Teleporting problem

Moderator: Moderatorgruppen

Okunnig
Inlägg: 692
Blev medlem: 22 jan 2010 18:56

Re: Teleporting problem

Inläggav Okunnig » 26 aug 2011 20:02

freddemalte skrev:Exakt! Praktiska problem är en bra beskrivning av det jag refererar till som ett error! Tänk dig in i att Person A vid ett givet ögonblick t och på platsen P1 har en viss fysikalisk struktur, och att denna specifika struktur är nödvändig för att just utgöra Person A vid t och P1. Detta betyder att du inte kan flytta Person A till en annan plats i rummet P2 utan att ändra Person A:s fysikaliska struktur, eftersom den miljö som Person A lämnar (P1) inte är identisk med den miljö som Person A ska hamnar i P2.

Och som sagt, om vi enbart fokuserar på det din fråga egentligen handlar om så håller jag med dig om att Person A dör vid själva omvandlingen av kroppen till det du kallar för enbart information.

Mvh
Fredrik


Ahh, jag förstår. Jo, jag har hört talas om de vetenskapliga protesterna mot att teleportering ens i teorin skulle vara möjlig. Dock var denna tråd inte menad som ett sökande på ett praktiskt problem, utan snarare en tankenöt som skulle kunna hjälpa oss att finna en konkret definition på ordet identitet...och även orden liv och död. Det är mycket möjligt att naturlagarna omöjlig-gör framtida teleportering, men i all ärlighet tycker jag det låter arrogant att påstå med 100% säkerhet att man vet vad framtidens teknologi *inte* kan göra....Vi har blivit överraskade om motsatsen förut....vad säger att vi inte kan bli det igen i framtiden?

By the way, jag skulle gärna vilja tala privat med dig. Om du så vill, skulle jag bli glad om du slängde iväg ett mail till min email adress :)

bite_me_doughboy@gbg.bonet.se

Okunnig
Inlägg: 692
Blev medlem: 22 jan 2010 18:56

Inläggav Okunnig » 26 aug 2011 21:02

Marko skrev:Okunnig,

Det jag utgick ifrån var frekvensen från  0 till 1 (instant)
vad händer med Person A om man teleporteras i instant , dör A då med ?
det blir en form av klon, men man kan se det som taleport ifall man kan styra händelsen.

jag vet att plancks tidskonstant är en variabel att räkna med,
men det gör inte tanken omöjlig, tvärtom så bekräftar den vad som sker vid dessa frekvenser eller energi nivåer.


Tack vare freddemaltes källor har jag nyss blivit medveten om denna möjlighet. Eller med mina ord, glöm planck tid, bara tänk dig att teleporteringen sker så snabbt att inga upplevelser kan tänkas upplevas under samma tidsperiod. I ett sådant fall lutar jag emot att man inte dör när man kliver in i teleportern. Dock är detta en mycket ny frågeställning för mig, så jag måste ändå i slutändan svara "Jag vet helt enkelt inte".

Bra poäng av dig oavsett :)

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1658
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Re: Teleporting problem

Inläggav Marksa » 26 aug 2011 21:35

Okunnig skrev: För något som inte kan interagera/anpassas/förändras med sin omgivning kan knappast anses vara levande, eller hur?


Du har så rätt här.  Och det platsar med devisen som jag har under mina inlägg. För om man läser ut något mer av Haikun den tillhör "Varje dag är en resa på livets stig""

Alltså den dag du avstår från förändring kan du lika gärna rulla över och dö. Betänk dock att förändringen, livsgnistan kan vara ytterst subtil och i harmonie likväl som den kan vara som en strormvind som river ner allt i sin väg.

Man kanske också kan spekulera lite kring detta med teleportering och resande. Att promenera från punkt A till B och se och insupa den förändring som sker i omgivning upplevs ofta som rofullt och livsbejakande. Men ju fortare förflyttningen går desto svårare är det att behålla lungnet. Människan kliver ut ur det som är människans mått så att säga.
Och ju mindre kontroll du har av vad som händer med dig desto mindre tillfreds är du, detta tillexempel i buken på ett flygplan, den ultimata ångestskapande kontrollförlusten torde då upplevas vid en tänkt teleportering.
Varje dag är en resa.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 28 aug 2011 02:52

Okunnig skrev:Ursäkta, jag menade "Överleva döden" så som att död fysiskt sett, för att leva vidare som en själ. Jag erkänner dock att jag borde ha varit tydligare i mitt påstående. Dock skulle jag vilja påpeka i ditt senare exempel, att återskapa människor som har dött, inte innebär att den ursprungliga identiteten existerar, utan enbart att en exakt kopia av den existerar. Poängen ligger i att ursprungsmänniskans uppfattning av händelseförlopp har blivit helt avbruten och återupptas inte igen.


Hur vet du att det är så? Kanske utgörs din överlevnad bara av att det finns "någon som du" någonstans, snarare än att utgöras av att en viss specifik materia på en viss plats (materia som dessutom inte förflyttas alltför snabbt (vad nu "alltför" snabbt vore)) fortsätter att kontinuerligt (hur kontinuerligt förresten?) vara organiserad i det mönster som får dig att identifiera [materien i detta mönster] som dig?

Det mönster som dina partiklar är organiserade i, och som gör att du identifierar dina partiklar som dig, förändras hela tiden, genom att du får nya erfarenheter och upplevelser, utvecklas, lär dig saker och ting, tänker nya tankar, känner nya känslor etc. Finns det någon gräns för hur kraftigt det mönstret får förändras från en sekund till nästa, om du ska överleva? Om du inom loppet av en sekund skulle förvandlas från den du är nu till den du kommer att vara om ett år - men utan att fler partiklar än nödvändigt i dig byts ut mot andra partiklar (anta att dina befintliga partiklar i största möjliga utsträckning bara omorganiseras, inom loppet av en sekund) - skulle du dö då, och en helt annan person (som bara tror sig ha varit du) ta din plats? Skulle det hänga på om allt som skulle ha skett under det "överhoppade" året sker i uppsnabbad hastighet under den där sekunden eller om varje partikel istället tar den snabbaste vägen till den plats där den ska vara för att dina partiklar ska komma att efter en sekund utgöra den du skulle vara om ett år?

Cellers återvinning eller liknande är dock ett närliggande fenomen, så det är helt okej att ta upp fenomenet. Dock vill jag påpeka här att även om många av hjärncellernas molekyler byts ut genom tex metabolism, så finns det molekyler som aldrig byts ut, så som alla atomer i vårt DNA, alltså kromosonerna. De är statiska, förutom i undantagsfall då en DNA sekvens kan skadas av muterande agenter, så som oxiderande kemikalier eller radioaktiv strålning med mera. Detta är dock inte det samma som den normala utbyte av DNA atomer i resten av kroppen, där celler fördelar sig och sedan dör.


1) Tror du verkligen att om även de där relativt få molekylerna, som nu kanske aldrig byts ut, skulle bytas ut inom loppet av ett människoliv, så skulle den människa som molekylerna är en del av dö? När skulle i så fall en sådan människa dö? När den första av dessa molekyler byts ut? När den andra av dem byts ut? Den tredje? Osv... Eller kanske först när den sista av dem byts ut? Hur som helst skulle den människans död, i sådant fall, bero på utbytandet av en enda molekyl. Är det verkligen rimligt att anta det?

2) Även om vissa molekyler i oss aldrig byts ut under vår livstid, byts alla elementarpartiklar som alla dessa molekyler består av ut under vår livstid. Jag ser inte varför molekylerna skulle vara det relevanta, varför inte snarare elementarpartiklarna, som ju molekylerna kan reduceras till?

Är det inte en direkt nödvändighet att objektet ska omvandlas till ren information för att överhuvudtaget kulla kallas teleportering?


Nej. En person som blir teleporterad omvandlas inte till ren (i betydelsen enbart) information. Informationen om mig är inte allt som behöver existera för att jag ska existera. Om man skulle försöka teleportera mig, men teleporteringsapparaten på avsändarplatsen (varifrån jag ska teleporteras) skulle skicka informationen om mig rakt in i ett svart hål istället för till någon apparat som kan återskapa min kropp, och om originalet skulle förstöras, skulle det inte ske någon fullbordad teleportering av mig, utan jag skulle dö (om vi för resonemangets skull antar att det i övrigt aldrig någonsin någonstans därefter kommer att finnas någon kopia av mig eller på något annat sätt någon fortsättning på mitt liv). I ett svart hål finns nämligen ingen apparat som tar emot den skickade informationen, utan det svarta hålet skulle bara sluka de vågor som informationen färdas i form av, och informationen skulle gå förlorad för alltid. Samma sak om informationen bara fortsätter färdas genom yttre rymden i evighet utan att någon apparat någonsin fångar upp den och gör något av den. Misstaget du gör är att du tänker att man "omvandlas till ren information" när man teleporteras. Man omvandlas inte överhuvudtaget. Man beskrivs med ren information vid teleporteringen, för att sedan kunna fortsätta existera i form av annan materia än man före teleporteringen existerade i form av. Det enda som förflyttas vid teleporteringen är en beskrivning av en. Som med alla beskrivningar, måste beskrivningen tolkas på rätt sätt för att komma till sin rätt. Endast en korrekt byggd apparat på den mottagande platsen kan tolka beskrivningen på rätt sätt och utifrån beskrivningen skapa en materiekonstellation i form av vilken man fortsätter leva.

Annars talar vi ju om ren fysisk förflyttning över tid, så som att jag promenerar ifrån rum A till rum B. Det räknas väl ändå inte som teleportering?


Nja, det beror på. Det kan tänkas att all ren fysisk förflyttning i grunden är teleportering. Vi kanske lever i en datorsimulation, där allt inklusive vi är uppdelat i bitar. Då teleporteras vi redan nu, dock mycket kort sträcka för varje ögonblick.

Din kommentar om fryst ögonblicksbild demonstrerar dock väl vad jag menar, för det är just denna frysta tillstånd som jag menar är en permanent död för original personen.


Jag ser inte varför den skulle vara en permanent död. I en "fryst ögonblicksbild" sker ingen förändring, och där ingen förändring sker går ingen tid, och därför upptar en fryst ögonblicksbild ingen tid och kan alltså inte "hugga av" en persons existens, eftersom en persons existens är något som sker i kraft av att tid förflyter.

Jämför: Skulle kontinuumet mellan talet 0 och talet 1 bli "avhugget" om man tog bort ett av de reella tal det kontinuumet består av? Anta att man skulle ta bort det reella talet X, som är större än 0 och mindre än 1. Skulle då det då uppstå ett "glapp" mellan de två reella tal som utgjorde talet X:s närmaste två "grannar" i kontinuumet? Nej, för dessa två tal ligger oändligt nära varandra även när X är borttaget.

Eller för att använda ditt dataprogram exempel: Medans programmet körs har den sin egen identitet. Men när programmet sparas och avslutas och sparas som rå information har den dött, och dess uppfattning av händelseförlopp är permanent borta. Nästa gång du kör programmet skapas en exakt kopia av den förra körningen, men inte samma program som kördes förut.


Man brukar väl tvärtom anse att det är samma program som körs efter att datorn varit avstängd, om körandet av programmet tar vid där programmet slutade köras innan datorn stängdes av senast.

Okunnig skrev:Med andra ord: Din upplevelse av verkligheten, drömmar, kärlek osv, kommer permanent upphöra när du dör. En kopia av dig kommer dock tro att den har funnits ända sedan dagen du föddes.


Jag ser inget som talar för att så skulle vara fallet. Kopian kommer att uppleva sig ha varit jag. Det talar, om något, för att kopian faktiskt har varit jag. Det vill säga att personskap fungerar på det sättet att det, för att jag ska finnas, räcker med att "någon sådan som jag" finns någonstans.

Justin Case skrev:Om den tror det, vad finns det då för skäl för oss andra att tro att den har fel? ........


För även om personen som har blivit teleporterad inte är medveten om det, är vi medvetna om det och även medvetna om att original personens upplevelse av händelseförlopp har avbryts.


Din medvetandeström avbryts vid drömlös sömn varje gång du sover, och av nedsövning inför operation, men du skulle nog inte säga att man dör av dessa händelser. Detta trots att det som sker där kan liknas vid vad som sker när man stänger av en dator: ett program lagras för att man ska kunna fortsätta köra det vid ett senare tillfälle. Som sagt brukar man väl anse att det är samma program som körs efter att datorn varit avstängd, om körandet av programmet tar vid där programmet slutade köras innan datorn stängdes av senast.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 28 aug 2011 03:41

Anta att man i framtiden lyckas göra följande.
Man scannar en människa vid namn Androv och bygger upp en identisk kopia av honom alldeles intill honom. Låt oss kalla kopian Androx. Därefter skickar man in en massa vita och svarta nanorobotar i både Androv och Androx, på så sätt att varannan molekyl i Androv får en vit nanorobot fastklistrad vid sig och varannan får en svart fastklistrad vid sig, och precis likadant i Androx. Med "varannan" menar jag här så "varannan" som det är möjligt i en tredimensionell människa, exempelvis som om ett stort antal små vita kulor och lika många lika små svarta kulor vore ordentligt blandade med varandra. Därefter kommenderar man alla de vita nanorobotarna i Androv att ta "sina" molekyler med sig, allihop "som en man" (med bibehållna avstånd och vinklar mellan sig), in i Androx, för att där ta sina motsvarigheters plats medan dessa i sin tur fraktas bort (i en riktning bort från både Androv och Androx) av "sina" nanorobotar. Samtidigt kommenderar man alla de svarta nanorobotarna i Androv att ta "sina" molekyler med sig i en annan riktning (bort från både Androv och Androx), även dessa "som en man" (med bibehållna avstånd och vinklar mellan sig). Samtidigt kommenderar man alla de svarta nanorobotarna i Androx att ta "sina" molekyler med sig till den plats dit de svarta nanorobotarna som var i Androv förflyttar molekyler från Androv, och låter dem där sätta ihop "sina" Androx-molekyler med de svarta nanorobotars Androv-molekyler till en människa likadan som Androv (och Androx) var. När allt detta är gjort, har man flyttat halva Androv och halva Androx till en ny plats, och andra halvan av Androv och andra halvan av Androx till en annan (ny) plats. Ingen av de två människorna finns alltså kvar på sin ursprungliga plats, de har båda blivit flyttade, men samtidigt som de flyttats har de även mixats med varandra så att de bytt hälften av sina molekyler med varandra.

Anta att flytten av molekylerna gick så snabbt att ingen av de händelser som normalt föranleder dödförklaring hann inträffa: de två människornas hjärtan hann inte sluta slå under mixningen, utan de mixades med varandra mitt i ett hjärtslag - ett hjärtslag som påbörjades före mixning, fortsatte under mixningen (men för en kort stund på olika håll, onormalt "splittrat" utspritt i rummet) och fullbordades efter fullbordad mixning av hjärtana. Likadant med hjärnan. Den tanke som påbörjats (av både Androv och Androx (nanorobotarna höll dem identiska även till sina tankar hela tiden)) före mixning fortsatte under mixning och fullbordades efter fullbordad mixning. Likadant med deras känslor, och så vidare.

Frågan är nu: vad hände med Androv? Dog han? Om inte, vilken av människorna som existerar efter mixningen är Androv? Den som fått hälften av sina molekyler förflyttade av vita nanorobotar från Androv och hälften av sina molekyler förflyttade av svarta nanorobotar från Androx, eller den som fått hälften av sina molekyler förflyttade av svarta nanorobotar från Androv och hälften av sina molekyler förflyttade av vita nanorobotar från Androx?

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Re: Teleporting problem

Inläggav Justin Case » 28 aug 2011 04:20

freddemalte skrev:Exakt! Praktiska problem är en bra beskrivning av det jag refererar till som ett error! Tänk dig in i att Person A vid ett givet ögonblick t och på platsen P1 har en viss fysikalisk struktur, och att denna specifika struktur är nödvändig för att just utgöra Person A vid t och P1.


Det stämmer att "denna specifika struktur är nödvändig för att utgöra [Person A vid t och P1]", men därav följer inte att "denna specifika struktur är nödvändig för att utgöra Person A sådan han är vid t och P1". Person A sådan han är vid t och P1 är inte begränsad till att befinna sig på just P1 vid just tidpunkt t. För att utgöra Person A sådan han är vid t och P1 räcker det med att bestå av partiklar organiserade på i tillräcklig grad samma sätt som de partiklar Person A består av är organiserade på vid t och P1. För vad som är "tillräcklig grad" i sådana här sammanhang, se nedan.

Detta betyder att du inte kan flytta Person A till en annan plats i rummet P2 utan att ändra Person A:s fysikaliska struktur, eftersom den miljö som Person A lämnar (P1) inte är identisk med den miljö som Person A ska hamnar i P2.


Kopian måste inte vara helt identisk med originalet för att kopians liv ska kunna utgöra en fortsättning på originalets liv. Även originalet brukade ju förändras från plancksekund till plancksekund, utan att därmed dö, trots att åtminstone en del av dessa förändringar innebar att han ersattes med någon som inte var exakt likadan som den person som fanns innan (och trots att det även blir en lite ny plats ibland, från en plancksekund till nästa, eftersom han liksom nästan allt annat rör sig i hisklig fart genom universum).

Miljön som kopian framställs i kan i och för sig göras identisk med miljön som originalet befinner sig i, men inte heller detta är nödvändigt för att personen som blir teleporterad ska överleva teleporteringen. Kopian kommer att utgöra en fortsättning på originalets liv även om hans miljö är radikalt annorlunda originalets; det räcker med att miljön är livsfrämjande, så överlever han. Visserligen blir han kanske chockad av en plötsligt väldigt annorlunda miljö, men inte värre än vad man blir om granater plötsligt exploderar runt omkring en och på så sätt ögonblickligen radikalt förändrar den miljö man befinner sig i. Att det sedan kan vara svårt för att den teleporterade personen att efter fullbordad teleportering förstå hur hans miljö plötsligt kunde bli så radikalt annorlunda (anta t.ex. att originalet scannas och destrueras i en betongkällare och att kopian framställs i en djungel) gör inte att han dör. Lite överraskningar tål vi människor allt. :-)

Om det inte är möjligt att scanna originalet utan att i alltför hög grad förändra originalet (all scanning påverkar antagligen det scannade), kan man scanna originalet flera gånger och sedan köra en datorsimulation av inscanningarna, låta ett datorprogram räkna ut vad man skulle få för "bild" om man skulle utföra en scanning till, och sedan skicka denna endast framräknade "bild" till den plats man vill teleportera personen i fråga till. Då har man inte behövt scanna fram just den bilden, och därmed kan kopians existens få ta vid exakt där originalets slutar, utan att originalet hinner få sitt liv förändrat på något annat sätt av det (annat än genom att originalet förintas). Men jag ser inte varför det skulle vara ett problem att originalet och kopian lever en stund samtidigt, och på sätt som skiljer sig från varandra. Jag ser det inte som ett större problem än att en och samma människa kan ha två olika känslor samtidigt.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Teleporting problem

Inläggav freddemalte » 31 aug 2011 12:01

Hej Justin

Justin Case skrev:
freddemalte skrev:Exakt! Praktiska problem är en bra beskrivning av det jag refererar till som ett error! Tänk dig in i att Person A vid ett givet ögonblick t och på platsen P1 har en viss fysikalisk struktur, och att denna specifika struktur är nödvändig för att just utgöra Person A vid t och P1.

Det stämmer att "denna specifika struktur är nödvändig för att utgöra [Person A vid t och P1]", men därav följer inte att "denna specifika struktur är nödvändig för att utgöra Person A sådan han är vid t och P1". Person A sådan han är vid t och P1 är inte begränsad till att befinna sig på just P1 vid just tidpunkt t. För att utgöra Person A sådan han är vid t och P1 räcker det med att bestå av partiklar organiserade på i tillräcklig grad samma sätt som de partiklar Person A består av är organiserade på vid t och P1. För vad som är "tillräcklig grad" i sådana här sammanhang, se nedan.

Ok, och hur vet du det? Hur ska det system som sammansätter personen igen "veta" hur den ska sammansättas vad avser detta? Vilka avvikelser menar du ska tolereras och på vilken nivå? För övrigt är väl den förändring som sker för t.ex. det fysikaliska system som utgör mig i samklang med och inkorporerat i den fysiska kontext jag är i, för övrigt har ju omvärlden förändrats i samma grad som jag vad avser detta. Du skriver: "därav följer inte att "denna specifika struktur är nödvändig för att utgöra Person A [i]sådan han är vid t och P1"[/i]". Hummm så du menar att det förvisso krävs en exakt struktur för att vara mig, men att vi kan retroaktivt (kontrafaktiskt) "tweaka" den lite för tiden t och det ändå är jag och inte istället en kopia av mig? Förklara!

Justin Case skrev:
Detta betyder att du inte kan flytta Person A till en annan plats i rummet P2 utan att ändra Person A:s fysikaliska struktur, eftersom den miljö som Person A lämnar (P1) inte är identisk med den miljö som Person A ska hamnar i P2.

Kopian måste inte vara helt identisk med originalet för att kopians liv ska kunna utgöra en fortsättning på originalets liv. Även originalet brukade ju förändras från plancksekund till plancksekund, utan att därmed dö, trots att åtminstone en del av dessa förändringar innebar att han ersattes med någon som inte var exakt likadan som den person som fanns innan (och trots att det även blir en lite ny plats ibland, från en plancksekund till nästa, eftersom han liksom nästan allt annat rör sig i hisklig fart genom universum).

Miljön som kopian framställs i kan i och för sig göras identisk med miljön som originalet befinner sig i, men inte heller detta är nödvändigt för att personen som blir teleporterad ska överleva teleporteringen. Kopian kommer att utgöra en fortsättning på originalets liv även om hans miljö är radikalt annorlunda originalets; det räcker med att miljön är livsfrämjande, så överlever han. Visserligen blir han kanske chockad av en plötsligt väldigt annorlunda miljö, men inte värre än vad man blir om granater plötsligt exploderar runt omkring en och på så sätt ögonblickligen radikalt förändrar den miljö man befinner sig i. Att det sedan kan vara svårt för att den teleporterade personen att efter fullbordad teleportering förstå hur hans miljö plötsligt kunde bli så radikalt annorlunda (anta t.ex. att originalet scannas och destrueras i en betongkällare och att kopian framställs i en djungel) gör inte att han dör. Lite överraskningar tål vi människor allt. :-)

Om det inte är möjligt att scanna originalet utan att i alltför hög grad förändra originalet (all scanning påverkar antagligen det scannade), kan man scanna originalet flera gånger och sedan köra en datorsimulation av inscanningarna, låta ett datorprogram räkna ut vad man skulle få för "bild" om man skulle utföra en scanning till, och sedan skicka denna endast framräknade "bild" till den plats man vill teleportera personen i fråga till. Då har man inte behövt scanna fram just den bilden, och därmed kan kopians existens få ta vid exakt där originalets slutar, utan att originalet hinner få sitt liv förändrat på något annat sätt av det (annat än genom att originalet förintas). Men jag ser inte varför det skulle vara ett problem att originalet och kopian lever en stund samtidigt, och på sätt som skiljer sig från varandra. Jag ser det inte som ett större problem än att en och samma människa kan ha två olika känslor samtidigt.

Hur skulle det gå till? Att göra miljön identisk? Det där med skanningen är jag tveksam till - det är verkligen bäddat för att vi får en dålig kopia istället för en korrekt förflyttning av originalet!

Mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Re: Teleporting problem

Inläggav Justin Case » 31 aug 2011 17:11

freddemalte skrev:Hej Justin

Justin Case skrev:
freddemalte skrev:Exakt! Praktiska problem är en bra beskrivning av det jag refererar till som ett error! Tänk dig in i att Person A vid ett givet ögonblick t och på platsen P1 har en viss fysikalisk struktur, och att denna specifika struktur är nödvändig för att just utgöra Person A vid t och P1.


Det stämmer att "denna specifika struktur är nödvändig för att utgöra [Person A vid t och P1]", men därav följer inte att "denna specifika struktur är nödvändig för att utgöra Person A sådan han är vid t och P1". Person A sådan han är vid t och P1 är inte begränsad till att befinna sig på just P1 vid just tidpunkt t. För att utgöra Person A sådan han är vid t och P1 räcker det med att bestå av partiklar organiserade på i tillräcklig grad samma sätt som de partiklar Person A består av är organiserade på vid t och P1. För vad som är "tillräcklig grad" i sådana här sammanhang, se nedan.


