skwuim skrev:Anders skrev:Men jag ser dualismen som idé som ett skydd för individen, sig själv och för alla andra människor som individer.
Man kan ju driva det längre också och säga att det kanske finns vetenskapliga metoder för hur ett land skall styras, och att vetenskapen borde styra hur människorna bör leva.
Hur menar du att värderingar och policyer som berör människorätt skulle försvinna om vi såg oss för vad vi är? Nämligen (i min och övriga materialisters mening) som ytterst ofria biologiska datorer resulterade från våra gener och erfarenhet.
Jag tycker S. Pinker skrev bra om detta i sin bok Ett oskrivet blad, nämligen att en vetenskaplig och materialistisk syn på oss inte behöver avgöra hur vi bygger samhället. "Fairness" är ej detsamma som "sameness", det vill säga, att vi begär av samhället att behandla alla människor med samma politiska rättigheter betyder inte att vi bör tro att vi alla är kloner.
Själv så tror jag inte att vi alltid behöver stå still i denna "är-bör distinktionens gyttja", åtminstone inte till den grad som postmodernismen har drivit det hela, nämligen till en självmordskult av relativism. Men den är en viktig distinktion att ha i minnet.
Ja sedan vad gäller moralfilosofi och samhällsfilosofi så kan man mycket väl fråga sig om dessa också bör bedrivas utifrån en vetenskaplig metod. Åtminstone så skulle jag själv svara 'ja' till moralfilosofin eftersom jag råkar sympatisera med S. Harris förslag i 'Moralens Landskap'. Men vad gäller vårt politiska system så är jag inte övertygad ännu, men det kanske kommer.
Gillade ditt svar, ville inte bara langa iväg något, nu fick jag tid:
Till att börja med, Det är de del av det som du skriver om som behöver definieras. Till att börja med, människorätt. Vad skiljer den från kycklingrätt eller grisrätt om man ser det i något materialistiskt perspektiv? Vad är en fri dator?
Jag har vare sig läst Pinker eller Harris, men då jag vurmar för dualismen har det inget direkt att göra med att alla skall ha det si eller så i förhållande till andra människor. Det är ett förhållningssätt till det egna självet och andras själv och medvetanden. Den förrangsställning som människan har. Framför allt det egna självet. Men en respekt för den andres.
Har läst för lite om Postmodernism och den här ärbörsmörjan för att förstå vad det stycket handlar om, du får gärna förklara lite. En själmordskult av relativism, menar du att saker visst är rätt och fel? Om du vill definiera dualism så att man aldrig kan säga att någon annan har fel, så jovisst, det finns globala värden, men glöm inte att det inte finns sanningar i vetenskapen. Och de paradigmer som människor sätter upp för samlevnaden i t.ex. en nation inte alltid är fruktsamma. Popper erkände fullt ut att Marx handlade efter vetenskaplig metod.
Men intressant att veta vad Harris föreslår för moralen i det verk du nämnde.
Lite vad som inspirerat mig i uppfattningen att det är ogörligt att beskriva oss som biologiska datorer är Bergsons Tiden och den fria viljan. Människan är något icke-digitalt, man kan inte gå ned i samma flod två gånger. Man får hela tiden mänger av intryck, och allt du gör är baserat på denna smet av tidigare intryck. Och du kan välja att se saker på så många olika sätt.
Men mest - det är som vi är skapade. I oss själva. Man får gärna, och ska, spekulera i hur vi och vår värld fungerar, det är ju andra sidan av du-alismen. Men alla människors unikhet, världscentrum, världsskapande får i min mening inte hotas.