Ja om du besvarar dem med utgångspunkt från hur du tänker kring dessa frågor, men inte annars.Pilatus skrev:Du ställer retoriska frågor. Är det meningsfullt?
I denna diskussion ifrågasätter jag att människan skulle kunna välja vad hon själv vill välja, samt att det skulle existera några reella alternativ vilka då ska föreställa leva upp till dessa valalternativ. Detta gör jag för att ta reda på vilken logisk grund de som påstår att det existerar en fri vilja utgår ifrån. Polemiken behöver nödvändigtvis inte vara en återspegling av min åsikt, utan kan lika gärna vara ett verktyg för att ta reda på hur andra tänker.Pilatus skrev:Så du antar att människans frihet är en illusion? Så tragiskt.
Varför tycker du, förövrigt, att det skulle vara tragiskt om människan inte har en fri vilja? Det viktigast är väl att hon upplever det så? Varför lägger du så stor viktig vid autenticiteten i detta fallet? Vore det t ex inte mer tragiskt om hon hade en fri vilja de facto, men inte upplevde det så?
Jo, ty trivial avses med icke-filosofiskt fördjupat utan vardagligt, vad avser diskussionen och inte diskussionsobjektet.Pilatus skrev:1.) Om jag är fri att förverkliga mina intentioner så kan det knappast reduceras till något trivialt.
Pilatus skrev:2.) Liberum arbitrium, viljans förmåga att av flera motiv utvälja ett av flera möjliga alternativ. 3.) Metafysisk frihet, kausalitet genom frihet, våra moraliska värderingar kräver en fri vilja. Och det är ett teoretiskt postulat enligt Fichte. Även Spinoza, som var determinist, ansåg att människan besitter förmåga att välja enligt förnuftet, framför de sinnliga motiven.
Man kan ju naturligtvis, i en rent vardaglig trivial form, säga att om man kan eller får göra det man vill så är ens vilja fri. Det är dock inte så jag tolkar den filosofiska och urgamla frågan om fri vilja och därmed får det bli följande att bita i:
1. Oavsett determinism eller inte (dvs allt från en total strikt struktur på världens flöde till en total slump med 100% nyckfullhet) verkar det orimligt att tänka sig att man ska välja vad man ”vill välja”, ty då måste man ju även veta vad man vill och för att veta det måste man ju ha valt det i en oändligt regress.
2. Om världen är deterministisk, i termer att saker och ting enbart kan ske på ett sätt, ja då finns det ju inget som kan väljas! Om det system som väljer är slumpartat, ja då bygger ens val på total slump och det är ju ingen frihet i det.
3. Ok, då måste vi rädda den fira viljan med att lämna fysiken och den vardagliga rationaliteten och mena på att ”det som utgör ens upplevande och medvetande” i realtid kan forma världen i ontologisk och fysikalisk mening. För att det ska fungera måste vi totalrevidera hela synen på verklighetens beskaffenhet. Men även om man i ontologisk mening verkligen kan forma världen så finns ju inte de alternativ man vill välja mellan innan man har valt! Idén om fri vilja fäller alltså även på denna punkt.
4. Vad avser med val? Vad är det man menar att vi väljer mellan? Det existerar väl inget sådant? Det är just där "tanke-erroret" ligger och som av någon konstig anledning de flesta gör (det beror nog på att känslan av att man väljer är så övertygande stark): Vi gör ju aldrig, i ontologisk mening, något val! Vi upplever det bara så eftersom vi har en förmåga att fantisera om framtida scenarion (som de facto inte existerar). I själva verket flödar bara "världen", tankeprocesserna och handlingarna på (oavsett om de är determinerade eller ej). Missen ligger alltså i idén om att vi öht väljer.
Vad är det man ska välja mellan? Låt säga att man ser två alternativ framför sig A och B. Då är ju dessa (A och B) enbart föreställningar om en tänkt framtid (fantasi). A och B är alltså ej reella. När man väl utför handlingen upplever man det som om man hade valt om det blir så som man hade tänkt sig. Låt säga att man tänker "jag väljer A" och så infaller A, ja då känns det som att man valde A. Om B eller ett oväntat C sker känns det som att man inte valde (tvång, misstag eller något annat).
5. Vad är det den där tänkta viljan och valet ska vara fritt från: Fri från tidigare minnen? Fri från psykologiska preferenser? Fri från tankar? Fri från sig själv? Fri från fysiken? Fri från intellektet och förnuftet?
Kanske förklarar och sammanfattar Sam Harris detta bättre och på ett tydligare sätt än jag (?):
Men, om det (hypotetiskt) skulle existera en i metafysisk/ontologisk mening för den enskilde individen faktisk fri vilja innebär det i så fall att själva det centrala vara-jag-kärnans genuina fysikaliska system är den totala och i alla avseenden grundläggande utgångspunkten för hur verkligheten manifesteras och formas i den givna stunden förstått på så sätt att den infinita regressorn välja-vad-jag-vill-välja-väljaren är detsamma som den verklighet i vilken den upplever sig existera i.
Enklare uttryckt: Det som sker i termer av mitt handlande är identiskt med (utgör) min önskan i varje given stund. Om denna hypotetiska utgångspunkt ska förklaras fysikaliskt och/eller neurobiologiskt måste vi antagligen hitta neurala kretsar som genom någon form av rekursiv loopning eller kvantinterferens (kanske på strängnivå) kan överbrygga vågkollapserna och därmed i medvetandemanifestationen gå från ett statistiskt osäkerhetsläge till en av systemet fritt bestämd kollaps i ett av loopsystemet önskat läge. Frågan är om detta, likt jag tidigare hintat, kanske är en a priotisk motsägelse?
För mig blir det de två styckena ovan någon slags filosofisk nonsens/rappakalja, så, Pilatus, det jag försöker få någon (som pläderar för den fria viljans existens) att beskriva och förklara är helt enkelt hur väljaren i den fira viljan själv har valt vad den vill välja?
Här med inte sagt att vi inte bör agera som att vi har en fri vilja då det uppenbarligen känns bra oe fungerar. Men det är en annan historia.
oe = och/eller
Hälsar Fredrik