Ok, och hur vet du det?


Jag vet inte när man ska säga sig "veta" något (hur nära 100 procent säker måste man vara för att få säga sig veta?) men det förefaller rimligt att kopiering inte kräver att kopieringen blir helt exakt, eftersom exempelvis personer som varit helt medvetslösa en längre tid anses vara samma person som tidigare (åtminstone i hänseendet "personen överlevde att vara medvetslös") trots att en sådan persons hjärna måste ha genomgått en hel del förändring, både på kvantnivå och på molekyl- och till och med cellnivå, under tiden av medvetslöshet. I den sortens fall utför organismen kopieringen "utan mellanhänder". Vid teleportering utför den kopieringen "medelst mellanhänder", så att säga. "Mellanhänderna" är där de personer som den som ska teleporteras bett teleportera honom, och den tekniska utrustning dessa människor använder för att utföra ordern. Jag vet inte varför mellanhänderna skulle göra kopieringen till mindre av ett personens överlevande än vad organismens normala kopierande av sig själv gör sig självt till. Om jag skrivit ett program men råkat radera det från min dator, och anlitar någon annan att skriva samma program igen, och ser till att han skriver det exakt som jag skrev det, återuppstår samma dataprogram som det som jag skrev (det är i alla fall ungefär så man skulle beskriva det i den sortens fall). Om han skriver programmet lite annorlunda än jag skrev det, men programmen ändå utför det det ska och inget annat, kan det fortfarande sägas vara samma program. Om det på grund av "ändringarna" uppför sig något annorlunda än originalet, kan man fortfarande kalla det samma program, men lägga till en punkt och en siffra, så att man får t.ex. Programnamnet 1.1 istället för Programnamnet 1. Firefox heter exempelvis fortfarande Firefox efter smärre ändringar. Den för varje år allt större likheten mellan dataprogram och människor talar för att det är rimligt att ha samma sorts principer för nomenklatur för när människor kopieras, förändras, raderas på en plats och senare återskapas på en annan plats, etc, som man kommer att ha för motsvarande behandling av datorprogram är dessa blivit (till allt sitt beteende) extremt lika oss människor.

(Jag fortsätter svara på resten att ditt inlägg snart.)

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Teleporting problem

Inläggav freddemalte » 31 aug 2011 17:28

Justin Case skrev:
freddemalte skrev:Hej Justin

Justin Case skrev:
freddemalte skrev:Exakt! Praktiska problem är en bra beskrivning av det jag refererar till som ett error! Tänk dig in i att Person A vid ett givet ögonblick t och på platsen P1 har en viss fysikalisk struktur, och att denna specifika struktur är nödvändig för att just utgöra Person A vid t och P1.


Det stämmer att "denna specifika struktur är nödvändig för att utgöra [Person A vid t och P1]", men därav följer inte att "denna specifika struktur är nödvändig för att utgöra Person A sådan han är vid t och P1". Person A sådan han är vid t och P1 är inte begränsad till att befinna sig på just P1 vid just tidpunkt t. För att utgöra Person A sådan han är vid t och P1 räcker det med att bestå av partiklar organiserade på i tillräcklig grad samma sätt som de partiklar Person A består av är organiserade på vid t och P1. För vad som är "tillräcklig grad" i sådana här sammanhang, se nedan.


Ok, och hur vet du det?


Jag vet inte när man ska säga sig "veta" något (hur nära 100 procent säker måste man vara för att få säga sig veta?) men det förefaller rimligt att kopiering inte kräver att kopieringen blir helt exakt, eftersom exempelvis personer som varit helt medvetslösa en längre tid anses vara samma person som tidigare (åtminstone i hänseendet "personen överlevde att vara medvetslös") trots att en sådan persons hjärna måste ha genomgått en hel del förändring, både på kvantnivå och på molekyl- och till och med cellnivå, under tiden av medvetslöshet. I den sortens fall utför organismen kopieringen "utan mellanhänder". Vid teleportering utför den kopieringen "medelst mellanhänder", så att säga. "Mellanhänderna" är där de personer som den som ska teleporteras bett teleportera honom, och den tekniska utrustning dessa människor använder för att utföra ordern. Jag vet inte varför mellanhänderna skulle göra kopieringen till mindre av ett personens överlevande än vad organismens normala kopierande av sig själv gör sig självt till. Om jag skrivit ett program men råkat radera det från min dator, och anlitar någon annan att skriva samma program igen, och ser till att han skriver det exakt som jag skrev det, återuppstår samma dataprogram som det som jag skrev (det är i alla fall ungefär så man skulle beskriva det i den sortens fall). Om han skriver programmet lite annorlunda än jag skrev det, men programmen ändå utför det det ska och inget annat, kan det fortfarande sägas vara samma program. Om det på grund av "ändringarna" uppför sig något annorlunda än originalet, kan man fortfarande kalla det samma program, men lägga till en punkt och en siffra, så att man får t.ex. Programnamnet 1.1 istället för Programnamnet 1. Firefox heter exempelvis fortfarande Firefox efter smärre ändringar. Den för varje år allt större likheten mellan dataprogram och människor talar för att det är rimligt att ha samma sorts principer för nomenklatur för när människor kopieras, förändras, raderas på en plats och senare återskapas på en annan plats, etc, som man kommer att ha för motsvarande behandling av datorprogram är dessa blivit (till allt sitt beteende) extremt lika oss människor.

(Jag fortsätter svara på resten att ditt inlägg snart.)


Hej Justin

1. Att du bedömer att programmet är detsamma som innan betyder ju inte att det är detsamma? Vi kan likna det med att någon raderar min bil och så ber jag en bilbyggare bygga upp en likadan. Inte är väl det samma bil? Däremot samma bilmodell (något som lever upp till den av mig kallade "yttre identiteten"): http://www.cognito.se/forum.asp?alt=rea ... _Id=184585

2. Den som ligger i koma ligger ju i samma miljö som förandras samtidigt som koma-personen förändras, vilket alltså är en helt annan sak än att försöka bygga upp någon i en ny miljö.

Mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Re: Teleporting problem

Inläggav Justin Case » 02 sep 2011 02:50

freddemalte skrev:1. Att du bedömer att programmet är detsamma som innan betyder ju inte att det är detsamma


Om man skulle analysera det, tecken efter tecken, och finna att skillnaderna är enbart kosmetiska eller på andra sätt obetydliga, skulle man nog se det som (i stort sett) samma program. När du uttalar dig om huruvida det är samma program eller inte, är det fortfarande bara din bedömning av om det är samma program eller inte. Närmare än vad något "är" än så kommer du inte. Du kommer aldrig längre än till en bedömning (om aldrig så säker och berättigad). Därför tycks det mig meningslöst att fråga sig "men vad är det, till skillnad från vad vi har skäl att bedöma det som varande?". Allt är bara bedömningar.

Vi kan likna det med att någon raderar min bil och så ber jag en bilbyggare bygga upp en likadan. Inte är väl det samma bil?


Det är bara en fråga om hur vi vill uppfatta saken. En viktigare fråga är: vad är relevant att veta om den nya bilen? Det relevanta är väl att den fungerar (minst) lika bra som din förra? Om du hyser en sådan kärlek till just den bil du hade, att du inte ens nöjer dig med en exakt kopia, är det en irrationell kärlek, lika irrationell som om man skulle anse att en person som man älskade för tio år sedan, och som legat i koma i tio år, är död nu bara för att all materia hon först bestod av hunnit bytas ut mot ny materia under de tio åren.

Om någon raderar din bil och en biltillverkare bygger upp en exakt likadan, vore det alltså rationellt av dig att se på situationen som om den nya bilen vore densamma som din förra. Det vore alltså inget fel att tänka att det är samma bil. Det vore i själva verket enklast, och alltså bäst. Om kopian inte är exakt likadan, kan det vara rationellt att bortse från skillnaderna om de bara är kosmetiska eller på andra sätt obetydliga. Om skillnaderna inte är obetydliga, får man förstås se upp, så att man inte drabbas av överraskningar i fråga om hur bilen beter sig i olika situationer. Men även i ett sådant fall kan det gå bra att betrakta bilen som "fortfarande samma gamla bil i grunden men med betydande förändringar gjorda". Liksom det viktiga är att en bil gör det den ska, inte att den består av någon särskild materia, är det viktiga för dig som person att det finns någon som fungerar, tänker och känner på de sätt som utmärker dig, inte att denne någon består av någon särskild materia.

Däremot samma bilmodell (något som lever upp till den av mig kallade "yttre identiteten"): http://www.cognito.se/forum.asp?alt=rea ... _Id=184585


Har inte hunnit läsa allt där än.

2. Den som ligger i koma ligger ju i samma miljö som förandras samtidigt som koma-personen förändras, vilket alltså är en helt annan sak än att försöka bygga upp någon i en ny miljö.


Jag ser ingen principiell skillnad. I det ena fallet har vi först en person i en miljö, och sedan en likadan person i en likadan miljö, där all materia i personen och i miljön i den senare situationen är annan materia än den i de första dito. I det andra fallet har vi samma sak. I båda fallen är slutresultatet en ny samling materia organiserad i samma mönster som en tidigare samling materia varit organiserad i. (Detta gäller oavsett om "miljön" ingår i denna samling materia eller inte.) Om det är materien och inte mönstret som utgör personen, överlever inte personen i någotdera fallet. I så fall måste vi svälja slutsatsen att man oundvikligen dör av att ligga i koma i tio år, något vi nog inte kan svälja. Om det å andra sidan är mönstret och inte materien som utgör personen, överlever personen i båda fallen. Då måste vi svälja att en kopia är samma person som originalet (i den mån kopian är lik originalet). Det finner jag lättare att svälja än att man oundvikligen skulle dö av att ligga i koma i tio år. Gör inte du?

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 02 sep 2011 03:52

Jag utgår från att en människa som ligger i koma inte har något medvetande*. Den materia en människa i koma utgörs av har inte mer medvetande än ett träd. Anta att man med nanorobotars hjälp skulle organisera om atomerna, som en människa i koma utgörs av, till ett träd, och sedan tillbaka till en människa exakt likadan som den som skulle ha legat där om man inte hade gjort något. Anta att den människan sedan vaknar upp ur sin koma. Är det samma människa som den människa som först hamnade i koman? Överlevde den människa som först hamnade i koman att tillfälligt bli ett träd? Om man inte tror det, måste man tro att det har betydelse hur den samling atomer som det handlar om är organiserad under hela tiden från fallande i koma till uppvaknande ur koman. Men varför skulle detta ha betydelse, med tanke på att den materian i vilket fall som helst inte skulle ha haft mer medvetande än ett träd under den tid det handlar om, och med tanke på att det är just det faktum att (åtminstone en del) människor normalt är, eller åtminstone ibland är, vid medvetande (och högre sådant än vad ett träd har) som gör att vi anser att det kan ha betydelse huruvida en människa överlever eller inte (betydelse för henne själv och/eller för andra människor och/eller på något "objektivt" sätt).

Och om man, medan man ligger i koma, kan bli förvandlad till ett träd emellanåt, utan att för den skull nödvändigtvis dö av det, borde man kunna förvandlas till vad som helst utan att dö - till exempel det oerhört "glesa" "moln" av atomer man skulle förvandlas till om man skulle kremeras och askan skulle spridas för vinden och det skulle gå några hundra år så att man vore totalt disintegrerad. Skulle någon i ett sådant läge fortfarande hävda att det är av avgörande betydelse att just de atomerna samlas in och att man använder just de atomerna till att bygga upp en som levande och medveten människa igen, för att man ska kunna anses ha överlevt kremeringen? Det känns väldigt märkligt att tro så. Rimligare är väl att tro att det duger med vilka atomer som helst (av rätt grundämnen, laddningar, etc). De elementarpartiklar som ens molekyler består av byts ju som sagt ut i vilket fall som helst många gånger om under ens liv utan att man dör av det. Varför skulle det då spela någon roll om de atomer som askan som spridits för vinden utgörs av byts ut mot andra atomer innan "de" används till att återskapa den människa man var?

Om vi förnekar att en människa i koma skulle överleva att under sin koma förvandlas till ett träd, hur långt skulle hon kunna förvandlas, som mest, utan att dö då? Hur skulle det kunna finnas någon sådan gräns, när man inte längre har medvetandet att basera den gränsen på? Det finns ju liksom inget som fundamentalt skiljer den materia en människa i koma består av från den materia ett träd består av, så länge det är samma atomer och så länge vardera atomsamlingen bara har så mycket medvetande som ett träd har. Det håller inte att invända att en människa i koma skulle ha haft medvetande om hon/han inte hade legat i koma, och att detta utgör den avgörande skillnaden mellan en människa i koma och ett träd. Då skulle man nämligen lika gärna kunna säga att trädet "skulle ha kunnat" vara en människa med medvetande om man atom för atom hade förvandlat det till en sådan. Det krävs ju i båda fallen någon förändring av hur atomerna det handlar om är organiserade för att mänskligt medvetande ska (åter)uppstå. Jag ser inte att det skulle kunna finnas någon sådan naturgivet för vår frågeställning avgörande skillnad mellan en människa i koma och ett träd. Det vore förhastat att tro att den skillnaden består i att en människa i koma i vår tid kan vakna upp från sin koma utan att man behöver göra något särskilt, medan det med vår tids kunskaper är tekniskt omöjligt att få ett träd att förvandlas till en medveten människa. Om det en dag blir tekniskt möjligt att kopiera människor, är det inte svårt att tänka sig att det även kan bli möjligt att förvandla träd till människor. Och vad som är tekniskt möjligt eller omöjligt kan knappast ha någon avgörande betydelse för vad som av natur skulle gälla om det vore tekniskt möjligt. Om personkopiering alls är teoretiskt möjlig, måste man alltså kunna förklara [vad som i princip skiljer en människa i koma från ett träd på ett sätt som skulle innebära att man inte skulle kunna överleva att tillfälligt bli ett träd] utan hänvisning till det faktum att det just i vår tid råkar vara tekniskt omöjligt att göra medvetna människor av träd. Någon sådan förklaring kan jag inte hitta.

Slutsatsen av allt detta blir, vad jag kan se, att personkopiering, rätt utförd, skulle vara ett sätt att överleva även om originalet skulle förstöras vid kopieringen.

(Nu kanske det inte kan finnas något träd som består av exakt lika många atomer av varje grundämne som en människa i koma består av, men det kan väl knappast vara det som avgör huruvida ovanstående argument håller eller inte? Man kunde ju t.ex. tänka sig att man skapar en sorts träd som faktiskt består av just sådana atomer som människor består av, och i samma antalsproportioner för varje grundämne, men bara organiserade i ett annat mönster.)


*) Om det finns fall av "koma" där den som låg i "koma" visat sig ha varit vid medvetande under "koman", syftar jag ovan med ordet "koma" inte på sådana fall, utan på fall av oavbrutet total medvetslöshet.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Teleporting problem

Inläggav freddemalte » 02 sep 2011 10:51

Justin Case skrev:
freddemalte skrev:1. Att du bedömer att programmet är detsamma som innan betyder ju inte att det är detsamma


Om man skulle analysera det, tecken efter tecken, och finna att skillnaderna är enbart kosmetiska eller på andra sätt obetydliga, skulle man nog se det som (i stort sett) samma program. När du uttalar dig om huruvida det är samma program eller inte, är det fortfarande bara din bedömning av om det är samma program eller inte. Närmare än vad något "är" än så kommer du inte. Du kommer aldrig längre än till en bedömning (om aldrig så säker och berättigad). Därför tycks det mig meningslöst att fråga sig "men vad är det, till skillnad från vad vi har skäl att bedöma det som varande?". Allt är bara bedömningar.

Vi kan likna det med att någon raderar min bil och så ber jag en bilbyggare bygga upp en likadan. Inte är väl det samma bil?


Det är bara en fråga om hur vi vill uppfatta saken. En viktigare fråga är: vad är relevant att veta om den nya bilen? Det relevanta är väl att den fungerar (minst) lika bra som din förra? Om du hyser en sådan kärlek till just den bil du hade, att du inte ens nöjer dig med en exakt kopia, är det en irrationell kärlek, lika irrationell som om man skulle anse att en person som man älskade för tio år sedan, och som legat i koma i tio år, är död nu bara för att all materia hon först bestod av hunnit bytas ut mot ny materia under de tio åren.

Om någon raderar din bil och en biltillverkare bygger upp en exakt likadan, vore det alltså rationellt av dig att se på situationen som om den nya bilen vore densamma som din förra. Det vore alltså inget fel att tänka att det är samma bil. Det vore i själva verket enklast, och alltså bäst. Om kopian inte är exakt likadan, kan det vara rationellt att bortse från skillnaderna om de bara är kosmetiska eller på andra sätt obetydliga. Om skillnaderna inte är obetydliga, får man förstås se upp, så att man inte drabbas av överraskningar i fråga om hur bilen beter sig i olika situationer. Men även i ett sådant fall kan det gå bra att betrakta bilen som "fortfarande samma gamla bil i grunden men med betydande förändringar gjorda". Liksom det viktiga är att en bil gör det den ska, inte att den består av någon särskild materia, är det viktiga för dig som person att det finns någon som fungerar, tänker och känner på de sätt som utmärker dig, inte att denne någon består av någon särskild materia.

Däremot samma bilmodell (något som lever upp till den av mig kallade "yttre identiteten"): http://www.cognito.se/forum.asp?alt=rea ... _Id=184585


Har inte hunnit läsa allt där än.

2. Den som ligger i koma ligger ju i samma miljö som förandras samtidigt som koma-personen förändras, vilket alltså är en helt annan sak än att försöka bygga upp någon i en ny miljö.


Jag ser ingen principiell skillnad. I det ena fallet har vi först en person i en miljö, och sedan en likadan person i en likadan miljö, där all materia i personen och i miljön i den senare situationen är annan materia än den i de första dito. I det andra fallet har vi samma sak. I båda fallen är slutresultatet en ny samling materia organiserad i samma mönster som en tidigare samling materia varit organiserad i. (Detta gäller oavsett om "miljön" ingår i denna samling materia eller inte.) Om det är materien och inte mönstret som utgör personen, överlever inte personen i någotdera fallet. I så fall måste vi svälja slutsatsen att man oundvikligen dör av att ligga i koma i tio år, något vi nog inte kan svälja. Om det å andra sidan är mönstret och inte materien som utgör personen, överlever personen i båda fallen. Då måste vi svälja att en kopia är samma person som originalet (i den mån kopian är lik originalet). Det finner jag lättare att svälja än att man oundvikligen skulle dö av att ligga i koma i tio år. Gör inte du?
Hej Justin

Jag förstår hur du tänker och med de premisser som du framlägger, dvs att du accepterar att det räcker med att den "yttre identiteten" är identisk så håller jag med dig. Jag hävdar dock att, för att vara den jag är måste jag just vara den jag är och det kan jag bara vara om jag just är den jag är och inget annat, vilket är det jag kallar för "a priori-identitet". Slutsatsen blir att det mycket väl kan vara så att det går att bygga upp en freddemalte som i alla avseenden uppfattas som freddemalte (mig), dvs den "yttre identiteten" är identisk, samt att även denna uppbyggda freddemalte upplever sig själv på exakt samma sätt som freddemalte (mig), dvs att den "inre identiteten" är identisk. Vad som dock, enligt mig inte går att göra, är att bygga upp en freddemalte som är freddemalte (mig), dvs "a priori-identiteten" och det är detta, det sistnämnda, jag vänder mig emot i ditt resonemang. Vad gäller din komapatient är det alldeles för hypotetiskt för att kunna bedöma vad utfallet blir av dina antaganden.

Mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Okunnig
Inlägg: 692
Blev medlem: 22 jan 2010 18:56

Inläggav Okunnig » 02 sep 2011 17:37

Justin Case skrev:Hur vet du att det är så? Kanske utgörs din överlevnad bara av att det finns "någon som du" någonstans, snarare än att utgöras av att en viss specifik materia på en viss plats (materia som dessutom inte förflyttas alltför snabbt (vad nu "alltför" snabbt vore)) fortsätter att kontinuerligt (hur kontinuerligt förresten?) vara organiserad i det mönster som får dig att identifiera [materien i detta mönster] som dig?


Om detta vore sant skulle det inte finnas någon skillnad mellan ett original och en kopia. Om du leker med tanken att du blir kopierad till en exakt kopia, skulle du anse att kopian är lika mycket ett original som du är? Alla kopians minnen är ju konstruktioner, inte upplevda av honom själv. Hur kan han då räknas som ett original? Dessutom, även om det strikt filosofiskt är möjligt, så är det inte samma sak som att det vore troligt att man överlever en sådan hypotetisk händelse. Ditt exempel kan mycket väl vara möjligt, men då jag inte ser något stöd för det, anser jag inte det som troligt. Vad grundar du denna ide på?

Justin Case skrev:Det mönster som dina partiklar är organiserade i, och som gör att du identifierar dina partiklar som dig, förändras hela tiden, genom att du får nya erfarenheter och upplevelser, utvecklas, lär dig saker och ting, tänker nya tankar, känner nya känslor etc. Finns det någon gräns för hur kraftigt det mönstret får förändras från en sekund till nästa, om du ska överleva? Om du inom loppet av en sekund skulle förvandlas från den du är nu till den du kommer att vara om ett år - men utan att fler partiklar än nödvändigt i dig byts ut mot andra partiklar (anta att dina befintliga partiklar i största möjliga utsträckning bara omorganiseras, inom loppet av en sekund) - skulle du dö då, och en helt annan person (som bara tror sig ha varit du) ta din plats? Skulle det hänga på om allt som skulle ha skett under det "överhoppade" året sker i uppsnabbad hastighet under den där sekunden eller om varje partikel istället tar den snabbaste vägen till den plats där den ska vara för att dina partiklar ska komma att efter en sekund utgöra den du skulle vara om ett år?


Som sagt anser jag att det är högst rimligt att säga att när en person inte längre kan uppleva ett tidsflöde, händelseflöde osv, så ska man räknas som död. I ditt fall beror det därmed helt på om personens upplevelse, medvetet eller omedvetet, avbryts under processen. Om den gör det, anser jag att resultatet är en kopia, annars inte.

Justin Case skrev:1) Tror du verkligen att om även de där relativt få molekylerna, som nu kanske aldrig byts ut, skulle bytas ut inom loppet av ett människoliv, så skulle den människa som molekylerna är en del av dö? När skulle i så fall en sådan människa dö? När den första av dessa molekyler byts ut? När den andra av dem byts ut? Den tredje? Osv... Eller kanske först när den sista av dem byts ut? Hur som helst skulle den människans död, i sådant fall, bero på utbytandet av en enda molekyl. Är det verkligen rimligt att anta det?

2) Även om vissa molekyler i oss aldrig byts ut under vår livstid, byts alla elementarpartiklar som alla dessa molekyler består av ut under vår livstid. Jag ser inte varför molekylerna skulle vara det relevanta, varför inte snarare elementarpartiklarna, som ju molekylerna kan reduceras till?


1) Detta är snarlikt vad en annan person frågade, huruvida man dör om en viss procent av ens hjärna byts ut mot något annat. Hur stor procent måste bytas ut innan man anses ha förlorat sin identitet och blivit en kopia? Jag svarar på din fråga samma sak som jag svarade på hans fråga: Jag vet naturligtvis inte vilken exakt gräns som ska räknas som gräns mellan levande eller död, om delar av dig byts ut. Men jag anser att om så pass mycket av dig byts ut att din uppfattning av tid- och händelseflöde avbryts ( med andra ord hjärndödhet ) så är du du död, och även om den modifierade kroppen kan återupplivas senare, så är det enbart en kopia av dig, inte dig själv. Men om din uppfattning av tid- och händelseflöde inte avbryts, så är du fortfarande samma person, även om din fysiska struktur må vara annorlunda. Tänk Robocop.

2) Mig veterligen är det extremt sällsynt att elementarpartiklar byts ut i atomer, med möjligt undantag för när starka elektriska strömmar eller kraftig elektromagnetisk strålning rycker loss elektroner från atomer, och någon annan elektron tar dess plats. Visserligen kan fusion och fission göra det också, men det pågår inte i vår kropp mer än den väldigt långsamma sönderfallet av vissa isotoper som tex kol14. Men den processen är ändå alldeles för långsam för att kunna byta ut någon nämnvärd mängd elementarpartiklar i din kropp.

