Är gränsen mellan Natur och Samhällsvetenskap illusorisk?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9356
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Är gränsen mellan Natur och Samhällsvetenskap illusorisk?

Inläggav Anders » 01 mar 2014 07:43

skwuim skrev:
Anders skrev:Men jag ser dualismen som idé som ett skydd för individen, sig själv och för alla andra människor som individer.

Man kan ju driva det längre också och säga att det kanske finns vetenskapliga metoder för hur ett land skall styras, och att vetenskapen borde styra hur människorna bör leva.


Hur menar du att värderingar och policyer som berör människorätt skulle försvinna om vi såg oss för vad vi är? Nämligen (i min och övriga materialisters mening) som ytterst ofria biologiska datorer resulterade från våra gener och erfarenhet.

Jag tycker S. Pinker skrev bra om detta i sin bok Ett oskrivet blad, nämligen att en vetenskaplig och materialistisk syn på oss inte behöver avgöra hur vi bygger samhället. "Fairness" är ej detsamma som "sameness", det vill säga, att vi begär av samhället att behandla alla människor med samma politiska rättigheter betyder inte att vi bör tro att vi alla är kloner.

Själv så tror jag inte att vi alltid behöver stå still i denna "är-bör distinktionens gyttja", åtminstone inte till den grad som postmodernismen har drivit det hela, nämligen till en självmordskult av relativism. Men den är en viktig distinktion att ha i minnet.

Ja sedan vad gäller moralfilosofi och samhällsfilosofi så kan man mycket väl fråga sig om dessa också bör bedrivas utifrån en vetenskaplig metod. Åtminstone så skulle jag själv svara 'ja' till moralfilosofin eftersom jag råkar sympatisera med S. Harris förslag i 'Moralens Landskap'. Men vad gäller vårt politiska system så är jag inte övertygad ännu, men det kanske kommer.

Gillade ditt svar, ville inte bara langa iväg något, nu fick jag tid:

Till att börja med, Det är de del av det som du skriver om som behöver definieras. Till att börja med, människorätt. Vad skiljer den från kycklingrätt eller grisrätt om man ser det i något materialistiskt perspektiv? Vad är en fri dator?

Jag har vare sig läst Pinker eller Harris, men då jag vurmar för dualismen har det inget direkt att göra med att alla skall ha det si eller så i förhållande till andra människor. Det är ett förhållningssätt till det egna självet och andras själv och medvetanden. Den förrangsställning som människan har. Framför allt det egna självet. Men en respekt för den andres.

Har läst för lite om Postmodernism och den här ärbörsmörjan för att förstå vad det stycket handlar om, du får gärna förklara lite. En själmordskult av relativism, menar du att saker visst är rätt och fel? Om du vill definiera dualism så att man aldrig kan säga att någon annan har fel, så jovisst, det finns globala värden, men glöm inte att det inte finns sanningar i vetenskapen. Och de paradigmer som människor sätter upp för samlevnaden i t.ex. en nation inte alltid är fruktsamma. Popper erkände fullt ut att Marx handlade efter vetenskaplig metod.

Men intressant att veta vad Harris föreslår för moralen i det verk du nämnde.

Lite vad som inspirerat mig i uppfattningen att det är ogörligt att beskriva oss som biologiska datorer är Bergsons Tiden och den fria viljan. Människan är något icke-digitalt, man kan inte gå ned i samma flod två gånger. Man får hela tiden mänger av intryck, och allt du gör är baserat på denna smet av tidigare intryck. Och du kan välja att se saker på så många olika sätt.

Men mest - det är som vi är skapade. I oss själva. Man får gärna, och ska, spekulera i hur vi och vår värld fungerar, det är ju andra sidan av du-alismen. Men alla människors unikhet, världscentrum, världsskapande får i min mening inte hotas.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Användarvisningsbild
skwuim
Inlägg: 84
Blev medlem: 12 jan 2013 12:18
Ort: Eskilstuna

Är gränsen mellan Natur och Samhällsvetenskap illusorisk?

Inläggav skwuim » 01 mar 2014 12:10

Anders skrev:Till att börja med, Det är de del av det som du skriver om som behöver definieras. Till att börja med, människorätt. Vad skiljer den från kycklingrätt eller grisrätt om man ser det i något materialistiskt perspektiv? Vad är en fri dator?


Man kan diskutera detta. Som jag nämnde så behöver man inte blanda ihop värdering och fakta, främst inte när det gäller människorätten och människovärdet. Som sagt, det finns överväldigande vetenskapligt och förnuftsbaserat bevis att traditionella grunder för människovärdet, såsom den fria viljan, är falsk och illusorisk. Exempelvis vill jag minnas ett nyligen genomfört experiment där deltagare fick välja mellan att trycka på en röd eller blå knapp medan de hade hjärnsensorer på huvudet. Resultatet var att forskarna kunde förutspå med exakthet vilken knapp deltagare skulle trycka på innan deltagaren själv ens utförde handlingen och blev medveten om detta. För övrigt så tycker jag inte att man nödvändigtvis behöver vara materialist för att inse att den fria viljan är falsk. Om vi nu som en materialist ser sinnet som ett resultat av uträkningar och stimuli, så är den fria viljan uppenbarligen en illusion; eftersom hjärnan (ett biologiskt organ som följer naturlagar) i denna syn är grunden för vår vilja.

Men om vi som en immaterialist ser själen som grunden för tankar och handlingar, vad är egentligen skillnaden? Inte ens med en själ så låter det klokt att tala om en fri vilja. En själ gör oss inte mer fri än en hjärna. Som materialist ser jag ett kriminellt psyke som en olycklig slump av födseln, men om vi nu räknar in en själ så förändras inte situationen. En kriminell person är fortfarande styrd av sin själ och har därför en enorm otur att födas med en kriminell själ. Lika lite som en psykopat har valt att födas med en psykopats hjärna, har en psykopat valt att födas med en psykopats själ. Om vi vill tro på en fri vilja så skulle det krävas att vi "tänkte innan vi tänkte" och "valde innan vi valde" vilket ju inte låter klokt. Så betyder detta att vi inte kan ha ett fungerande juridiskt system? Definitivt inte. En kriminell person gör vi fortfarande bäst i att låsa in. Oavsett vad grunden för den kriminelles kriminalitet råkar vara, så är han/hon en samhällsfara. Saken är precis densamma till varför vi skjuter en grizzlybjörn som har rymt från ett zoo. Vi kan fortfarande identifiera och handla mot en fara, men vi anser inte i regel att grizzlybjörnen är skyldig för dess beteende, den är endast ett offer för sin natur.

Alltså tycker jag inte att vi behöver förutsätta fri vilja för att förutsätta människovärde och mänskliga rättigheter.


Anders skrev:Har läst för lite om Postmodernism och den här ärbörsmörjan för att förstå vad det stycket handlar om, du får gärna förklara lite. En själmordskult av relativism, menar du att saker visst är rätt och fel? Om du vill definiera dualism så att man aldrig kan säga att någon annan har fel, så jovisst, det finns globala värden, men glöm inte att det inte finns sanningar i vetenskapen. Och de paradigmer som människor sätter upp för samlevnaden i t.ex. en nation inte alltid är fruktsamma. Popper erkände fullt ut att Marx handlade efter vetenskaplig metod.



Vad jag syftade på är att en gemensam röd tråd i postmodernistisk tankeverksamhet är dess reaktion mot modernismens absolutism. I postmodernismen så anser man generellt att modernismens absoluta förklaringsmodeller och objektiva sanningar leder till förtryck. Därför tenderar man att se allting som relativt, inklusive moral, vilket Sartre och Foucault var världsmästare på. Man kan se nutidens kulturrelativism inklusive multikulturalismen, som en efterglöd av detta. Idén är att eftersom det inte finns absoluta sanningar och värden så kan man inte tala om att det finns bättre kulturer än andra. Själv så råkar jag se denna idé som falskt. Och jag finner att Humes "är vs bör- relation" liknar denna trend väldigt mycket. Jag håller med att vi i dagens läge bör ge människor en naturrätt oavsett deras natur, men jag finner att denna distinktion missbrukas genom att den även appliceras på frågor om exempelvis moral och kulturfrågor. Se varför nedan.


Anders skrev:Men intressant att veta vad Harris föreslår för moralen i det verk du nämnde.


Sam Harris idé i boken 'Moralens Landskap' (The Moral Landscape) är i princip ett förespråkande av en vetenskap av moral. Det vill säga en naturalistisk etik där moralfrågor avgörs genom vetenskapen. Kort kan man beskriva hypotesen i att välmående är detsamma som vad som är moraliskt rätt. Det låter väldigt hedonistiskt, men det är inte hedonism riktigt. Eftersom välmående enligt boken också gäller för kollektiv d.v.s. för samhällen, kulturer och världen i stort. Hans definition av välmående är mycket elastisk och han menar att det kan finnas flera likvärdiga nivåer av välmåenden i ett samhälle, eller toppar på moralens landskap. Därefter så hävdar han att, eftersom välmående ytterst är en neurologisk fråga, (d.v.s. välmående vs lidande måste någonstans realiseras i hjärnan) så kan också välmående och därmed moral kvantifieras. Han medger att välmående är en bred och diffus term. Men jag tycker han har rätt i detta just eftersom han tillåter en öppen diskussion om vad välmående är samt att han medger att det säkerligen finns många likvärdiga etiska svar på varje etiska dilemma.

Med andra ord så tror jag precis som Harris, på en moral som är oberoende av subjekt och tyckanden. En moral där de etiska svaren är lika objektiva som frågeställningar inom naturvetenskapen. Om vi accepterar att välmående (i dess bredaste betydelse) både individuellt och kollektivt, är vad som är moraliskt rätt, då måste vi per automatik tro att vetenskapen har svar på detta. Eftersom välmående baserar sig i hjärnan och allt som ligger i hjärnan är i princip förklarligt av vetenskapen.

Anders skrev:Lite vad som inspirerat mig i uppfattningen att det är ogörligt att beskriva oss som biologiska datorer är Bergsons Tiden och den fria viljan. Människan är något icke-digitalt, man kan inte gå ned i samma flod två gånger. Man får hela tiden mänger av intryck, och allt du gör är baserat på denna smet av tidigare intryck. Och du kan välja att se saker på så många olika sätt.


Jag råkar inte vara bekant med denna bok. Men beskrivningen får mig att undra. Varför menar Bergson att en syn på hjärnan som en biologisk dator medför att vi utför handlingar två gånger om? En dator gör precis som hjärnan endast ett beslut, den gör inte flera. Det är sant att tankar är baserade på intryck som i sin tur är baserade på tidigare intryck och att vi kan "välja" att se på saker på olika sätt. Men jag förstår inte hur detta förnekar en syn på hjärnan som en biologisk dator. Förklara gärna mer!

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Är gränsen mellan Natur och Samhällsvetenskap illusorisk?

Inläggav Algotezza » 03 mar 2014 10:26

dokido skrev:meningslöst kanske ur ett socialt perspektiv?
nå, jag håller inte med, tycker det är högst intressant var vi kommer ifrån och vad vi är


Jag skrev:

"Jag tycker det blir meningslöst och innebär ingen direkt förklaring att säga att naturen gjort oss till dem vi är som om vi var passiva naturprodukter. Vi har blivit dem vi är genom att och hur vi samverkat med varandra och med naturen. Livets dialektik."

Jag uppfattade att vi diskuterade vad som gjort oss till dem vi är idag. Inte om vi i någon mening kommer från naturen eller ej. Självklart är vi som alla andra biologiska varelser från början ett resultat evolutionära naturprocesser. Men det som gjort oss till vad vi är idag handlar om hur vi utifrån våra egenskaper samverkat med vår omvärld, naturen, kulturen, medvarelser. Vi är inte passiva naturprodukter. Det var mina poäng.
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9356
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Är gränsen mellan Natur och Samhällsvetenskap illusorisk?

Inläggav Anders » 05 mar 2014 19:41

skwuim, svar på ditt inlägg ovan:

Först angående den fria viljan:
Du diskuterar människovärde utifrån den fria viljan. Och kommer fram till att man inte behöver förutsätta fri vilja för att förutsätta människovärde. Men oavsett om viljan är fri eller inte, är det inte våra medvetanden som gör oss till människor? Våra artlika medvetanden?

Sedan angående postmodernismen:
Här utvecklar du den relativism du ser i postmodernismen. Som motvikt vill du hitta en naturrätt, jag antar genom att forska på naturen i allmänhet och i synnerhet hur våra hjärnor fungerar, för att komma fram till ett förhållningssätt på hur vi bör fungera i olika situationer, har jag förstått det ungefär rätt?

Ser inte, som dualist, något direkt problem i det, så länge man håller sig på nivån "forskning säger att man får lungcancer så man bör inte röka". Guidelines. Frågan är vilka slags guidelines hjärnforskningen skulle kunna komma fram med.

Sedan Harris:
Väldigt kortfattat skulle man då genom forskning kunna komma fram till vad en lämplig definition på välmående och moral är.
Det är här som det blir lite tveksamt. Forskningen har åsikter om vad välmående är för något. Blir lite Rousseau-artat där. Jag tycker nog precis att det är subjektet som är det beslutande organet för moralen, det börjar låta lite som för farfar, då han slutade i facket : "ja hördu Josef, det där begriper ju inte du och jag, det finns folk i Stockholm som kan det där bättre än oss".
Jag säger inte att det inte går, kanske inte ens att man inte borde, men jag är tveksam här, vad det gäller att forskningen skulle ha åsikter om lämplig moral. Att koppla bort subjektens omdöme kan leda till läskiga ställen.

Till sist Bergson:
Vill inte på något sätt påstå att jag är Bergsonexpert, men:
Jag läste datateknik på 80-talet, och då var det här med AI stort. Man såg alla möjliga robotar framför sig, och fastän man kan imponeras av en del i vad datatekniken har åstadkommit, inte har vi ens något i närheten av vad man nog trodde vi skulle ha åstadkommit vid det här laget vad det gäller att få datorer att tänka som människor.
Blev också god vän med vår årskurs skarpaste student, en kille som började forska på neutrala nätverk efter att vi var examinerade. Han slutade ganska snart, det är väldigt, väldigt svårt att efterlikna en hjärna, få en dator att lära sig osv.
Det är ju inte samma sak som att forska på hjärnan, men lite säger det om komplexiteten.

Bergson pratar naturligtvis inte om datorer, han hann nog aldrig uppleva en dator, utan det var snarare determinismen han var ute efter, Mekanisternas tro att man kan återskapa ett tillstånd, gå ned i samma flod två gånger.
Han gör i boken ett ganska stort nummer av hur olika man kan uppfatta tiden och olika skeenden, hur de indata som man får är så pass "icke diskreta", att det är i stort sett ogörligt att förutspå saker. Han tänker också på sådant som "intuition", är det något deterministiskt?

Du frågar ungefär om hur Bergson(och jag)förnekar en syn på hjärnan som en biologisk dator. Min tanke är ungefär så, att det inte är frågan om en förnekelse. Man får gärna se det så. Ogörligt var ordet. Vad en förnekelse skulle innebära är att man är ruskigt försiktig med de resultat man kommer fram till, att tro att man vet hur en persons tänkande faktiskt går till. Vad en person faktiskt känner och beslutar sig för.

Forskning innehåller metafysik, du drar slutsatser och gör hypoteser och modeller. Och det är dessa man kan vara tveksam mot. Och det är jag då man kommer livet och medvetandet in på knutarna.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9356
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Är gränsen mellan Natur och Samhällsvetenskap illusorisk?

Inläggav Anders » 06 mar 2014 09:07

För att sammanfatta och spinna vidare en aning på mitt förra inlägg.

Det här med vetenskapens framsteg, och den vurm det blivit för att ha synsätt därifrån har i min mening blivit allt för allenarådande. Vetenskapen är bra på vad den är bra på.

Det är inte så, att vetenskap är att mäta, exprimentera, mäta allt mellan himmel jord, och så kommer man fram till något säkert.

Det här är värt en egen tråd, nästan en egen blogg. Men det finns stora, olyckliga feltänk här, mest det att människor vill göra det lätt för sig. Till exempel, som just nu, jag, påstå att något är si eller så.

Allt är OSÄKERT, säger jag osäkert. Det är det viktigaste i vetenskapen, inte att den ger säkra svar.

Hade vi kommit undan det här boa in sig i vad som är säkert hade vi sluppit mycket.

Kolla historien de senaste 1500
1. Först var gud rätt, nånstans runt år 500-1000, det rätt allt annat fel.
2. Sen kom aristoteles, då var (egentligen) gud fel, och antiken hade rätt
3. Sen kom vetenskapen på 1600-talet, sen dess har aristoteles fel och vetenskapen har rätt.

Svart och brun galla och de andra två var GENIALISKT för att beskriva människokroppen. Men man tog det som ett faktum. Aristoteles hade väldigt mycket rätt då han kategoriserade, men visst borde man tänkt på exprimenterandet tidigare, inte tagit honom som facit.

Samma nu: Vetenskapen är bra på det som kan ge SÄKRA resultat, och i paradigmbegreppet ligger mycket av osäkerhet. Det finns visst utrymme för metafysik, känsla och vad det nu är - där man är osäker, där inte vetenskapen ger tillräckligt bra svar.

Till exempel är Filosofins utveckling sen 1800-talet i min mening ytterst olycklig, med Wittgenstein, min mycket mer intelligenta men i min mening mycket mer korkade äldrekursare i spetsen. Han påminner otroligt mycket om en del av de som var bättre i matte och programmering men inte hade koll på det stora hela. Blir faktiskt lite ledsen då jag nu sitter och läser Tractatus på kvällarna. Ett paradexempel på att man totalt snöat in i att vetenskapen är det enda rätta.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Användarvisningsbild
dokido
Inlägg: 1043
Blev medlem: 17 aug 2009 22:31
Kontakt:

Är gränsen mellan Natur och Samhällsvetenskap illusorisk?

Inläggav dokido » 26 mar 2014 21:24

tänkte skriva att jag tycker naturvetenskapen är mer intressant och framåt än filosofin, men när jag läst igenom och begrundat ovanstående blev jag åter tveksam
men den är klart mer lättförståelig och populistisk, inte så ofta man ser filosofiska frågor i populära program, naturvetenskap och kosmos dominerar

det var nån svensk professor som uttryckte sig exv att språket aldrig kan förklara verkligheten utan bara ge en hjälplig bild av densamma
apropå ai och hjärnforskning, att man nu börjar ifrån den änden istället när man försöker skapa ai
och jag tror de är på rätt väg, första gången jag hört nåt förnuftigt där
förut utgick man ifrån ett sorts medvetande som man trodde man visste vad det var

nu vet jag inte om skapandet av en ai skulle ge oss nån bättre förståelse av världen ändå, börjar tvivla
hursom skulle en verklighetsbeskrivning vara intressant, men varje gång jag börjar tappar jag balansen och får yrsel
eller är den inte intressant?

för att återgår till huvudfrågan så ... jag vet inte
människan är naturligtvis naturlig
men naturen är kulturell
var vad jag menade med hönan och ägget förut

Användarvisningsbild
David H
Moderator
Inlägg: 5742
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Är gränsen mellan Natur och Samhällsvetenskap illusorisk?

Inläggav David H » 27 mar 2014 17:28

skwuim skrev:Hej!

Är åtskillnaden mellan Naturvetenskap och Samhällsvetenskap (i både den akademiska världen och i samhället i stort) en illusion?

Samhällsvetenskap och humaniora definieras som ämnen likt antropologi, sociologi, politik, religionsvetenskap och filosofi etcetera.
Naturvetenskap definieras som biologi, fysik, geologi, kemi etcetera.

Den stora anledningen till att dessa två behandlas som två separata grupper tycks väl vara att den ena behandlar människan och den andra behandlar den övriga verkligheten genom ett empirisk förhållningssätt. Men åtskillnaden underförstår felaktigt att människan på något sätt är separat från den övriga naturen och att mänskliga konstruktioner såsom politik och kultur därmed inte är fenomen som står under naturens lagar. Men vi vet att så är inte fallet. Människan är en del av naturen och hennes avbildningar och samhällskonstruktioner är därför också naturliga fenomen som av denna grund i princip skulle kunna behandlas med samma empiriska metoder som kemi och geologi kan. Nu kan vi ju inte göra det praktiskt eftersom vi inte ännu har utvecklat en metateori för denna hypotetiska förening mellan samhälls och naturvetenskaperna (även om det förstås har funnits många försök).

Men vad säger ni? Skulle samhällsvetenskaperna/humaniora principiellt kunna studeras med den vetenskapliga metoden istället för det nu rådande förvetenskapliga och intuitionsbyggda förhållningssätt? Skulle vi kunna föreställa oss ett samhälle där vi erkänner oss vara en del utav universum och inte separat från det? Ett studium av samhället, människan och kulturer som skulle vara fritt från tomma "tyckanden" och så kallade "pespektiv"? Kanske är min vision naiv men jag finner bara det så enormt irriterande att vi fortfarande tycks inneha en förvetenskaplig och människocentriskt världsbild i samhälls och humanvetenskaperna. Jag finner denna syn höra hemma på samma hylla som andra förlegade förklaringar såsom ungjordskreationism och geocentrism.

(Jag placerade denna fråga här eftersom jag tycker att den hör hemma i både Naturvetenskapsforumet och Samhällsforumet.)


Samhällsvetenskap på högre nivå efterliknar till stor del naturvetenskapens metoder, enligt min erfarenhet. Där handlar det om att "konstruera ett forskningsobjekt" som sedan ska undersökas empiriskt. Det talas nedsättande om "tyckande", "känslor", och allt som inte är exakt definierat. Jag har viss respekt för detta förhållningssätt, men i praktiken blir det ofta inte så lyckat, något viktigt tenderar försvinna på vägen...
Humaniora däremot det är ju något annat, säg litteraturvetenskap eller filosofi...där är det andra metoder än naturvetenskapens metoder som används. Det är vettigt också tänker jag. Filosofi handlar om att lära sig bli metodologiskt skicklig i ett brett perspektiv, tänker jag. Att ha sinne för metod, det kan likna att lära sig en konstform, om att utveckla en spelkänsla. Naturvetenskapen är här allt för långsam och fyrkantig.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Mitt skrivarkiv där jag postar debattartiklar, drömanteckningar m.m.: https://davidholmberg.se/


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster