Jag tror att jag skiljer mig från de flesta då jag hävdar att det som skett/hänt i våra liv är det som skett och inget annat. Vi kan alltså i "efterhand", analysera, utvärdera, minnas facit. Dvs hur det blev. Allt har alltså skett som det skett(jag hävdar enligt,naturlagar inte pga slump eller att vi styr naturen med "den fria viljan", vi lämnar detta ett tag
). Om vi tex minns, upplever att vidbundit på lotto 20111212 så har vi det och inte samtidigt "förlorat på lotto". Om vi förstått att vi gick framåt så kan vi inte förstå att vi samtidigt gick bakåt. Vi kan inte samtidigt anse att vi till frukost åt en macka och samtidigt tro att vi inte gjorde det.Vad innebär då detta. Ja frågan var ju om det skulle bli bättre om vi gjorde något annat än det vi gjorde (det som kan observeras, det som "skedde"). Kan vi "vetenskapligt forska fram detta? Eller kan man förstå med förnuftet?. Eller går det inte att veta?.
Svaret är (vilket jag förstått) att det går att förstå. Vi ska bara göra som vanligt,lita på sinnena och acceptera vad förnuftet sedan säger.
Vi utgår först från vad vi vet har skett. Dvs våra indata. Kan vi alltså registrera bra indata kan vi bilda bra teorier(lösa "problemet"). Vi får utvärdera vad som skett till att börja med. Registrera "resultatet", facit alltså. Vad tänkte vi? Vad skedde?. Vi måste värdera detta(svårt i början men blir lättare och lättare). Sedan då?ja vi måste "jämföra utfallet" mot någon "variant" som skulle kunnat uppstå vid ett annat handlande. Eftersom, detta andra ju inte skett i verkligheten går det inte att förstå med sina sinnen. Det är en föreställning/fantasi om vad som man kanske oroade sig för trodde. Om man "forskar enligt kulturen vill man "eliminera det man anser fel, skrämma, ta bort alltså. I forskningen har man en kontrollgrupp. Ena gruppen får en viss behandling och den andre kanske en annan behandling. Sedan följer man upp och jämför "utfallet". Det man "glömmer/missar är att varje människa är unik och kommer på grund av detta reagera olika om den utsätts för en viss upplevelse/indata. Jag vet/menar att vi kan få oändligt mycket mer kunskap genom at helt enkelt göra som vi gör annars. Vi vet(om vi är skicklig vad vi tänkte då, våra handlingar/vad som skedde. När vi tex har ett utslag kanske vi tror att det är perioral dermatolog, eller möjligen. Sebhorroiskt exempel. Vi ska då för att förstå följa upp och alltså utvärdera/uppleva resultatet av bära teorier. Ser vi tex att hudutslaget nästan försämrats måste vi inse att teorin var fel. Vi kanskegav daktakort men utslagen var oförändrade eller kanske sämre. Då förstår vi att vår "gissning"antagligen var fel och därmed ökar sannolikheten at det var rocacia. Vi upplever här resultatet. Vi blir klokare, vi kanske ger tetracyclin nu och Pat förbättras. Samtidigt vet vi bättre hur de olika tillstånden kan se ut (upplevas av oss,vad såg vi, hörde vi,kände vi). Alla indata är patientens "symptom". Vi lär oss, förstår bättre kan hjälpa "nästa patient bättre".
På samma sätt är det med livet. Vi kan utvärdera facit och lära oss oändligt mycket mer.