Justin Case skrev:Nej. En person som blir teleporterad omvandlas inte till ren (i betydelsen enbart) information. Informationen om mig är inte allt som behöver existera för att jag ska existera. Om man skulle försöka teleportera mig, men teleporteringsapparaten på avsändarplatsen (varifrån jag ska teleporteras) skulle skicka informationen om mig rakt in i ett svart hål istället för till någon apparat som kan återskapa min kropp, och om originalet skulle förstöras, skulle det inte ske någon fullbordad teleportering av mig, utan jag skulle dö (om vi för resonemangets skull antar att det i övrigt aldrig någonsin någonstans därefter kommer att finnas någon kopia av mig eller på något annat sätt någon fortsättning på mitt liv). I ett svart hål finns nämligen ingen apparat som tar emot den skickade informationen, utan det svarta hålet skulle bara sluka de vågor som informationen färdas i form av, och informationen skulle gå förlorad för alltid. Samma sak om informationen bara fortsätter färdas genom yttre rymden i evighet utan att någon apparat någonsin fångar upp den och gör något av den. Misstaget du gör är att du tänker att man "omvandlas till ren information" när man teleporteras. Man omvandlas inte överhuvudtaget. Man beskrivs med ren information vid teleporteringen, för att sedan kunna fortsätta existera i form av annan materia än man före teleporteringen existerade i form av. Det enda som förflyttas vid teleporteringen är en beskrivning av en. Som med alla beskrivningar, måste beskrivningen tolkas på rätt sätt för att komma till sin rätt. Endast en korrekt byggd apparat på den mottagande platsen kan tolka beskrivningen på rätt sätt och utifrån beskrivningen skapa en materiekonstellation i form av vilken man fortsätter leva.


Fine, man omvandlas inte, man beskrivs. Det gör dock ingen skillnad i denna problematik, för din uppfattning av tid- och händelseflöde blir ändå avbruten, vare sig det är genom omvandling eller beskrivning.

Justin Case skrev:Nja, det beror på. Det kan tänkas att all ren fysisk förflyttning i grunden är teleportering. Vi kanske lever i en datorsimulation, där allt inklusive vi är uppdelat i bitar. Då teleporteras vi redan nu, dock mycket kort sträcka för varje ögonblick.


Matrix fenomenet är alltid en given möjlighet, men som jag skrev ovan är det skillnad mellan möjligt och troligt. Det är möjligt att vi är datorprogram som förflyttas likt teleportering hela tiden, men jag ser inget som säger att det är troligt.

Justin Case skrev:Jag ser inte varför den skulle vara en permanent död. I en "fryst ögonblicksbild" sker ingen förändring, och där ingen förändring sker går ingen tid, och därför upptar en fryst ögonblicksbild ingen tid och kan alltså inte "hugga av" en persons existens, eftersom en persons existens är något som sker i kraft av att tid förflyter.


Jag tror inte jag förstår riktigt vad du menar, då tex ett fotografi är en fryst ögonblicksbild, men den stannar inte tiden, eller förändringar som påverkar annat än vad bilden illustrerar. En fryst ögonblicks*bild* är ju inte samma sak som fryst tid.

Justin Case skrev:Jämför: Skulle kontinuumet mellan talet 0 och talet 1 bli "avhugget" om man tog bort ett av de reella tal det kontinuumet består av? Anta att man skulle ta bort det reella talet X, som är större än 0 och mindre än 1. Skulle då det då uppstå ett "glapp" mellan de två reella tal som utgjorde talet X:s närmaste två "grannar" i kontinuumet? Nej, för dessa två tal ligger oändligt nära varandra även när X är borttaget.


Faktiskt så skulle det inte längre vara ett enda kontinuum om du tog bort ett reelt tal, även om dess grannar är oändligt nära. Om det ska räknas som ett enda kontinuum måste alla reela tal finnas där, utan avbrott. Det är liksom den matematiska definitionen på ordet.

"Inom matematiken, i synnerhet inom mängdteorin, är kontinuum den ordnade mängden av de reella talen. (Detta är alltså den ordnade, obrutna, kontinuerliga reella talaxeln.)"
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kontinuum

Justin Case skrev:Man brukar väl tvärtom anse att det är samma program som körs efter att datorn varit avstängd, om körandet av programmet tar vid där programmet slutade köras innan datorn stängdes av senast.


Jag tror det beror mest på slarv eller okunnighet om hur datorer fungerar. För när du exekverar en fil så uppfyller den digitala bilden av filen i datorns ram-minne alla kriterier som associeras med kopiering. Försök tex finna något som inte överensstämmer med ordet kopia, så får du nog se att det inte går. Därmed bör en fils image i ram-minnet anses vara en kopia.

Justin Case skrev:Jag ser inget som talar för att så skulle vara fallet. Kopian kommer att uppleva sig ha varit jag. Det talar, om något, för att kopian faktiskt har varit jag. Det vill säga att personskap fungerar på det sättet att det, för att jag ska finnas, räcker med att "någon sådan som jag" finns någonstans.


Här begår du ett logiskt fel att hävda att upplevelsen är i sig ett bevis för att verkligheten överenstämmer med upplevelsen. Bara för att du tror att du har existerat ända sedan dina äldsta minnen, är det i sig inget bevis för att det verkligen är sant. Du kan likväl ha blivit skapad för en halvtimme sedan, och alla dina minnen kan vara mycket välgjorda konstruktioner. Detta kan låta lite flummigt, men vi kan vara mer konkreta istället och tänka på det att många människor, någon gång i livet, ifrågasätter vem de själva är. En slags existentiell kris om du så vill. Att de har haft en uppfattning om deras egen identitet, som plötsligt börjar spricka i fogarna, och de börjar inse att deras uppfattning om sig själva har alltid varit lite "off". Detta fenomen är extremt vanligt, och visar att du är inte nödvändigtvis den du tror du är, enbart för att du tror det.

Justin Case skrev:Din medvetandeström avbryts vid drömlös sömn varje gång du sover, och av nedsövning inför operation, men du skulle nog inte säga att man dör av dessa händelser. Detta trots att det som sker där kan liknas vid vad som sker när man stänger av en dator: ett program lagras för att man ska kunna fortsätta köra det vid ett senare tillfälle. Som sagt brukar man väl anse att det är samma program som körs efter att datorn varit avstängd, om körandet av programmet tar vid där programmet slutade köras innan datorn stängdes av senast.


Ditt medvetande kanske, men ditt undermedvetande har fortfarande en uppfattning av händelser och tid. Annars hade du inte vaknat vid höga ljud, eller när kroppen har fått tillräckligt mycket sömn. Och det är ju rätt självklart att din hjärna har en kontinuerlig uppfattning, medveten eller ej, för annars skulle du klassas som hjärndöd varje gång du somnade.

Okunnig
Inlägg: 692
Blev medlem: 22 jan 2010 18:56

Inläggav Okunnig » 02 sep 2011 18:00

Justin Case skrev:Anta att man i framtiden lyckas göra följande.
Man scannar en människa vid namn Androv och bygger upp en identisk kopia av honom alldeles intill honom. Låt oss kalla kopian Androx. Därefter skickar man in en massa vita och svarta nanorobotar i både Androv och Androx, på så sätt att varannan molekyl i Androv får en vit nanorobot fastklistrad vid sig och varannan får en svart fastklistrad vid sig, och precis likadant i Androx. Med "varannan" menar jag här så "varannan" som det är möjligt i en tredimensionell människa, exempelvis som om ett stort antal små vita kulor och lika många lika små svarta kulor vore ordentligt blandade med varandra. Därefter kommenderar man alla de vita nanorobotarna i Androv att ta "sina" molekyler med sig, allihop "som en man" (med bibehållna avstånd och vinklar mellan sig), in i Androx, för att där ta sina motsvarigheters plats medan dessa i sin tur fraktas bort (i en riktning bort från både Androv och Androx) av "sina" nanorobotar. Samtidigt kommenderar man alla de svarta nanorobotarna i Androv att ta "sina" molekyler med sig i en annan riktning (bort från både Androv och Androx), även dessa "som en man" (med bibehållna avstånd och vinklar mellan sig). Samtidigt kommenderar man alla de svarta nanorobotarna i Androx att ta "sina" molekyler med sig till den plats dit de svarta nanorobotarna som var i Androv förflyttar molekyler från Androv, och låter dem där sätta ihop "sina" Androx-molekyler med de svarta nanorobotars Androv-molekyler till en människa likadan som Androv (och Androx) var. När allt detta är gjort, har man flyttat halva Androv och halva Androx till en ny plats, och andra halvan av Androv och andra halvan av Androx till en annan (ny) plats. Ingen av de två människorna finns alltså kvar på sin ursprungliga plats, de har båda blivit flyttade, men samtidigt som de flyttats har de även mixats med varandra så att de bytt hälften av sina molekyler med varandra.

Anta att flytten av molekylerna gick så snabbt att ingen av de händelser som normalt föranleder dödförklaring hann inträffa: de två människornas hjärtan hann inte sluta slå under mixningen, utan de mixades med varandra mitt i ett hjärtslag - ett hjärtslag som påbörjades före mixning, fortsatte under mixningen (men för en kort stund på olika håll, onormalt "splittrat" utspritt i rummet) och fullbordades efter fullbordad mixning av hjärtana. Likadant med hjärnan. Den tanke som påbörjats (av både Androv och Androx (nanorobotarna höll dem identiska även till sina tankar hela tiden)) före mixning fortsatte under mixning och fullbordades efter fullbordad mixning. Likadant med deras känslor, och så vidare.

Frågan är nu: vad hände med Androv? Dog han? Om inte, vilken av människorna som existerar efter mixningen är Androv? Den som fått hälften av sina molekyler förflyttade av vita nanorobotar från Androv och hälften av sina molekyler förflyttade av svarta nanorobotar från Androx, eller den som fått hälften av sina molekyler förflyttade av svarta nanorobotar från Androv och hälften av sina molekyler förflyttade av vita nanorobotar från Androx?


Jag ber om ursäkt, men jag hänger tyvärr inte med...kan du skriva om exemplet i enklare ord kanske? Om inte så är det enda svaret jag kan ge att jag inte vet.

Okunnig
Inlägg: 692
Blev medlem: 22 jan 2010 18:56

Inläggav Okunnig » 02 sep 2011 18:15

Justin Case skrev:Jag utgår från att en människa som ligger i koma inte har något medvetande*. Den materia en människa i koma utgörs av har inte mer medvetande än ett träd. Anta att man med nanorobotars hjälp skulle organisera om atomerna, som en människa i koma utgörs av, till ett träd, och sedan tillbaka till en människa exakt likadan som den som skulle ha legat där om man inte hade gjort något. Anta att den människan sedan vaknar upp ur sin koma. Är det samma människa som den människa som först hamnade i koman? Överlevde den människa som först hamnade i koman att tillfälligt bli ett träd? Om man inte tror det, måste man tro att det har betydelse hur den samling atomer som det handlar om är organiserad under hela tiden från fallande i koma till uppvaknande ur koman. Men varför skulle detta ha betydelse, med tanke på att den materian i vilket fall som helst inte skulle ha haft mer medvetande än ett träd under den tid det handlar om, och med tanke på att det är just det faktum att (åtminstone en del) människor normalt är, eller åtminstone ibland är, vid medvetande (och högre sådant än vad ett träd har) som gör att vi anser att det kan ha betydelse huruvida en människa överlever eller inte (betydelse för henne själv och/eller för andra människor och/eller på något "objektivt" sätt).

Och om man, medan man ligger i koma, kan bli förvandlad till ett träd emellanåt, utan att för den skull nödvändigtvis dö av det, borde man kunna förvandlas till vad som helst utan att dö - till exempel det oerhört "glesa" "moln" av atomer man skulle förvandlas till om man skulle kremeras och askan skulle spridas för vinden och det skulle gå några hundra år så att man vore totalt disintegrerad. Skulle någon i ett sådant läge fortfarande hävda att det är av avgörande betydelse att just de atomerna samlas in och att man använder just de atomerna till att bygga upp en som levande och medveten människa igen, för att man ska kunna anses ha överlevt kremeringen? Det känns väldigt märkligt att tro så. Rimligare är väl att tro att det duger med vilka atomer som helst (av rätt grundämnen, laddningar, etc). De elementarpartiklar som ens molekyler består av byts ju som sagt ut i vilket fall som helst många gånger om under ens liv utan att man dör av det. Varför skulle det då spela någon roll om de atomer som askan som spridits för vinden utgörs av byts ut mot andra atomer innan "de" används till att återskapa den människa man var?

Om vi förnekar att en människa i koma skulle överleva att under sin koma förvandlas till ett träd, hur långt skulle hon kunna förvandlas, som mest, utan att dö då? Hur skulle det kunna finnas någon sådan gräns, när man inte längre har medvetandet att basera den gränsen på? Det finns ju liksom inget som fundamentalt skiljer den materia en människa i koma består av från den materia ett träd består av, så länge det är samma atomer och så länge vardera atomsamlingen bara har så mycket medvetande som ett träd har. Det håller inte att invända att en människa i koma skulle ha haft medvetande om hon/han inte hade legat i koma, och att detta utgör den avgörande skillnaden mellan en människa i koma och ett träd. Då skulle man nämligen lika gärna kunna säga att trädet "skulle ha kunnat" vara en människa med medvetande om man atom för atom hade förvandlat det till en sådan. Det krävs ju i båda fallen någon förändring av hur atomerna det handlar om är organiserade för att mänskligt medvetande ska (åter)uppstå. Jag ser inte att det skulle kunna finnas någon sådan naturgivet för vår frågeställning avgörande skillnad mellan en människa i koma och ett träd. Det vore förhastat att tro att den skillnaden består i att en människa i koma i vår tid kan vakna upp från sin koma utan att man behöver göra något särskilt, medan det med vår tids kunskaper är tekniskt omöjligt att få ett träd att förvandlas till en medveten människa. Om det en dag blir tekniskt möjligt att kopiera människor, är det inte svårt att tänka sig att det även kan bli möjligt att förvandla träd till människor. Och vad som är tekniskt möjligt eller omöjligt kan knappast ha någon avgörande betydelse för vad som av natur skulle gälla om det vore tekniskt möjligt. Om personkopiering alls är teoretiskt möjlig, måste man alltså kunna förklara [vad som i princip skiljer en människa i koma från ett träd på ett sätt som skulle innebära att man inte skulle kunna överleva att tillfälligt bli ett träd] utan hänvisning till det faktum att det just i vår tid råkar vara tekniskt omöjligt att göra medvetna människor av träd. Någon sådan förklaring kan jag inte hitta.

Slutsatsen av allt detta blir, vad jag kan se, att personkopiering, rätt utförd, skulle vara ett sätt att överleva även om originalet skulle förstöras vid kopieringen.

(Nu kanske det inte kan finnas något träd som består av exakt lika många atomer av varje grundämne som en människa i koma består av, men det kan väl knappast vara det som avgör huruvida ovanstående argument håller eller inte? Man kunde ju t.ex. tänka sig att man skapar en sorts träd som faktiskt består av just sådana atomer som människor består av, och i samma antalsproportioner för varje grundämne, men bara organiserade i ett annat mönster.)


*) Om det finns fall av "koma" där den som låg i "koma" visat sig ha varit vid medvetande under "koman", syftar jag ovan med ordet "koma" inte på sådana fall, utan på fall av oavbrutet total medvetslöshet.


Ursäkta att jag lägger mig i din debatt med Freddemalte, men jag kände att det var nödvändigt att ifrågasätta om du verkligen talar om medvetande här. En person som är i koma kanske inte har en medveten upplevelse under tiden, men dess hjärna blir inte hjärndöd bara för det. Annars skulle orden "koma" och "hjärndöd" vara synonymer. Den undermedvetna delen av hjärnan har troligtvis upplevelser, även om de inte är grundade i verkligheten, utan bara i undermedvetna drömmar som personen inte minns senare. Men ett träd kan inte ha några som helst undermedvetna upplevelser då den inte har en hjärna. Den påverkas visserligen av sin miljö, och i vissa fall kan den även reagera på vissa externa situationer, men den kan ändå inte räknas som att ha undermedvetna upplevelser då den inte har någon hjärna, eller ens centralt nervsystem. Om en person då skulle förvandlas till ett träd, skulle personens upplevelser upphöra, oavsett om du talar om medvetna eller omedvetna upplevelser. Individen skulle med andra ord dö, men ett träd skulle komma till liv, med hjälp av den döda individens fysiska materia.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster