lynx skrev:Esther skrev:lynx skrev:Klart att det är skillnad om man skämtar på sin egen bekostnad, och använder den svarta humorn i eländet för att härda ut.
Vad tycker ni om det här då?
En tjej skulle träffa en kille. Hennes pojkvän var orolig för att de skulle ha sex och han sa att han inte skulle klara av det. Hon lovade och lovade att något sådant inte skulle ske. När hon kom hem efter mötet fick hon för sig att skämta lite med sin pojkvän så hon spelade lite skamsen och sa ungefär att det var en sak hon måste berätta och sa att de hade haft sex. Han blev upprörd och gick därifrån. Sen ville han inte prata med henne. Hon tyckte att han överreagerade. Det var ju bara ett skämt liksom
Roligt?
Som kvinna ser jag den typiskt försmådda förförerskan som inte kom till i första fallet och därmed provocerade. Tragiska människor.
Jag förstår inte riktigt hur du resonerar. Försmådd av vem? Förföriska? Inte kom till i första fallet? Vad pratar du om?
Hon var inte otrogen.
Som jag tolkar det uppfattade hon hela tanken att hon skulle vara det absurd. Tror inte alls att hon ville provocera, men jag tycker ju att det var jäkligt dumdristigt att skämta så. Hade hon verkligen trott att han skulle utbrista "Du skämtar?!" och att hon leende skulle svara "Det är klart jag gör, älskling", han skulle slå sig för pannan, pusta ut och så skulle de skrattande krama varann och all misstänksamhet vore bortblåst. Nu krävs ( om han nu ens vill fortsätta) istället ett stort arbete att återetablera den tillit som fanns.
Jag skulle inte göra så, men visst finns det en liten möjlighet att det fixar sig och att de kommer närmre varann.
För mig är hela tanken förvänd. OM man älskar varandra finns tillit och ärlighet. Inte en lek med varandras känslor (som hon visade) eller osäkerheten (som han visade) - hade hon haft hans fulla kärlek hade han i sitt hjärta vetat att hon kunde gå vart hon ville med vem hon ville och inget skulle hända. Hon å sin sida skulle aldrig ens komma på tanken att skämta eller säga det hon sa. Ofta när kvinnor gör detta beror på det på att de vet att de inte har hans kärlek och då vill de framkalla svartsjuka för att åtminstone känna sig begärda eller få något slags bevis på att han ändå bryr sig. En verkligt svartsjuk man är ofta en person som inte har äkta djupa känslor för motparten och förmodligen själv är otrogen.
Det liksom ligger i sakens natur.
INGET av det som du beskrev i den historien tyder på någon kärlek från någon part till den andre.
Kvinnor vill ofta ha män de inte kan få, och ser till att få dem med medel som ändå alltid kommer att utmynna i att ingen blir lycklig. Det finns också tvärtom. Verklig kärlek från båda håll till den andra ser HELT annorlunda ut. Den är baserad på en djup och sann vetskap om den andres helt oåterkalleliga och oreserverade kärlek där båda därmed känner sig fria i förhållande till den andre - inte att missbruka tilliten. Detta är i våra samhällen mycket ovanligt eftersom detta kräver personer som förmår detta och att dessa personer finner varandra och passar samman. De andra får det de vill ha och letar efter - där kaka söker maka i från grunden oseriösa förhållanden som man ingår för att man inte begriper bättre och inte kan hålla sig.
Där kvinnan förför och mannen likadant. Att förföra är att se till att manipulera fram sin egen vilja med den andre utan att det finns verklig kärlek bakom.
Förstår du nu mina korta ord?