Att hitta det man söker när man minst anar det.

Moderator: Moderatorgruppen

spottkamel
Inlägg: 89
Blev medlem: 22 jul 2010 23:30
Kontakt:

Inläggav spottkamel » 26 jul 2010 02:30

Minded skrev:
J R Auk skrev:Men stunden flyr ju så snabbt. Därav min ursprungliga fråga.


Det är bara ovana.. I stunden finns evigheten.


jag måste bara säga att ni förklär världen i era vackra ord, ändock står Sanningen i dörröppningen.
the words are not good for the secret meaning, everything always becomes a bit different, as soon as it is put into words, gets disorted a bit, a bit silly - yes, and this is also very good, and I like it a lot, I also very much agree with this, that this what is one man's treasure and wisdom always sounds like foolishness to another person

spottkamel
Inlägg: 89
Blev medlem: 22 jul 2010 23:30
Kontakt:

Inläggav spottkamel » 26 jul 2010 02:32

J R Auk skrev:
spottkamel skrev:
J R Auk skrev:Som i ett "bara" affekt?

Jag satt och tänkte på ett uttryck jag gav när någon påpekade min stämning här om dan. Jag sa; "egentligen är jag väldigt glad". Med en syftning på att jag var glad att en brist aktualiserats. Den fanns ju där, men jag var inte medveten. Det uppstår så klart en sorg, jag måste besörja den brist jag inte såg, då jag inte hade "ett annat" vilken bristen kunde påtalas genom.

Men vad var den "verkliga" affekten? Den stämning som kommenterades, eller min "glädje" över att ha uppdagat något?


allt är affekt. allt är defekt. allt är fejk. allt är en scen. allt är fiktivt. allt är beslutsångest. allt är prestationsångest. allt är relativt. allt är en dålig vana. allt är ett rättshaveri mot allt.

jaa... växelverkan mellan stimuli.

allt är affekt. löven faller och vi med dem, eller löven faller och vi står kvar.


Men där kan vi ju inte stanna. Är även detta att påpeka det en scen, en affekt, en fejk? Fejkar du att du avtäcker något när du påtalar detta?


"med mjuka händer avtäcks sanningen som det konstverk den är"
the words are not good for the secret meaning, everything always becomes a bit different, as soon as it is put into words, gets disorted a bit, a bit silly - yes, and this is also very good, and I like it a lot, I also very much agree with this, that this what is one man's treasure and wisdom always sounds like foolishness to another person

spottkamel
Inlägg: 89
Blev medlem: 22 jul 2010 23:30
Kontakt:

Inläggav spottkamel » 26 jul 2010 02:36

J R Auk skrev:
spottkamel skrev:
J R Auk skrev:Som i ett "bara" affekt?

Jag satt och tänkte på ett uttryck jag gav när någon påpekade min stämning här om dan. Jag sa; "egentligen är jag väldigt glad". Med en syftning på att jag var glad att en brist aktualiserats. Den fanns ju där, men jag var inte medveten. Det uppstår så klart en sorg, jag måste besörja den brist jag inte såg, då jag inte hade "ett annat" vilken bristen kunde påtalas genom.

Men vad var den "verkliga" affekten? Den stämning som kommenterades, eller min "glädje" över att ha uppdagat något?


den verkliga affekten var den affekt du erfarade envar sekund, ingen konstans.


Men stunden flyr ju så snabbt. Därav min ursprungliga fråga.

När jag gråter nu känner jag en förlösning, men när jag så att säga vill förlösas av detta så upphör gråten. Mina känslor (de som ofta kallas negativa) har blivit så flyktiga så att jag inte kan undersöka dem.

Har jag alienerat mig dem eller bemäktigat mig dem? Jag kan inte fånga dem, jag har mest bleka minnen kvar, och en känsla av att det är "ok" varje gång jag söker dem, varför acceptansen av dem skyler över deras uttryck. Det blir bara en liten bäck som inte ens porlar, när jag behöver stormen för att inte stunden skall fly och bytas mot något annat.


stunden flyr, känslorna flyr, jag kan inte se problemet?
the words are not good for the secret meaning, everything always becomes a bit different, as soon as it is put into words, gets disorted a bit, a bit silly - yes, and this is also very good, and I like it a lot, I also very much agree with this, that this what is one man's treasure and wisdom always sounds like foolishness to another person

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 jul 2010 08:46

Problemet är att jag söker ett "autentiskt" leverne. Och till full potential. Men jag tror inte att det finns en väg dit, jag tror mer att "truth is a pathless land" för att citera Krishnamurti. Men andra tror det. Och jag tar del av deras teorier. En sådan teori är stipulerad av Heidegger. För att kunna bedöma hans teori då så söker jag analysera det som han åberopar som lösningen, vilket är en känsla av ångest (inte så att man behöver känna ångest hela tiden, utan han talar om att världen ger sig till känna när du ser på den i en stämning av ångest).

Så om jag skall kunna göra en bedömning av detta så måste jag kunna känna, vara i de stämningar, som han talar om, och också bedöma dem.

Jag har länge nu tagit ställning (haft en moral kring) till vilka stämningar och vilka känslor som är "positiva" resp "negativa", inte så att jag förvägrar dem, jag ger dem bara inte någon sympati i sitt uttryck. Jag slipper ilska, hat, ångest osv genom denna min "träning".

Men nu vill jag ju söka de där känslorna, eller stämningarna. Jag vill vara ärlig mina försök att förstå. Och jag finner det jävligt svårt. Jag kan inte behålla de där stämningarna.

Förmodligen kommer jag i slutändan fortsätta på min redan inslagna väg, med en liten ändring i riktning. Men tills dess vill jag beträda dessa gamla stigar som andra pekar ut. Jag ser stigen men har svårt att finna en väg till den.

Vet inte om det målade ut "problemet" bättre för dig kamelen?

Fö.

jag måste bara säga att ni förklär världen i era vackra ord, ändock står Sanningen i dörröppningen.


"med mjuka händer avtäcks sanningen som det konstverk den är"


Förklädnaden jag ger med mina ord är ju ett konstfärdigt stycke beklädnad, och är inte mitt handlag mjukt?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 jul 2010 09:02

Minded skrev:
J R Auk skrev:
Minded skrev:Du måste arbeta hårdare på att slappna av! :lol:


Jo det är väl kanske det jag gör. Men jag har jobbat så länge med att etiskt behandla känslor, så jag kan ibland undra hur mycket realitet de äger och hur mycket jag bara jobbar med skenet. Jag är på väg att slänga allt vad moral heter åt helvete. Det är en revolution för mig. Jag har länge sett allt tal som normativt. Att göra upp med det och säga att inget normativt kan ta plats? Vad vore det?

Moral en alienerande stämning?


Att se på någonting, sker oftast på bekostnad av upplevelsen.. Samtidigt som det inte finns något annat sätt att just verifiera den, vilket du verkar prata om att vilja göra. När du upplever, känner, så är du upptagen med detta - du kan inte se på det - om du inte reellt kan se igenom det, eftersom sant ta det till dig, som varandes dig.

Jag tror, att när du kan detta, så kan du också se igenom just moralen. Jag startade tidigare en tråd om vad civilisationen egentligen ger oss, och vilken nytta den faktiskt innehar. Jag själv har brottats en del med det faktum att jag känner mig ljugen inför av folk som bara tror sig veta (i bästa fall) vad de pratar om.. andra gånger har de bara pratat eftersom det känts rätt, även om jag undrat om tekniska detaljer. Och i alla fall, jag har känt mig arg, besviken, över detta. Det är visst skärselden för mig, det är min resa mot avslappning, att reellt släppa någonting (obs, att reellt göra, utföra, en negation, är inte den enklaste saken här i världen - faktiskt så är det just reellt en omöjlighet). Men, jag tror att när jag fortfarande är arg på dem, så kan jag inte uppskatta det de faktiskt gör, det de faktiskt försöker göra. Hm, det jag försöker säga är i stil med att det förvisso är korrekt att slänga moral åt sopen, som du talar om. Men att just detsamma i princip uteslutande handlar om dig. Ungefär, var hård, men var också ärlig mot folk, så att det inte skadar i onödan.

Jag tror att det finns mark under dina/våra fötter, som vi ännu inte ser, eftersom att vi ännu inte kan se det. Man skulle kunna säga att vi inte har språket för det.


Men problemet är ju att när jag har en stämning, eller känsla, så har den ju en mening. När jag då söker lyfta den från sitt meningsfulla sammanhang till att stämma in i en analys som jag söker göra av ett formellt system om det så.... Jag tror ju inte ens att det är reella stämningar, utan mera en alienerad stämning. Eller jag är inte så säker på det där längre, det börjar blekna något.

För mig synes ångest vara just något som kommer av att något döljs, varför det inte är en stämning som varar om man tar sig an den. Den är då så flyktig att det knappast är någon stämning, bara en aning som drar förbi. Något som pekar på att där "brast" något, något som vilja dölja sig uppdagades, om nu inte det dolda fortsätter att dölja sig. Så jag har svårt att se det som en väg till att belysa det autentiska, snarare så ser jag det som något som talar om det oautentiska. Vilket kanske iofs är allt som behövs för ett avtäckande.

Annars instämmer jag med dig. Det är nog ett sökande vi delar av allt vad det verkar. Ilskan visar väl din brist? Ditt behov av dem som du inte vill förlika dig med. En projektion i grund och botten som sätter dem som objektet inför ilskan istället för att sätta dig, eller till och med ilskan självt, som sitt eget objekt.

Mod, hårdhet, ärlighet; är de inte i det närmaste synonyma i många av sina uttryck? Kan du vara ärlig utan mod och en hårdhet? Även om 'hårdhet' bör definieras som det som kan bära, och inte det som mottar bort.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 26 jul 2010 15:34

spottkamel skrev:jag måste bara säga att ni förklär världen i era vackra ord, ändock står Sanningen i dörröppningen.


Den här gillade jag..

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 26 jul 2010 15:47

J R Auk skrev:Mod, hårdhet, ärlighet; är de inte i det närmaste synonyma i många av sina uttryck? Kan du vara ärlig utan mod och en hårdhet? Även om 'hårdhet' bör definieras som det som kan bära, och inte det som mottar bort.


Kanske; Men om man ser till ett litet barns ärlighet så är den knappast betecknad modig eller hård. Jag tror att detta också handlar om att se igenom grejer. Ingenting ger distinkt någonting annat, som kan anses relevant. Eller säg såhär, det stämmer - allting ger distinkt visst annat. Men i princip allting är för komplext för att någonting ska kunna hämtas därur. Den som är sant ärlig, reflekterar inte alltid ens över faktumet ärlighet eller inte..

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 26 jul 2010 15:55

J R Auk skrev:Annars instämmer jag med dig. Det är nog ett sökande vi delar av allt vad det verkar. Ilskan visar väl din brist? Ditt behov av dem som du inte vill förlika dig med. En projektion i grund och botten som sätter dem som objektet inför ilskan istället för att sätta dig, eller till och med ilskan självt, som sitt eget objekt.


Brist, tja.. Instinktivt gillar jag inte ordvalet, eftersom jag inte vet vad annat som just är reellt. I din första post här talade du om känslan ångest som speciell - vilket jag inte tror är fallet. Det kan vara så att just ångesten är en slags 'onaturlig' känsla, då den frammanas så som du säger... hmm. Men nej, det kan inte vara hela sanningen. Alla känslor är relativa, oavsett om medvetet eller inte. Att vara helt överens med världen är tydligen att inte göra någonting annat än att sitta i en grotta och meditera. Men detta är tydligen också förkastligt, eftersom nihilism. Fast om det egentligen är förkastligt eller inte, låter jag vara osagt.

Att gå upp i känsla är att vara reell. Då tittar jag inte längre på omgivningen, då observerar jag inte längre.

Edit; och inspiration, motivation, är tydligen gudagivet...

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 jul 2010 17:34

Minded skrev:
J R Auk skrev:Mod, hårdhet, ärlighet; är de inte i det närmaste synonyma i många av sina uttryck? Kan du vara ärlig utan mod och en hårdhet? Även om 'hårdhet' bör definieras som det som kan bära, och inte det som mottar bort.


Kanske; Men om man ser till ett litet barns ärlighet så är den knappast betecknad modig eller hård. Jag tror att detta också handlar om att se igenom grejer. Ingenting ger distinkt någonting annat, som kan anses relevant. Eller säg såhär, det stämmer - allting ger distinkt visst annat. Men i princip allting är för komplext för att någonting ska kunna hämtas därur. Den som är sant ärlig, reflekterar inte alltid ens över faktumet ärlighet eller inte..


Tvärt om vill jag säga. Barnet är just modigt i det att det möter ett nytt hela tiden. Nyfikenhet är mod, ja inte platt synonymt. Men för att agera på nyfikenheten och undersöka krävs modet. Och hårdheten, visst har barn det också, de är så hårda att de inte måste hålla fast vid något. Därför de också kan ge omtanke där åldern satt en distans mot andra människor. Det är dem naturligt bära någon annan när deras stämning är nere. Inte i alla fall förstås, vi socialiseras snabbt. Men jag tycker att jag sett nog för att tala om en generell tendens hos det vi kallar barn här.

Men visst handlar det om att se igenom också. Eller mycket tycker jag handlar om att våga se bakom, vilken ju genomsynen syftar till. Att inte nöja sig med yta. Skiftet av position. Be like water!

Varför jag talar om ångest här är ju för att jag gjort en fenomenologisk genomläsning med Heidegger som avslut. Hela fenomenologin handlar ju om att avtäcka, att se igenom. Det är den fenomenologiska våta drömmen att se fördomsfritt. Att se rent, objekten som subjekt, det kantianska tinget i sig realiserat.
Nåväl Heidegger säger ju att det är genom ångest vi kan uppnå detta. Ångest, död och intet.

Jag tvivlar inte på ångest, men 'död' och 'intet' ser jag inte vad det skulle vara. Om jag verkligen reflekterar vill säga. Klart att jag har begrepp för dem. Men inte relevanta begrepp i sammanhanget. Jag ser ju som bekant döden som det hoppingivande, det som ger livet en ursäkt för att levas, det som betryggar livet snarare än hotar det med ett intet. Och detta intet ser jag inte heller att jag kan finna. Det jag kan finna är intet som en negation av något, men då bara i kraft av något annat. Och om jag inte skyler över att det är ett annat som tagit plats, om jag inte envisas med kategorierna, vad finns då kvar av detta "intet"?

Så jag är benägen att hålla med dig. För mig är det inte så speciellt med ångest. Jag tror att ångesten är en brist, positiv genom egot. Jag tror att det ångesten inte riktar sig mot, ångesten har inget objekt, är allt taget som evigt, det vill säga utan död, omvandling.

Så analyserar jag min ångest i alla fall. Det är inte att jag skall upphöra, att jag skall gå om intet, inte kunna realisera det jag vill, utan min fasa i ångesten är det som är taget som ett "allt". Rent positivt alltså, ingen negation där.

Men genom att jag ser att jag inte vill att det som är skall vara utan förändring så kan jag ändå vara sympatisk till att stämningen avtäcker varat. Det låter mig se vad jag inte vill se utan utveckling, utan att förändras.

Jag håller med om att anammande av känslan är att gå upp i världen, att vara reell. Men jag menar att negativa känslor, hat, ilska, fruktan, avundsjuka inte är riktade mot världen utan mot "mig" och därav så sluter jag mig mot världen, skymmer den. Därav vill jag tala om brist. Brist som i att du inte vågar ta dig an världen utan blir ilsk och hatar den. Du gömmer dig och det är vad du hatar, att du, den störste, måste huka.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 jul 2010 17:34

Vilka säger det här som du konstaterar? Eller har du sett det?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 26 jul 2010 18:51

J R Auk skrev:Tvärt om vill jag säga. Barnet är just modigt i det att det möter ett nytt hela tiden. Nyfikenhet är mod, ja inte platt synonymt. Men för att agera på nyfikenheten och undersöka krävs modet. Och hårdheten, visst har barn det också, de är så hårda att de inte måste hålla fast vid något. Därför de också kan ge omtanke där åldern satt en distans mot andra människor. Det är dem naturligt bära någon annan när deras stämning är nere. Inte i alla fall förstås, vi socialiseras snabbt. Men jag tycker att jag sett nog för att tala om en generell tendens hos det vi kallar barn här.


I den språkliga meningen, ok visst, men i den reella, nej. Barnet är inte modigt, av samma anledning som det inte är icke-troende (från tråden bredvid).

J R Auk skrev:Men visst handlar det om att se igenom också. Eller mycket tycker jag handlar om att våga se bakom, vilken ju genomsynen syftar till. Att inte nöja sig med yta. Skiftet av position. Be like water!


Hmm, det här är förvisso ett jävligt centralt fenomen.. Essensen i det är att reellt utföra en negation, vilket jag kort nämnde i en annan post nyligen. Hur släpper man taget om något? Hur slappnar man av? Ta tag i en hammare, eller någon del av din dator - och släpp denna. Att öppna handen från att vara en knuten näve är sofistikation bortom de flestas förstånd - både bokstavligt talat och som abstraktion. Do not try and bend the spoon. It is impossible. Instead only try to realize the truth. There is no spoon. Then you will realize it is not the spoon that bends. It is you.

Att vara som vatten är en nybörjarteknik - annars benämns det just en av gudomarna man försöker skydda sig från. Systemfel. Liksom också det faktum att det skulle vara en nybörjarteknik - inom buddismen är ytterligare en att man ska 'keep a dont know mind'.

J R Auk skrev:Varför jag talar om ångest här är ju för att jag gjort en fenomenologisk genomläsning med Heidegger som avslut. Hela fenomenologin handlar ju om att avtäcka, att se igenom. Det är den fenomenologiska våta drömmen att se fördomsfritt. Att se rent, objekten som subjekt, det kantianska tinget i sig realiserat.
Nåväl Heidegger säger ju att det är genom ångest vi kan uppnå detta. Ångest, död och intet.


All teknik handlar om att avtäcka, se igenom. Detta eftersom att all tekniks essens är just anpassning till det man önskar vara relativ. Avtäckningen är skärselden, att göra sig av med ideer man har om verkligheten, som reellt inte är. För att ta in så mycket som möjligt av en partner(!), bör man ha så lite annat skräp ivägen bara. Det lönar sig alltså föga att vara fokuserad på vilka kläder man ska ha på sig imorgon.

J R Auk skrev:Jag tvivlar inte på ångest, men 'död' och 'intet' ser jag inte vad det skulle vara. Om jag verkligen reflekterar vill säga. Klart att jag har begrepp för dem. Men inte relevanta begrepp i sammanhanget. Jag ser ju som bekant döden som det hoppingivande, det som ger livet en ursäkt för att levas, det som betryggar livet snarare än hotar det med ett intet. Och detta intet ser jag inte heller att jag kan finna. Det jag kan finna är intet som en negation av något, men då bara i kraft av något annat. Och om jag inte skyler över att det är ett annat som tagit plats, om jag inte envisas med kategorierna, vad finns då kvar av detta "intet"?


Döden är sannolikt medvetandets död. Det är sagt; to be yourself - forget yourself. Intet är det som därefter finns kvar - eftersom då bara realitet återstår.

J R Auk skrev:Så jag är benägen att hålla med dig. För mig är det inte så speciellt med ångest. Jag tror att ångesten är en brist, positiv genom egot. Jag tror att det ångesten inte riktar sig mot, ångesten har inget objekt, är allt taget som evigt, det vill säga utan död, omvandling.

Så analyserar jag min ångest i alla fall. Det är inte att jag skall upphöra, att jag skall gå om intet, inte kunna realisera det jag vill, utan min fasa i ångesten är det som är taget som ett "allt". Rent positivt alltså, ingen negation där.

Men genom att jag ser att jag inte vill att det som är skall vara utan förändring så kan jag ändå vara sympatisk till att stämningen avtäcker varat. Det låter mig se vad jag inte vill se utan utveckling, utan att förändras.

Jag håller med om att anammande av känslan är att gå upp i världen, att vara reell. Men jag menar att negativa känslor, hat, ilska, fruktan, avundsjuka inte är riktade mot världen utan mot "mig" och därav så sluter jag mig mot världen, skymmer den. Därav vill jag tala om brist. Brist som i att du inte vågar ta dig an världen utan blir ilsk och hatar den. Du gömmer dig och det är vad du hatar, att du, den störste, måste huka.


Ang det sista, ditt, stycke; Jag håller inte med om din slutsats. Du säger att du vill benämna 'negativa känslor' för brister. Jag menar att du därmed hukar dig. Du förhåller dig sas negativt relativt de negativa känslorna - istället för att bara tillåta det göra ont en stund, och reellt inte uppskatta det onda.



Thus; Female intuition är jävligt mäktigt:

spottkamel skrev:jag måste bara säga att ni förklär världen i era vackra ord, ändock står Sanningen i dörröppningen.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 26 jul 2010 18:55

J R Auk skrev:Vilka säger det här som du konstaterar? Eller har du sett det?


Jag tar emot så mycket jag kan, oavsett varifrån jag får det.. Avantgardet är en av de senaste som lärde mig en hel del. Men nej, jag freestylar.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 jul 2010 20:00

Fan jag gillar när du talar ut. Oftast får man nöja sig med två rader som skulle få Nietzche att rodna över allt spill som orden lämnar :)

Detta eftersom att all tekniks essens är just anpassning till det man önskar vara relativ. Avtäckningen är skärselden, att göra sig av med ideer man har om verkligheten, som reellt inte är. För att ta in så mycket som möjligt av en partner(!), bör man ha så lite annat skräp ivägen bara. Det lönar sig alltså föga att vara fokuserad på vilka kläder man ska ha på sig imorgon.


Håller definitivt med dig i det som avslutar. Men, 'det man önskar vara relativt'? Vad är det? Relativt "vad"?

Som jag ser det kan man inte fly det här problemet med att vi seglar på öppet hav, och idel horizont möter oss. Vi kan börja spå i vågorna som bryter horizonten, men ger det oss skäl att relatera det ena framför det andra?

Vad är teknikens telos? Alltså hur fann du det som du relaterar tekniken till? Har du inte en teknik för det, och hur fann du det relativa för tekniken för tekniken. Jag håller med dig men jag tycker du missar en rörelse som omintetgör ansträngning. Eller jag vet att du ger uttryck för det om och om igen, att ansträngningen inte får vara där. Vila! (vad fel det känns med utropstecknet där, men så är väl dubbeltydigheten i budskapet också)

Därför jag alltid tjatar på om anarkism, att inte centrera sig, inte bygga på höjden, utan bredd. Djup och bredd. I ett formlöst rum :)

Ang det sista, ditt, stycke; Jag håller inte med om din slutsats. Du säger att du vill benämna 'negativa känslor' för brister. Jag menar att du därmed hukar dig. Du förhåller dig sas negativt relativt de negativa känslorna - istället för att bara tillåta det göra ont en stund, och reellt inte uppskatta det onda.


Ja jag vet. Jag har försökt ge uttryck för det tycker jag. Det är en svaghet jag upptäcker. Jag tror att jag tar mig an, låter det passera. Men det verkar som att jag inte kan härbergera, därav svårigheten att få någon klarhet i ångest.

Jag har varit så uppe i en normativ ståndpunkt över vad som är "bra" eller "dåligt". Men egentligen vill jag inte värdera det, bara tala om det i termer som blir förstådda. Jag ser en svaghet i att inte kunna acceptera dem. Att behöva värja sig, men jag trodde inte jag gjorde detta. Jag trodde de upplöstes i acceptans. Men vid en närmare granskning har jag nog gått på bluffen om mig själv.

Jag vet inte. Vad skall jag med det till så att säga. Ilska, att vara arg, har jag faktiskt inte något för.

Men sorg. Ångest, det är värdefullt. Det ger värdighet på något sätt.

Poängen är inte att de är negativa i en värderande mening, utan jag ser dem negativa i en mening av att avtäcka världen. Men så är jag ju benhård subjektivist, jag kan inte för allt jag försöker skaka av mig detta.

När jag säger negativ så menar jag då att de inte är reella. De är såklart reella i sitt uttryck, men inte i sin ontologi, vilket följer av att min benhårda subjektivism inte är en ontologi, utan ett epistemiskt tillstånd. Något jag får förlika mig med. Dessa "negativa känslor" är alltså "världsfrånvända" (för att göra en distinktion) och inte reella. De är ideella, och kan inte ge andra något annat än omsorg om mig, när vi, enligt mig, borde dela världen. Världen som subjekt och inte som objekt.

Så I agree to beg the difference.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 jul 2010 20:02

Här finns distinktionen av existentiell och existential att tillgå, vilket faktiskt låter oss tala om reella saker med urskillnad.

Det ena är upplevt, det andra är vad som ger upplevelse. En slags hierarkisk befattenhet med "mig" kommer därav.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 26 jul 2010 21:23

J R Auk skrev:Vad är teknikens telos? Alltså hur fann du det som du relaterar tekniken till? Har du inte en teknik för det, och hur fann du det relativa för tekniken för tekniken. Jag håller med dig men jag tycker du missar en rörelse som omintetgör ansträngning. Eller jag vet att du ger uttryck för det om och om igen, att ansträngningen inte får vara där. Vila! (vad fel det känns med utropstecknet där, men så är väl dubbeltydigheten i budskapet också)

Därför jag alltid tjatar på om anarkism, att inte centrera sig, inte bygga på höjden, utan bredd. Djup och bredd. I ett formlöst rum :)


J R Auk skrev:Poängen är inte att de är negativa i en värderande mening, utan jag ser dem negativa i en mening av att avtäcka världen. Men så är jag ju benhård subjektivist, jag kan inte för allt jag försöker skaka av mig detta.

När jag säger negativ så menar jag då att de inte är reella. De är såklart reella i sitt uttryck, men inte i sin ontologi, vilket följer av att min benhårda subjektivism inte är en ontologi, utan ett epistemiskt tillstånd. Något jag får förlika mig med. Dessa "negativa känslor" är alltså "världsfrånvända" (för att göra en distinktion) och inte reella. De är ideella, och kan inte ge andra något annat än omsorg om mig, när vi, enligt mig, borde dela världen. Världen som subjekt och inte som objekt.

Så I agree to beg the difference.


Ovan två stycken får du förklara igen. Ang det nedre, jag vet inte om det var åt det du ville mena, men vad jag associerade till när läste det var någonting som liknade den villkorslösa kärlek som jesus ska ha visat. Förlåt dem fader, ty de vet icke vad de gör, liksom.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster