Mekaniska Människor

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Mekaniska Människor

Inläggav freddemalte » 11 feb 2013 14:18

Pilatus skrev:Du ställer retoriska frågor. Är det meningsfullt?
Ja om du besvarar dem med utgångspunkt från hur du tänker kring dessa frågor, men inte annars.

Pilatus skrev:Så du antar att människans frihet är en illusion? Så tragiskt.
I denna diskussion ifrågasätter jag att människan skulle kunna välja vad hon själv vill välja, samt att det skulle existera några reella alternativ vilka då ska föreställa leva upp till dessa valalternativ. Detta gör jag för att ta reda på vilken logisk grund de som påstår att det existerar en fri vilja utgår ifrån. Polemiken behöver nödvändigtvis inte vara en återspegling av min åsikt, utan kan lika gärna vara ett verktyg för att ta reda på hur andra tänker.

Varför tycker du, förövrigt, att det skulle vara tragiskt om människan inte har en fri vilja? Det viktigast är väl att hon upplever det så? Varför lägger du så stor viktig vid autenticiteten i detta fallet? Vore det t ex inte mer tragiskt om hon hade en fri vilja de facto, men inte upplevde det så?

Pilatus skrev:1.) Om jag är fri att förverkliga mina intentioner så kan det knappast reduceras till något trivialt.
Jo, ty trivial avses med icke-filosofiskt fördjupat utan vardagligt, vad avser diskussionen och inte diskussionsobjektet.

Pilatus skrev:2.) Liberum arbitrium, viljans förmåga att av flera motiv utvälja ett av flera möjliga alternativ. 3.) Metafysisk frihet, kausalitet genom frihet, våra moraliska värderingar kräver en fri vilja. Och det är ett teoretiskt postulat enligt Fichte. Även Spinoza, som var determinist, ansåg att människan besitter förmåga att välja enligt förnuftet, framför de sinnliga motiven.

Man kan ju naturligtvis, i en rent vardaglig trivial form, säga att om man kan eller får göra det man vill så är ens vilja fri. Det är dock inte så jag tolkar den filosofiska och urgamla frågan om fri vilja och därmed får det bli följande att bita i:

1. Oavsett determinism eller inte (dvs allt från en total strikt struktur på världens flöde till en total slump med 100% nyckfullhet) verkar det orimligt att tänka sig att man ska välja vad man ”vill välja”, ty då måste man ju även veta vad man vill och för att veta det måste man ju ha valt det i en oändligt regress.

2. Om världen är deterministisk, i termer att saker och ting enbart kan ske på ett sätt, ja då finns det ju inget som kan väljas! Om det system som väljer är slumpartat, ja då bygger ens val på total slump och det är ju ingen frihet i det.

3. Ok, då måste vi rädda den fira viljan med att lämna fysiken och den vardagliga rationaliteten och mena på att ”det som utgör ens upplevande och medvetande” i realtid kan forma världen i ontologisk och fysikalisk mening. För att det ska fungera måste vi totalrevidera hela synen på verklighetens beskaffenhet. Men även om man i ontologisk mening verkligen kan forma världen så finns ju inte de alternativ man vill välja mellan innan man har valt! Idén om fri vilja fäller alltså även på denna punkt.

4. Vad avser med val? Vad är det man menar att vi väljer mellan? Det existerar väl inget sådant? Det är just där "tanke-erroret" ligger och som av någon konstig anledning de flesta gör (det beror nog på att känslan av att man väljer är så övertygande stark): Vi gör ju aldrig, i ontologisk mening, något val! Vi upplever det bara så eftersom vi har en förmåga att fantisera om framtida scenarion (som de facto inte existerar). I själva verket flödar bara "världen", tankeprocesserna och handlingarna på (oavsett om de är determinerade eller ej). Missen ligger alltså i idén om att vi öht väljer.

Vad är det man ska välja mellan? Låt säga att man ser två alternativ framför sig A och B. Då är ju dessa (A och B) enbart föreställningar om en tänkt framtid (fantasi). A och B är alltså ej reella. När man väl utför handlingen upplever man det som om man hade valt om det blir så som man hade tänkt sig. Låt säga att man tänker "jag väljer A" och så infaller A, ja då känns det som att man valde A. Om B eller ett oväntat C sker känns det som att man inte valde (tvång, misstag eller något annat).

5. Vad är det den där tänkta viljan och valet ska vara fritt från: Fri från tidigare minnen? Fri från psykologiska preferenser? Fri från tankar? Fri från sig själv? Fri från fysiken? Fri från intellektet och förnuftet?

Kanske förklarar och sammanfattar Sam Harris detta bättre och på ett tydligare sätt än jag (?):


Men, om det (hypotetiskt) skulle existera en i metafysisk/ontologisk mening för den enskilde individen faktisk fri vilja innebär det i så fall att själva det centrala vara-jag-kärnans genuina fysikaliska system är den totala och i alla avseenden grundläggande utgångspunkten för hur verkligheten manifesteras och formas i den givna stunden förstått på så sätt att den infinita regressorn välja-vad-jag-vill-välja-väljaren är detsamma som den verklighet i vilken den upplever sig existera i.

Enklare uttryckt: Det som sker i termer av mitt handlande är identiskt med (utgör) min önskan i varje given stund. Om denna hypotetiska utgångspunkt ska förklaras fysikaliskt och/eller neurobiologiskt måste vi antagligen hitta neurala kretsar som genom någon form av rekursiv loopning eller kvantinterferens (kanske på strängnivå) kan överbrygga vågkollapserna och därmed i medvetandemanifestationen gå från ett statistiskt osäkerhetsläge till en av systemet fritt bestämd kollaps i ett av loopsystemet önskat läge. Frågan är om detta, likt jag tidigare hintat, kanske är en a priotisk motsägelse?

För mig blir det de två styckena ovan någon slags filosofisk nonsens/rappakalja, så, Pilatus, det jag försöker få någon (som pläderar för den fria viljans existens) att beskriva och förklara är helt enkelt hur väljaren i den fira viljan själv har valt vad den vill välja?

Här med inte sagt att vi inte bör agera som att vi har en fri vilja då det uppenbarligen känns bra oe fungerar. Men det är en annan historia.

oe = och/eller

Hälsar Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

klorofyll
Inlägg: 9309
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Mekaniska Människor

Inläggav klorofyll » 11 feb 2013 16:35

Tänk er följande:
Låt säga att det finns en motsättning mellan vad man kan kalla "oändlig rikedom" och "obegräsad frihet". Vad hade du valt? Rikedom kan vara allt från pengar till en lycklig barndom, frihet kan vara allt från valmöjligheter till oberoende.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19599
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Mekaniska Människor

Inläggav Pilatus » 11 feb 2013 18:35

freddemalte skrev:1. Oavsett determinism eller inte (dvs allt från en total strikt struktur på världens flöde till en total slump med 100% nyckfullhet) verkar det orimligt att tänka sig att man ska välja vad man ”vill välja”, ty då måste man ju även veta vad man vill och för att veta det måste man ju ha valt det i en oändligt regress.

Varför karikera? Total strikt struktur visavi total slump?

Processer startar i hjärnan. "Fuzzy logic" kan ha ett en sanningsvärde som varierar mellan 0 och 1. Naturen t ex evolutionen utvecklas inte efter ett förutsägbart mönster. Det fanns absolut ingenting som tvingade evolutionen att utveckla en vitsippa. De är trevliga att plocka på våren, men de finns där enbart av den orsaken att evolutionen medgav att just den arten kunde utvecklas och trivas.

Enklaste motargumentet mot den fria viljan anser jag Gilbert Ryle formulerar: "sinnen som enheter utanför det kausala systemet finns inte." Det är givetvis sant men utesluter inte att hjärnan arbetar relativt autonomt. Inför ett givet upprepat stimuli - händer då exakt samma sak i hjärnan? Aktiveras samma centra på samma sätt, är dina associationer identiska? Givetvis inte! Hur jag väljer beror inte strikt på några tidigare händelser, gener eller kausalitetslagar. Strängt taget bevisar de inte riktigheten i att den "fria viljan" är en illusion. Man kan givetvis säga att det finns en ram för viljan och dess frihet. Ryle har ju inte fel, mina sinnen uppträder inte slumpartat, men vi är inte heller statiska. Vad som sist och slutligen avgör frågan om vi har en fri vilja eller ej kan vara oavgörbar. Men jag ser inte att det finns något som utgör ett hinder för att min vilja skulle vara fri. Postulerar vi att viljan är fri, ser jag inte att det kommer i konflikt med naturens sätt att fungera.

Kanske menar determinister att mina val är bundna av ett förväntat utfall, beroende på alla nödvändiga mer eller mindre lagbundna förutsättningar. Kan jag handla annorlunda, trots min natur? Visst kan jag, jag måste inte lyda min impuls. Vad som förväntades inträffade inte.
Moderator

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19599
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Mekaniska Människor

Inläggav Pilatus » 11 feb 2013 18:59

klorofyll skrev:Tänk er följande:
Låt säga att det finns en motsättning mellan vad man kan kalla "oändlig rikedom" och "obegräsad frihet". Vad hade du valt? Rikedom kan vara allt från pengar till en lycklig barndom, frihet kan vara allt från valmöjligheter till oberoende.

Det beror på hur långt friheten sträcker sig. Det kan låta litet gudalikt att vara fri att göra vad som helst. Kanske är jag då fri att önska mig oändlig rikedom? Frågan är om jag inte skulle avstå från att välja något av alternativen.
Moderator

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Mekaniska Människor

Inläggav freddemalte » 11 feb 2013 19:14

Pilatus skrev:
freddemalte skrev:1. Oavsett determinism eller inte (dvs allt från en total strikt struktur på världens flöde till en total slump med 100% nyckfullhet) verkar det orimligt att tänka sig att man ska välja vad man ”vill välja”, ty då måste man ju även veta vad man vill och för att veta det måste man ju ha valt det i en oändligt regress.

Varför karikera? Total strikt struktur visavi total slump?

Processer startar i hjärnan. "Fuzzy logic" kan ha ett en sanningsvärde som varierar mellan 0 och 1. Naturen t ex evolutionen utvecklas inte efter ett förutsägbart mönster. Det fanns absolut ingenting som tvingade evolutionen att utveckla en vitsippa. De är trevliga att plocka på våren, men de finns där enbart av den orsaken att evolutionen medgav att just den arten kunde utvecklas och trivas.

Enklaste motargumentet mot den fria viljan anser jag Gilbert Ryle formulerar: "sinnen som enheter utanför det kausala systemet finns inte." Det är givetvis sant men utesluter inte att hjärnan arbetar relativt autonomt. Inför ett givet upprepat stimuli - händer då exakt samma sak i hjärnan? Aktiveras samma centra på samma sätt, är dina associationer identiska? Givetvis inte! Hur jag väljer beror inte strikt på några tidigare händelser, gener eller kausalitetslagar. Strängt taget bevisar de inte riktigheten i att den "fria viljan" är en illusion. Man kan givetvis säga att det finns en ram för viljan och dess frihet. Ryle har ju inte fel, mina sinnen uppträder inte slumpartat, men vi är inte heller statiska. Vad som sist och slutligen avgör frågan om vi har en fri vilja eller ej kan vara oavgörbar. Men jag ser inte att det finns något som utgör ett hinder för att min vilja skulle vara fri. Postulerar vi att viljan är fri, ser jag inte att det kommer i konflikt med naturens sätt att fungera.

Kanske menar determinister att mina val är bundna av ett förväntat utfall, beroende på alla nödvändiga mer eller mindre lagbundna förutsättningar. Kan jag handla annorlunda, trots min natur? Visst kan jag, jag måste inte lyda min impuls. Vad som förväntades inträffade inte.


1. Karikera? Om du läser noggrannare ser du att det står allt från[...] till.

2. Du har fortfarande inte svart på hur den väljande enheten väljer vad den vill välja. Du har så även inte löst problematiken med att det som antas vara val mellan A och B enbart är abstraherade antaganden om en eventuell framrid hos subjektet och ej realiserade händelser.

Hälsar Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19599
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Mekaniska Människor

Inläggav Pilatus » 11 feb 2013 20:10

freddemalte skrev:1. Karikera? Om du läser noggrannare ser du att det står allt från[...] till.

Frågan om determinismen verkar inte ha med saken att göra. Eller?
freddemalte skrev:2. Du har fortfarande inte svart på hur den väljande enheten väljer vad den vill välja.

Vi är inte strikt rationella, känslostyrda eller förnuftsstyrda. Vad jag väljer kan inte förutses med hjälp av mer eller mindre deterministiska utgångspunkter. På vilket sätt påverkar det min viljas frihet? Att den inte alltid kan realiseras?
Du har så även inte löst problematiken med att det som antas vara val mellan A och B enbart är abstraherade antaganden om en eventuell framrid hos subjektet och ej realiserade händelser.

Jag förstod kanske inte din fråga. Germund Hesslow skriver om medvetande som simulering av beteende och perception. Ungefär som då vi spelar schack, vi funderar på lämpliga drag och vilket motdrag som kan följa. Är vi skickliga kan vi kalkylera några halvdrag framåt. I spelöppningar är det vanligt med dragomkastningar, engelskt parti kan gå över i damgambit etc. Det tycks råda stor frihet beroende på spelets utveckling. Men det är ju aldrig vare sig slumpartat eller strängt bundet till vad som tidigare gjorts. Spelarna kan frångå, eller välja något drag som inte tidigare spelats.
Moderator

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Mekaniska Människor

Inläggav freddemalte » 11 feb 2013 20:44

Pilatus, jag talar inte om vad som kan realiseras eller ej, jag talar om att alla handlingar som vi tänker oss in i att vi kan välja mellan att utföra enbart är tänkta scenarion om hur framtiden skulle kunna utveckla sig. Något vi har en förmåga att göra, dvs emulera oe simulera framtida situationer. När vi sedan upplever det som att vi ska välja, är valet just vårt antagande om att vi kan välja mellan dessa tänkta scenarion (vilka alltså ej existerar i sig). När vi sedan utför vår handling upplever vi det som att vi valde när det vi gör stämmer med det scenario va ville utföra av de tänkta framtidscdnariona. Om vi inte handlar utefter det vi tycker oss ha valt upplever vi det som något annat än ett fritt val så all misstag, uförutsägbar händelse, tvång eller något annat. Så om jag tar mig själv som exempel så ligger jag nu här och abstraherade två tydliga framtidscenarion: 1) Jag ska klicka på skicka-knappen om en stund och därmed skicka in detta svar på FF till Pilatus. 2) Jag skippar att klicka på skicka knappen och den text jag nu skriver kommer aldrig att komma Pilatus till handa. Inget av dessa två scenarion har hänt oe är reella (i skrivande stund) utan enbart abstraktioner i mitt huvud gällande något som jag tror mig kunna styra (välja). Sedan när det är dags så kommer jag uppleva det som att jag väljer, men i själva verkar handlar jag i enlighet med hur min hjärna fungerar vilken är proppfylld med minnen, önskningar, antaganden, impulser etc som tillsammans kokar ihop till ett knapptryck eller ej. Låt säga att jag trycker på knappen, vilket jag känner att jag vill göra, ja då kommer den handlingen att kännas som ett fritt val av mig, men egentligen fanns det inget att välja på. Vidare kan jag inte styra att jag vill trycka på knappen. Så även om jag upplever det som att jag väljer att skicka in denna text kan jag inte välja att jag vill välja den handlingen då den viljan baserar sig på olika former av önskningar som är summan av mina hjärnfunktioner och yttre omständigheter. Tilläggas kan att jag dock upplever det som att jag har den fria viljan att välja huruvida jag ska trycka på knappen eller ej, detta dels via min förmåga att abstrahera framtida scenarion, dels genom att ej märka av de bakomliggande faktorerna bakom varför jag vill det jag vill (som i grunden styr mitt handlande).

Hälsar Fredrik

PS. Som du ser fick jag som jag ville, dvs jag klickade på skicka-knappen ;-) Det andra alternativet (att inte klicka på skicka-knappen) existerade således aldrig mer än som en abstraktion i min fantasi, och hade således aldrig kunnar ske. Jag erfor dock en illusion av att jag kunde välja mellan alternativen. DS.
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

klorofyll
Inlägg: 9309
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Mekaniska Människor

Inläggav klorofyll » 11 feb 2013 21:07

Pilatus skrev:
klorofyll skrev:Tänk er följande:
Låt säga att det finns en motsättning mellan vad man kan kalla "oändlig rikedom" och "obegräsad frihet". Vad hade du valt? Rikedom kan vara allt från pengar till en lycklig barndom, frihet kan vara allt från valmöjligheter till oberoende.

Det beror på hur långt friheten sträcker sig. Det kan låta litet gudalikt att vara fri att göra vad som helst. Kanske är jag då fri att önska mig oändlig rikedom? Frågan är om jag inte skulle avstå från att välja något av alternativen.
Om du har obegränsad frihet så behöver du ingen försäkran om hur långt din frihet sträcker sig, den har ingen längd, för den medför inte makt över andra människor, men vad är då oändlig rikedom i förhållande till en människa med obegränsad frihet, kanske kärlek. Kan man då med rikedom köpa sig frihet? Jag tror det. Men efter det är man väl bara rik på pappret!

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19599
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Mekaniska Människor

Inläggav Pilatus » 11 feb 2013 23:05

freddemalte skrev:Pilatus, jag talar inte om vad som kan realiseras eller ej, jag talar om att alla handlingar som vi tänker oss in i att vi kan välja mellan att utföra enbart är tänkta scenarion om hur framtiden skulle kunna utveckla sig.

Men det står väl inte under något strikt kausalitet vad jag tänker på för slags alternativ? Det finns ingen som har tillräcklig bra kunskap om hjärnan för att kunna räkna bort det fria valet, inte heller kan vi med sådana metoder verifiera att vi har ett fritt val.
Något vi har en förmåga att göra, dvs emulera oe simulera framtida situationer. När vi sedan upplever det som att vi ska välja, är valet just vårt antagande om att vi kan välja mellan dessa tänkta scenarion (vilka alltså ej existerar i sig).

Jag förstår inte denna tanke. Till och med i fiaspel kan jag välja olika strategi. Givetvis är jag den jag är och om personen jag spelar med just vält ett glas rödvin över den vita linneduken kanske jag väljer att knuffa ut hans spelpjäser om jag kan. Givetvis med en ursäkt. Oj då!
När vi sedan utför vår handling upplever vi det som att vi valde när det vi gör stämmer med det scenario va ville utföra av de tänkta framtidscdnariona.

Det förefaller naturligt.
Om vi inte handlar utefter det vi tycker oss ha valt upplever vi det som något annat än ett fritt val så all misstag, uförutsägbar händelse, tvång eller något annat.

Vi gör massor av sådana fel, mest märkbart är felsägningar. I skolan hände det emellanåt att jag utelämnade ett ord, jag hann inte skriva och hade redan förflyttat mig i tanken till att skriva nästa ord. Människor som berövats sin frihet känner in på bara skinnet att deras vilja begränsas av lås och regler. Men vanligen kan vi tänka och göra som vi önskar, om vi inte är alltför hängivna åt att drömma oss bort.
Så om jag tar mig själv som exempel så ligger jag nu här och abstraherade två tydliga framtidscenarion: 1) Jag ska klicka på skicka-knappen om en stund och därmed skicka in detta svar på FF till Pilatus. 2) Jag skippar att klicka på skicka knappen och den text jag nu skriver kommer aldrig att komma Pilatus till handa. Inget av dessa två scenarion har hänt oe är reella (i skrivande stund) utan enbart abstraktioner i mitt huvud gällande något som jag tror mig kunna styra (välja). Sedan när det är dags så kommer jag uppleva det som att jag väljer, men i själva verkar handlar jag i enlighet med hur min hjärna fungerar vilken är proppfylld med minnen, önskningar, antaganden, impulser etc som tillsammans kokar ihop till ett knapptryck eller ej.

Men det kan väl inte rimligen störa dig att din vilja är synkroniserad och beredd på kommandot: Tryck på vagnreturknappen!
Låt säga att jag trycker på knappen, vilket jag känner att jag vill göra, ja då kommer den handlingen att kännas som ett fritt val av mig, men egentligen fanns det inget att välja på.

Nog har det hänt mig att jag vid genomläsning avstått från att posta ett svar, raderat smörjan och funnit annat att göra. :)
Vidare kan jag inte styra att jag vill trycka på knappen.

Nu gör du mig orolig.
Så även om jag upplever det som att jag väljer att skicka in denna text kan jag inte välja att jag vill välja den handlingen då den viljan baserar sig på olika former av önskningar som är summan av mina hjärnfunktioner och yttre omständigheter.

För att undvika kategorimisstag är det säkert bra att beskriva vad som sker på medvetandeplanet i psykologiska termer. Det neurologiska planet är inte på samma sätt lämpat för en beskrivning av vilja, spelteori, valmöjligheter och tolkningar av vad vi upplever. Enligt schackspelandet som jag beskrev är det endast mina kunskaper i spelöppningsteori som leder mig, och motspelarens drag. Kommer han att till varje pris spela på vinst, eller kan jag snabbt tvinga fram en remisituation? Om det regnar ute och jag glömt ta in tvätten kan det ju störa mig och få mig att vilja avsluta spelet snabbare än jag först tänkt. Men sådana ändringar i våra intentioner förekommer ju ständigt.
Tilläggas kan att jag dock upplever det som att jag har den fria viljan att välja huruvida jag ska trycka på knappen eller ej, detta dels via min förmåga att abstrahera framtida scenarion, dels genom att ej märka av de bakomliggande faktorerna bakom varför jag vill det jag vill (som i grunden styr mitt handlande).

Men trots allt detta vågar du inte lita på din upplevelse av att ditt viljande och görande egentligen styrs av din vilja, utan av en endast i efterhand upplevd känsla att vi har ett verkligt val. Kausalitetens obönhörlighet spelar oss ett elakt spratt. På vad grundar sig din skepsis? Jag vet att det finns en radda filosofer som tvivlar på viljans frihet av olika skäl. Kanske inte neurologiska orsaker. Jag föredrar filosofer som Dennet som talar för kompatibilitet. Jag tycker det verkar sympatiskt och det är i linje med läran om etiken och med våra erfarenheter.
Moderator

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Mekaniska Människor

Inläggav reflex » 12 feb 2013 10:28

Diskussinen om huruvida vi har en fri vilja eller inte, handlar egentligen om vad vi "menar" med fri vilja.
Om vi diskuterar en sak men inte har en gemensam definition så finns det ingen möjlighet att mötas.
Det skulle också var svårt att ställa upp en sådan definition. - Vad är fri? - Och vad är vilja?
Den dag vi kunde enas om en definiton så skulle vi troligen också vara överens när det gäller själva frågan.
Vi är ju kappast några "mekaniska människor". Var och en av oss reagerar olika inför de val som vi ställs inför.
Vi reagera olika i valsituationer. Ex:
Hans skulle aldrig råna en bank, det vet jag, även om dörren stod öppen och kassalådan stod framme.
Pär skulle aldrig ge pengar till en tiggare, det är jag säker på.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Mekaniska Människor

Inläggav freddemalte » 12 feb 2013 10:44

Pilatus, tack för extremt intressanta och välargumenterade motargument. Det är superbra att få pröva olika tankar på detta sätt.

Pilatus skrev:Men det står väl inte under något strikt kausalitet vad jag tänker på för slags alternativ? Det finns ingen som har tillräcklig bra kunskap om hjärnan för att kunna räkna bort det fria valet, inte heller kan vi med sådana metoder verifiera att vi har ett fritt val.
Problematiken ligger inte i huruvida världen fungerar enligt kausala pricniper eller ej, utan hur det som väljer något väljer att det just vill välja vad det väljer. Ty om du menar på att du har en metafysisk frihet i att välja A framför B så har du jo fortfarande inte fritt valt att du vill välja A framför B.

Pilatus skrev:Jag förstår inte denna tanke. Till och med i fiaspel kan jag välja olika strategi. Givetvis är jag den jag är och om personen jag spelar med just vält ett glas rödvin över den vita linneduken kanske jag väljer att knuffa ut hans spelpjäser om jag kan. Givetvis med en ursäkt. Oj då!
Jo, och alla dessa tänkbara strategiska drag är enbart abstraktioner hos spelaren och inget som är reellt i sig. När spelaren sedan gör sitt drag kommer denne (antagligen) att uppleva det som att denne valde sitt drag framför ett av de andra (abstraherade) dragen, men (observera): De andra dragen har aldrig existerat mer än i spelarens fantasi. Är det så svårt att hänga med på?

Pilatus skrev:Vi gör massor av sådana fel, mest märkbart är felsägningar. I skolan hände det emellanåt att jag utelämnade ett ord, jag hann inte skriva och hade redan förflyttat mig i tanken till att skriva nästa ord. Människor som berövats sin frihet känner in på bara skinnet att deras vilja begränsas av lås och regler. Men vanligen kan vi tänka och göra som vi önskar, om vi inte är alltför hängivna åt att drömma oss bort.
Jag pratar inte om huruvida vi gör misstag eller ej, jag talar om att de de handlingar vi gör upplevs av oss själva som t ex misstag, tillfälligheter, tvång etc om de inte är i linje med vad vi har tänkt oss. Om vår handling är i linje med den abstraherade tanke (framtida händelse) som vi tänkt oss så upplever vi det som att vi valde den.

Pilatus skrev:Men det kan väl inte rimligen störa dig att din vilja är synkroniserad och beredd på kommandot: Tryck på vagnreturknappen!
Det jag försöker beskriva är att vi människor har förmågan att i vår tanke/fantasi/abstraktion emulera det vi kallar för framtida scenarion. Dessa mentala aktiviteter ger oss en känsla av att vi kan välja mellan olika uppställda scenarion, men i realiteten (hävdar jag) handlar vi helt enkelt bara och om vi utför en handling som stämmer överens med vad vi känner att vi vill göra (vad avser de abstraherade framtidsscenariorna), ja då upplever vi det som att vi har gjort ett fritt val.

Pilatus skrev:Nog har det hänt mig att jag vid genomläsning avstått från att posta ett svar, raderat smörjan och funnit annat att göra. :)
;-D

Pilatus skrev:Nu gör du mig orolig.
Jaså, ingen fara, som jag sa tidigare handlar mitt teoretiska filosoferande mycket om att se hur andra argumenterar för sin världsbild och inte så mycket om att försöka förmedla något exakt tyckande – oftast av den enkla anledningen att jag sällan har en bestämd uppfattning i metafysiska frågor. Men låt säga att jag verkligen skulle tycka att det verkar helt orimligt att vi (ur logiska perspektiv) skulle kunna ha en helt fri vilja, ja då har det uppenbarligen inte haft någon negativ effekt på mitt liv eller min omgivning (så långt jag kan se det från mitt perspektiv - såklart).

Pilatus skrev:För att undvika kategorimisstag är det säkert bra att beskriva vad som sker på medvetandeplanet i psykologiska termer. Det neurologiska planet är inte på samma sätt lämpat för en beskrivning av vilja, spelteori, valmöjligheter och tolkningar av vad vi upplever. Enligt schackspelandet som jag beskrev är det endast mina kunskaper i spelöppningsteori som leder mig, och motspelarens drag. Kommer han att till varje pris spela på vinst, eller kan jag snabbt tvinga fram en remisituation? Om det regnar ute och jag glömt ta in tvätten kan det ju störa mig och få mig att vilja avsluta spelet snabbare än jag först tänkt. Men sådana ändringar i våra intentioner förekommer ju ständigt.
Förvisso, du beskriver väl hur såväl så kallade yttre och inre omständigheter kan påverka handlandet. Det är dock i sak inte detta jag avser när jag menar att viljan inte är fri, utan primärt följande två: 1) Att man inte kan välja vad man vill välja, 2) Att det i realiteten inte existerar något att välja mellan, ty dessa valobjekt är enkom abstraktioner i den till synes väljande agentens föreställningsvärld. Observera att även om det i metafysisk mening hade varit sant att det existerade reella objekt att välja mellan, så framkommer vi inte problematiken med 1:an, dvs hur väljer man vilken vilja man har?

Pilatus skrev:Men trots allt detta vågar du inte lita på din upplevelse av att ditt viljande och görande egentligen styrs av din vilja, utan av en endast i efterhand upplevd känsla att vi har ett verkligt val. Kausalitetens obönhörlighet spelar oss ett elakt spratt. På vad grundar sig din skepsis? Jag vet att det finns en radda filosofer som tvivlar på viljans frihet av olika skäl. Kanske inte neurologiska orsaker. Jag föredrar filosofer som Dennet som talar för kompatibilitet. Jag tycker det verkar sympatiskt och det är i linje med läran om etiken och med våra erfarenheter.
Nja, det handlar inte så mycket om vad jag litar på och ej, utan – som jag skrev innan, en nyfikenhet på hur andra ser på detta samt hur argumenten ser ut. Om det, förövrigt, skulle vara så att jag blint enbart litade på min vardagliga upplevelse, ja då skulle jag gissningsvis inte luta mot antagandet att Jorden snurrar runt ett gigantiskt eldklot, eller att Jorden är rund etc. Jag menar på att man, genom intuition, känsla, abstrakt tänkande, fantasi, rationalitet, argumentation, dialog etc kan komma närmare en så kallad metafysisk förståelse för vissa fenomen som (möjligtvis) i någon mening just är bortom den direkta erfarenheten – om inte så är fallet, ja då hamnar man onekligen i solipsism.

Hälsar Fredrik

PS. Ja Dennett är intressant – jag har läst de flesta av hans böcker och de gav mycket intressanta tankar. Det finns många underhållande föredrag med honom på YouTube också. DS.
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Mekaniska Människor

Inläggav Algotezza » 12 feb 2013 17:52

Fri vilja bygger på förmågan att tänka ut/ fantisera fram alternativ till det som sker. Den har alltså andlig grund. Den finns i det inte helt förutsägbara spänningsfältet mellan två dimensioner, "fantasin/det blott tänkta" och "det faktiska skeendet", vilka var för sig kan vara hundraprocentigt determinerade men som av ett handlande och tänkande subjekt kan relateras till varandra så att detta subjekt därmed kan beskriva sig själv som en levande varelse med fri vilja. Ju mindre fantasi en varelse har, desto mindre fri vilja. Ju mer fantasi, desto mer fri vilja.

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Mekaniska Människor

Inläggav freddemalte » 12 feb 2013 18:12

Algotezza skrev:Fri vilja bygger på förmågan att tänka ut/ fantisera fram alternativ till det som sker.
Ja, åtminstone upplevelsen av att ha en fri vilja.

Algotezza skrev:Den har alltså andlig grund.
Här vet jag inte vad du menar. Utveckla gärna.

Algotezza skrev:Den finns i det inte helt förutsägbara spänningsfältet mellan två dimensioner, "fantasin/det blott tänkta" och "det faktiska skeendet", vilka var för sig kan vara hundraprocentigt determinerade men som av ett handlande och tänkande subjekt kan relateras till varandra så att detta subjekt därmed kan beskriva sig själv som en levande varelse med fri vilja.
Jag vet inte om jag riktigt hängde med här – men det verkar som du beskriver subjektets upplevelse av att dennes handlingar är fritt valda av denne själv i termer av att hon kunde ha gjort annorlunda i varje enskild stund men valde att inte göra så? Japp, den upplevelsen är tämligen stark hos var och en av oss och ligger antagligen till grund för att vi har utvecklat etiken, vilken handlar om att vi menar på att det går att klandra oe berömma någon i kraft av att denne själv valt vad den gör.

Algotezza skrev:Ju mindre fantasi en varelse har, desto mindre fri vilja.
Det hänger jag inte med om – det låter dock intressant så utveckla gärna resonemanget.

Algotezza skrev:Ju mer fantasi, desto mer fri vilja.
Samma här.

Kanske är det så att vi menar helt olika saker med begreppet fri vilja.

Hälsar Fredrik

oe = och/eller
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Mekaniska Människor

Inläggav Algotezza » 13 feb 2013 09:17

freddemalte skrev:
Algotezza skrev:Fri vilja bygger på förmågan att tänka ut/ fantisera fram alternativ till det som sker.
Ja, åtminstone upplevelsen av att ha en fri vilja.

Algotezza skrev:Den har alltså andlig grund.
Här vet jag inte vad du menar. Utveckla gärna.


Fantasi är en andlig förmåga. Att tänka sig det som inte fysiskt är för handen är en andlig förmåga. Hur skulle vi kunna dra slutsatsen att vi har fri vilja om vi före och efter en handling inte kunde tänka ut eller fantisera fram alternativ till den? Människan drar slutsatsen att hon har fri vilja eftersom hon kan tänka sig alternativ till en viss handling.

Vid ett dråp kan man resonera så här, kanske: "Du kunde gjort något helt annat i stället! Du kunde låtit bli att plocka fram kniven, låtit bli att köra den i hjärtat på X!" Det kan vi tänka oss - och de flesta skulle hävda att dådet då i någon mening skedde av fri vilja. Vi kan skapa ett alternativt rimligt skede byggt på alternativa,men dock blott tänkta alternativ - som faktiskt inte valdes men kan tänkas.

freddemalte skrev:
Algotezza skrev:Den finns i det inte helt förutsägbara spänningsfältet mellan två dimensioner, "fantasin/det blott tänkta" och "det faktiska skeendet", vilka var för sig kan vara hundraprocentigt determinerade men som av ett handlande och tänkande subjekt kan relateras till varandra så att detta subjekt därmed kan beskriva sig själv som en levande varelse med fri vilja.
Jag vet inte om jag riktigt hängde med här – men det verkar som du beskriver subjektets upplevelse av att dennes handlingar är fritt valda av denne själv i termer av att hon kunde ha gjort annorlunda i varje enskild stund men valde att inte göra så? Japp, den upplevelsen är tämligen stark hos var och en av oss och ligger antagligen till grund för att vi har utvecklat etiken, vilken handlar om att vi menar på att det går att klandra oe berömma någon i kraft av att denne själv valt vad den gör.


Vi har ju en inre dimension, det vi tänker, känner, minns, fantiserar om, inbillar oss och det finns en yttre dimension av fysiska handlingar, vi gör något med fötterna - rör oss i rummet, vi gör något med händerna, skriver tecknar, vi gör något med rösten, talar. Vi kan tala om yttre och inre processer och handlingar. Dessa processer kan vara för sig vara helt styrda av kausalitet - det som sker i den inre dimensionen här och beror på precis allt annat vi tidigare tänkt, fantiserat om etc. och det som sker i den yttre dimensionen är betingat av allt annat som tidigare skett i den dimensionen. Vad som tillkommer är avsikter/intentionalitet - som uppkommer när dessa dimensioner relateras till varandra av det subjekt som finns och är närvarande i båda dessa dimensioner. När vi har avsikter, vill något, kan göra det och faktiskt gör det, då drar vi slutsatsen att vi har fri vilja. Viljan i sig vid en viss tidpunkt kan ha en helt determinerad genes då den kan ses som en följd all tidigare erfarenhet och viljeföring. Vilket innehåll den har kan säkert i hög grad förutses om man känner till alla faktorer som styr den. Förmodligen är ett inte litet inslag av slump och kaos inblandat som gör att vi aldrig kan förutse vårt viljespel helt, bara på ett ungefär. Dem man har nära inpå sig i sitt liv och som man har en allt större erfarenhet av, blir allt lättare att förutse vad gäller vad de vill och inte vill. Jag vet att frugan vill ha kaffe på kvällen. Jag vet hon vill läsa tidningen då. se på tv. Ju närmre man känner en annan människas vanor, intressen, tänkande, emotioner desto lättare är det att förutse vad hon kommer att vilja vid en viss tidpunkt, i en viss situation. Det är också vad den stora världen handlar om, att förutse andras viljeföring inom politik, ekonomi, börsen... Ju fler som är inblandade desto mer kaos- och spelteori behövas för att förutse de sammanlagda utfallet av viljornas kamp och spel.

Den fria viljan emanerar ur mötet eller relationen mellan dessa dimensioner. Fri vilja är alltid något upplevt, något immateriellt. Vi kan ju inte se på en människa och hennes en yttre handling om personen har fri vilja och utförde handlingen baserat på denna fria vilja eller ej. Vi kan inte se alternativ till handlingar i omvärlden, bara föreställa oss dem - baserat på vår förmåga till detta. Vi måste kommunicera med en person för att utröna om hennes handling utfördes av fri vilja eller ej.

De som liknar oss och som vi kan kommunicera med har vi en benägenhet att tillskriva fri vilja i högre grad än dem som inte liknar oss och som vi inte kan kommunicera med.

freddemalte skrev:
Algotezza skrev:Ju mindre fantasi en varelse har, desto mindre fri vilja.
Det hänger jag inte med om – det låter dock intressant så utveckla gärna resonemanget.


Om du inte kan föreställa dig ett enda alternativ till vad du faktiskt gör , skulle du då dra slutsatsen att du hade fri vilja? Skulle du inte säga att du inte gör någonting alls av fri vilja - för det kunde inte se det fanns några alternativ...


freddemalte skrev:
Algotezza skrev:Ju mer fantasi, desto mer fri vilja.
Samma här.




I ju högre grad du kan föreställa dig alternativ till du har gjort, gör och skall göra, i desto högre grad upplever du att du har fri vilja. Ju fler realistiskt genomförbara alternativ du upplever att du har (detta upplever du genom att föreställa dig dem), i desto högre grad upplever du att du har fri vilja. Här emanerar denna förnimmelse av fri vilja ur samspelet mellan yttre och inre kausalitet och inre teleologi/finalitet, vad du vill, kan göra och faktiskt gör.

För att ta reda på i vilken grad andra har fri vilja eller ej måste du kommunicera med dem för att blicka in i deras inre världar.

freddemalte skrev:Kanske är det så att vi menar helt olika saker med begreppet fri vilja.


Man kan också fråga sig vilka kriterier vi har för att säga om oss själva att vi har fri vilja resp. säga det om andra. Vilka erfarenheter/ upplevelser gör att vi menar att vi och andra har fri vilja? Vad i samhället bygger på att vi har fri vilja? Vad händer om vi utgår från att viljan inte är fri?

Om vi ser en människa komma in i ett rum och sätta sig för att fika, kan vi då se på denna person att hon har fri vilja genom att bara kolla det yttre beteendet? Alla sätter sig på ungefär samma sätt, fikar på samma sätt. Det verkar förutsägbart. Är förutsägbarhet då ett tecken på avsaknad av fri vilja? De enda som gör något extra av detta att gå in i ett rum för att ta en fikapaus och kanske gör en liten piruett, snurrar till lite eller alltid sätter vänstra foten först på väg in i ett rum, är de som har ananke eller andra tvångsidéer. De som avviker från det förutsägbara skulle vi kanske i förstone säga har mest fri vilja, men å andra sidan är de som har ananke eller tvångstankar de som har minst fri vilja öht.


/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Mekaniska Människor

Inläggav freddemalte » 13 feb 2013 10:21

Hej Algotezza

Jag tror (gissar) att jag i någon mening hänger med i ditt resonemang. Det verkar som att du i metafysik mening lägger in den fria viljan som utgörande själva fenomenet att vi, genom vår förmåga till abstraktion och hantering av tänkta scenarion, upplever oss själva som att just handla fritt?

Är det så jag ska tolka dig?

Hälsar Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster