Teleporting problem

Moderator: Moderatorgruppen

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 22 aug 2011 00:47

Zokrates skrev:Tankar är ju lite lustigt, det är ett flöde av elektrokemiska reaktioner,
här är & bör ju verkligen kvantmekanik vara inblandad i allra högsta grad,


Det är en teori som förts fram, men tillbakavisats med att hjärnans temperatur är sådan att slumpeffekter på kvantnivå i hjärnan inte kan i någon väsentlig grad ligga bakom hjärnans fenomenologi (medvetande, arbete, beslut, tankar, känslor etc) (i alla fall inte speciellt mycket mer än vad de ligger bakom förutsägbara händelser som att t.ex. bly sjunker i vatten).

Jag tycker inte att det är så svårt att tänka sig att hjärnan kan göra allt den gör utan att behöva drivas till det av någon särskild påverkan från kvantnivån (mer än vad andra skeenden i universum drivs av påverkan från kvantnivån). Hjärnan består ju trots allt av en väldig massa hjärnceller som kan koppla ihop sig på en oerhörd massa olika sätt och med en oerhörd massa olika nervsignalstyrkegrader vid varje sammankoppling. Detta ger så oerhört många kombinationsmöjligheter per mikrosekund att det inte är konstigt om det fenomenologiska resultatet blir hänförande och "trollbindande" (till och med för hjärnan själv). Redan exempelvis ett spel som "Game of life", eller fraktaler, kan ju redan utifrån mycket enkla premisser (enkel utgångsställning och enkla regler för utveckling) ge upphov till väldigt komplexa former på kort tid, trots att alltsammans där sker helt deterministiskt. En människohjärna har både oerhört mycket mer komplex utgångsställning och oerhört mycket mer komplexa regler än "Game of life" eller några kända fraktalekvationer. Som Arthur C Clarke sagt: varje teknologi, tillräckligt långt utvecklad, är omöjlig att skilja från magi.

Detta är en bra sak, för det innebär att det är möjligt att bygga mänsklig och övermänsklig AI med helt deterministisk elektronik, och att det är lättare (om än ändå ruskigt svårt) att undvika obehagliga överraskningar vid byggandet av denna AI än vad det hade varit om mänskligt medvetande hade krävt någon väsentlig påverkan från kvantnivån, något som hade gjort resultatet av AI-byggande ännu mindre förutsägbart än vad man nu kan göra det.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 22 aug 2011 11:27

Justin Case skrev:
Zokrates skrev:Tankar är ju lite lustigt, det är ett flöde av elektrokemiska reaktioner,
här är & bör ju verkligen kvantmekanik vara inblandad i allra högsta grad,


Det är en teori som förts fram, men tillbakavisats med att hjärnans temperatur är sådan att slumpeffekter på kvantnivå i hjärnan inte kan i någon väsentlig grad ligga bakom hjärnans fenomenologi (medvetande, arbete, beslut, tankar, känslor etc) (i alla fall inte speciellt mycket mer än vad de ligger bakom förutsägbara händelser som att t.ex. bly sjunker i vatten).

Jag tycker inte att det är så svårt att tänka sig att hjärnan kan göra allt den gör utan att behöva drivas till det av någon särskild påverkan från kvantnivån (mer än vad andra skeenden i universum drivs av påverkan från kvantnivån). Hjärnan består ju trots allt av en väldig massa hjärnceller som kan koppla ihop sig på en oerhörd massa olika sätt och med en oerhörd massa olika nervsignalstyrkegrader vid varje sammankoppling. Detta ger så oerhört många kombinationsmöjligheter per mikrosekund att det inte är konstigt om det fenomenologiska resultatet blir hänförande och "trollbindande" (till och med för hjärnan själv). Redan exempelvis ett spel som "Game of life", eller fraktaler, kan ju redan utifrån mycket enkla premisser (enkel utgångsställning och enkla regler för utveckling) ge upphov till väldigt komplexa former på kort tid, trots att alltsammans där sker helt deterministiskt. En människohjärna har både oerhört mycket mer komplex utgångsställning och oerhört mycket mer komplexa regler än "Game of life" eller några kända fraktalekvationer. Som Arthur C Clarke sagt: varje teknologi, tillräckligt långt utvecklad, är omöjlig att skilja från magi.

Detta är en bra sak, för det innebär att det är möjligt att bygga mänsklig och övermänsklig AI med helt deterministisk elektronik, och att det är lättare (om än ändå ruskigt svårt) att undvika obehagliga överraskningar vid byggandet av denna AI än vad det hade varit om mänskligt medvetande hade krävt någon väsentlig påverkan från kvantnivån, något som hade gjort resultatet av AI-byggande ännu mindre förutsägbart än vad man nu kan göra det.
Hej Justin

Jag håller i sak med dig om din framställan men har några frågor och tankar kring detta:

1. Vad avser fraktaler (t.ex. Mandelbrotmängden) kan man konstatera att de fortsätter i en evighet (samma sak upprepar sig i en oändlighet, hur mycket man än zoomar in). Är det främmande att tänka sig att världen också gör det, dvs fortsätter i alla oändlighet ju mer man zoomar in (oavsett om den upprepar sig eller inte)? Om så är fallet, att världen aldrig tar slut vad avser zoomningsgraden, hur kan vi då säkerställa på vilken nivå av den fysikaliska komplexiteten vi måste lägga oss för att "återskapa" det vi kallar för "människans upplevande" samt "människans medvetande", dvs det så kallade "mentala"? Har vi (AI-byggarna) otur så krävs hela ”kaninålet” ner i oändligheten av komplexitet, har vi tur så ligger allt inom ramen för det återskapbara (t.ex. atom- och molekylnivå). Nu är det i och för sig inget som säger att vi behöver återskapa hela hjärnans komplexitet för att generera de aspekter av hjärnan som vi finner intressanta att återskapa. Låt säga att vi enbart nöjer oss med det vi avser med ”intelligent beteende” eller ”att kunna utföra vissa instruktioner och handlingar”, tja, då kanske vi inte alls har mycket arbete kvar. Om vi dock kräver att det "skapade" med nödvändighet måste ha ett upplevande (erfara kvalia) och ett medvetande (t.ex. reflexivt analysera inkommande data och minnen samt ha en "vakenhetesgrad") har vi två problem A) Det är antagligen svårare att få mjukvara och hårdvara att hamna i det fysikaliska tillståndet som motsvarar en människas "mentala värld", B) Hur ska vi veta att vi har lyckats?

2. Och så en helt annan sak: Att förflytta något genom att A) demontera det på en plats och sätta ihop något som är likadant på en annan plats är väl i strikt mening inte så märkvärdigt. Om jag t.ex. vill flytta min bil till USA genom den metoden kan jag ju demontera den här, skicka ritningarna till USA och be någon sätta ihop en likadan där. Det blir dock svårare med en människa av de skäl som diskuterats i tråden här. Att däremot B) förflytta min bil i sig härifrån till USA kan vi än så långe enbart göra med t.ex. båt eller flyg. Att däremot få den att bara dyka upp i USA på nolltid är en utmaning oavsett om det handlar om människor eller bilar. Om man lyckas med det, ja då har vi inget problem med det som diskuteras i tråden - dvs huruvida elementarpartiklar och annat ska sättas ihop och inte samt huruvida man överlever det eller inte, ty här handlar det inte i sak om att omvandla materia, det handlar om att hitta eventuella "kryphål i rummet" eller andra metoder för extremt snabb förflyttning av materia och energi. Begreppet "Teleportering" omfattar nog båda metoderna (2A och 2B), men jag anser dock att den sistnämnda 2B är den som i sak är mest intressant och även mest meningsfull rent praktiskt (om det nu är meningsfullt att kunna förflytta sig på nolltid?).

Mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 23 aug 2011 13:02

freddemalte skrev:1. Vad avser fraktaler (t.ex. Mandelbrotmängden) kan man konstatera att de fortsätter i en evighet (samma sak upprepar sig i en oändlighet, hur mycket man än zoomar in).


Är det exakt samma sak som upprepas gång på gång, eller uppstår det alltid förr eller senare något som är lite annorlunda än något någonsin varit tidigare? Att exempelvis en och samma figur uppkommit flera gånger exakt likadan, när man hållit på och ritat upp en fraktal ett tag, betyder väl inte nödvändigtvis att den alltid därefter kommer att fortsätta dyka upp exakt likadan med samma mellanrum som ditintills, eller att allt annat som kommer mellan dess uppdykanden alltid uppkommer exakt likadant varje gång?

Det finns exempel på att symmetri (identisk upprepning gång på gång) råder länge, men sedan bryts. Ta talet 142857 gånger vart och ett av heltalen 1 till 6, och du får samma sex siffror i samma följd varje gång, bara förskjutna på ett nytt sätt varje gång. Men när du tar 142857 gånger 7, bryts mönstret (i och för sig av ett förbluffande symmetriskt tal, men det är ändå fråga om ett brott av den hittillsvarande symmetrin). Jag tänker att det kan vara på liknande sätt med fraktaler. Bara för att en fraktal verkar ge samma mönster gång på gång väldigt många gånger i sträck, kanske man inte ska dra slutsatsen att det inte kommer att ske ett mönsterbrott längre fram.

Är det främmande att tänka sig att världen också gör det, dvs fortsätter i alla oändlighet (oavsett om den upprepar sig eller inte)?


Om kvantmekaniken innebär att det finns äkta slump på kvantnivå, är det oändligt osannolikt att världen skulle "upprepa sig" på samma sätt gång på gång i oändlighet. Jag tror att universum är oändligt stort och att allt upprepar sig i oändlighet, men att det inte finns någon i oändlighet rådande regelbundenhet i upprepandet.

Om så är fallet, att världen aldrig tar slut vad avser zoomningsgraden,


Fysikerna verkar väl relativt säkra på att det finns en minsta beståndsdel, plancklängden, 1,6*10^-35 meter, som inget kan vara mindre än. Om det ligger till på det sättet, finns det väl inte någon oändlig "zoomningsgrad" "inåt", till något som är oändligt mycket mindre än t.ex. det vi människor kan se med våra ögon. Men vad säger att plancklängden skulle vara det minsta, vad säger att fysikerna tänkt rätt där? Utåt tror jag hur som helst att det går att zooma hur långt som helst.

hur kan vi då säkerställa på vilken nivå av den fysikaliska komplexiteten vi måste lägga oss för att "återskapa" det vi kallar för "människans upplevande" samt "människans medvetande", dvs det så kallade "mentala"? Har vi (AI-byggarna) otur så krävs hela ”kaninålet” ner i oändligheten av komplexitet, har vi tur så ligger allt inom ramen för det återskapbara (t.ex. atom- och molekylnivå).


Det är ett orosmoln, men frågan är hur tungt det väger. Det går aldrig att säkerställa något med "rent observationsmässigt befogad" (snarare än bara beslutsstrategiskt befogad) 100 procentig säkerhet. Om vi i alla lägen skulle kräva 100-procentig säkerhet för att våga handla, skulle vi aldrig få något gjort. Frågan är istället hur sannolikt det är att vetskap om människohjärnan "si och så djupt ned i kaninhålet" är tillräckligt för att man ska kunna skapa (med människor (på de relevanta sätten) tillräckligt likvärdig (och som sagt, tillräckligt likvärdig för vilka syften?)) AI. Om man tar reda på allt om människohjärnan ned till plancklängden men inte längre, hur stor är då sannolikheten för att sannolikheten för att en AI byggd utifrån den kunskapen har medvetande hänger på sannolikheten för att fysikerna har rätt i att plancklängden är det minsta som finns?

Det kan även vara nyttigt att dra in lite solipsism i sammanhanget. Man kan fråga: "Hur kan vi veta att en AI som klarar alla upptänkliga Turing-test - d.v.s. där människor, som interagerar socialt på alla upptänkliga sätt med AI:n, inte kan skilja den från en människa - subjektivt har de upplevelser som den skulle ha haft om den hade varit en biologisk människa (istället för elektronisk) av det slag biologiska människor vid social interaktion med den får intrycket att den har?" Sedan kan man jämföra den frågan med frågan: "Hur kan du veta att jag har några subjektiva upplevelser, med tanke på att jag har en lite annan kost än du, befinner mig på andra ställen än du, är lite kortare eller längre än du, och säkerligen har i någon mån andra kombinationer av halter av olika grundämnen i min hjärna än du (även om det bara skiljer ytterst lite, t.ex. så att sju av min hjärnas molekyler är andra sorters molekyler än vad du har på motsvarande plats i din hjärna), osv?" Man kan tycka att skillnaden mellan elektronik och biologi är mycket större än skillnaden mellan dessa saker, men har verkligen storleken på skillnaden någon betydelse?

Anta hypotetiskt att man redan vid de första obduktionerna av människohjärnor hade upptäckt att medan mannens hjärna består av den fettklump den i verkligheten består av, består kvinnans hjärna inte alls av något fett, utan uteslutande av en massa identiska tulpanformade molekyler (av olika organiska och oorganiska ämnen) som samverkar på till synes sinnrika sätt som tydligen utgör kvinnans tankar och känslor. Skulle man då vara mer osäker på om kvinnor hade känslor än vad man nu är? Även om dessa kvinnor betedde sig exakt som kvinnor beter sig idag? Skulle man inte snarare tänka att eftersom kvinnors beteende så ofta är så likt hur män beter sig när män känner känslor, känner nog även kvinnor med all säkerhet känslor, även om deras hjärnor producerar dessa känslor på andra sätt än vad mäns hjärnor gör. Kvinnor kissar på ett annat sätt än vad män gör, och ändå lägger vi skattepengar på toaletter åt kvinnor - vilket visar att vi tror att kvinnor faktiskt kan bli kissnödiga precis som vi män - bara för att ta ett exempel. Ingen skulle hävda: "med tanke på att kvinnor kissar på ett annat sätt än vad män gör, så kanske inte kvinnor tycker att det är lika obehagligt att vara kissnödig som män tycker, även om kvinnorna själva är smarta nog att påstå sig tycka det". Jämför det påståendet med påståendet: "med tanke på att datorer tänker med elektronik istället för med en fettklump till hjärna som vi människor, så måste man ifrågasätta om datorerna någonsin kommer att ha känslor, ens i en framtid när de blivit så smarta att de själva börjar påstå sig ha det".

Nu är det i och för sig inget som säger att vi behöver återskapa hela hjärnans komplexitet för att generera de aspekter av hjärnan som vi finner intressanta att återskapa. Låt säga att vi enbart nöjer oss med det vi avser med ”intelligent beteende” eller ”att kunna utföra vissa instruktioner och handlingar”, tja, då kanske vi inte alls har mycket arbete kvar. Om vi dock kräver att det "skapade" med nödvändighet måste ha ett upplevande (erfara kvalia) och ett medvetande (t.ex. reflexivt analysera inkommande data och minnen samt ha en "vakenhetesgrad") har vi två problem A) Det är antagligen svårare att få mjukvara och hårdvara att hamna i det fysikaliska tillståndet som motsvarar en människas "mentala värld", B) Hur ska vi veta att vi har lyckats?


Angående fråga B, se ovan.

2. Och så en helt annan sak: Att förflytta något genom att A) demontera det på en plats och sätta ihop något som är likadant på en annan plats är väl i strikt mening inte så märkvärdigt. Om jag t.ex. vill flytta min bil till USA genom den metoden kan jag ju demontera den här, skicka ritningarna till USA och be någon sätta ihop en likadan där. Det blir dock svårare med en människa av de skäl som diskuterats i tråden här. Att däremot B) förflytta min bil i sig härifrån till USA kan vi än så långe enbart göra med t.ex. båt eller flyg. Att däremot få den att bara dyka upp i USA på nolltid är en utmaning oavsett om det handlar om människor eller bilar. Om man lyckas med det, ja då har vi inget problem med det som diskuteras i tråden - dvs huruvida elementarpartiklar och annat ska sättas ihop och inte samt huruvida man överlever det eller inte, ty här handlar det inte i sak om att omvandla materia, det handlar om att hitta eventuella "kryphål i rummet" eller andra metoder för extremt snabb förflyttning av materia och energi. Begreppet "Teleportering" omfattar nog båda metoderna (2A och 2B), men jag anser dock att den sistnämnda 2B är den som i sak är mest intressant och även mest meningsfull rent praktiskt (om det nu är meningsfullt att kunna förflytta sig på nolltid?).


Då 2A tycks lättare att uppnå inom relativt kort tid än 2B, tycks det mig rimligare att sikta på 2A än att sikta på 2B. Men bara rimligare. Något som tills vidare tycks viktigare än båda två är att bygga friendly AI.

Om det är meningsfullt att förflytta sig på nolltid? Absolut! När vi byggt övermänsklig AI med vilken vi kan manipulera materia hur vi vill genom självförökande nanorobotar som blir allt bättre på att lägga mer och mer materia under sig att bygga lycka av, kommer vi snabbt till en punkt där det som avgör lyckoökningstakten är hur snabbt vi kan expandera i universum. Då kan fortsatt lyckomaximering hänga på om vi har förmåga att förflytta oss (eller förflytta något, t.ex. robotar) på nolltid.

Förresten, varför ser du 2B som självklart oproblematisk vad beträffar frågan om huruvida man överlever teleporteringen? Med tanke på vad du skrivit i ämnet tidigare skulle jag ha trott att du kan tänka dig även ett 2B där en människa som är helt identisk med dig dyker upp samtidigt som du försvinner på originalplatsen, utan att det för den skull är säkert att det är du som dyker upp på den nya platsen. Hur vet du att maskhål i rumtiden förflyttar saker och ting, och att de inte bara teleporterar dem genom att kopiera dem?

När det gäller överlevnad vid teleportering tänker jag så här. Om teleportering alltid hade varit möjligt, och varit vardagsmat för oss människor redan nu, hade ingen eller i varje fall ytterst få tvivlat på att man överlever teleportering. De som tvivlade* hade* oftare än andra avstått* från att teleportera sig, och därmed hade* de gång på gång blivit* utkonkurrerade av övriga människor, precis som Neandertalarna blev utkonkurrerade av mer överlevnadsdugliga människor. När man först började tillverka tåg som gick fortare än något annat som mänskligheten ditintills byggt hade gått, var det en del som undrade om man skulle överleva att förflyttas så fort genom rummet. Vad blev svaret? Överlevde vi de snabba tågresor vi gjort i vårt liv? Hur kan vi veta att det är de personer vi var före tågresorna som bara fortsatt att existera? Hur kan vi veta att de inte dog av den snabba förflyttningen genom rummet och nu är ersatta av identiska kopior som missvisande men livligt minns sig ha varit originalen? Vad skiljer egentligen teleportering, i princip, från tidigare överträdelser av de hastigheter som tidigare förknippats med "normal" (icke dödlig) förflyttning genom rummet men som sedan accepterats?

*) Dessa verb ska tolkas som dåtid, snarare än som konditionalis.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5407
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 23 aug 2011 15:12

Fysikerna verkar väl relativt säkra på att det finns en minsta beståndsdel, plancklängden, 1,6*10^-35 meter,


Det är ett gansak bra djup för en hjärna att arbeta ner till planck längden.
Vår linjära zoom får prblem vid plancken, för här beter sig inte världen linjärt och tid rum är inte zoom faktorer på samma vis.
Föremål är här och där, samtidigt och inte.. Det känns som att under planck så är världen annorlunda, inte mindre.

fast jag tror fysikerna har satt sitt axiom, och inte vill räkna med mindre bitar för att förstå den värld dom bearbetar.
lite som newton satte sin formula för sitt äpple..


Sen AI, Kan det tänkas att AI blir en Analog Dator  och inte en digital.
Blir det en analog, så kan den arbeta med många saker samtidigt, och ner på djupet i zoom världen.

Ai kan inte bli levandes som det ser ut idag. Vi simulerar och härmar ett medvetande.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 23 aug 2011 16:47

Hej Justin

Som vanligt intressanta och genomtänkta reflektioner! Roligt!

Justin Case skrev:
freddemalte skrev:1. Vad avser fraktaler (t.ex. Mandelbrotmängden) kan man konstatera att de fortsätter i en evighet (samma sak upprepar sig i en oändlighet, hur mycket man än zoomar in).


Är det exakt samma sak som upprepas gång på gång, eller uppstår det alltid förr eller senare något som är lite annorlunda än något någonsin varit tidigare? Att exempelvis en och samma figur uppkommit flera gånger exakt likadan, när man hållit på och ritat upp en fraktal ett tag, betyder väl inte nödvändigtvis att den alltid därefter kommer att fortsätta dyka upp exakt likadan med samma mellanrum som ditintills, eller att allt annat som kommer mellan dess uppdykanden alltid uppkommer exakt likadant varje gång?

Det finns exempel på att symmetri (identisk upprepning gång på gång) råder länge, men sedan bryts. Ta talet 142857 gånger vart och ett av heltalen 1 till 6, och du får samma sex siffror i samma följd varje gång, bara förskjutna på ett nytt sätt varje gång. Men när du tar 142857 gånger 7, bryts mönstret (i och för sig av ett förbluffande symmetriskt tal, men det är ändå fråga om ett brott av den hittillsvarande symmetrin). Jag tänker att det kan vara på liknande sätt med fraktaler. Bara för att en fraktal verkar ge samma mönster gång på gång väldigt många gånger i sträck, kanske man inte ska dra slutsatsen att det inte kommer att ske ett mönsterbrott längre fram.

Jag har ärligt talat inte koll på fraktalmatematiken på en sådan nivå att jag kan svara på den frågan, men det jag har snappat upp är väl att tanken med just fraktaler är att de upprepar exakt samma sak i all oändlighet (samma tema). Huruvida det kan uppkomma skiftningar, ändringar och anomalier på olika nivåer låter jag vara osagt, men det går säkert att starta med algoritmer och ekvationer som leder till det! Ditt exempel var mycket intressant och visar på att man inte ska dra förhastade slutsatser om saker och ting! Anledningen till att jag tog upp fraktaler i mitt inlägg var mest därför att de ger en både cool och tydligt visualisering av vad jag vill förmedla – nämligen den eviga zoomningen!

Justin Case skrev:
Är det främmande att tänka sig att världen också gör det, dvs fortsätter i alla oändlighet (oavsett om den upprepar sig eller inte)?


Om kvantmekaniken innebär att det finns äkta slump på kvantnivå, är det oändligt osannolikt att världen skulle "upprepa sig" på samma sätt gång på gång i oändlighet. Jag tror att universum är oändligt stort och att allt upprepar sig i oändlighet, men att det inte finns någon i oändlighet rådande regelbundenhet i upprepandet.

Nä, det kan säkert stämma – är det oändligt så lär väl även kombinationerna vara tämligen obegränsade! Men visst skulle det väl kunna ”haka upp sig” ändå så att det blir upprepning till syvende och sist . . .  men som sagt det är inget som bör följa med nödvändighet!

Justin Case skrev:
Om så är fallet, att världen aldrig tar slut vad avser zoomningsgraden,


Fysikerna verkar väl relativt säkra på att det finns en minsta beståndsdel, plancklängden, 1,6*10^-35 meter, som inget kan vara mindre än. Om det ligger till på det sättet, finns det väl inte någon oändlig "zoomningsgrad" "inåt", till något som är oändligt mycket mindre än t.ex. det vi människor kan se med våra ögon. Men vad säger att plancklängden skulle vara det minsta, vad säger att fysikerna tänkt rätt där? Utåt tror jag hur som helst att det går att zooma hur långt som helst.

Så sant – det är inte lätt att veta. Ja det vore ju coolt om det bara slutade vid P! Svårt att föreställa sig det med! Att något skulle vara odelbart . . . men världen är ju fascinerande så varför inte.

Justin Case skrev:
hur kan vi då säkerställa på vilken nivå av den fysikaliska komplexiteten vi måste lägga oss för att "återskapa" det vi kallar för "människans upplevande" samt "människans medvetande", dvs det så kallade "mentala"? Har vi (AI-byggarna) otur så krävs hela ”kaninålet” ner i oändligheten av komplexitet, har vi tur så ligger allt inom ramen för det återskapbara (t.ex. atom- och molekylnivå).


Det är ett orosmoln, men frågan är hur tungt det väger. Det går aldrig att säkerställa något med "rent observationsmässigt befogad" (snarare än bara beslutsstrategiskt befogad) 100 procentig säkerhet. Om vi i alla lägen skulle kräva 100-procentig säkerhet för att våga handla, skulle vi aldrig få något gjort. Frågan är istället hur sannolikt det är att vetskap om människohjärnan "si och så djupt ned i kaninhålet" är tillräckligt för att man ska kunna skapa (med människor (på de relevanta sätten) tillräckligt likvärdig (och som sagt, tillräckligt likvärdig för vilka syften?)) AI. Om man tar reda på allt om människohjärnan ned till plancklängden men inte längre, hur stor är då sannolikheten för att sannolikheten för att en AI byggd utifrån den kunskapen har medvetande hänger på sannolikheten för att fysikerna har rätt i att plancklängden är det minsta som finns?

Ja det är sannolikt något som AI-forskarna får studera fram vad det lider. Som sagt, för att emulera de mest grundläggande funktionerna räcker säkert P-nivån gott och väl . . . men vad gäller ”det mentala” får vi helt enkelt gissa än så länge.

Justin Case skrev:Det kan även vara nyttigt att dra in lite solipsism i sammanhanget. Man kan fråga: "Hur kan vi veta att en AI som klarar alla upptänkliga Turing-test - d.v.s. där människor, som interagerar socialt på alla upptänkliga sätt med AI:n, inte kan skilja den från en människa - subjektivt har de upplevelser som den skulle ha haft om den hade varit en biologisk människa (istället för elektronisk) av det slag biologiska människor vid social interaktion med den får intrycket att den har?" Sedan kan man jämföra den frågan med frågan: "Hur kan du veta att jag har några subjektiva upplevelser, med tanke på att jag har en lite annan kost än du, befinner mig på andra ställen än du, är lite kortare eller längre än du, och säkerligen har i någon mån andra kombinationer av halter av olika grundämnen i min hjärna än du (även om det bara skiljer ytterst lite, t.ex. så att sju av min hjärnas molekyler är andra sorters molekyler än vad du har på motsvarande plats i din hjärna), osv?" Man kan tycka att skillnaden mellan elektronik och biologi är mycket större än skillnaden mellan dessa saker, men har verkligen storleken på skillnaden någon betydelse?

Nä, Justin jag kan inte veta om andra varelser har ett medvetande eller upplevande utan enbart anta det, precis som med en AI-enhet som klarar alla tänkbara T-test! Jag har enbart tillgång till mitt eget förstapersonsperspektiv. Så, som sagt, hur ska AI-forskaren veta att denne har lyckats? Verkar inte vara det lättaste. AI-forskaren kan enbart göra antagandet att om AI-enheten visar upp ett beteende som är av samma klass som människors så är den kanske i samma mentala tillstånd som AI-forskaren själv erfar (om nu denne upplever själv?).

Justin Case skrev:Anta hypotetiskt att man redan vid de första obduktionerna av människohjärnor hade upptäckt att medan mannens hjärna består av den fettklump den i verkligheten består av, består kvinnans hjärna inte alls av något fett, utan uteslutande av en massa identiska tulpanformade molekyler (av olika organiska och oorganiska ämnen) som samverkar på till synes sinnrika sätt som tydligen utgör kvinnans tankar och känslor. Skulle man då vara mer osäker på om kvinnor hade känslor än vad man nu är? Även om dessa kvinnor betedde sig exakt som kvinnor beter sig idag? Skulle man inte snarare tänka att eftersom kvinnors beteende så ofta är så likt hur män beter sig när män känner känslor, känner nog även kvinnor med all säkerhet känslor, även om deras hjärnor producerar dessa känslor på andra sätt än vad mäns hjärnor gör. Kvinnor kissar på ett annat sätt än vad män gör, och ändå lägger vi skattepengar på toaletter åt kvinnor - vilket visar att vi tror att kvinnor faktiskt kan bli kissnödiga precis som vi män - bara för att ta ett exempel. Ingen skulle hävda: "med tanke på att kvinnor kissar på ett annat sätt än vad män gör, så kanske inte kvinnor tycker att det är lika obehagligt att vara kissnödig som män tycker, även om kvinnorna själva är smarta nog att påstå sig tycka det". Jämför det påståendet med påståendet: "med tanke på att datorer tänker med elektronik istället för med en fettklump till hjärna som vi människor, så måste man ifrågasätta om datorerna någonsin kommer att ha känslor, ens i en framtid när de blivit så smarta att de själva börjar påstå sig ha det".

Du behöver inte dra så drastiska liknelser! Men den var ganska underhållande! Nä, det finns inget som tyder på att upplevandet med nödvändighet är förbehållet komplexa former av biologisk vävnad. Det kan kanske till och med vara så att när input och output är i funktion á la en videokamera som detekterar något (t.ex. de våglängder som vi lärt oss kalla rött), så kanske det är detsamma som videoutrustningens upplevande av den våglängden. Utrustningen råkar dock sakna andra komponenter så som minnen och analys etc, men ”kvaliat” (eng. Qualia) kanske finns där? Om jag från barnsben hade fått lära mig att ”bilar är upplevande och kännande varelser” så hade jag nog aldrig haft någon anledning att betvivla det genom att bara studera dem. Det uppvisar flera av de karaktärsdrag som t.ex. vissa insekter eller andra smådjur gör. Så det där är inte så enkelt. Om nu insekter och smådjur har ett "upplevande"?

Justin Case skrev:
Nu är det i och för sig inget som säger att vi behöver återskapa hela hjärnans komplexitet för att generera de aspekter av hjärnan som vi finner intressanta att återskapa. Låt säga att vi enbart nöjer oss med det vi avser med ”intelligent beteende” eller ”att kunna utföra vissa instruktioner och handlingar”, tja, då kanske vi inte alls har mycket arbete kvar. Om vi dock kräver att det "skapade" med nödvändighet måste ha ett upplevande (erfara kvalia) och ett medvetande (t.ex. reflexivt analysera inkommande data och minnen samt ha en "vakenhetesgrad") har vi två problem A) Det är antagligen svårare att få mjukvara och hårdvara att hamna i det fysikaliska tillståndet som motsvarar en människas "mentala värld", B) Hur ska vi veta att vi har lyckats?


Angående fråga B, se ovan.


Justin Case skrev:
2. Och så en helt annan sak: Att förflytta något genom att A) demontera det på en plats och sätta ihop något som är likadant på en annan plats är väl i strikt mening inte så märkvärdigt. Om jag t.ex. vill flytta min bil till USA genom den metoden kan jag ju demontera den här, skicka ritningarna till USA och be någon sätta ihop en likadan där. Det blir dock svårare med en människa av de skäl som diskuterats i tråden här. Att däremot B) förflytta min bil i sig härifrån till USA kan vi än så långe enbart göra med t.ex. båt eller flyg. Att däremot få den att bara dyka upp i USA på nolltid är en utmaning oavsett om det handlar om människor eller bilar. Om man lyckas med det, ja då har vi inget problem med det som diskuteras i tråden - dvs huruvida elementarpartiklar och annat ska sättas ihop och inte samt huruvida man överlever det eller inte, ty här handlar det inte i sak om att omvandla materia, det handlar om att hitta eventuella "kryphål i rummet" eller andra metoder för extremt snabb förflyttning av materia och energi. Begreppet "Teleportering" omfattar nog båda metoderna (2A och 2B), men jag anser dock att den sistnämnda 2B är den som i sak är mest intressant och även mest meningsfull rent praktiskt (om det nu är meningsfullt att kunna förflytta sig på nolltid?).


Då 2A tycks lättare att uppnå inom relativt kort tid än 2B, tycks det mig rimligare att sikta på 2A än att sikta på 2B. Men bara rimligare. Något som tills vidare tycks viktigare än båda två är att bygga friendly AI.

Yes!

Justin Case skrev:Om det är meningsfullt att förflytta sig på nolltid? Absolut! När vi byggt övermänsklig AI med vilken vi kan manipulera materia hur vi vill genom självförökande nanorobotar som blir allt bättre på att lägga mer och mer materia under sig att bygga lycka av, kommer vi snabbt till en punkt där det som avgör lyckoökningstakten är hur snabbt vi kan expandera i universum. Då kan fortsatt lyckomaximering hänga på om vi har förmåga att förflytta oss (eller förflytta något, t.ex. robotar) på nolltid.

Ok ;-)

Justin Case skrev:Förresten, varför ser du 2B som självklart oproblematisk vad beträffar frågan om huruvida man överlever teleporteringen? Med tanke på vad du skrivit i ämnet tidigare skulle jag ha trott att du kan tänka dig även ett 2B där en människa som är helt identisk med dig dyker upp samtidigt som du försvinner på originalplatsen, utan att det för den skull är säkert att det är du som dyker upp på den nya platsen. Hur vet du att maskhål i rumtiden förflyttar saker och ting, och att de inte bara teleporterar dem genom att kopiera dem?

Jag ser det inte som självklart oproblematiskt, men avsåg en fungerande 2B. Även hissar, flygplan och båtar kan vara farliga transportmedel – så visst kan det gå fel. Men den 2B som jag avser kräver inte demontering!

Justin Case skrev:När det gäller överlevnad vid teleportering tänker jag så här. Om teleportering alltid hade varit möjligt, och varit vardagsmat för oss människor redan nu, hade ingen eller i varje fall ytterst få tvivlat på att man överlever teleportering. De som tvivlade* hade* oftare än andra avstått* från att teleportera sig, och därmed hade* de gång på gång blivit* utkonkurrerade av övriga människor, precis som Neandertalarna blev utkonkurrerade av mer överlevnadsdugliga människor. När man först började tillverka tåg som gick fortare än något annat som mänskligheten ditintills byggt hade gått, var det en del som undrade om man skulle överleva att förflyttas så fort genom rummet. Vad blev svaret? Överlevde vi de snabba tågresor vi gjort i vårt liv? Hur kan vi veta att det är de personer vi var före tågresorna som bara fortsatt att existera? Hur kan vi veta att de inte dog av den snabba förflyttningen genom rummet och nu är ersatta av identiska kopior som missvisande men livligt minns sig ha varit originalen? Vad skiljer egentligen teleportering, i princip, från tidigare överträdelser av de hastigheter som tidigare förknippats med "normal" (icke dödlig) förflyttning genom rummet men som sedan accepterats?

*) Dessa verb ska tolkas som dåtid, snarare än som konditionalis.

Nä det kan man inte veta – det blir som vanligt att gissa.

Mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 24 aug 2011 03:16

freddemalte skrev:Huruvida det kan uppkomma skiftningar, ändringar och anomalier på olika nivåer låter jag vara osagt, men det går säkert att starta med algoritmer och ekvationer som leder till det! Ditt exempel var mycket intressant och visar på att man inte ska dra förhastade slutsatser om saker och ting! Anledningen till att jag tog upp fraktaler i mitt inlägg var mest därför att de ger en både cool och tydligt visualisering av vad jag vill förmedla – nämligen den eviga zoomningen!


Jag ser en himmelsvid skillnad mellan ett universum där något ändligt upprepar sig identiskt i oändlighet och ett universum där det mesta upprepar sig som identiska fraktaler men där det då och då (med ändligt stora mellanrum) sker nya skiftningar som aldrig skett förut, och det aldrig upphör att ske nya skiftningar, i oändlighet. Jag ser en mycket större skillnad mellan dessa två universumsorter än mellan ett universum av den sistnämnda sorten (fraktaler men med små skiftningar då och då) och ett universum där saker inte alls upprepar sig som fraktaler utan det t.ex. bara kaotiskt sker nya saker hela tiden. Detta eftersom de två sistnämnda universumsorterna möjliggör oändligt mycket olika "grejer" med tiden, medan den förstnämnda universumsorten inte gör det.

Därför finner jag ditt fraktalargument felfokuserande, särskilt som du inte verkar ha bestämt dig för om det är en och samma ändliga mängd grejer som upprepas på identiskt sätt gång på gång i oändlighet eller om det ständigt sker variation. Det jag finner relevant är huruvida det äger rum oändligt mycket olika grejer med tiden, inte huruvida något upprepas identiskt en väldig massa gånger (mellan de eventuella variationerna).

Men visst skulle det väl kunna ”haka upp sig” ändå så att det blir upprepning till syvende och sist . . .  men som sagt det är inget som bör följa med nödvändighet!


Hur kan universum "haka upp sig" för gott, så länge slump på kvantnivån alltid har potential att ställa till med förändring? Hur liten chans det än är i varje enskilt ögonblick för att kvantfluktuationer ska råka rubba universums upphakning (efter att universum hakat upp sig), måste den chansen multipliceras med oändligheten, om universum vara oändligt länge. För att universum ska kunna förbli upphakat för all framtid måste chansen för kvantfluktuationer alltså någon gång bli exakt noll, för all framtid. Att kvantfluktuationer vid något tillfälle inom ändlig tid från nu sätts ur spel för oändligt lång tid från och med det. Hur stor sannolikhet tillmäter fysikerna det, någon som vet? Tanken att universum kan haka upp sig för all framtid tycks mig inte gå ihop med fysikernas nuvarande världsbild. (Vilket i och för sig inte nödvändigtvis innebär att den är fel.)

Svårt att föreställa sig det med! Att något skulle vara odelbart . . .


Man kan tänka sig att inget är odelbart, d.v.s. att det inte finns någon materiens minsta beståndsdel, men att plancklängden ändå är en rimlig nedre gräns vid diskussioner om AI och allt annat vi människor kan hitta på inom överskådlig framtid, eftersom det ändå inte är någon som vet hur man kontrollerar så små materiebitar som en plancklängd. Rimligen har inte heller vår evolution "lärt sig" kontrollera så små bitar, så rimligen är vad som sker på någon enskild plats som är mindre än en plancklängd aldrig avgörande för vad någon människa känner/tänker. Därmed torde det heller inte vara avgörande för att vi människor känner/tänker. Om en förändring mindre än en plancklängd inte kan få mig att tänka på en grön elefant istället för på en rosa elefant (vilket väl är högst troligt), hur skulle då en förändring mindre än en plancklängd kunna få mig från att inte tänka alls till att tänka något vad som helst? Samma sak med känslor, tänker jag. Om en förändring mindre än en plancklängd inte kan få mig att känna mig förnimbart lyckligare än vad jag känner mig nu, hur skulle då en förändring mindre än en plancklängd kunna få mig från att inte känna något alls till att känna något vad som helst? Detta talar för att förekomsten av känslor och tankar i oss människor inte är i någon väsentlig grad beroende av att sådant som endast sker "under plancklängdsnivån". Därmed har "kaninhåls"-invändningen mot möjligheten att bygga sentient AI inte någon tyngd, tycks det mig.

Ja det är sannolikt något som AI-forskarna får studera fram vad det lider. Som sagt, för att emulera de mest grundläggande funktionerna räcker säkert P-nivån gott och väl . . . men vad gäller ”det mentala” får vi helt enkelt gissa än så länge.


Jag skulle inte kalla det gissa. Se ovan.

Nä, Justin jag kan inte veta om andra varelser har ett medvetande eller upplevande utan enbart anta det, precis som med en AI-enhet som klarar alla tänkbara T-test! Jag har enbart tillgång till mitt eget förstapersonsperspektiv. Så, som sagt, hur ska AI-forskaren veta att denne har lyckats? Verkar inte vara det lättaste. AI-forskaren kan enbart göra antagandet att om AI-enheten visar upp ett beteende som är av samma klass som människors så är den kanske i samma mentala tillstånd som AI-forskaren själv erfar (om nu denne upplever själv?).


Vad jag försökte säga var att eftersom vi på grund av likheter i beteende är nästan helt säkra på att andra människor har medvetande och upplevande trots att vi inte har någon förstahandserfarenhet av att de har det, bör vi av motsvarande skäl (på grund av likheter i beteende) vara nästan säkra på att en AI också har medvetande och upplevande, om den på alla sätt uppvisar samma beteende som en människa. Att den vid obduktion skulle visa sig ha elektronik där vi har biologisk hjärnsubstans kan tyckas tala emot det, men redan som barn - innan vi får veta något om vad som finns i en människohjärna - är vi övertygade om att andra människor har medvetande och upplevande, så det tycks mig vara ad hoc och oberättigat att vara särskilt skeptisk till att AI kan ha medvetande bara för att vad man hittar när man obducerar en människohjärna skiljer sig från vad AI:ns hårdvara skulle bestå av.

Föreställ dig en diskussion mellan en åttaåring och hans far i en framtid där AI nyligen uppnått fullt mänsklig nivå på det sociala området:
- Har du gjort dina läxor, pojk?
- Ja. Aida blev glad!
- Bra, men egentligen kände hon ingenting, hon är bara programmerad att se glad ut när du gör läxorna.
- Men hon ser ju lika glad ut som du när du ser glad ut! Är du också programmerad, pappa?
- Ja, på sätt och vis, av mina gener, men jag har känslor, det har inte Aida.
- Hur vet du att Aida inte har känslor?
- Hon består bara av elektronik, vi består av biologi.
- Men om Aida kan se lika glad ut som du, verkar det ju som att elektronik är lika bra på att känna känslor som biologi är!

Nä, det finns inget som tyder på att upplevandet med nödvändighet är förbehållet komplexa former av biologisk vävnad. Det kan kanske till och med vara så att när input och output är i funktion á la en videokamera som detekterar något (t.ex. de våglängder som vi lärt oss kalla rött), så kanske det är detsamma som videoutrustningens upplevande av den våglängden. Utrustningen råkar dock sakna andra komponenter så som minnen och analys etc, men ”kvaliat” (eng. Qualia) kanske finns där? Om jag från barnsben hade fått lära mig att ”bilar är upplevande och kännande varelser” så hade jag nog aldrig haft någon anledning att betvivla det genom att bara studera dem. Det uppvisar flera av de karaktärsdrag som t.ex. vissa insekter eller andra smådjur gör. Så det där är inte så enkelt. Om nu insekter och smådjur har ett "upplevande"?


David deGrazia beskriver i sin bok "Taking animals seriously" fyra olika skäl som han anser tillsammans ger vid handen att insekter med största sannolikhet inte kan känna något. Man har bland annat utfört experiment där en sexbent insekt fått ett ben kapat och därefter bara gått runt i cirklar i det kapade benets riktning, något man tolkar som att den inte känner att benet är av, med tanke på att den annars skulle ha börjat omfördela kraft över sina återstående ben så som skulle krävas för att kunna gå rakt fram. Å andra sidan kanske den inte har intelligens nog att tänka ut en sådan lösning, men å tredje sidan kan man undra varför evolutionen skulle ha utrustat den med känsel om den nu på grund av brist på intelligens ändå inte har någon nytta av att ha känsel.

Om insekter, bilar, kameror, etc, inte har känslor, vore det moraliskt fel att tro att de har känslor, för det skulle få oss att ägna en massa tid och resurser åt att undvika att åsamka insekter och andra icke-sentienta varelser och föremål lidande, så att vi fick mindre tid och resurser över till att maximera vår egen och andra människors lycka.

Oavsett om en AI som på alla sätt tycks ha känslor verkligen har känslor eller inte, kommer man nog ganska snabbt att märka att den mest framgångsrika strategin för kommunikation med en sådan AI är att utgå från att den har känslor. Det kommer dessutom att kännas fel att t.ex. säga elaka saker till en sådan AI, även för människor som säger sig vara övertygade om att AI inte kan ha känslor. En del som inte anser djur ha några som helst rättigheter är emot djurmisshandel av ett helt annat skäl än att djuret skulle ha rätt att slippa bli misshandlat: djurmisshandel påverkar människor negativt. På samma sätt kommer det att bli med AI: man kommer att stifta lagar för hur AI får behandlas, inte nödvändigtvis för att man tror att AI kan känna något, men för att man befarar att människor, om de fick bete sig hur som helst mot AI som på alla sätt verkar vara mänsklig, kan bli farliga för människor.

Det kan finnas skäl att avsiktligt försöka bygga en del AI sådan att den i så hög grad som möjligt liknar en människa men ändå inte kan känna något. Ett användningsområde skulle kunna vara att de människor som utbildar sig till militär, polis, psykvårdare och liknande, och i sitt arbete måste kunna oskadliggöra farliga människor, kan träna sig på en sådan robot (som är maximalt lik en människa men saknar känslor) utan risk för att orsaka lidande, och ändå lära sig hur en människa kan tänkas komma att göra motstånd och hur man ska göra då. Ett annat användningsområde är sex. Tänk vad många prostituerade som skulle "slippa" sälja sina kroppar (eller blir arbetslösa, beroende på hur man ser det) om det började masstillverkas billiga robotar som såg ut precis som de vackraste kvinnliga fotomodellerna på jorden, rörde sig och pratade som de mest underbara kvinnor, hade hud som kändes precis som kvinnohud, och även verkade vara lika känsliga som kvinnor - men inte kände något! Tänk vad mycket lidande som skulle kunna undvikas, om de män, som nu köper sex, köpte och hade sex med sådana robotar istället!

(Observera att även om människor bör ha rätt att köpa och sälja sex med varandra som de vill, finns likafullt en hel del lidande i den branschen. Att man bör eliminera det lidandet genom att ersätta sexarbetarna med robotar när det blir ekonomiskt försvarbart är inte konstigare än att det är bra att man redan börjat ersätta mänskliga städare, löpandebandsarbetare m.m. med robotar.)

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Teleporting problem

Inläggav freddemalte » 24 aug 2011 14:32

Okunnig skrev:Jag vet inte om jag har kommit på ett nytt problem med teleportering VS identitet, men jag har sökt på internet efter liknande idéer, men inte funnit något. Jag undrar därför om någon av er har hört talas om liknande tankar om teleportering. Jag talar dock inte om den klassiska teleporterings paradoxen, där en kopia av dig skapas någon annanstans och man inte vet vem som är den "äkta" du. Sidor som berör detta har jag funnit, så det är inte vad jag pratar om här.[...] Har denna problematik eller tankegång berörts tidigare inom filosofin eller andra områden? Har det då någon term eller namn?
Hej Okunnig

Här talas det lite om det du undrar över . . .

http://stairs.umd.edu/308x/parfit.html

http://westernfrontonline.net/opinion/1 ... e-real-you

http://en.wikipedia.org/wiki/Reasons_and_Persons

Mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5407
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 25 aug 2011 01:21

AI är lite oftopic men hör hemma i hur vi hanterar information.
Michio Kaku är en bra berättare och har fashinerande visioner. Här pratar han lite om Ai eller teknologins framtid,
Det jag fastnade för var vid 0.23.20. Där han nämnde att hårdvaran är släng, Informationen följer dig.
Det kopplade jag ihop mot denna topics, Bara informationen är tillgänglig så spelar hårdvaran ingen roll hur den transporteras eller om den transporteras. Överföring av  massan är av lägre vikt. (hur det går till är lika futuristiskt som att teleportera en hel varelse..)

<iframe width="560" height="345" src="http://www.youtube.com/embed/219YybX66MY" frameborder="0"></iframe>

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 26 aug 2011 01:34

Marko skrev:AI är lite oftopic men hör hemma i hur vi hanterar information.
Michio Kaku är en bra berättare och har fashinerande visioner. Här pratar han lite om Ai eller teknologins framtid,
Det jag fastnade för var vid 0.23.20. Där han nämnde att hårdvaran är släng, Informationen följer dig.
Det kopplade jag ihop mot denna topics, Bara informationen är tillgänglig så spelar hårdvaran ingen roll hur den transporteras eller om den transporteras. Överföring av  massan är av lägre vikt. (hur det går till är lika futuristiskt som att teleportera en hel varelse..)


Den kopplingen ser jag inte riktigt. Att man inte måste ha någon specifik hårdvara med sig hela tiden för att kunna ta med sig information överallt, när informationen inte utgör en person, det innebär väl inte att en person bara består av sin information och inte alls till någon del av sin specifika hårdvara (i vårt fall vår mänskliga biologi)?

Men tack för länken, det var en intressant video med andra intressanta saker i!

Marko
Avstängd
Inlägg: 5407
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 26 aug 2011 06:54

Justin Case skrev:
Marko skrev:AI är lite oftopic men hör hemma i hur vi hanterar information.
Michio Kaku är en bra berättare och har fashinerande visioner. Här pratar han lite om Ai eller teknologins framtid,
Det jag fastnade för var vid 0.23.20. Där han nämnde att hårdvaran är släng, Informationen följer dig.
Det kopplade jag ihop mot denna topics, Bara informationen är tillgänglig så spelar hårdvaran ingen roll hur den transporteras eller om den transporteras. Överföring av  massan är av lägre vikt. (hur det går till är lika futuristiskt som att teleportera en hel varelse..)


Den kopplingen ser jag inte riktigt. Att man inte måste ha någon specifik hårdvara med sig hela tiden för att kunna ta med sig information överallt, när informationen inte utgör en person, det innebär väl inte att en person bara består av sin information och inte alls till någon del av sin specifika hårdvara (i vårt fall vår mänskliga biologi)?

Men tack för länken, det var en intressant video med andra intressanta saker i!


Man kan ju fundera på vad en person består av.
Här får man utgå efter sin tro och vetenskapen är inte till någon hjälp. (så vitt jag vet)
Dualism, själ kropp, en förening som de flesta upplever som sann, men förnuftet säger emot.
Förnuftet har sagt emot många gånger §och haft fel. Jag utgår helt enkelt utifrån att ett medvetande kan existera utan en kropp.

Vad säger att kroppen är enbart massa som fått liv utifrån sin egen massa ?, inget.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 26 aug 2011 13:12

Marko skrev:
Justin Case skrev:
Marko skrev:AI är lite oftopic men hör hemma i hur vi hanterar information.
Michio Kaku är en bra berättare och har fashinerande visioner. Här pratar han lite om Ai eller teknologins framtid,
Det jag fastnade för var vid 0.23.20. Där han nämnde att hårdvaran är släng, Informationen följer dig.
Det kopplade jag ihop mot denna topics, Bara informationen är tillgänglig så spelar hårdvaran ingen roll hur den transporteras eller om den transporteras. Överföring av  massan är av lägre vikt. (hur det går till är lika futuristiskt som att teleportera en hel varelse..)


Den kopplingen ser jag inte riktigt. Att man inte måste ha någon specifik hårdvara med sig hela tiden för att kunna ta med sig information överallt, när informationen inte utgör en person, det innebär väl inte att en person bara består av sin information och inte alls till någon del av sin specifika hårdvara (i vårt fall vår mänskliga biologi)?

Men tack för länken, det var en intressant video med andra intressanta saker i!


Man kan ju fundera på vad en person består av.
Här får man utgå efter sin tro och vetenskapen är inte till någon hjälp. (så vitt jag vet)
Dualism, själ kropp, en förening som de flesta upplever som sann, men förnuftet säger emot.
Förnuftet har sagt emot många gånger §och haft fel. Jag utgår helt enkelt utifrån att ett medvetande kan existera utan en kropp.

Vad säger att kroppen är enbart massa som fått liv utifrån sin egen massa ?, inget.
Hej Marko

Ja den frågan kan man ju expandera till frågan: "Vad säger något om något överhuvud taget?", dvs med vilka kriterier, verktyg och metoder ska vi utgå ifrån att vi fastställer saker och ting? Du skriver "Vad säger att kroppen är enbart massa som fått liv utifrån sin egen massa ?, inget", vad menar du med det egentligen? Menar du att just du inte kan se något som tyder på att människan är den fysikaliska struktur (läs: kroppen) som vi till vardagen refererar till när vi träffar våra vänner och bekanta eller ser oss själva i spegeln eller på foto etc? Eller menar du att det överhuvud taget (oavsett vad du tycker) förhåller sig på det sättet?

Mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5407
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 26 aug 2011 14:03

freddemalte skrev:
Marko skrev:
Justin Case skrev:
Marko skrev:AI är lite oftopic men hör hemma i hur vi hanterar information.
Michio Kaku är en bra berättare och har fashinerande visioner. Här pratar han lite om Ai eller teknologins framtid,
Det jag fastnade för var vid 0.23.20. Där han nämnde att hårdvaran är släng, Informationen följer dig.
Det kopplade jag ihop mot denna topics, Bara informationen är tillgänglig så spelar hårdvaran ingen roll hur den transporteras eller om den transporteras. Överföring av  massan är av lägre vikt. (hur det går till är lika futuristiskt som att teleportera en hel varelse..)


Den kopplingen ser jag inte riktigt. Att man inte måste ha någon specifik hårdvara med sig hela tiden för att kunna ta med sig information överallt, när informationen inte utgör en person, det innebär väl inte att en person bara består av sin information och inte alls till någon del av sin specifika hårdvara (i vårt fall vår mänskliga biologi)?

Men tack för länken, det var en intressant video med andra intressanta saker i!


Man kan ju fundera på vad en person består av.
Här får man utgå efter sin tro och vetenskapen är inte till någon hjälp. (så vitt jag vet)
Dualism, själ kropp, en förening som de flesta upplever som sann, men förnuftet säger emot.
Förnuftet har sagt emot många gånger §och haft fel. Jag utgår helt enkelt utifrån att ett medvetande kan existera utan en kropp.

Vad säger att kroppen är enbart massa som fått liv utifrån sin egen massa ?, inget.
Hej Marko

Ja den frågan kan man ju expandera till frågan: "Vad säger något om något överhuvud taget?", dvs med vilka kriterier, verktyg och metoder ska vi utgå ifrån att vi fastställer saker och ting? Du skriver "Vad säger att kroppen är enbart massa som fått liv utifrån sin egen massa ?, inget", vad menar du med det egentligen? Menar du att just du inte kan se något som tyder på att människan är den fysikaliska struktur (läs: kroppen) som vi till vardagen refererar till när vi träffar våra vänner och bekanta eller ser oss själva i spegeln eller på foto etc? Eller menar du att det överhuvud taget (oavsett vad du tycker) förhåller sig på det sättet?

Mvh
Fredrik


Nu ska du inte få trixa bort mig med sunda förnuftet, ty då hamnar vi i medvetandets svarta hål, solipsism.
Det jag utgick ifrån är kännslan och inte den rationella tanken.Människan upplever saker som sig själv och sin omgivning.
Vi upplever, alltså finns vi. Fördjupar vi oss i en okunskap som bara ger än mer okunskap så kommr vi hamna vid en singularitet.

Jag ser en massa, den har en liknande sätt kroppen ett liv, den har rörelse, men det saknas något viktigt som uppfattningar i massa.
Dualismen enligt mig bygger på två komponenter, två världar som interagerar med varandra. kanske det finns ännu fler komponenter som liv massa och medvetande.  Minst den ena världen kommer att bestå, massan. värmedöden med sin entropi utrotar inte massan, den gör den livlös. Den saknar potentiell energi och förmågan att växelverka med sin omgivning, men den finns kvar i sin aska utan synbar energi.
Medvetandet kanske aldrig heller dör ut, den finns med vår omgivning.om än den växelverkar via död materia (de är ju två olika komponeter som inte tillför varandra samma fom av energi)

Om jag har rätt, så behöver man inte teleportera en hel männsika i det läget, för det borde räcka med bara medvetandet.
Och det är lite så människor i alla religioner upplever sin inre värld, att man är i harmoni med universum. Jag ser detta inte som ett hittepå och önskan, det är en upplevelse. Vetenskapen har inte alltid funnits, hon är ganska ung, men har redan fördömt saker till att bli paranormala och subvetenskapliga. Vetenskapen motsäger alltså en andlig inre värld, i mer än att det är ett fenomen, ett utryck som naturen tar sig.
Men jag ser än så länge inte att jag är tillfredställd med vetenskapens syn på liv och andlighet.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 26 aug 2011 14:08

Marko skrev:
freddemalte skrev:
Marko skrev:
Justin Case skrev:
Marko skrev:AI är lite oftopic men hör hemma i hur vi hanterar information.
Michio Kaku är en bra berättare och har fashinerande visioner. Här pratar han lite om Ai eller teknologins framtid,
Det jag fastnade för var vid 0.23.20. Där han nämnde att hårdvaran är släng, Informationen följer dig.
Det kopplade jag ihop mot denna topics, Bara informationen är tillgänglig så spelar hårdvaran ingen roll hur den transporteras eller om den transporteras. Överföring av  massan är av lägre vikt. (hur det går till är lika futuristiskt som att teleportera en hel varelse..)


Den kopplingen ser jag inte riktigt. Att man inte måste ha någon specifik hårdvara med sig hela tiden för att kunna ta med sig information överallt, när informationen inte utgör en person, det innebär väl inte att en person bara består av sin information och inte alls till någon del av sin specifika hårdvara (i vårt fall vår mänskliga biologi)?

Men tack för länken, det var en intressant video med andra intressanta saker i!


Man kan ju fundera på vad en person består av.
Här får man utgå efter sin tro och vetenskapen är inte till någon hjälp. (så vitt jag vet)
Dualism, själ kropp, en förening som de flesta upplever som sann, men förnuftet säger emot.
Förnuftet har sagt emot många gånger §och haft fel. Jag utgår helt enkelt utifrån att ett medvetande kan existera utan en kropp.

Vad säger att kroppen är enbart massa som fått liv utifrån sin egen massa ?, inget.
Hej Marko

Ja den frågan kan man ju expandera till frågan: "Vad säger något om något överhuvud taget?", dvs med vilka kriterier, verktyg och metoder ska vi utgå ifrån att vi fastställer saker och ting? Du skriver "Vad säger att kroppen är enbart massa som fått liv utifrån sin egen massa ?, inget", vad menar du med det egentligen? Menar du att just du inte kan se något som tyder på att människan är den fysikaliska struktur (läs: kroppen) som vi till vardagen refererar till när vi träffar våra vänner och bekanta eller ser oss själva i spegeln eller på foto etc? Eller menar du att det överhuvud taget (oavsett vad du tycker) förhåller sig på det sättet?

Mvh
Fredrik


Nu ska du inte få trixa bort mig med sunda förnuftet, ty då hamnar vi i medvetandets svarta hål, solipsism.
Det jag utgick ifrån är kännslan och inte den rationella tanken.Människan upplever saker som sig själv och sin omgivning.
Vi upplever, alltså finns vi. Fördjupar vi oss i en okunskap som bara ger än mer okunskap så kommr vi hamna vid en singularitet.

Jag ser en massa, den har en liknande sätt kroppen ett liv, den har rörelse, men det saknas något viktigt som uppfattningar i massa.
Dualismen enligt mig bygger på två komponenter, två världar som interagerar med varandra. kanske det finns ännu fler komponenter som liv massa och medvetande.  Minst den ena världen kommer att bestå, massan. värmedöden med sin entropi utrotar inte massan, den gör den livlös. Den saknar potentiell energi och förmågan att växelverka med sin omgivning, men den finns kvar i sin aska utan synbar energi.
Medvetandet kanske aldrig heller dör ut, den finns med vår omgivning.

Om jag har rätt, så behöver man inte teleportera en hel männsika i det läget, för det borde räcka med bara medvetandet.
Och det är lite så människor i alla religioner upplever sin inre värld, att man är i harmoni med universum. Jag ser detta inte som ett hittepå och önskan, det är en upplevelse. Vetenskapen har inte alltid funnits, hon är ganska ung, men har redan fördömt saker till att bli paranormala och subvetenskapliga. Vetenskapen motsäger alltså en andlig inre värld, i mer än att det är ett fenomen, ett utryck som naturen tar sig.
Men jag ser än så länge inte att jag är tillfredställd med vetenskapens syn på liv och andlighet.
Hej Marko

Tack för ditt intressanta svar! Frågan kvarstår dock: "Vad säger något om något överhuvud taget?", dvs "Vilka kriterier, verktyg och metoder ska vi utgå ifrån för att fastställa saker och ting?"

Mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5407
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 26 aug 2011 14:12

Tack för ditt intressanta svar! Frågan kvarstår dock: "Vad säger något om något överhuvud taget?", dvs "Vilka kriterier, verktyg och metoder ska vi utgå ifrån för att fastställa saker och ting?"


Upplevelsen är ett verktyg viktigt om något ?
Sen har vi dom djupa tankarna, filosofin som verktyg för att sätta ord på komplexa system.
Vetenskapen tillför också infomation, Vi kan matematiskt utesluta vissa saker som vanliga.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 26 aug 2011 14:22

Marko skrev:
Tack för ditt intressanta svar! Frågan kvarstår dock: "Vad säger något om något överhuvud taget?", dvs "Vilka kriterier, verktyg och metoder ska vi utgå ifrån för att fastställa saker och ting?"


Upplevelsen är ett verktyg viktigt om något ?
Hej Marko

Ok . . .  har jag förstått dig rätt om jag tolkar dig på så sätt att om t.ex. du upplever det som att X så gäller X?

Mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster