SOCRATES har aldrig funnits!

Moderator: Moderatorgruppen

Makterna
Inlägg: 1274
Blev medlem: 27 apr 2005 23:10

Re: - till Makterna!

Inläggav Makterna » 19 feb 2006 12:26

Kadmos skrev:- Sanningen? Vilken sanning? Sanningen har många ansikten.


Svar: När jag följer tråden baklänges så syftade Angelina på följande:

Angelina skrev:
"Vägen är allt, målet är ingenting", apropå tänkandet.
Vi kan aldrig ( paradox) veta något VERKLIGEN, utan bara välja eller inte välja att tro på de "bevis" som blir presenterade eller som vi söker upp.


På vilka grunder anser du att detta väljande bör göras då?
Bör det göras baserat på vilket som verkar mest sannolikt? (Dvs objektiv verklighetsanalys)
Eller finns det andra faktorer som också spelar in (jmfr önsketänkande).


Jag utgår alltså från att man i alla vanliga fall vill hitta sanningen när man tänker. Om Angelina eller någon annan hävdar att det är något annat man hellre vill hitta, så tänker jag inte förbjuda det, men isåfall vore det intressant om ni förklarar vad ni söker och varför.

Ja sanningen har många "ansikten" (aspekter?) men vilken aspekt som är relevant att hitta väljer man väl själv med hjälp av sina logiska beslut. Kör man t.ex. bil och tittar på vägen är det antagligen vettigast att titta på vägen primärt ur en trafiksäkerhetsaspekt (t.ex. se om den verkar hal eller om det kommer ut vilt) snarare än ur t.ex. en historisk aspekt (typ "tänk va, Vägverket byggde denna väg redan år 1936...") fast tycker man det är väldigt intressant med historia kan man säkert tillåta sig själv att grunna lite på den historiska aspekten vid sidan om (om det inte tar uppmärksamhet från körningen)...

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 19 feb 2006 18:09

Jag har funderat på din fråga, men vet fortfarande inte om jag har något bra svar, men skriver ändå och hoppas att det uppenbarar sig under postens gång.

Ibland vet man vad sanningen är, men vill inte se den, då söker man ett annat svar och med tillräcklig övertygelse blir detta den nya sanningen.
Ibland gör jag så, men jag gillar det inte, för man ljuger för sig själv.

Av någon anledning är jag för det mesta rädd för sanningen, oavsett om den är positiv eller negativt laddad, för att den är så stor och överväldigande. Lögnen är lättare att hantera för den är plastisk, kan göras om efter behov.

Små glimtar av sanning i taget. Vad är sanning? Det har vi ju debatterat i det oändliga redan...och inget vet. För det mesta definierar man den som en överenskommelse, en kompromiss som alla kan gå med på. Vi bestämmer att vägskyltar är sanning, punkt slut och så är man nöjd med det.

Jag börjar mer och mer tro att sanningen inte är en definition utan ett tillstånd där man ser den sanna essensen i allt varande. Sanningen är en känsla av att ha hittat hem. Man vill ha den, vara i den, den är som kärleken.

Sanningen är avsaknaden av illusioner. Men den fysiska verkligheten verkar vara helt beroende av illusioner för att upprätthållas, tankarna ni vet. Man skapar småsanningar, vita lögner, trevliga illusioner som passar in i de redan befintliga.

Den totala ärligheten är sanningen. Men det är skrämmande att vara helt ärlig och öppen för då är man också sårbar, lögnen fungerar som en sköld.

Jag försökte vara ärlig nu, men vet inte om jag lyckades. :)
Hoppas ni har en mysig söndag, nu ska jag vara duktig och vika lite kläder, skapa ordning i den kaotiska garderoben..vid närmare eftertanke så är det nog bäst att jag börjar med att kasta in katten ( se plågsamma djurförsök) och väntar och ser om den kommer ut levande innan jag själv ger mig in...
:shock:

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 19 feb 2006 22:06

Hej Angelina!
Du platsar definitivt i flumskolan.
Men du ser bra ut så acceptansen, tröskeln, är rätt hög.

Låt oss flumma och röka gräs. Norrlänningarna är rätt tröga men t.o.m. Paavo och Antti får säkert drag under galocherna när jag tar mitt dragspel och drar en tango.

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Re: SOCRATES har aldrig funnits!

Inläggav CAUSTIX » 19 feb 2006 22:56

Kadmos skrev: FRÅGAN FÖR DAGEN: vilka belägg/vilka faktiska argument
anser du talar för att en historisk person
vid namn SOCRATES faktiskt levde
och verkade och efterlämnade
den sk maieutiken??


*Wallraff KADMOZ



Det som talar för att Sokrates funnits är att han var en riktig kändis i Athen och har omskrivits av flera, de kändaste är väl: Platon, xenofon, aristofanes och Aristoteles. Dessutom finns flera byster/statyer av honom och även annat arkeologiskt material. han är väl snarare en av de antika personer som det finns mycket stark evidens för att han funnits. Jag skulle dock säga att frågan om Sokrates verkligen existerat som en historisk person inte är filosofisk utan hör till historievetenskapen.

Det filosofiska intressanta är ju just de frågor som betäcknas som Sokratiska så som t.ex. maieutiken. Även den filosofiska utvecklingen i Platons dialoger är intressant just vad gäller utvecklingen och förändringen i de tankar som läggs fram. Mindre intressant är om det är idéer som härrör från Sokrates eller Platon, utan det är innehållet som är det viktiga.

Platon måste dock vara en av de smartaste filosoferna i historien just i det att han använder sig utav Sokrates i de flesta av sina dialoger. Om han får kritik (el värre) så kan han ju alltid hävda att han bara redogör för Sokrates filosofi och om han får beröm så kunde han ju glänsa i att det var hans egna idéer ( fast så kanske faktiskt inte var fallet).

men de flesta forskare är väl rätt överäns i att det är troligt att de tidigare dialogerna innehöll mer tankar som förmodligen var Sokrates eller mycket påverkade utav honom medans de senare mer är Platons egna filosofi som växer fram, idéläran mm.

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 20 feb 2006 03:02

suchanother skrev:Hej Angelina!
Du platsar definitivt i flumskolan.
Men du ser bra ut så acceptansen, tröskeln, är rätt hög.

Låt oss flumma och röka gräs. Norrlänningarna är rätt tröga men t.o.m. Paavo och Antti får säkert drag under galocherna när jag tar mitt dragspel och drar en tango.


Hör här nu din dumma göteborgare, jag gillar inte att du kallar mig knarkare, trög och flummig bara för att du inte fattar vad jag talar om! :evil:

Användarvisningsbild
Luipa
Inlägg: 649
Blev medlem: 02 jul 2005 08:56
Ort: pöbeln, massan, mobben och folket.
Kontakt:

Inläggav Luipa » 20 feb 2006 18:47

Angelina skrev:Av någon anledning är jag för det mesta rädd för sanningen, oavsett om den är positiv eller negativt laddad, för att den är så stor och överväldigande. Lögnen är lättare att hantera för den är plastisk, kan göras om efter behov.

Små glimtar av sanning i taget. Vad är sanning? Det har vi ju debatterat i det oändliga redan...och inget vet. För det mesta definierar man den som en överenskommelse, en kompromiss som alla kan gå med på. Vi bestämmer att vägskyltar är sanning, punkt slut och så är man nöjd med det.

Jag börjar mer och mer tro att sanningen inte är en definition utan ett tillstånd där man ser den sanna essensen i allt varande. Sanningen är en känsla av att ha hittat hem. Man vill ha den, vara i den, den är som kärleken.

När jag läser dessa tre stycken minns jag en indisk liknelse av tre olika typer av sanningar. I ditt första stycke talar du om lögner och det får mig att associera till den imaginära sanningen. Här misstas repet i gräsmattan för en orm. I ditt andra stycke nämner du kompromissen som alla kan gå med på och det får mig att tänka på indierns konventionella sanning där repet tas för ett rep. I tredje stycket talar du om essensen i allt varande och det kan motsvaras av indierns tredje sanning - den absoluta, som handlar om vad repet är i sig, repets kärna.

De tre nivåerna imaginär, konventionell och absolut motsvaras alltså av ormen, repet och repet i sig. Och vad anser då indierna att repet i sig är?
Svar: Det råder det delade meningar om!
/luipa
Man is the missing link between primitive apes and civilized human beings.
- Konrad Lorenz?

Användarvisningsbild
neo
Inlägg: 102
Blev medlem: 16 okt 2005 19:31

Re: SOCRATES har aldrig funnits!

Inläggav neo » 21 feb 2006 14:36

CAUSTIX skrev:
Kadmos skrev: FRÅGAN FÖR DAGEN: vilka belägg/vilka faktiska argument
anser du talar för att en historisk person
vid namn SOCRATES faktiskt levde
och verkade och efterlämnade
den sk maieutiken??


*Wallraff KADMOZ



Det som talar för att Sokrates funnits är att han var en riktig kändis i Athen och har omskrivits av flera, de kändaste är väl: Platon, xenofon, aristofanes och Aristoteles. Dessutom finns flera byster/statyer av honom och även annat arkeologiskt material. han är väl snarare en av de antika personer som det finns mycket stark evidens för att han funnits. Jag skulle dock säga att frågan om Sokrates verkligen existerat som en historisk person inte är filosofisk utan hör till historievetenskapen.

Det filosofiska intressanta är ju just de frågor som betäcknas som Sokratiska så som t.ex. maieutiken. Även den filosofiska utvecklingen i Platons dialoger är intressant just vad gäller utvecklingen och förändringen i de tankar som läggs fram. Mindre intressant är om det är idéer som härrör från Sokrates eller Platon, utan det är innehållet som är det viktiga.

Platon måste dock vara en av de smartaste filosoferna i historien just i det att han använder sig utav Sokrates i de flesta av sina dialoger. Om han får kritik (el värre) så kan han ju alltid hävda att han bara redogör för Sokrates filosofi och om han får beröm så kunde han ju glänsa i att det var hans egna idéer ( fast så kanske faktiskt inte var fallet).

men de flesta forskare är väl rätt överäns i att det är troligt att de tidigare dialogerna innehöll mer tankar som förmodligen var Sokrates eller mycket påverkade utav honom medans de senare mer är Platons egna filosofi som växer fram, idéläran mm.


filosofen Sokrates var en lika udda och välbekant figur som Euripides. Han var lika avhånad i komedierna, han var lika lärd och seriöst, men mer utåtriktad och rentav charmfull. Sokrates och Euripides var själsfränder och träffades ibland för filosofiaka diskutioner.

Sokrates blev genom sina frågor, sin logik och sina paradoxer en besvärande person. Men samtidigt växte skaran av unga anhängare som beundrade Sokrates suveräna sätt att smula sönder den äldre generationens autoriteter.

Sokrates sista lojala handling mot demokratin i Athen lade en tung skuldbörda på de män som missbrukat lagarna, men också på själva demokratin som statsform.
Sokrates död startade en debbat i Athen. I tal och pamfletter försvarades eller kritiserades dödsdomen, lagarna och demokratin. Det uppstod en ny litterär genre av debbatskrifter där Sokrates var huvudperson.

Hans lärjungarförfattade försvarstal och diskssioner som Sokrates aldrig hållit. De bästa av dem skrevs av Xenofon och Platon, och de har bevarats åt eftervärlden; men motsidans argument har inte överlevt. De fiktiva dialogerna blev den nya litterära formen för samhällsdebatt och etisk diskussion, ett slags dramatiserade avhandlingar.

Platon hade börjat som teaterförfattare, vilken inte förvånar, ty i hans sokratiska dialoger karaktäriseras personerna genom sin språk och sina uttalanden; det är stor litteratur likaväl som stor filosofi.
(ur grekernas värld)

Ja undrar vad har kadmos att säga, han måste ju försvara sin inlägg eller motargumentera som en sort motsidans argument.
Philosophiae.
Neologismus: creandis linguis.
Metaphysicorum:
Sciertiam primorum in humana cognitione principiorum.

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- till Neo (= svar)

Inläggav * KYREUS * » 21 feb 2006 14:48

Under Universitetets informella resa till Oraklet i Delphi 1997, unppenbarades en (tydligen) hemlig kultur-filosofisk retorik-taktik, benämnd *DAIEUPEUTIK* . Den skulle enligt experternas utsaga innebära en högre kvalitet på debatter. Så här:
1. Ställ provocerande frågor
2. Var avsiktligen lite oklar; eller öppen i argumentationen
3. Vänta med egna konklusioner
4. Låt gärna förtrogna - eller andra intresserade - driva
försvaret ... in lednings* vis

>>> Alors! bäste Neo: du är en förträfflig Daieupeutik^Retoriker

Euxharistå - från * Nestor Kadmos
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM


  /*Dies hodiernus amicus tuus
      - dies hesternus conscientia tua *

   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.

    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- Svar 2 till Neo!

Inläggav * KYREUS * » 21 feb 2006 15:11

...komplettering till svar ett: Du, bäste Neo är en förträfflig ´vapendragare ´ till en Daieupeutikens Retoriker som moi.

Merci * Kadmoz
Tro inte; sök!

DETECTUM * VERITATUM * PAXUM





  /*Dies hodiernus amicus tuus

      - dies hesternus conscientia tua *



   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.



    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 21 feb 2006 15:52

Väldigt intressant Luipa, liknelsen är i det närmaste total.

Vilket för mig vidare...att läsa vad andra skrivit och på så sätt införskaffa insikter, eller att själv hitta samma svar inom sig, vad är skillnaden? Hur skiljer sig upplevelsen av insikten om den är en gåva eller om den är självförvållad?

Känner man sig "bättre" om man kommit på det själv? Ja, det finns ett element av ego-stroking där. Jag kan själv.
Sedan finns det ingenting som säger att ens insikt ÄR sanning bara ör att någon annan bekräftar den, men det känns bättre.

Men när någon annan ger mig deras insikter och de tillför mig något nytt, en ny vinkel, ett helt nytt tänkande, då blir det mycket större iaf. På något sätt känns insikten mer omvälvande då eftersom man inte behövt arbeta med den själv, utan man bara följer med i någon annans tankegångar...får en free-ride. Wow-upplevelsen blir större.

För när man kommer på saker själv så känner man ett visst mått av osäkerhet innan man fått sin insikt bekräftad. Man vet att man kommit på något bra, men vet också att när man väl berättar om den för någon, så får man ALLTID mothugg. Eftersom den man pratar med speglar ens egen osäkerhet.

Användarvisningsbild
neo
Inlägg: 102
Blev medlem: 16 okt 2005 19:31

Inläggav neo » 21 feb 2006 17:33

Kadmos. tack, Sokrates är faktisk min mästare, min idol, bra gjort, och det är jag som ska tacka dig.

det kan vara intressant att veta lite mer om de dadaieupeutiken.

Angelina. sublima tankar kommer av sig själv, fortsätt så, det är många som förstår dina text, de är djupa, ärliga, vågad och poetiska. bra kombinationer för en bra filosofi.
Philosophiae.

Neologismus: creandis linguis.

Metaphysicorum:

Sciertiam primorum in humana cognitione principiorum.

Användarvisningsbild
Luipa
Inlägg: 649
Blev medlem: 02 jul 2005 08:56
Ort: pöbeln, massan, mobben och folket.
Kontakt:

Inläggav Luipa » 21 feb 2006 18:01

Angelina skrev: ...att läsa vad andra skrivit och på så sätt införskaffa insikter, eller att själv hitta samma svar inom sig, vad är skillnaden?

I båda fallen har det ju skett ett slags förarbete även om det varit tydligare i fallet med det mer självständiga tänkandet. De texter som givit mig åtminstone glimten av en insikt har gjort det för att jag läst dem vid rätt tillfälle och haft rätt inställning; texten i sig har varit sovandes och dess ord först fått liv när de mött rätt omständigheter. Annars är det väl viktigt att både vara driven nog att tänka själv men ändå tillräckligt ödmjuk för att öppna upp sig för andras tankar? En annan fälla som är lätt att fastna i har med djupet av förståelse att göra. Hur djup är den egna förståelsen egentligen, befinner den sig bara på en intellektuell nivå eller går den djupare? Jag menar att om insikten verkligen är en insikt så spelar det ingen roll om andra människors tankar utlöst den eller inte, mer centralt är vad det är en insikt i/om och hur den sedan förvaltas.
/luipa
Man is the missing link between primitive apes and civilized human beings.

- Konrad Lorenz?

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

Svar till Neo!

Inläggav * KYREUS * » 22 feb 2006 13:31

Socrates ÄR stor. Det anser även jag. Sen kan man ju alltid undra över hur mycket som Platon lagt till eller förändrat i Socrates ord och återgivna handlingar.

Sen betr. retoriken kallad - daieupeutik - vet jag inte mycket mera än jag skrev i en tidigare kommentar till dig. Det handlar alltså om försök att hålla diskussioner och debatter ÖPPNA, genom att inte för tidigt avge EGNA KONKLUSIONER. Arkeologen som berättade om den här antika retoriken visste egentligne inte mycket mera heller. Det handlar om hörsägen, kanske rent av grekiska legender.........??

Men nog är det intressant med diskussioner som håller nyfikenheten öppen länge på sakfrågan i fråga.

Lovar återkomma ifall jag kan nysta upp mera om daieupeutik....


*Nestor KADMOZ
Tro inte; sök!

DETECTUM * VERITATUM * PAXUM





  /*Dies hodiernus amicus tuus

      - dies hesternus conscientia tua *



   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.



    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Re: Svar till Neo!

Inläggav CAUSTIX » 22 feb 2006 13:44

Kadmos skrev:Socrates ÄR stor. Det anser även jag. Sen kan man ju alltid undra över hur mycket som Platon lagt till eller förändrat i Socrates ord och återgivna handlingar.

Sen betr. retoriken kallad - daieupeutik - vet jag inte mycket mera än jag skrev i en tidigare kommentar till dig. Det handlar alltså om försök att hålla diskussioner och debatter ÖPPNA, genom att inte för tidigt avge EGNA KONKLUSIONER. Arkeologen som berättade om den här antika retoriken visste egentligne inte mycket mera heller. Det handlar om hörsägen, kanske rent av grekiska legender.........??

Men nog är det intressant med diskussioner som håller nyfikenheten öppen länge på sakfrågan i fråga.

Lovar återkomma ifall jag kan nysta upp mera om daieupeutik....


*Nestor KADMOZ


Det låter ju ungefär så som maieutiken praktiseras av Sokrates. Jag tror arkeologen hittade på det för det låter väldigt uppdiktat, kanske är det snarare ett påhitt av dig för att få igång en daieupeutisk diskussion =)


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster