Att döda ego

Moderator: Moderatorgruppen

ShivaDestructor
Inlägg: 63
Blev medlem: 07 apr 2005 16:44

Inläggav ShivaDestructor » 31 okt 2005 21:42

Rafael skrev:ne för att gå runt med ett fånigt leende på läpparna krävs ju att man har en anledning att gå runt med ett fånigt leende på läpparna :P

Det är det som är paradoxen. Att "noll-läget" inte är ett noll-läge. Jag har haft förmånen att kortare perioder fått vistas i tillstånd där a) extremt mycket "conditioning" är satt ur spel b) jag fungerat mycket bättre än normalt.

Jag har grubblat en hel del om hur det kan komma sig och har en förklaringsmodell som jag håller för mig själv än så länge. Låt oss säga så här att tillståndet inte är baserat på neurologi.

Rafael skrev:Att komma ur allt det som "vi" definierar som subjektets bojor (åtminstone delvis) torde ju vara varken definiera något som bra eller dåligt. Både lycka och olycka försvinner.

Det är helt riktigt, och obehagligt. Själva grunden för din motivation kan ryckas undan och man står med en tomhet. Illusionen är genomskådad, vilket innebär att man inte kan gå tillbaks heller. Pandoras box är öppnad. Men på något sätt så landar man på en ny grund, efter en dag, en vecka en månad, där något får en djupare mening. Tills det är dags för nästa käftsmäll.

Rafael skrev:Det är väldigt lätt att lura sig själv, man kan till och med hävda att hur man än gör så kanske man lurar sig själv. Jag kan ju vara ärlig och anta att anledningen till att jag skriver detta är (åtminstone delvis) den tillfredställelse det ger att ge utlopp för mina tankar och visa vad jag vet. Men, varför skriver jag nu detta? Är det för att jag vill visa min insikt om min insikt? Man kan fortsätta i all evighet.

Ja. Enda vägen ut är transcendens. Att gå ut/över "problemet". Och inte tycka att man var duktig som gjorde det, för vips så startar karusellen igen. Det dilemmat du beskriver är vanligt, jag har hört det från flera källor och upplevt det själv många gånger. Man tar egot på bar gärning, väljer ett annat alternativ. Men så fort man BERÄTTAR om det så har egot fått ny näring. Och loopen startar.

Jag gillar inte alls att skriva eller tala om "andliga" ting då det är en så fin balansgång mellan att dela med sig av en upplevelse/insikt jämte att stoltsera/briljera.

Rafael skrev:Det du skriver om är ju en livsfilosofi, men att "cleanse the doors of perception" (Blake) är ju inte någon livets filosofi. Det är ett försök att ge upp begäret och viljan, att närma sig evigheten, ett anamande av död.

Väl formulerat :-), även om jag är av motsatt åsikt. Det är därför som jag klippte in länken där jag beskrev "sfär-meditationen". När man fått ett genombrott på den DÅ finns en plattform för en ny åsikt - ontologiskt baserad. Det tar dock en stund för folk att genuint stänga av tankeverksamheten, men för den som strävar så är det värt det. Planlös reaktivitet, fruktlöst planerande av meningslösheter - det är att vara död trots att man tror att man lever :-).

Rafael skrev:Detta går inte helt om man vill leva, för då kan man inte vara helt död. Men man kan sträva mot vad man nu vill kalla det, nirvana eller annat. Och självklart kan man tro sig ha uppnått detta tillstånd, men man kanske egentligen bara har uppnått sin tro om att ha uppnått tillståndet.

När man knullat, då vet man. Praktik - reella resultat, tro behövs bara för att investera tid i nästa steg. Det är ingen tävlan och inga meriter. Allt jobb görs för din egen skull. Jag målade utedasset - so what? Att skala bort egot är det mest egoistiska man kan göra. Paradox.

Det finns filosofier som tar vid där Buddhismen slutar.

Shiva

ShivaDestructor
Inlägg: 63
Blev medlem: 07 apr 2005 16:44

Inläggav ShivaDestructor » 31 okt 2005 21:49

Rafael skrev:Förresten: "Jag tänker, alltså finns jag". Innebär ju att DU alltid existerar om du tänker =) (det jag skrev om i början)

Vem som helst som investerar lite tid i Cittanupassana KOMMER att uppleva existens utan tänkande. Att bli varse sin egen tankeström är - upplysande... och skrämmande. Robot, dator, Pavlovs hundar - vi står inte över dem... tills du upptäcker din VILJA och ditt MEDVETANDE.

Shiva

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 31 okt 2005 21:53

Då testar vi igen, mitt inlägg försvann just...

Popjimmy, jag tänker inte påstå att jag vet hur det fungerar. Varför jag är emot den här strävan är att jag upplever det som egoistiskt och icke konstruktivt. Det är ett behagligt rus vi pratar om. Jag tror inte att det är meningen att vi ska se igenom illusionen och jag tänker definitivt inte påverka någon att göra det. Jag tror inte att det är så stor del av befolkningen som skulle kunna hantera omställningen heller. Lev, gråt och skratta. Det är därför jag tror att vi är här.

ShivaDestructor
Inlägg: 63
Blev medlem: 07 apr 2005 16:44

Inläggav ShivaDestructor » 31 okt 2005 21:57

PopJimmy skrev:Jag tror jag inte håller med dig i din formulering, jag ser det finns inget i livet som är "meningen". Lidandet uppstår bara helt naturligt, det är ingen som som sätter ett krav på att livet måste innehållande lidande - det är snarare så att grunden för livets medför samtidigt grunden för lidandet.


Grunden för livet medför grunden för lidandet... well, jag har sett en videosnutt på en kille som slår spikar genom testiklarna - på sig själv. Det är uppenbart att det inte bara är psyktiskt/emotionellt lidande som kan transcenderas, även grov fysisk smärta. Känns dock som överkurs, har ingen lust att testa hur dissocierad jag kan vara från kroppen :-).

Shiva

PS. PopJimmy - inget svar behövs, jag kunde bara inte motstå frestelsen. Jag förstår vad du skriver och menar, och känner igen resonemangen från en viss tradition. DS.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 31 okt 2005 21:57

ShivaDestructor skrev:Det finns filosofier som tar vid där Buddhismen slutar.
Jag tror faktiskt ärligt talat att det enda som tar vid efter att all form av filosofi/religion slutar är livet. Men du kanske syftade på något annat?

ShivaDestructor
Inlägg: 63
Blev medlem: 07 apr 2005 16:44

Inläggav ShivaDestructor » 31 okt 2005 22:04

PopJimmy skrev:
ShivaDestructor skrev:Det finns filosofier som tar vid där Buddhismen slutar.
Jag tror faktiskt ärligt talat att det enda som tar vid efter att all form av filosofi/religion slutar är livet. Men du kanske syftade på något annat?


Ja, jag tycker inte att Buddhismen har alla svaren, nog om det. Det är som vanligt upp till var och en att söka. En sökare söker och finner, han/hon sväljer inte dogmer och doktriner utan att uppleva/härleda dem själv. Alla religioner började med någon som såg ljuset. Så fort personen förmedlar sin upplevelse så förvanskas budskapet OMEDELBART. Stommen är rätt, upplevelsen fanns där men så fort den blir reducerad till ord och tolkas av en person som ännu inte fått upplevelsen så blir det tokigt.

Min favoritmetafor om ontologi: Läsa om knulla, höra andra berätta om knulla, se film om knulla - helt ok, men när man knullat - då VET man. Gnosis.

Shiva

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 31 okt 2005 22:09

Skogsälvan skrev:Popjimmy, jag tänker inte påstå att jag vet hur det fungerar. Varför jag är emot den här strävan är att jag upplever det som egoistiskt och icke konstruktivt. Det är ett behagligt rus vi pratar om.
Jag tror faktiskt att du inte greppat hela innebörden ännu. Det är inte en fråga om egoism - det är motsatsen upphörandet av egot. Det är inte en form av strävan - det är icke-strävan - acceptans.
The meditation technique is utterly simple, cultivating direct, undiluted, primary experience. The essence of the practice is to relax the mind by not striving, planning, or strategizing, but by acting simply and directly - just sitting, just walking.

Skogsälvan skrev: Jag tror inte att det är meningen att vi ska se igenom illusionen och jag tänker definitivt inte påverka någon att göra det. Jag tror inte att det är så stor del av befolkningen som skulle kunna hantera omställningen heller. Lev, gråt och skratta. Det är därför jag tror att vi är här.
Problemet är här att du utgår ifrån ett antagande: "Jag tror inte..." e.t.c. Hur ska du kunna lära dig något nytt om livet om du hela tiden utgår ifrån dina tidigare antaganden?

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 31 okt 2005 22:18

Ja, Jimmy, egentligen har jag ingen lust att diskutera det, men jag har varit där och det är inte det lättaste att bryta sig ur och att sedan fortsätta leva ett "normalt liv" när ens perspektiv har förändrats så drastiskt. När jag säger "tror" så är det för att det finns saker som man inte kan greppa. Kalla det tao. Kalla det vad du vill. Krukan är gjord av lera, men det är tomrummet som fyller funktionen, som det så träffande beskrivs.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 31 okt 2005 22:23

ShivaDestructor skrev:Ja, jag tycker inte att Buddhismen har alla svaren, nog om det. Det är som vanligt upp till var och en att söka. En sökare söker och finner, han/hon sväljer inte dogmer och doktriner utan att uppleva/härleda dem själv. Alla religioner började med någon som såg ljuset. Så fort personen förmedlar sin upplevelse så förvanskas budskapet OMEDELBART. Stommen är rätt, upplevelsen fanns där men så fort den blir reducerad till ord och tolkas av en person som ännu inte fått upplevelsen så blir det tokigt.

Min favoritmetafor om ontologi: Läsa om knulla, höra andra berätta om knulla, se film om knulla - helt ok, men när man knullat - då VET man. Gnosis.

Shiva
Så du har sett ljuset eller?

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 31 okt 2005 22:36

Skogsälvan skrev:Ja, Jimmy, egentligen har jag ingen lust att diskutera det, men jag har varit där och det är inte det lättaste att bryta sig ur och att sedan fortsätta leva ett "normalt liv" när ens perspektiv har förändrats så drastiskt.
Du har alltså "varit där" och du tyckte det var svårt att bryta sig ur? Vad menar du med "vara där", och "bryta sig ur"?. Och varför är det inte ett "normalt liv" du levde? Och vad är ett "normalt liv"?

När jag säger "tror" så är det för att det finns saker som man inte kan greppa. Kalla det tao. Kalla det vad du vill. Krukan är gjord av lera, men det är tomrummet som fyller funktionen, som det så träffande beskrivs.
Jag har själv läst tao te ching.

Jag uppfattar som det som en skillnad i att 1. Tro något - om något man inte förstår. Och 2. Acceptera att det finns saker man inte förstår, men som kanske vecklar ut sig med tiden.

Att förhålla sig som 1: Innebär att man har fastnat i en statisk bild: "Jag tror .... eftersom jag inte vet" .
Att förhålla sig som 2: Innebär en helt annan sak: Att livet hela tiden utvecklas, och att jag intuitivt förstår att jag inte kan förstå allt eftersom allt utveckas, och därför håller jag inte kvar i en statisk bild, utan låter mina uppfattningar växa med tiden.

Förstår du skillnaden i vad jag försöker poängtera?

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 31 okt 2005 22:38

Ah vilka härliga tankar! Det ger en känsla av oerhörd kreativitet. Om detta gör mig till egoist, ja då... Tjosan sa, oj va bra! (med tankar menar jag nu inte mina utan era då).

Apropå övningar för att uppleva transcendens. Då jag själv aldrig prövat på detta kan jag inte svara för upplevelsen, jag menar bara för att man inte kanske ska måla in sig i ett hörn (påstår inte att du gör det). Helt enkelt, alla sanningar kan ifrågasättas. Det som jag har svårt att förstå, är väl hur man kan uppleva det du talar om Shivadestructor, och samtidigt anse att det ena är bättre än det andra. Att över huvud taget vilja leda någon annan till "upplysning" är ju att lägga värderingar i det hela = återigen det som kanske skiljer mina tankar från dina. Kanske måste jag själv uppleva det du pratar om för att "förstå" det =)
"Vem som helst som investerar lite tid i Cittanupassana" - Får helt enkelt pröva det.


"Jag tror faktiskt ärligt talat att det enda som tar vid efter att all form av filosofi/religion slutar är livet. Men du kanske syftade på något annat?"
I filosofisk mening är Filosofi (reflektion) livet :D
Jag följer numera denna livsfilosofi: "allt är allt... Kanske.." :P

"Krukan är gjord av lera, men det är tomrummet som fyller funktionen, som det så träffande beskrivs."
Det är väl då detta som kanske motsäger ShivaDestructor (om det är mer rätt eller fel har jag absolut ingen aning om).
Är någons väg bättre eller sämre än någon annans?
Är lyckan substanslös, eller inte?
Det är liksom en timma. Den kan kännas väldigt olika, beroende på vad man fyller den med. Är det samma sak med lyckan? Vad tror ni?
Förut sa jag ja, nu säger jag kanske. Är någons väg bättre än någon annans?

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 31 okt 2005 22:48

Förresten, inom Psykoanalysen kallas detta det "observerande jaget". Det är dock fortfarande en del av jaget. (Bara för att pyskoanalysen säger något är det såklart inte rätt. Ville bara visa några andra källor till reflektion :) )

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 31 okt 2005 22:53

PopJimmy skrev:
Skogsälvan skrev:Ja, Jimmy, egentligen har jag ingen lust att diskutera det, men jag har varit där och det är inte det lättaste att bryta sig ur och att sedan fortsätta leva ett "normalt liv" när ens perspektiv har förändrats så drastiskt.
Du har alltså "varit där" och du tyckte det var svårt att bryta sig ur? Vad menar du med "vara där", och "bryta sig ur"?. Och varför är det inte ett "normalt liv" du levde? Och vad är ett "normalt liv"?

När jag säger "tror" så är det för att det finns saker som man inte kan greppa. Kalla det tao. Kalla det vad du vill. Krukan är gjord av lera, men det är tomrummet som fyller funktionen, som det så träffande beskrivs.
Jag har själv läst tao te ching.

Jag uppfattar som det som en skillnad i att 1. Tro något - om något man inte förstår. Och 2. Acceptera att det finns saker man inte förstår, men som kanske vecklar ut sig med tiden.

Att förhålla sig som 1: Innebär att man har fastnat i en statisk bild: "Jag tror .... eftersom jag inte vet" .
Att förhålla sig som 2: Innebär en helt annan sak: Att livet hela tiden utvecklas, och att jag intuitivt förstår att jag inte kan förstå allt eftersom allt utveckas, och därför håller jag inte kvar i en statisk bild, utan låter mina uppfattningar växa med tiden.

Förstår du skillnaden i vad jag försöker poängtera?


Jag förstår fullt ut vad du menar, även om jag inte brukar bry mig om att vara så "petig";) i mina svar. Jag föredrar att prata på ett svenssonvis så så många som möjligt förstår mig. Därmed inget illa ment med att du är korrekt.
Det här är ingenting som jag egentligen vill diskutera djupare, eftersom jag inte ser syftet med det hela. Jag levde ett fullkomligt normalt liv innan, ja. Och jag lever ett i det närmaste normalt liv nu, ja. Det finns vad jag betraktar som viktigare saker för mig i mitt liv än att gå omkring och vara euforisk. En liknande upplevelse vänder upp och ner på allt man har lärt sig. Jag vill inte rekommendera någon att leka med kundalini och liknande.

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 31 okt 2005 23:06

Har ingen aning om vad kundalini osv är., hjälp! Det du pratar om är ju Psykologiskt betingat (kan man tänka sig ^^). Huruvida ma faktiskt väljer att göra det eller det är ju en ständig fråga. I vilket fall borde ju varje val ha en anledning till att det görs. Så om jag väljer att söka denna eufori, är det väl ett behov av den (detta lär kanske inte alla hålla med om?) jag har (talar absolut inte om vad sökandet faktiskt medför!).
Kan ju personligen säga att jag antagligen inte valt att tänka så och så helt själv i alla fall. Jag har alltid varit lite utanför, vilket medfört inre konflikter mellan paradoxala delar av superego m.m. Ett enkelt exempel har varit viljan/behovet att vara populär, och viljan/behovet att vara den jag "faktiskt" är (och vad detta medför).
Detta har "tvingat" in mig på en väg som jag nu går. Och visst kan man "gå tillbaka" från ett tillstånd, iofs beroende på vad man definierar "gå tillbaka" som. Inom Psykoanalys kallas det regression. Filmen "Eternal Sunshine of the spotless mind" handlar delvis om det.
Man får allt överväga ibland mellan olika saker som alla är viktiga. Många tar ut varandra, och ofta kan det skapa inre konflikter. Självklart, skogsälvan, ska du gå din väg. Och om du inte känner behovet av att disskutera den, då ska du inte det (whatever helps us sleep at night :P).
Ps. Inget jag säger är sant

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 01 nov 2005 00:15

Skogsälvan skrev:Jag förstår fullt ut vad du menar, även om jag inte brukar bry mig om att vara så "petig";) i mina svar. Jag föredrar att prata på ett svenssonvis så så många som möjligt förstår mig. Därmed inget illa ment med att du är korrekt.
Konstigt att du redan förstår allt jag säger, jag förstår nämligen inte vad du överhuvudtaget pratar om. Varför känner du att du måste prata som en "svensson"? Det låter verkligen som du har haft obehagliga upplevelser, kan du inte berätta om dem istället?

Skogsälvan skrev:Det finns vad jag betraktar som viktigare saker för mig i mitt liv än att gå omkring och vara euforisk. En liknande upplevelse vänder upp och ner på allt man har lärt sig.
Liknande upplevelse? Jag tror vi pratar om HELT olika typer av upplevelser. Viktigare saker att göra än att gå omkring och vara euforisk? Jag förstår inte vad du menar? Du är person som inte vill vara glad? Jag tror du måste formulera dig bättre, eftersom det låter hela tiden som du resonerar kring två alternativ: antingen/eller. Antingen eller vaddå? Vad är det som är viktigare än att vara glad i vardagen? Du måste utveckla ditt resonemang för att jag ska kunna förstå vad du menar.

Jag vill inte rekommendera någon att leka med kundalini och liknande.
Är det sånt här du syftar på eller?
Genom yoga, meditation och andningsövningar finns det risk att bli både fysiskt och psykiskt sjuk. Det visar både indisk kundalini litteratur och västerländsk andlig vetenskap.

Enligt indisk tradition har människan sju chakran (energicentra). Kundalinikraften anses ligga sovande i det nedersta rotchakrat. När kraften väcks börjar den stiga uppåt genom ryggraden. Väckningen sker med hjälp av yoga, meditation och andningsövningar m.m. och kallades av forntida utövare för "den kortare vägen till Gud". Att den var riskfylld, det var man medveten om. Energin aktiverar varje chakra, och det är därför viktigt med utrensande övningar, för om dessa är fulla med orenheter blir kundalinieldens framfart mycket smärtsam.

Övningarna skall förstärka nervsystemet och körtlarna, för att dessa skall kunna bära den oerhörda kraften som aktiveras. Detta sker genom exakta kroppsliga rörelser och ställningar, manipulering av andningen, mantran, dvs heliga fraser, och avslutas med meditation.
Jag upplever denna text som extrem blaj och spekulationer. Det jag pratar om är något helt annat, eftersom det är inte fråga om att manipulera andningen e.t.c.

Så kan du inte förklara vad du personligen menar med kundalini, och vad du upplevt? Jag uppfattar det nämligen som att du drar snabba, och lite felaktiga slutsatser av vad jag försöker lyfta fram här. Precisera mera vad du syftar på. Pratar du om all form av meditation? Någon specifik form av meditation? I ditt resonemang kan kan du nämligen inte syfta på all form av meditation, eftersom dina uppfattninag inte verkar stämma med de uppfattningar jag har om zen-meditation e.t.c.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster