53

J R Auk skrev:En handlingsutilitarist är enligt sin moral skyldig att göra det som leder till bäst konsekvenser i hans specifika personliga situation hela tiden.


Den du skriver här kan tolkas som att "handlingsutilitaristen" bara bryr sig om de kortsiktiga konsekvenserna av sitt handlande. Så menar man inte, vad jag vet. Man menar att "handlingsutilitaristen" tror sig kunna avgöra, över tid i genomsnitt minst lika bra som "regelutilitaristen", vilka handlingar som i de enskilda situationerna ger de utilitaristiskt bästa konsekvenserna över tid (=på oändligt lång sikt).

Men om en "regelutilitarist" i en given situation motstår frestelsen att handla utifrån en "handlingsutilitarism" som vid en första anblick kan tros komma att ge de bästa konsekvenserna över tid, och istället väljer att handla "regelutilitaristiskt" för att han tror att det är detta som verkligen ger de bästa konsekvenserna över tid, är ju detta val från "regelutilitaristens" sida en handling, en handling som utförs utifrån en specifik situation. Den "specifika situationen" är i detta fall situationen att "regelutilitaristen" känner igen situationen som en sådan som han tidigare bestämt ska behandlas enligt regler, att han kommer att tänka på att han tidigare bestämt sig för att handla "regelutilitaristiskt" "i situationer som denna". "Regelutilitaristen" handlar alltså enligt "handlingsutilitarism" i situation efter situation, utan att tillstå det. Varje val att handla enligt en regel är ju en handling inför vilken handlaren tar hänsyn till den specifika innevarande situationens specifika omständigheter för att komma fram till vilken/vilka regler som ska tillämpas. Om "regelutilitaristen" inte skulle ta fasta på det situationspecifika med situationen han befinner sig i, skulle han inte kunna veta vilken eller vilka regler han enligt sin "regelutilitarism" bör respektive inte bör tillämpa i situationen i fråga. Han kan alltså sägas handla utifrån det specifika i situationen, alltså "handlingsutilitaristiskt". Man kan alltså säga att "att handla regelutilitaristiskt" alltid är "att handla handlingsutilitaristiskt".

En regelutilitarist behöver inte alltid enligt sin moral göra det som leder till bäst konsekvenser i hans specifika personliga situation hela tiden.


Återigen låter det som om du syftar på kortsiktiga konsekvenser. Då blir det missförstånd.

Han skall göra det som får bäst konsekvenser om det antas som regel och är allmänt.


Det påståendet kan tolkas på två väldigt olika sätt:

1. Han skall göra det som, om alla gjorde det, fick bättre konsekvenser än vadhelst annat, x, om alla gjorde x istället, skulle få.

2. Han skall göra det som, om alla gjorde det, fick bättre konsekvenser än vadhelst annat, x, oavsett om alla gjorde x eller inte, skulle få.

Vilketdera avser du?

Detta till skillnad från personligt.


Personligt? En utilitarist som inte tar med sina specifika personliga förutsättningar i beräkningen löper nog en onödigt stor risk att handla onödigt outilitaristiskt. Anta t.ex. att en av de regler som "regelutilitarism" ger att "man" bör följa är att motionera så att man blir svettig flera gånger i veckan. Den regeln har undantag: vissa människor har sjukdomar som gör att det vore farligt för dem att motionera så att de blev svettiga. Varför ska en "regelutilitarist" inte ta hänsyn till sina specifika förutsättningar som person, så att hon t.ex. om hon är sjuk avstår från att motionera så hårt som friska människor bör? Naturligtvis kan man formulera en regel som säger att sjuka människor inte ska motionera så mycket, men som du förstår blir det mycket lätt en väldig massa regler i form av undantag från regler, och regler för när man bör göra undantag från undantagen, osv. Hur komplicerat får ett regelverk vara för att få sägas vara "regelutilitarism", och när övergår det i "handlingsutilitarism"? Gränsdragningen mellan "handlingsutilitarism" och "regelutilitarism" tycks mig fullständigt godtycklig och bara onödigt förvirrande, då ju båda sorternas utilitarister i praktiken tror på att leva enligt ett väldigt stort (om än inte oändligt stort) antal regler.

Handlingsutilitarism kan beskrivas som "regelutilitarism med maximalt antal regler - närmare bestämt maximalt antal regler per specifik situation i livet"! Om du sätter upp tillräckligt många regler, har du till slut ren "handlingsutilitarism".

Vad säger förresten att man skulle vara mer av en "regelutilitarism" bara för att man lever efter färre regler och mer av en "handlingsutilitarism" bara för att man lever efter fler regler?

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 12 mar 2010 05:56

J R Auk skrev:Justin har inte greppat var distinktionen söker utmåla.


Om jag inte har greppat vad distinktionen söker utmåla, är det för att distinktionen är förfelad.

Jag kan under mitt liv välja att handla på olika sätt i ögonblick för ögonblick. Ibland kanske jag väljer att inte handla alls. Även det är val. Anta att S är en specifik serie val (en serie val av specifika handlingar i vissa specifika situationer och val att inte handla i övriga situationer) som jag kan göra i mitt liv. Anta att S närmare bestämt är precis den serie val i mitt liv som, om jag valde S och inget annat än S, skulle göra att världen fick ett så stort överskott av lycka över lidande, över (oändligt lång) tid, som jag någonsin kan viljemässigt orsaka sammantaget under mitt liv. S är alltså det utilitaristiskt bästa jag kan göra för världen med mitt liv, oavsett om S ska kallas "handlingsutiltiarism" eller "regelutilitarism".

Enligt utilitarism (jag underförstår klassisk hedonistisk utilitarism), rätt och slätt, bör jag utföra S, och inget annat, under mitt liv, vare sig man vill kalla S för "handlingsutilitarism" eller "regelutilitarism".

För att både ordet "regelutilitarism" och ordet "handlingsutilitarism" ska kunna göra skäl för sitt respektive slutled "-utilitarism", måste det vara sant att jag både enligt "handlingsutilitarism" och "regelutilitarism" bör utföra S och inget annat än S under mitt liv. Annars är inte både "handlingsutilitarism" och "regelutilitarism" varsin sorts utilitarism, utan då är minst en av dem inte[i] utilitarism, och endast på sin höjd [i]skenbart utilitarism.

Om det t.ex. är endast "regelutilitarism" som är utilitarism, bör "regelutilitarister inte kalla "handlingsutilitarister" för "handlingsutiltiarister", utan för icke-utilitarister. Och vice versa: om det endast är "handlingsutilitarism" som är utilitarism, bör "handlingsutiltiarister" inte kalla "regelutilitarister" för "regelutilitarister", utan för icke-utilitarister. För enkelhets skull kan och bör den, av "regelutilitarism" och "handlingsutiltiarism" som är utilitarism, kallas utilitarism, rätt och slätt.

Varför envisas då så många utilitarister med att använda både ordet "handlingsutilitarism" och "regelutilitarism" (som om de båda vore varsin sorts utilitarism)?

S, definierad enligt ovan, ger ju en sammantaget lyckligare värld än vad alla andra serier val än S gör. Varför skulle någon som helst utilitarist vilja nöja sig med en sämre serie val än S, när det inte är nödvändigt?

1. Om S, som per definition maximerar lyckan i universum över tid, är den serie val som ges av "handlingsutilitarism" men inte av "regelutilitarism", måste "regelutilitaristen" förklara varför "regelutilitarism" skulle vara att föredra framför "handlingsutilitarism" trots att "regelutilitarism" är underlägsen "handlingsutilitarism" i fråga om att maximera lyckan i universum.

2. Om S, som per definition maximerar lyckan i universum över tid, är den serie val som ges av "regelutilitarism" men inte av "handlingsutilitarism", måste "handlingsutilitaristen" förklara varför "handlingsutilitarism" skulle vara att föredra framför "regelutilitarism" trots att "handlingsutilitarism" är underlägsen "regelutilitarism" i fråga om att maximera lyckan i universum.

I verkligheten är båda extremerna ohållbara. Den ena extremen, "handlingsutilitarism" utan några som helst regler, vore att leva som i ett handlingsförlamande LSD-rus, där hjärnan inte kan göra några förenklingar alls av sinnesintrycken utan bara i total förvirring blir överöst med ett sammelsurium av pixlar, ljudvågor och nervsignaler som för medvetandet inte framträder enligt något som helst begripligt mönster utan bara hela tiden totalt kaosartat. Ett totalt kaos. I totalt kaos kan vi inte få något alls gjort. Intelligens förutsätter en viss ordning i hjärnan, inte totalt kaos. Denna ordning består i att hjärnan förenklar myriader av sinnesintryck till enstaka begripliga entiteter, som t.ex. personer som Nilsson och Larsson, föremål som bord och stolar etc. Utan förenkling kan vi inte få ordning på våra sinnesintryck och tankar. Och utan regler kan vi inte förenkla våra sinnesintryck och tankar på sådant sätt att vi får ordning på dem så att vi kan skrida till någon sorts genomtänkt handling. Att ha en stor uppsättning undermedvetna regler för hur vi ska tänka är en nödvändig förutsättning för att vi överhuvudtaget ska kunna tänka på ett sådant sätt att vi överlever och får något vettigt gjort.

En extrem "handlingsutilitarism" skulle alltså, i och med sin totala avsaknad av regler, paradoxalt nog leda till noll handling. Det är knappast troligt att något sådant vore utilitaristiskt. Vi kan alltså slutleda att en renodlad (d.v.s. extrem) form av det som kallas "handlingsutilitarism" inte kan vara utilitarism.

Vad vore då den motsatta extremen? Jo, att bara lyda en enda regel hela tiden. Men vilken regel? Vilken regel vi än väljer som enda regel (t.ex. regeln "stjäl aldrig"), skulle den för det första inte kunna täcka alla situationer (alla moraliska val går t.ex. inte ut på att välja mellan just att stjäla och att inte stjäla, ofta är det fråga om någon helt annan handling), och för det andra måste de begrepp den regel som man väljer som enda regel utgörs av, för att ens kunna täcka de situationer den är tänkt att täcka, i sin tur definieras genom upprättande av underregler ("stjäl gör man om följande kriterier är uppfyllda: ... och ... och ..., etc"), underregler som i sin tur måste definieras genom underregler, osv, i led efter led långt bortom vad vi klarar av att medvetet tänka och hålla i minnet. De flesta regler vi lever efter bor i själva verket i vårt undermedvetna (t.ex. regler för hur vissa typer av kombinationer av pixlar ska tolkas av våra syncentra så att vi uppfattar ett ansikte som en viss persons ansikte och inte bara som en massa separata pixlar). Att leva enligt endast en enda regel är alltså helt enkelt inte neurologiskt möjligt. Det är antagligen inte neurologiskt möjligt för en normal, frisk människa att leva enligt färre än många miljoner regler, med mindre än att han/hon först sett till att bli allvarligt hjärnskadad.

Jag föreställer mig att de som pratar om "regelutilitarism" tänker sig en livsstil där man medvetet satt upp ett inte ohanterbart stort men inte heller alltför litet antal regler om vilka man är medveten. Det räcker ju inte med regeln "stjäl inte", man tänker sig väl även att regler som "döda inte", "ljug inte", med flera, behövs. Men ganska snart kommer man ut på besvärligt vatten. Bör t.ex. regeln "fildela inte" alltid följas, enligt "regelutilitarism"? Diskussioner om sådana saker ger vid handen att vi hela tiden underförstår en massa underregler, och antalet underregler är så stort att det som den så kallade "regelutilitaristen" egentligen förespråkar tycks vara i princip detsamma som det man menar med "handlingsutilitarism" - att använda sig av sin intuition, det vill säga en för medvetandet oöverblickbar samling undermedvetna regler och undantag. Det tycks mig nästintill omöjligt att göra någon meningsfull åtskillnad mellan "handlingsutilitarism" och "regelutilitarism". Det vore som att kalla endast vissa kaffedrickare för kaffedrickare med hänvisning till att de föredrar något starkare kaffe, och kalla övrgia kaffedrickare för vattendrickare för att de föredrar något svagare kaffe. Det vore att fullständigt arbiträrt framställa en gradskillnad som en artskillnad. Skillnaden mellan olika utilitarister i fråga om hur mycket de är inriktade på att medvetet leva enligt regler är bara en gradskillnad och förtjänar inte att framställas som en artskillnad.

Frågan "bör man vara handlingsutilitarist eller regelutilitarist" bör alltså ersättas med en fråga i stil med "hur många och vilka regler bör man leva efter, när bör man göra undantag från vilka regler, vilka bör undantagen vara, etc"?

Att fråga "bör man vara handlingsutilitarist eller regelutilitarist" är som att fråga "bör man äta en massa mat"? Man bör äta "en massa mat" i den meningen att man under livet kommer att sammanlagt behöva stoppa i sig väldigt mycket (d.v.s. en massa) mat. Man bör inte äta "en massa mat" i den meningen att man vid en enda måltid normalt sett inte bör äta alltför mycket mat - dock kan det uppstå ovanliga undantagsfall där man t.ex. beordras under pistolhot att äta en massa mat vid en enda måltid, och där man på grund av omständigheterna trots allt bör äta en massa mat. Man bör ha en stor samling regler och en stor samling undantag, men det vore ohanterligt att ha hur många regler som helst och hur många undantag som helst. Var gränsen för hur många och vilka regler och undantag man bör ha går, det kan man nog till syvende och sist bara bedöma med hjälp av en kombination av medvetandets förnuft och undermedvetandets intuition.

J R Auk, säg en enda, en enda, situation där en så kallad "handlingsutilitarist" skulle kunna handla utilitaristiskt genom att handla endast utifrån situationen och inte alls utifrån regler. Det finns inget sådant.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 12 mar 2010 15:52

Justin distinktionen gör gällande olika krav som ställs på den moraliska agenten.

I fallet med handlingsutilitarism så är kraven absoluta, men utfallet kontingent. Den moraliska agenten är skyldig att inför varje handling göra den utilitaristiska beräkningen.

I fallet med regelutilitarism är kraven kontingenta, men utfallet absolut. Den moraliska agenten är bara skyldig till att följa de regler som enligt de utilitaristiska beräkningarna leder till bäst konsekvenser.

Du gör det här om och om igen Justin. Du bedömer andra etiska teorier från din antagna. Jag säger inget om din argumentation kring varför vi bör vara handlingsutilitarister framför regelutilitarist. Men du måste anta det som antas i regelutilitarismen för att överhuvud taget tala om deras teori. Annars talar du om din teori och inte deras.

Teorin gör gällande att det är regeln som skall bedömas och inte den enskilda handlingen.

Regelutilitarismen är en teori som många använder som ett sätt att behålla grundstommen i konsekventialismen men tona ner kraven som ställs på den enskilde. Det är alltså en modifierad utilitarism som ställer kraven på samhället, eller gemenskapen, istället för den enskilda agenten.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 12 mar 2010 16:40

Sen ser jag också att du tror att regelutilitarism vore något likt Kants maxim. Där en regel antas ge alla handlingar. Så är inte fallet.

Regelutilitarism har en uppsjö av regler. Skillnaden är alltså att man inför ett handlande stipulerar en regel som alla agenter, oavsett vem och dennes personliga situation, skall agera efter. Där är distinktionen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 12 mar 2010 21:34

J R Auk, du fattar dig minimalistiskt kort, som jag upplever det ytterst fattigt på information om hur du tänker. Vad du säger blir därmed obegripligt för mig. Det där om "absolut" och "kontingent" fattar jag inte alls vad du menar med. Jag vet vad orden betyder, men så som du använder dem fattar jag faktiskt noll av vad du försöker säga. Jag erkänner att jag ibland går för långt åt andra hållet och lägger ut texten lite väl ingående och detaljerat, men din minimalism är ett stort problem för mig, för den tvingar mig att gissa vad du menar, och jag gissar tydligen fel gång på gång.

Låt oss därför utgå från ett konkret (om än hypotetiskt) exempel att hänga upp våra abstrakta resonemang på, för tydlighets skull. Du kanske inte behöver denna tydlighet, men jag gör det.

Anta att jag lyckas charma en miljardärska så till den grad att hon börjar fundera på att gifta sig med mig och dela hela sin förmögenhet med mig. Jag har inga som helst känslor för henne, jag är bara ute efter hennes pengar - men inte för egen vinning utan för att förbättra världen med pengarna. För att giftermålet ska bli av, måste jag ljuga och säga till henne att jag älskar henne. Om giftermålet blir av, kommer jag att få så många slott och andra rikedomar av henne att jag kommer att, genom att sälja dessa tillgångar, kunna rädda massor av människoliv och/eller på andra sätt väldigt kraftigt förbättra världen med pengarna. Miljardärskan är inte själv utilitarist, hon hatar allt vad utilitarism heter, så jag tvingas ljuga om mina intentioner, annars får jag ingen förmögenhet av henne.

Bör jag göra det

1) enligt "handlingsutilitarism"?
2) enligt "regelutilitarism"?

Enligt din tolkning av "handlingsutilitarism" måste jag tänka igenom vilka konsekvenser jag tror att mitt handlande skulle få, innan jag handlar. Men hur noga? Om jag, innan jag skrider till handling, tänker igenom alla tänkbara konsekvenser jag kan komma på att mitt handlande skulle kunna leda till, dör miljardärskan av ålder innan jag hinner skrida till handling. Om detta är det enda som är "handlingsutilitaristiskt" att göra, är "handlingsutiltiarism" helt uppenbart en befängd moral. Nu skulle väl den typiske så kallade "handlingsutilitaristen" hävda att jag inte behöver tänka igenom alla tänkbara konsekvenser, bara några stycken. Men hur många, och vilka? Vilket urval tänkbara konsekvenser jag än väljer ut att tänka igenom, måste detta urval göras på basis av någonting. Regler. Utan regler finns det inget som får mig att välja att fokusera på vissa tänkbara konsekvenser snarare än andra. Vilka regler bör jag då utgå från? Och hur många? Ja, förslagsvis de regler, och så många regler, som ger utilitaristiska konsekvenser att utgå från.

Enligt din tolkning av "regelutilitarism" ska jag "bara" fråga mig vilka regler som, om varje människa i min situation handlade efter dem, skulle ge utilitaristiska konsekvenser att varje människa i min situation handlade efter. Men beträffande vilka regler, mer exakt, bör jag fråga mig "är detta en sådan regel"? Om vilka regler bör jag ställa frågan "bör jag följa den här regeln i den här situationen"? Bör jag, inför möjligheten att ljuga till mig en förmögenhet från nämnda miljardärska, fråga mig "bör man ljuga"? Bör jag fråga mig "bör man rädda människoliv?" Bör jag fråga mig "bör man ljuga om det kan göra det möjligt för en att rädda människoliv"? Bör jag fråga mig "bör man ljuga om det kan göra det möjligt för en att rädda väldigt många människoliv"? Bör jag fråga mig "bör man ljuga om man tror att det kommer att förbättra världen sammantaget att man ljuger"? Bör jag fråga "bör man ljuga att man älskar någon om man tror att det kommer att förbättra världen sammantaget"? Bör jag fråga "bör man ljuga att man älskar någon om man tror att det kommer att ge en så mycket pengar att man kan rädda väldigt många människoliv"? Etc, etc, etc. När blir frågan så detaljerad att den kan sägas ha gått från att söka komma fram till en regel till att söka komma fram till en specifik handling? Vad säger att den som söker en regel genom att ställa sig en fråga av en viss grad av detaljrikedom, t.ex. "bör jag ljuga", eller "bör jag rädda människoliv", eller "bör jag ljuga att jag älskar någon om jag på det sättet kan rädda människoliv" är "regelutilitarist", medan den som söker en regel genom att ställa sig en fråga av en annan grad av detaljrikedom, t.ex. "bör jag ljuga för en gammal fransk miljardärska med intresse för konst, och säga till henne att jag älskar henne mer jag älskat någon annan kvinna, om detta med minst 84% sannolikhet gör att jag får gifta mig med henne så att jag blir så rik att jag kan rädda minst 20000 människoliv inom minst 10 år efter giftermålet"? När det nu uppenbart är fullständigt godtyckligt var denna gräns ska dras, faller det sig väl naturligt att dra slutsatsen att hela den här uppdelningen i "regelutilitarism" och "handlingsutilitarism" var att slå in på ett meningslöst spår från första början?

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 12 mar 2010 23:21

J R Auk skrev:Sen ser jag också att du tror att regelutilitarism vore något likt Kants maxim. Där en regel antas ge alla handlingar. Så är inte fallet.

Regelutilitarism har en uppsjö av regler. Skillnaden är alltså att man inför ett handlande stipulerar en regel som alla agenter, oavsett vem och dennes personliga situation, skall agera efter. Där är distinktionen.


Så vad borde jag, om jag vore regelutilitarist, stipulera för regler för mig i följande situation (och för alla andra som hamnar i denna situation)? Jag promenerar ensam ute i ödemarken. Jag har en mobiltelefon men ingen täckning. Hundra meter bort ser jag plötsligt en man som jag vet hatar mig gränslöst (till exempel på grund av att han anser att jag "tagit hans kvinna ifrån honom"). Anta att jag vet att denne man länge försökt mörda mig men att han hittills inte lyckats hitta mig eftersom jag har skyddad identitet och hittills levt isolerat. Han får syn på mig, blir förvånad, börjar le av vansinnig glädje över det oväntade tillfället att mörda mig, tar fram en kniv och börjar rusa i full fart mot mig med mord i blick. Det finns med största säkerhet ingen människa inom hörhåll från oss. Jag är obeväpnad och har inga kunskaper i kampsporter, självförsvar eller liknande. Låt oss för resonemangets skull förutsätta att det är utilitaristiskt sett klart bättre att jag överlever än att jag blir mördad, även i scenarior där min överlevnad sker till priset av att jag dödar min angripare i självförsvar. Vad bör jag göra?

Ja, se det beror på vem jag är. Om jag är en tanig men mycket snabb kvinnlig sprinter och bedömer att jag kan springa fortare än han, bör jag antagligen satsa på att springa ifrån honom tills han tappat bort mig, och sedan hålla mig undan från honom och, när jag når bebyggelse försöka få polisen att gripa honom. Om jag däremot är en 150 kilo fet men även muskulös gubbe och bedömer att min angripare kan springa mycket fortare än jag, bör jag kanske välja en annan strategi, t.ex. ta upp en gren från marken, slå mot hans kniv/huvud och försöka oskadliggöra honom med våld. Om jag är både långsam i benen, ovig, liten, klen och saknar närstridskunskaper, men en jävel på mind control, bör jag kanske försöka hypnotisera honom och på så sätt försöka få honom på andra tankar (visserligen liten chans, men alla andra alternativ kanske framstår som ännu mer hopplösa). Om jag saknar även den förmågan, men istället är förmögen och min angripare vet detta, kan jag istället göra klokt i att lova honom en massa pengar om han låter mig leva. Är jag fattig, långsam i benen, dålig på mind control och dålig på fysisk strid men bra på att klättra i träd bör jag kanske istället klättra upp i ett svårklättrat träd och hoppas att han inte själv lyckas klättra upp i det. Och så vidare. You get the point.

Om jag, som du hävdar att regelutilitarismen kräver, ska handla "efter en sådan regel (eller sådana regler) som jag anser att vem som helst borde handla efter i den situation jag befinner mig i", ja då blir det kortslutning i min hjärna, för det finns ingen sådan regel som är bäst för "vem som än hamnar i denna situation".

Hur tänker du dig att en regelutilitarist borde resonera (och agera) i sådana här situationer?

Om du svarar att man i en sådan här situation inte skulle ha tillräckligt med tid för att hinna stipulera bra regler, svarar jag att det är ju bara att stipulera regler för situationer som denna i förväg, så att man är utrustad med färdigstipulerade regler att handla efter om situationen i fråga någon gång skulle uppkomma. Om en regelutilitarist, som vet sig ha en fiende av ovan nämnda hämningslöst mordiska typ, skulle sätta sig ned i lugn och ro ensam hemma i sin fåtölj en kväll och tänka ut en regelutilitaristisk regel för hur han - och vem annan som helst - bör agera om han - respektive vem annan som helst - hamnar i ovan beskrivna situation (eller i någon liknande situation), vad skulle han komma fram till för regel då, tror du?

(Kom ihåg att det ska vara en regel som det vore utilitaristiskt att alla som hamnade i situationen i fråga tillämpade i situationen i fråga.)

J R Auk skrev:Justin distinktionen gör gällande olika krav som ställs på den moraliska agenten.

I fallet med handlingsutilitarism så är kraven absoluta, men utfallet kontingent. Den moraliska agenten är skyldig att inför varje handling göra den utilitaristiska beräkningen.


Kan du ge något konkret och detaljerat exempel på en tänkbar tanke eller tänkbar följd av tankar av den typ du syftar på när du skriver "den utilitaristiska beräkningen"? Jag menar ord för ord, från början till slut.

Hur föreställer du dig att man enligt handlingsutilitarism bör tänka i den situation jag beskrev i mitt förra inlägg, situationen att man genom att ljuga för en miljardärska och under spelad kärlek gifta sig med henne kan rädda en massa människoliv? Hur föreställer du dig att en handlingsutilitarist tänker i en sådan situation, exakt ordagrant, ord för ord, från tankekedjans början till handlingens igångsättande?

Om du ger mig ett sådant exempel, kan jag nog ur det deducera vad du tror att en handlingsutilitarist tänker på för sätt även mer generellt i livets olika situationer.

Ledsen att behöva kräva sådan detaljrikedom, men jag tror den är nödvändig för att jag ska förstå vad du anser gör uppdelningen handlingsutilitarism/regelutilitarism befogad.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 13 mar 2010 00:51

J R Auk skrev:Men du måste anta det som antas i regelutilitarismen för att överhuvud taget tala om deras teori. Annars talar du om din teori och inte deras.


Är regelutilitarism:
1) att leva efter en uppsättning regler vars efterlevnad man tror ger utilitaristiskt bättre konsekvenser än vad efterlevnaden av någon annan möjlig uppsättning regler skulle ge?
2) att leva efter en uppsättning regler om vilken man mycket väl kan vara på det klara med att den inte ger de utilitaristiskt bästa konsekvenserna att leva efter?

Om rätt svar är 1, undrar jag varför regelutilitarism inte skulle ge samma uppsättning regler som handlingsutilitarism. Även s.k. handlingsutilitarister måste ju, som jag förklarat, leva väldigt mycket efter regler, eftersom snart sagt ingenting skulle fungera utan regler.

Om å andra sidan rätt svar är 2, vad avgör vilken uppsättning regler de så kallade regelutilitaristerna finner vara bäst, om nu detta inte ska avgöras av vilken uppsättning regler som ger de utilitaristiskt bästa konsekvenserna att leva efter?

Teorin gör gällande att det är regeln som skall bedömas och inte den enskilda handlingen.


Det är inte i första hand regeln, och inte heller handlingen, som ska bedömas. Enligt utilitarism är det ju i första hand konsekvenserna (t.ex. i fallet med hedonistisk utilitarism hur mycket lycka respektive lidande som blir konsekvenserna) som skall bedömas, snarare än några regler eller några handlingar.

En liknelse: om en kock lagar mat åt mig struntar jag fullkomligt i om han bara använder vänster hand, bara höger hand, eller båda händerna, när han lagar maten. Det enda jag bryr mig om är att maten smakar bra. Vilken hand han använder hör till hans val av metoder. Metoderna är ovidkommande så länge optimalt resultat produceras. Handlingar och regler tycks mig vara som kockens vänster respektive höger hand - de är bara metoder - medan konsekvenserna (i termer av resulterande lycka och lidande) är som maten som kocken lagat. Om någon skulle säga till mig "jasså du föredrar vänsterhandsmatlagning!" skulle jag svara "jag gillar god mat, vilken hand eller vilka händer den än är tillagad med". Och liksom kocken antagligen lagar bäst mat om han använder båda sina händer ymnigt, får man nog lyckligast värld som resultat om man handlar både efter (medvetna) regler ibland och utan (medvetna) regler ibland. Men att upphöja regler eller handlingar till att vara de slutgiltiga, eftersträvade konsekvenserna, det är dumheter. När du säger att det enligt regelutilitarismen är regler som ska bedömas, och inte handlingar, riktar du ljuset på två entiteter som båda är fel entiteter att rikta ljuset på. Ljuset ska riktas på konsekvenserna, det resulterande överskott av lycka över lidande som både alla handlingar och alla regler bara är metoder för att skapa/främja.

Regelutilitarismen är en teori som många använder som ett sätt att behålla grundstommen i konsekventialismen


Det blir i så fall antingen en icke-utilitaristisk "grundstomme", och då bör det inte kallas utilitarism överhuvudtaget, och då bör det följaktligen inte kallas regelutilitarism - eller så blir det utilitarism helt enkelt, och då finns det ingen anledning att föra in prefixet "regel-" före "utilitarism". Hur du än vrider och vänder på det, finns det alltså ingen vettig anledning att prata om någon "regelutilitarism" som om något sådant skulle existera och vara något väsenskilt från någon "handlingsutilitarism", eller vice versa.

men tona ner kraven som ställs på den enskilde.


Du skriver "den enskilde". Vilken "den"? Vem, av de enskilda individerna? Allihop, antar jag? Samhället alltså.

Det är alltså en modifierad utilitarism som ställer kraven på samhället, eller gemenskapen, istället för den enskilda agenten.


Det finns ingen möjlighet till "istället för". Samhället och gemenskapen utgörs ju av enskilda agenter/individer. Om krav ställs på samhället/gemenskapen, ställs de ju därmed på individer. Om ingen individ skulle ta något ansvar att bidra till samhället, utan bara avkräva av "samhället" ett "samhällets ansvar att bidra till individen", skulle det inte finnas mycket att ge "från samhället" "till individerna". En utsaga att samhället har de och de kraven att leva upp till utgör inget nämnvärt incitament till handling hos någon av de individer samhället utgörs av. Sedan om du vill kalla det för krav eller ansvar är bara semantik. Om folk blir stressade av ordet "krav" är det nog utilitaristiskt att byta ut det mot ordet "ansvar". Men likafullt är det individer som utgör samhället, och som tar på sig vadhelst ansvar/krav som samhället tar på sig, liksom de enskilda cellerna i min kropp får näring när jag (den entitet mina celler tillsammans utgör) tillförs näring.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 mar 2010 02:07

Om jag, som du hävdar att regelutilitarismen kräver, ska handla "efter en sådan regel (eller sådana regler) som jag anser att vem som helst borde handla efter i den situation jag befinner mig i", ja då blir det kortslutning i min hjärna, för det finns ingen sådan regel som är bäst för "vem som än hamnar i denna situation".


Du upptäcker senare i din argumentation mot att regelutilitarism skulle kallas utilitarism vart du felar här. Det är inte regeln som skall vara bäst, det är regeln inför mängden olika beslut som skall vara bäst. Det är alltså ett relativt element här.

Regel X gäller, inte för att den är bäst i fall A, utan för att den är bäst i fall A, B, C, D och E sammantaget.

Jag antar att det främst för att tona ner det epistemologiska absurda kravet på varje enskild människa; att de måste veta vad av alla grader av variationer de kan uppträda i som leder till "bäst" resultat.

Det är alltså frågan om en regel som skall vara 'bäst' (taget som relaterandes den samlade mängden) oavsett vem som hamnar i en specifik situation, inte för varje.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 mar 2010 02:08

Det är inte i första hand regeln, och inte heller handlingen, som ska bedömas. Enligt utilitarism är det ju i första hand konsekvenserna (t.ex. i fallet med hedonistisk utilitarism hur mycket lycka respektive lidande som blir konsekvenserna) som skall bedömas, snarare än några regler eller några handlingar.


För att förtydliga då.

Det är det i första hand relativt dessa "goda" konsekvenser.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 29 mar 2010 00:31

J R Auk skrev:
Om jag, som du hävdar att regelutilitarismen kräver, ska handla "efter en sådan regel (eller sådana regler) som jag anser att vem som helst borde handla efter i den situation jag befinner mig i", ja då blir det kortslutning i min hjärna, för det finns ingen sådan regel som är bäst för "vem som än hamnar i denna situation".


Du upptäcker senare i din argumentation mot att regelutilitarism skulle kallas utilitarism vart du felar här.


Var "senare i min argumentation"?

Det är inte regeln som skall vara bäst, det är regeln inför mängden olika beslut som skall vara bäst. Det är alltså ett relativt element här.

Regel X gäller, inte för att den är bäst i fall A, utan för att den är bäst i fall A, B, C, D och E sammantaget.


Om regel X är bäst i fall A, B, C, D, E sammantaget, är den bäst även enskilt i fall A enligt vad som kallas "handlingsutilitarism", eftersom man i fall A, om man är vad som kallas "handlingsutilitarist", ska handla så som ger de sammantaget bästa konsekvenserna (för hela världen på oändligt lång sikt). Om detta, att " handla så som ger de sammantaget bästa konsekvenserna" är att handla i fall A på samma sätt som är bäst i A, B, C, D, E sammantaget, bör man enligt både vad du kallar "handlingsutilitarism" och vad du kallar "regelutilitarism" handla så. Om inte, bör man varken enligt vad du kallar "handlingsutilitarism" eller enligt vad du kallar "regelutilitarism" handla så.

Även "handlingsutilitaristen" måste ju, i situation A, ta hänsyn till hur varje givet handlingsalternativ i situation A skulle göra att han kan förväntas komma att handla i situation B, C, D, E när/om han så småningom hamnar i dessa. Huruvida han kommer att hamna i situation B, C, D, E är inget han kan veta (om inte alla lever i evighet), men den sannolikhet som finns för att han ska hamna i situationerna B, C, D, E (etc) måste han likväl ta hänsyn till i samma grad som så kallade "regelutilitarister" anger som exempel på skäl för sin "regelutilitarism". Därför skulle en tänkt korrekt "handlingsutilitarism" och en tänkt korrekt "regelutilitarism" ge samma handlingar i varenda tänkbar situation.

Jag antar att det främst för att tona ner det epistemologiska absurda kravet på varje enskild människa; att de måste veta vad av alla grader av variationer de kan uppträda i som leder till "bäst" resultat.


I den mån detta "absurda krav" som du pratar om känns så betungande att konsekvenserna av att välja att försöka leva upp till det "absurda kravet" förväntas bli sämre, på sikt, än vad konsekvenserna på sikt skulle bli av att inte försöka uppfylla det, är det enligt utilitarism fel att försöka leva upp till det; detta gäller oavsett om man är vad som kallas "handlingsutilitarist" eller vad som kallas "regelutilitarist". Ger det å andra sidan bättre konsekvenser, på sikt, att försöka leva upp till det "absurda kravet" än att inte försöka leva upp till det, bör man enligt utilitarism försöka leva upp till det; även detta gäller oavsett om man är vad som kallas "handlingsutilitarist" eller vad som kallas "regelutilitarist". Och båda dessa påståenden gäller oavsett om vi pratar om en enda enskild situation eller ett större antal situationer, ja, rentav om vi pratar om alla tänkbara situationer någon människa kan hamna i, eller alla de situationer som man skulle komma att hamna i under ett evigt liv. Inte någonstans avgörs frågan, om huruvida man ska försöka leva upp till nämnda s.k. "absurda krav" eller inte, av huruvida man är "handlingsutilitarist" eller "regelutilitarist", vad jag kan se.

Att man däremot kan välja att använda olika komplicerade, enkla, regelrika, regelfattiga, detaljerade eller odetaljerade uppsättningar regler som metoder för att alstra de på sikt utilitaristiskt bästa möjliga konsekvenserna man kan alstra under sitt liv (statistiskt sett), det är bara en fråga om metodval utifrån en och samma givna utilitaristiska långsiktiga målsättning - inte två (snarare än t.ex. en enda eller t.ex. hur många fler än två som helst) väsensskilda typer av utilitarism, som uppdelningen i "handlingsutilitarism" och "regelutilitarism" ger sken av att det skulle vara fråga om.

Det är alltså frågan om en regel som skall vara 'bäst' (taget som relaterandes den samlade mängden) oavsett vem som hamnar i en specifik situation, inte för varje.


Du tänker dig att en "situation A med person P1 i" är samma situation som "situation A med person P2 i", men en situation påverkas alltid av den som befinner sig i den, hur mycket den personen än försöker förhindra det - och vi har alltså oerhört snart att göra med två olika situationer, en för P1 och en för P2. Om det emellertid förekommer två situationer som råkar vara identiska utöver närvaron av P1 respektive P2 trots att den ena innehåller P1 och den andra innehåller P2, kommer de i nästa nanosekund med all säkerhet att vara olika varandra. Eller i vart fall i nanosekunden efter det.

Om man ändå, trots detta, vill betrakta de här två situationerna som en och samma situation (fastän de inte är det), eller en och samma "typ av situation", undrar jag när - och vad som avgör när - det är rätt att behandla två egentligen olika situationer som om de vore en och samma situation, och när det inte är det.

Är det t.ex. rätt att behandla den situation som kan beskrivas som "världssvälten idag" likadant som situationen "kidnappningsdrama"? Om inte, varför inte, när det är rätt att behandla situationen "A med person P1 i" likadant som situationen "A med person P2 i" trots att även dessa två situationer är (eller i vart fall oerhört snabbt, i vart fall innan P1 eller P2 hinner tänka en endast tanke, blir) olika varandra? Vad bör få avgöra vilka situationer man ska behandla som "en och samma typ av situation" och vilka situationer man ska behandla som "olika typer av situationer"? Utilitaristen föreslår att den frågan ska besvaras på det sätt som ger de utilitaristiskt bästa konsekvenserna att besvara den på. Olika utilitarister vill då tänka i olika stora "kategorier" av situationer, dela in situationerna olika grovt/detaljerat. Detta tycks ha föranlett vissa att prata om "handlingsutilitarism" och "regelutilitarism". Men det är att behandla ett kolossalt brett spektrum, av allt från den mest extremt grova situationsindelningarna till de mest extremt detaljerade situationsindelningarna, som om det vore fråga om två, just två, diskreta typer av utilitarism - när det i själva verket lika gärna kan betraktas som oändligt många typer av utilitarism, eller förslagsvis bara en enda (med ollka grov situationsindelning (och därmed olika stort antal regler) hos olika utilitarister).

Jag förnekar inte att olika utilitarister har olika uppfattning om i hur stor utsträckning regelföljande är nödvändigt för att (respektive motverkar utsikterna att) uppnå de utilitaristiskt sett förväntat på sikt bästa konsekvenserna. Min poäng är att det är fullständigt godtyckligt att se det som just två (2) typer av utilitarism, snarare än något annat antal (eller inget specifikt antal alls) typer av utilitarism.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster