Vad skiljer filosofi från andlighet?

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 28 jan 2011 17:30

Ska kommentera lite snabbt medan jag väntar på skrivaren här på jobbet.

Filosofi har, till stor del, spelat ut sin roll. Filosofen bör därför ses som en form av "terapeut", som ett komplement till en "psykolog" eller "präst".


Jag ser det snarare som att det är andligheten som har spelat ut sin roll. Det börjar normaliseras och integreras med den psykofysiska vetenskapen som binder tex kardiovaskulära modeller till beskrivningar om "tillstånd" vi upplever.

Så jag är snarare glad åt att vi kan sparka ut andligheten och låta filosofin ta plats bredare i samhället. Jag tycker att du ställer det på huvudet och menar att "nu skall det komma andlighet". När det snarare är så att vi under en väldigt lång tid har haft andlighet och snarare först nu börjar integrera filosofin brett i samhället. Vi träder ut ur en era (ett par tusen år) av "andlighet" och börjar nu istället närma oss genom vetenskap (vilket ju Wilber tex gör) och med det filosofi. Filosofi är en vetenskap. Man kan till och med kalla det vetenskaplighet per se. Och att allt annat bara är förgreningar från denna tradition. Om jag skall göra andlighet eller religiositet meningsfullt måste jag anta att det också är en vetenskaplighet.

Jag tror du missförstår hela problembilden. Det handlar inte om vad som är "rätt" metod. Detta har något att göra ned kristen moral eller aristotelisk logik. Det finns inget "rätt", precis som det inte finns någon "ovisdom". "Visdom" och "rätt" och "Ovisdom" och "fel" är missuppfattningar skapade ur ett system som sätter upp falska dikotomier. Allt som finns är (metaforiskt) sexualitet. Det finns inget rätt eller fel. Det är en slags energi som man kan förhålla sig till på olika sätt, och kultivera på olika sätt, och detta ger olika resultat


Finns ingen rätt metod så finns det inte heller något som kan säga att det saknas en metod. Så om jag missförstått det så beror det på att tidigare utsagor inte är meningsfulla i ljuset av ditt ovan tolkande påstående.

Sen vad är det här med dikotoma begrepp? Rätt och fel är starkt satt under tvivel genom hela den filosofiska traditionen, och det är snarare de religiösa som använder sig av det för att strukturera en hierarkisk modell för människor att anpassa sig under. Alltså i min mening är det den "andliga" traditionen som använder sig av "rätt" och "fel" och inte en filosofisk tradition. Visdom behöver inte någon ovisdom för att definiera sig. Visdom är kontingent på handlandet. Och  här är handlande även att sitta still. Det är alltså väldigt svårt att inte inbegripa ett begrepp som handlande i någon mån, och när vi gör det följer visdomen på det. Givet vi inte definierar handlande som ett allena möjligt. Men visdom är visdom genom handlande inte visdom om handlande. Att ta det som det senare är att reifiera det och göra det tinglikt.

Låt mig försöka förklara vart problemet ligger. Om filosofi är "kärlek till visdom", vad hände då med "kärlek till det ovisa"?


Det finns inget som kärlek till det ovisa. För "ovis" har inget stöd likt det "vis" har i relation till 'handlandet'. Visdom är en aspekt av handlandet och inte något som står utanför handlingen som sådan.

Det är också därför man talade om eudamonia. Och inte som idag en platt lycka.

Om filosofi är studien och kultiverande av olika sexuella fetischer, så är mysticism/religion/andlighet att synka med sexualitetens rörelse som sådan. Det finns, ytterst, för mystikern, inga tillräckliga begrepp för att beskriva sexualiteten, sexualiteten är en rörelse, en energi, som man kan vara i kontakt med eller inte (i olika grader). För filosofen finns dock ingen sexualitet (som han kan beskriva), det finns däremot "sexuella objekt", "fetischer" eller "tankar" som fångar uppmärksamheten till ett ämne. Ett filosofisk lexikon eller bibliotek är ett lexikon av "tankens fetischer".


Varför skulle det vara studiet av kultiverande av fetisher? Du stipulerar en definition som gör att det leder från antagandet vad du sedan söker härleda som en slutledning. Jag säger tvärt emot dig, vilket jag också argumenterat för tidigare genom att peka på skolor och dylikt. Filosofi är det som söker synka sig med "rörelsen" och andligheten eller religiositeten är det som söker underkasta sig det samma. Nu är jag smått nedvärderande i min definition men låt den stå bara för att visa upp skillnaderna som följer av olika definitioner, vilket ju också visar värdet av studiet av olika begrepp och deras definitioner (vilket ju är en kategori under filosofin som bred rörelse).

Tillsammans blir detta en kanon, ett träd för diskurser, men det finns ingen auktoritet i detta - varje gren har istället sin egen auktoritet. Det finns ingen som någonsin förstått "Filosofi", precis som det inte finns någon som förstått ett "Bibliotek". Det är en samling av kunskap, men har ingen "underliggande integrerande" funktion.


Jo det finns en auktoritet i detta och det påtalas relativt sent genom att man tar in den historiska kontexten och så att säga relaterar kunskapen som sägs nås genom filosofin med den historicitet som filosofin rymmer vid olika "tider". Sen finns det gott om folk som förstått filosofi, precis som det finns många som förstått ett bibliotek. Det handlar inte om att läsa alla böcker i biblioteket vilket du verkar ta det för att mena på. Jag menar mig förstå filosofi nu efter ca 7-8 år studier av ämnet. Men förstår jag alla argument, eller alla olika anspråk? Nej absolut inte, men jag kan relatera det som en helhetlig struktur som är meningsfull för mig, vilket torde vara att 'förstå'.

Vad är det här med "underliggande integrerande funktion"? Jag menar ju att det är just filosofins raison. Den säger, vi handlar, så hur handlar vi "gott"? Märk att gott inte är bra. Det är fundamentalt annorlunda begrepp.

Vad säger mysticismen menar du? Hur kan de finna en mer hållfast grund utan fler antaganden? Antaganden som är metafysik och den "ontologi" som här kritiserats.

Sorry om det är lite spretigt men ger hellre respons nu för att leda det vidare än att vänta och kanske glömma av det lite.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
nytt namn
Inlägg: 782
Blev medlem: 23 okt 2009 06:42

Inläggav nytt namn » 28 jan 2011 18:05

Nu kom jag på det.
Likheten mellan andlighet och filosofi är att båda utövas av mogna människor.

Andlighet utövas av mogna kvinnor i sina bästa år som känner sig tomma och ensamma när barnen flugit ut, de anordnar därför en slags avancerat kafférep som de kallar "alternativ mässa" där man får chans att träffa liksinnade, ligga på spikmattor, bli helad av kristaller, ta aurafoto, bli spådd i kaffesump och skaka hand med tomas dileva.

Filosofi utövas av mogna män i sina bästa år som känner sig nertygnda av alla krav de har på att försörja familjen, de sätter sig därför vi skrivbordet och utövar en slags avancerat navelskådande som till största delen handlar om att tänka ut alternativa versioner till Steven Hawking teoris om Universum och svarta hål, att komplettera den med ytterliggare parallella världar och högre dimensioner, (och att skriva tillhörande sannolikhetstabeller till att dessa existerar) som de senare en vacker dag hoppas att kunna få publicera i någon tidskrift, så att de vinner ära och berömmelse. Favoritfilm är såklart Rainman med Dustin Hoffman.

Användarvisningsbild
nytt namn
Inlägg: 782
Blev medlem: 23 okt 2009 06:42

Inläggav nytt namn » 28 jan 2011 19:17

att kritisera det kritiska tänkandet hos en filosof,
är som att ta gud ifrån en religiös,
eller som att ta ballongerna från ett barnkalas,
det blir dålig stämning.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5407
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 29 jan 2011 11:40

nytt namn skrev:att kritisera det kritiska tänkandet hos en filosof,
är som att ta gud ifrån en religiös,
eller som att ta ballongerna från ett barnkalas,
det blir dålig stämning.


HEH, tror inte att en som letar efter svar tar åt sig av att bli kallad för icke kritisk tänkare,
filoofi är inte ett socialt spel, öven om detta forum mer är ett socialt letande efter jaget och spela rollspel istället för att diskutera ämnen.  en som filosoferar spelar inte det spelet som du spelar, och lägger nog ingen notis till ett  socialt angrepp då det inte pasar in i mönstret och kan avfärdas om oviktig information.

för övrigt, jag hitta min gamla assembler bok för 6502 kretar och ska e om jag hittar någon cool virtuell micro dator att labba med : ) ... : D

scirocco
Inlägg: 2095
Blev medlem: 19 dec 2008 21:43

Inläggav scirocco » 29 jan 2011 12:02

Drar en parallell till vad är jazz.  Jazzen har under tid utvecklats till att innefatta fler former av musikutövande. Blandning med andra musikformer i den spridning att begreppet blivit väldigt stort.
   Sådana här begrepp, politiska och allt möjligt uppkommer ständigt i nya former. Har en känsla av att vad som är filosofi också förändras över tid och att det inte är statiskt.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 29 jan 2011 16:23

nytt namn skrev:Auk,
För att tydligare påvisa skillnaden mellan "enhet/förening" ("Ground of Being") och "mångfald/uttrycksfullhet" ("Evolution of Consciousness"), så kan du kolla på denna filmsnutt jag precis hittade. Cohen pratar om skillnaden i "Trust" (förening) och "Creative friction/tension" (uttrycksfullhet). Cohen är ju en galen-tomte i sig på många sätt (med höga utslag på sektmätaren), men vissa saker han säger är ändå likväll lika relevanta.

<iframe title="YouTube video player" class="youtube-player" type="text/html" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/XzDb4maMqGo" frameborder="0"></iframe>


Fan stog och snacka om det här igår med folk. Jävla konstig kausalitet för mina tanker just nu.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Inläggav Fication » 29 jan 2011 22:19

Ännu ett försök att särskilja de båda.

Vi lever ett finit liv. Vi är finita varelser som lever under en begränsad tidsrymd och tar emot en begränsad mängd sinnesdata och drar en begränsad mängd slutsatser av detta. Andlighet handlar främst om att närma sig vad som ligger utanför detta:
Vem är jag efter att jag dör?
Vem var jag innan mina föräldrar föddes? (klassisk zen-koan)
Vad finns bortom mina sinnesintryck?
Vem är jag som ställer dessa frågor?
Vem är jag i förhållande till dig?
Andlighet tar främst avstamp i fenomenologin, dvs den egna upplevelsen av frågorna.

Filosofi kan närma sig samma frågor, men gör det på ett objektivt, konceptualiserande och distanserat sätt.

Filosofin gör anspråk på att vara allmängiltig, men kan lida av att vara för distanserad och inte tillräckligt intim. Andligheten å andra sidan blir med nödvändighet intim och personlig, men är svår att göras allmängiltig eftersom den grundar sig i en egen upplevelse. Så antingen slår man sig ihop med andra med överensstämmande upplevelser eller också blir man en guru. Men andligheten är alltid svårare att sprida, såvida man inte gör det med våld eller stark karisma.

Användarvisningsbild
David H
Moderator
Inlägg: 5744
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Inläggav David H » 30 jan 2011 13:22

J R Auk skrev:
rekoj skrev:Här tänker jag att "filosofi" har så olika plats i olika personers medvetanden. Jag tänker att det är att nedvärdera filosofen att utgå från att h*n måste "intressera sig för vad som motiverar filosofin från första början". Nästan så att jag tänker ju färre bestämda antaganden man gör om filosofen, desto bättre. Tänk uttrycket "det enda jag vet är att jag inget vet".

Filosofen är i grunden en som inte vet. Med "inte vet", talar jag i första hand om empirisk fakta. Sådan tänker jag mig är filosofens essens, kärna, men det behöver inte nödvändigtvis speglas i filosofen - h*n är inte begränsad till specifikt förhållningssätt.


Varför är det en som inte vet? Det där tycker jag är att göra Sokrates till någon arketyp för filosofen. Han är blott en och av en viss skola. Han praktiserar en specifik filosofi och inte filosofi per se. Jag ser snarare den filosofiska praktiken som något som kräver att man skärskådar frågandets raison, det jag kallade "vad som motiverar filosofin från första början". Detta krav kommer av att man vill veta, inte nöjer sig med approximation, och det inkluderar då fundamentet för bygget. Filosofi är således i min tappning det universellt giltiga frågandet om allt. Ingen specifik fråga, utan frågan som frågande, som aktivitet.


Frågan är klart lurig. Jag tror det är relevant att se skillnad mellan "filosofen" och "filosofins essens". Filosofins essens är något som jag vill vara väldigt försiktig med att definiera, där tror jag det är lätt att dra förhastade slutsatser annars. Den jag upplevt prata om filosofins essens på mest tillfredsställande sätt är Wittgenstein. Men jag tycker det är intressant att läsa det ni andra skriver, t ex Minded som vid något tillfälle ville sätta likhetstecken mellan "filosofisk" och "moralisk" - fascinerande hur så olika tankar kan uppstå!

Filosofen däremot, väldigt öppet, kan vara vem som helst, när som helst. Så visst jag håller med, Sokrates är blott en och av en viss skola. Jag skrev att filosofen inte är begränsad till specifikt förhållningssätt. Hen behöver inte ha attityd av att vara icke-vetande eller ointresserad av empirisk information till exempel.

Tidigare har jag t ex skrivit att jag värderar Bachtin och Bordieu som filosofer. Båda dem har gemensamt att de bedrivit gedigna empiriska studier, och är massivt bildade. Men det är inte deras vetenskapliga bedrifter, inte deras bildning eller kunnande som är deras filosofiska förtjänst, utan det är de tankar som sätts igång i mitt huvud då jag läser dem. Det är insikter som jag själv kommer fram till genom min introspektion.

Den som lämnar mig oberörd, oavsett hur smart eller logiskt det är, värderar jag inte som filosof.

Användarvisningsbild
nytt namn
Inlägg: 782
Blev medlem: 23 okt 2009 06:42

Inläggav nytt namn » 31 jan 2011 12:48

Eftersom en filosof tror sig ha "det kritiska tänkandet på sin sida", vad gör han då när någon kritiserar "det kritiska tänkandet som plattform". Det finns inget svar här, det blir helt enkelt en kortsluttning i filosofens hjärna när det blottläggs att även filosofen tror på något utifrån en grund, utan att förstå den grund han står på.
Filosofen tror naturligtvis att det enkla svaret är att, kritisera "det kritiska tänkandet som plattform" är att ta "det kritiska tänkandet som plattform" men det han inte inser då är att han då bara är fast i sitt eget paranoida spel och att det finns något utanför detta. Det paranoida kan i slutändan inte brytas av kritik (eftersom detta blir en självförstärkande spiral), utan endast acceptans, och därför måste det kritiska tänkandet i slutändan endast vara instrumentellt, ett medel för ett annat (högre) mål.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 31 jan 2011 12:55

nytt namn skrev:Eftersom en filosof tror sig ha "det kritiska tänkandet på sin sida", vad gör han då när någon kritiserar "det kritiska tänkandet som plattform". Det finns inget svar här, det blir helt enkelt en kortsluttning i filosofens hjärna när det blottläggs att även filosofen tror på något utifrån en grund, utan att förstå den grund han står på.
Filosofen tror naturligtvis att det enkla svaret är att, kritisera "det kritiska tänkandet som plattform" är att ta "det kritiska tänkandet som plattform" men det han inte inser är att han är fast i sitt eget paranoida spel och att det finns något utanför detta.

Hej nytt namn

Något av följande kanske:

1. Kritiserar denna kritiken av "det kritiska tänkandet" genom att påvisa att det kritiken av det kritiska tänkandet just i sig är ett kritiskt tänkande och att den som kritiserar helt enkelt har låst in sig i en skum loop.

2. Accepterar kritiken som en ultraskeptisistisk hållning och ingår i en dialog som inte har någon rationell bas för att ur detta se vart man hamnar.

3. Byter samtalsämne ;-)

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
nytt namn
Inlägg: 782
Blev medlem: 23 okt 2009 06:42

Inläggav nytt namn » 31 jan 2011 12:59

Bra, nu börjar vi komma någon vart :)
Men vad är målet?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 31 jan 2011 15:11

nytt namn skrev:Bra, nu börjar vi komma någon vart :)
Men vad är målet?


Om du säger vart vi börjar komma så säger jag vart målet är. Och jag vill också att du säger varför det är så att vi börjar komma någon vart.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 31 jan 2011 15:19

rekoj skrev:Men jag tycker det är intressant att läsa det ni andra skriver, t ex Minded som vid något tillfälle ville sätta likhetstecken mellan "filosofisk" och "moralisk" - fascinerande hur så olika tankar kan uppstå!

Filosofen däremot, väldigt öppet, kan vara vem som helst, när som helst. Så visst jag håller med, Sokrates är blott en och av en viss skola. Jag skrev att filosofen inte är begränsad till specifikt förhållningssätt. Hen behöver inte ha attityd av att vara icke-vetande eller ointresserad av empirisk information till exempel.

Tidigare har jag t ex skrivit att jag värderar Bachtin och Bordieu som filosofer. Båda dem har gemensamt att de bedrivit gedigna empiriska studier, och är massivt bildade. Men det är inte deras vetenskapliga bedrifter, inte deras bildning eller kunnande som är deras filosofiska förtjänst, utan det är de tankar som sätts igång i mitt huvud då jag läser dem. Det är insikter som jag själv kommer fram till genom min introspektion.


Jag håller med Minded där. Men det är lite snårigt. För samtidigt så kan man då säga att det inte finns någon 'moral'. Detta då moral tagen som den enda filosofiska frågan reducerar den till en fråga om vad man gör (vi kan inte inte göra). Jag vet det är Tännsjös position, eller implicit. Då han menar att den moraliska frågan är frågan par excellence. Dvs; vad bör jag göra? Och det torde vara en fråga som definierar allt annat, vare sig det är epistemologi, ontologi, eller vilken kategori vi nu vill ordna filosofi under.

Vad det gäller värdet av att läsa andra så instämmer jag med dig till fullo. Det är inte vilka "objekt" av kunskap man bär som är värdefullt utan just relationen som man finner sig i mot sig självt. Hur man "utvecklats" genom insikter.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 31 jan 2011 15:27

nytt namn skrev:Eftersom en filosof tror sig ha "det kritiska tänkandet på sin sida", vad gör han då när någon kritiserar "det kritiska tänkandet som plattform". Det finns inget svar här, det blir helt enkelt en kortsluttning i filosofens hjärna när det blottläggs att även filosofen tror på något utifrån en grund, utan att förstå den grund han står på.
Filosofen tror naturligtvis att det enkla svaret är att, kritisera "det kritiska tänkandet som plattform" är att ta "det kritiska tänkandet som plattform" men det han inte inser då är att han då bara är fast i sitt eget paranoida spel och att det finns något utanför detta. Det paranoida kan i slutändan inte brytas av kritik (eftersom detta blir en självförstärkande spiral), utan endast acceptans, och därför måste det kritiska tänkandet i slutändan endast vara instrumentellt, ett medel för ett annat (högre) mål.


Skitsnack. Förklara hur man kan kritisera utan att inte anta något annat? Och om du inte kan det så är inte kritik en rörelse ex nihilio utan tvärt om något positivt i sin essens.

Du bräker på mycket nu nytt namn, men jag ser inte att du backar upp det.

Det är klart att vi kan definiera filosfi, och den som praktiserar traditionen, filosofen, så som du gör. Men varför? Det du gör är att skapa ett värdeförhållande som söker nedvärdera för att ge ditt antagna företräde.

Ta det här som du säger på slutet: "därför måste det kritiska tänkandet i slutändan endast vara instrumentellt".

Vem är det du menar inte tar det kritiska tänkandet som något instrumentellt? Vem är det du talar emot så att säga? Och vad är det här "högre" som du omtalar? Det här är metafysik precis som du sökte kritisera genom länken. Att anlägga relationer mellan saker utan att relatera dem till varandra. Här det implicita 'lägre' (att ta kritiskt tänkande som självmål) som relateras till det 'högre'.

Det är just sådana här maktanspråk genom att stipulera 'andliga' dimensioner som jag blir så trött på. Att man kan göra distinktioner mellan begreppen och säga sig ha meningsfulla relationer till världen genom båda är en sak. Men att säga att det ena är högre eller lägre, bättre eller sämre, är att göra dolda maktanspråk som skapar metafysik.

Särskilt roligt är det när det åtföljs av ett "att är ett" (vilket är lustigt eftersom man skall möta monismen på "ett visst sätt", vilket implicerar dualism [om än bara noumenalt och som tänkt ting]).
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 31 jan 2011 15:53

Kanske skall utveckla varför jag menar att du snackar skit nytt namn. Det har att göra med att just den där problematiken är central för filosofin. Det är ju för fan hela fenomenologins raison. Därför blir jag liksom lite lack på dig. När du sveper kritik mot den för att sedan definiera bort den del traditionen från filosofin.

Varför det är en fortsättning är för att det söker göra reda för det kantska tinget-i-sig som ligger till grund för fenomenen och vår förståelse av fenomenen som noumenon.

Och för att föregå kritik mot min position. Det jag gör är inte att försöka göra mig kvitt alla de som kallats andliga eller mystiker. Utan det är att påpeka att de varit filosofer. Alla stora profeter är filosofer. Hela det auktoritära verkar vara något som deras samtid, eller nära framtid, behäftar dem med.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster