Vad menar vi med perfektion?

Moderator: Moderatorgruppen

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 16 maj 2010 17:30

Man skulle också kunna fråga "vad är rättvisa?". Plato skrev att han inte visste vad rättvisa är, bara vad orättvisa är. Filosofen Frederick Bastiat argumenterade i sin bok "The Law" att lagen är negativ, inte positiv.

Frederick Bastiat skrev:As a friend of mine once remarked, this negative concept of law is so true that the statement, the purpose of the law is to cause justice to reign, is not a rigorously accurate statement. It ought to be stated that the purpose of the law is to prevent injustice from reigning. In fact, it is injustice, instead of justice, that has an existence of its own. Justice is achieved only when injustice is absent.

But when the law, by means of its necessary agent, force, imposes upon men a regulation of labor, a method or a subject of education, a religious faith or creed — then the law is no longer negative; it acts positively upon people. It substitutes the will of the legislator for their own wills; the initiative of the legislator for their own initiatives. When this happens, the people no longer need to discuss, to compare, to plan ahead; the law does all this for them. Intelligence becomes a useless prop for the people; they cease to be men; they lose their personality, their liberty, their property.

Try to imagine a regulation of labor imposed by force that is not a violation of liberty; a transfer of wealth imposed by force that is not a violation of property. If you cannot reconcile these contradictions, then you must conclude that the law cannot organize labor and industry without organizing injustice.




Jag tänker att det går att resonera på ett liknande sätt angående perfektion. Perfektion blir då avsaknad av brister och fel, perfektion är felfrihet. Men vad är ett fel? Kan då något existera och samtidigt vara felfritt? Och ifall det som ser ut att vara fel i en slags miljö inte blir ett fel i en annan miljö. Det verkar som att det är anpassningen som avgör ifall det är ett fel eller inte. Ett vilt djur passar för ett liv i den icke civilicerade världen, men skulle orsaka mycket skada om det kom in i det civilicerade samhället. Samtidigt så är det civilicerade samhället inte anpassat efter den levande planetens biosfär, utan tar över och tar ut mer från världen än vad som kan tillåta långsiktighet och överlevnad.

Brist på absolut kunskap kan uppfattas som ett fel, men i rätt miljö så krävs inte absolut kunskap, eftersom miljön tillåter denna brist. Till exempel en person som lever på fiske kan klara sig även fast att han inte har en akademisk examen i fiske eller kärnfysik. När man tittar på hur världen fungerar så verkar det som att perfektion inte värderas på samma sätt som vi värderar den. Tvärtom verkar ett mått av okunskap och bristfällighet snarare vara en nödvändig del av tillvaron för att livet skulle kunna existera här.

Tänk om till exempel en person skulle veta precis allt och vara helt utan fel och brister i alla avseenden. Då skulle den personen utan dåligt samvete kunna säga att han också har rätten på sin sida att döma hela världen. Då skulle den personen döma alla andra som skyldiga till fel och brister och sig själv som oskyldig och felfri. Han skulle då utan dåligt samvete kunna döda alla andra och välja fram vilka han vill benåda och ingen skulle kunna säga emot honom.

Dock så verkar det som att detta är en omöjlighet i realiteten. För allting som har en existens, lever i världen, befinner sig i ett beroendeskap. Och andra kan leva tack vare andras beroendeskap. Så länge som det finns ett beroende så kan inte perfektion existera, allting befinner sig istället i varierande grader av imperfektioner - detta verkar av nödvändighet vara så, perfektion bör ju av princip vara befriat från all svaghet och beroende är svaghet. Då vi studerar vårt beroendeskap så har åtminstone jag uppfattat saken så att vi är inte perfekta i något avseende, utan är i alla avseenden beroende och kan inte göra anspråk på någon slags perfektion överhuvudtaget.

Det är i beroendet som till exempel personlighet uppstår, eller vilja, åtminstone det som vi förstår som personlihet och vilja. Kan vilja någonsin vara motiverad utifrån total avsaknad av fel och brister? Kan vi ens förstå någon annan slags vilja än sådan vilja som söker efter att uppnå först och främst mening och överlevnad, därefter bekvämlighet, makt, lyx, framgång och anseende? Ja vi kan ju även förstå (dock inte acceptera) den negativa viljan, den självdestruktiva viljan, viljan att förstöra sitt liv - en vilja som också bygger på beroendeskap.

Personlighet uppstår ju i relationen till andra, och vi har olika personlighetsdrag beroende på vem vi relaterar till. Personlighet, som vi förstår den, är ett sätt för den som befinner sig i ett beroende att försöka rättfärdiga sitt beroende inför den personen. Så personlighet bygger på ett beroendeskap till andra, och även då detta är ett "fel" sett utifrån vad som är perfekt och imperfekt, så skulle avsaknad av personlighet vara ett annat fel som skulle göra en relation outhärdlig (Se filmen The Talented Mr Ripley). Alla våra förmågor bygger på att vi är i grunden bristfälliga och dessa förmågor har varit tvugna att utvecklas för att vi ska kunna överleva, leva och relatera till varandra.

Men så som vi i civilisationen har värderat världen så gör vi det utifrån vad som är "rätt och fel" eller "gott och ont", eller uttryckt på ett annat sätt, vad som är perfekt och imperfekt. Man uppfattar till och med saken så att det är ett friskhetstecken ifall man vet skillnaden mellan rätt och fel. Men en sådan bedömning går ju enbart att göra utifrån ett absolut oberoendeskap, vilket ju ingen befinner sig i. Dock ifall man inbillar sig att man har förmåga (rätt) att döma rätt och fel, då leder det istället till att man bedömer världen och dess varelser utifrån vad som ger en själv, eller sin egen stam, eller sin egen civilisation eller sin egen art, njutning eller plåga. Och bedömer alltså att allting som ger njutning är av godo och allting som ger plågor är av ondo. Vilket i princip är att försöka legitimera massmord och utplåning av hela världen (eller dom man anser leva "fel" - trots att man inte kan veta det).

Så kanske den självdestruktiva viljan går att förstå på detta sätt, att den som tror han måste vara perfekt (oberoende) - men av naturliga skäl misslyckas - dömer istället sig själv till ett liv i förnedring eller rent av döden.

Men vi kan alltså inte veta vad perfektion är och av det följer att vi inte heller kan veta vad imperfektion är. Det vi kan veta är vad som tilltalar oss och vad som inte tilltalar oss, men om vi skulle inbilla oss att det som tilltalar oss är gott (perfektion) och det som sårar oss är ont (fel/brist), då implicerar det ett upphöjande till oberoende å vår sida, vilket är detsamma som att göra sig själv till en gud - omniscient.

Perfektion och imperfektion verkar därför vara idéer med en betydelse som är väldigt abstrakt. Även om dom låter bra behöver inte det betyda att de finns, däremot inte sagt att de inte skulle finnas heller, bara att det är omöjligt att veta något om dom.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Vad menar vi med perfektion?

Inläggav Harald Davidsson » 16 maj 2010 18:58

Jag är hundra procent oberoende av dig, sceptisk, hur förklarar du det, ifall du dör det skulle inte förändra någonting i mig, alltså att vara helt oberonde är inte detsamma som perfekt. men att vara hundra procent medveten om sig själv är detsamma som perfekt.

annars kunde jag se en hel del Newton i din post och det tilltalade mig, så jag är glad att se att det finns enstaka som upptäckt det dialektiska universumet.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Vad menar vi med perfektion?

Inläggav Harald Davidsson » 16 maj 2010 19:46

Du vågar alltså inte gå emot strömmen, Zokrates, det finns något kallt i dig, kanske en rädsla för att inte vara accepterad av det sociala, men också något slags hat du inte får ut, som kommer från din far och som splttrar dig till en del. han har sagt något om dig som är fel och sårande och som du måste bära.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 16 maj 2010 19:55

Nu misstänker jag att du talar om dig själv, Harald, liknar ett veckotidningshoroskop som de flesta kan känna igen sig i.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Vad menar vi med perfektion?

Inläggav Harald Davidsson » 16 maj 2010 20:16

har jag frågat dig?????
det börjar likna förföljese, jag har stått ut med dig därför att du är sjuk..men en halv rad i månaden är du klar..

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 16 maj 2010 20:25

Då kan jag lugna dig. Jag gör det lätt för dig. Hädanefter kommer jag inte att prata med dig om du inte uttryckligen frågar mig något eller så.

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 16 maj 2010 20:57

harald

Det jag talar om är alla levande varelsers existentiella tillstånd av beroende. För att spåra ditt beroende av andra behöver du inte gå långt alls, du behöver inte till exempel försöka spåra på vilket sätt du är beroende av mig eller hur du påverkas av mig. Det räcker med att du tittar på hur din kropp är byggd och hur ditt psyke fungerar, vilket språk du talar, vilka vanor du har, osv. Genom att studera dessa fakta så kommer du så småningom nog också komma fram till samma slutsats, att du är beroende av din omgivning för att vara den du är och för att överhuvudtaget kunna leva. Finns det något som talar emot detta så skulle det revolutionera allt vad vi vet om kroppen och människans behov. Det jag försökt att klarlägga är att vi är behovsvarelser och äger egentligen ingenting av egen förmåga, för även våra förmågor är något som är oss givna, inte något vi tagit eller skapat själva.

Jag har också väldigt svårt att se hur absolut självkännedom gör någon perfekt, vad det har med perfektion att göra överhuvudtaget. Perfektion är en idé om ett idealt tillstånd som är i absolut avsaknad av fel och brister och svagheter. Om det finns en svaghet så kan det inte vara perfektion. Beroendeskap är svaghet och därför kan inget som är i beroendeskap vara perfekt, inte ens om det har 100% självinsikt. Självinsikten förändrar inte någonting alls utan torde bara bekräfta och ytterligare stryka under det fundamentala beroendeförhållandet och alla svagheter. Så snarare än att "bli perfekt" via självmedvetenhet pekar fakta på motsatsen, att man förstår hur annorlunda man är jämfört mot idén om perfektion.

I övrigt diskuterade jag det abstrakta med begreppet perfektion och det paradoxala i att försöka vara perfekt eller att tro sig vara perfekt. Att istället för att leda till apotheosis så kan det leda till självdestruktivitet.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Vad menar vi med perfektion?

Inläggav Harald Davidsson » 16 maj 2010 22:23

harald

Det jag talar om är alla levande varelsers existentiella tillstånd av beroende. För att spåra ditt beroende av andra behöver du inte gå långt alls, du behöver inte till exempel försöka spåra på vilket sätt du är beroende av mig eller hur du påverkas av mig. Det räcker med att du tittar på hur din kropp är byggd och hur ditt psyke fungerar, vilket språk du talar, vilka vanor du har, osv. Genom att studera dessa fakta så kommer du så småningom nog också komma fram till samma slutsats, att du är beroende av din omgivning för att vara den du är och för att överhuvudtaget kunna leva. Finns det något som talar emot detta så skulle det revolutionera allt vad vi vet om kroppen och människans behov. Det jag försökt att klarlägga är att vi är behovsvarelser och äger egentligen ingenting av egen förmåga, för även våra förmågor är något som är oss givna, inte något vi tagit eller skapat själva.

Jag har också väldigt svårt att se hur absolut självkännedom gör någon perfekt, vad det har med perfektion att göra överhuvudtaget. Perfektion är en idé om ett idealt tillstånd som är i absolut avsaknad av fel och brister och svagheter. Om det finns en svaghet så kan det inte vara perfektion. Beroendeskap är svaghet och därför kan inget som är i beroendeskap vara perfekt, inte ens om det har 100% självinsikt. Självinsikten förändrar inte någonting alls utan torde bara bekräfta och ytterligare stryka under det fundamentala beroendeförhållandet och alla svagheter. Så snarare än att "bli perfekt" via självmedvetenhet pekar fakta på motsatsen, att man förstår hur annorlunda man är jämfört mot idén om perfektion.

I övrigt diskuterade jag det abstrakta med begreppet perfektion och det paradoxala i att försöka vara perfekt eller att tro sig vara perfekt. Att istället för att leda till apotheosis så kan det leda till självdestruktivitet.skriver sceptisk




haraldsvar


Du är som Bergson, du kör om samma gamla saker fast med några nya begrepp, och du har fångat dig själv i en knipa, med beroende menar du alltså det kollektiva, eller på ett annat sätt, med beroende menar du alltså objektet, inte att människan är objektiv i förhållande till subjektet, för du måste väl ha ett subjekt här, det verkar vara helt en ande, för vad händer om du säger att vi är helt objekt, att det inte finns något suibjekt, att vi bara är massa som rör sig på jordklotet, finns det något centrum??


Och du, varför manipulerar du mitt begrepp medveten om sig själv, till självkännedom och självinsikt, det är något annat,

att vara medveten om sig själv är ett tillstånd av kraft och kontroll och lycka och glädje...och ditt beroende som du talar om vi alla ha, är det det beroendet som styr världen eller styr människan..

jag kan fortsätta..menstoppar här

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Vad menar vi med perfektion?

Inläggav Harald Davidsson » 16 maj 2010 22:39

Ibland verkar du helbäng, i Indien säger kvinnorna att ifall en kvinna är aggressiv på en man är det för att hon vill ligga med honom,  men du nöjer dig inte med det, du är ute efter att skada mig, och det tycker jag är kusligt, flera gånger har du plötsligt dykt upp som gubben i lådan och anklagat mig för att vara för hård eller för aggressiv emot någon viss man, det är ju ganska störande, du gör mig till ensam syndabock, pekar ut mig som en riktigt hemsk typ, sedan försöker du att psyka mig, och nu säger du att jag skuggboxas utan att vara tillfrågad, varför gör du sådana uttalanden om mig, utan något sammanhang till dig, men jag kan axla detta, som ett yttryck från världen emot en människa som vågar vara sig själv, avundsjukan från en jante som står bakom gardinen och trycker,, och sedan frågar du flera gånger..vad vill du harald, jag kan inte se något sammanhang,,vill om vad..
ibland verkar du få överslag i hypofysen, kanske av för mycket tabletter..
och då riktar du dig till mig,,jag har inte sett att du hoppar på nån annan här
jag vill inte skada dig, ibland säger du riktigt klyftiga saker..

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Vad menar vi med perfektion?

Inläggav Harald Davidsson » 17 maj 2010 04:10

Det jag försökt att klarlägga är att vi är behovsvarelser och äger egentligen ingenting av egen förmåga, för även våra förmågor är något som är oss givna, inte något vi tagit eller skapat själva. , skriver sceptisk


Haraldsvar


Det är ganska kul det du säger för det öppnar upp för en lite annorlunda anti-tes, men du klarar väl inte av att följa mina tankar, fast de är enkla som ett barns, faktiskt har vi en förmåga att skjuta upp våra behov, och just denna förmågan sänker hela ditt tänkande ner under vattnet tungt som en sten, för just denna förmågan är ingenting vi är beroende av, men framkallas genom vår förmåga att gå helt emot hela skapelsen och kunna lida tillfälligt av att vara i ICKE-VARAT, och just lidandet är vår enda möjlighet att förändra de tra system vi befinner oss i, det subjektiva systemet, det objektiva systemet och det sub-personella systemet, men vi kan fråga oss, varför vill vi lida, då vi istället kan ha det skönt, vem i oss tar detta beslutet, den subjektiva människan, som du faktiskt inte definierar eller den objektiva människan, alltså den opersonliga människan, ALLA i EN, eller den sub-personella människan, som vi för enkelhetens skull kan kalla för EGO, helt klart kommer hennes beslut att lida från den subjektiva människan, det är inte det att hon känner sig beroende av den objektiva människan, människan som sådan, eller att hon är manipulerad av den subpersonella människan, vårt ego eller vårt sociala medvetande eller vår normala miljö, hennes beslut av att lida kommer från hennes längtan efter kärlek, men hur kan denna längtan väckas upp i detta trialektiska system, denna byggkloss av motstridiga krafter, varifrän kommer då hennes längtan efter kärlek, jag kan ju inte säga att denna längtan är skapad genom en kontakt med Gud, för Gud är ju död, enligt nietzsche, men om vi för in Gud, som skapare, alltså detta trialektiska system är inte självskapande  utan det finns ytterligare en komponent, alltså en skapare, som vi är mest av allt beroende av, utan att kunna klargöra honom därför att han är alltför abstrakt för oss, därför kan vi inte ge honom existens, på samma sätt som den objektiva människan, men hur som helst måste skaparen var mera abstrakt än det han skapar och starten på det han skapar måste alltid vara ett subjekt, för 1 kommer från 1, men utan att direkt ta med skaparen kan vi säga att vår kärlekslängtan kommer från vår längtan efter KVALITET, ARETE, som kommer från att människan har en absolut personlighet inom sig, som visserligen sover, men som  plötsligt kan vakna upp och förmedla en djup skuldångest till oss i subjektet som då känner sig uppjagat av att kärlek är det viktigaste som finns att söka efter. och väljer då att stoppa hela systemet, hon drar i nödbromsen och hoppar av tåget, det deterministiska tåget som går till ingenstans, fullproppat av tidsfördriv, och hon ser tåget försvinna i fjärran, och nu är hon i icke-varat, och då handlar det om att hålla hjärnan klar, inte missförstå, för det kan bli ödesdigert, hon slår sig ner i det nya landet, hon är ensam, detta landet är lidandets land, hon är fri därför att hon också befinner sig i dödsriket, hur ska hon kunna finna kärlek här?

Användarvisningsbild
seekeroftruth
Inlägg: 424
Blev medlem: 09 apr 2010 22:28

Inläggav seekeroftruth » 17 maj 2010 05:39

Vad är en skuggboxare och vad är skuggkramare????

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Vad menar vi med perfektion?

Inläggav Harald Davidsson » 17 maj 2010 06:12

John Lennon gick emot strömmen, Zokrates, Bob Dylan, I sverige är det väl bara punkarna som vågat gå emot strömmen, Göran Palms en orättvis betraktelse, Erik Lindegrens mannen utan väg, Lao tse vågade inte gå emot strömmen, han gick i mitten,

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Vad menar vi med perfektion?

Inläggav Harald Davidsson » 17 maj 2010 06:28

Nu gnisslar väl Algotezza tänder, jag har kidnappat hans TRÅD och måste bli arresterad, men vem ska ni sända denna gång om Skogsälvans makt har kollapsat....

fast Algotezza kan du säga mig varför sfinxen har lejonkropp, men människohuvud...

ledtråd..vi söker kärlek därför den är det enda som kan lösa upp våra spänningar, vi söker kärlek alltså för att bli fria från det dialektiska helvetet..

och det handlar om att ta upp ormen till huvudet, vi kan se KUNG dAVID göra det, men också varje farao har en orm på huvudet precis som Lord shiva..

perfektion börjar med att leta efter ORMEN alltså leta efter kärlek..alltså vilket innebär att kunna upptäcka det onda och till och med våga ta i det onda och lyfta det upp i luften...

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 17 maj 2010 11:30

seekeroftruth skrev:Vad är en skuggboxare och vad är skuggkramare????


Vad jag syftade på var skuggan i Jungs psykologi, dvs. egenskaper man själv bär, men inte vill veta av ("bjälken i ögat") och projicerar detta på omgivningen. T ex en strikt religiös människa som ylar över perversiteten i samhället då denne egentligen förtrycker sin egen sexualitet. Förstår du vad jag menar?

Harald, det finns en pm-funktion om du vill prata enskilt med t ex Zokrates. Annars är det här ett forum där alla får kommentera inlägg. Jag tänker dock inte vidare blanda mig vidare, antar att det är det du vill.

Åter till ämnet perfektion: Tänk den vackre Loke, sköna Helena som orsakade det trojanska kriget. Perfektion är ett luciferianskt uttryck och vi bär alla spår av detta på något plan. Lucifer var högst älskad av Gud, men jag vet inte om det är önskvärt att bli alltigenom perfekt.

Användarvisningsbild
seekeroftruth
Inlägg: 424
Blev medlem: 09 apr 2010 22:28

Inläggav seekeroftruth » 17 maj 2010 12:24

Skogsälvan skrev:
seekeroftruth skrev:Vad är en skuggboxare och vad är skuggkramare????


Vad jag syftade på var skuggan i Jungs psykologi, dvs. egenskaper man själv bär, men inte vill veta av ("bjälken i ögat") och projicerar detta på omgivningen. T ex en strikt religiös människa som ylar över perversiteten i samhället då denne egentligen förtrycker sin egen sexualitet. Förstår du vad jag menar?

Harald, det finns en pm-funktion om du vill prata enskilt med t ex Zokrates. Annars är det här ett forum där alla får kommentera inlägg. Jag tänker dock inte vidare blanda mig vidare, antar att det är det du vill.

Åter till ämnet perfektion: Tänk den vackre Loke, sköna Helena som orsakade det trojanska kriget. Perfektion är ett luciferianskt uttryck och vi bär alla spår av detta på något plan. Lucifer var högst älskad av Gud, men jag vet inte om det är önskvärt att bli alltigenom perfekt.


Ah ok... det finns sidor av mig själv som jag hatar. Dessa sidor hatar jag hos andra också. Jag kan aldrig älska mig själv fullständigt då jag inte är perfekt. Om jag inte hade hatat dessa sidor hos mig då hade jag inte hatat dem hos andra, men frågan är hur pass mycket bör jag hata dom i relation till hur mycket jag kan ändra dom? Ifall jag inte kan ändra något är det inte smart att hata det... acceptera det är bättre. Så om nu någon är aggressiv men det finns inget som kan göras för att ändra dem bör jag inte hata dom utan acceptera denna del utav dom. Detta innebär inte att jag ej bör undvika konsekvenserna av dessa negativa eller rädda andra från dem.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster