Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Esther
Inlägg: 6732
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav Esther » 18 jul 2018 15:17

sökandesjäl skrev: Är jag en del av djävulen kanske, det vore nåt det.


Det var många av oss... du är inte ensam - men du får göra ett val mellan honom som kan ge dig allt - och en fattig snickare som bara ger dig nåd, kors och djup sann Kärlek.
Veritas vos liberabit

Esther
Inlägg: 6732
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav Esther » 18 jul 2018 16:43

sökandesjäl skrev:? Är det att jag inte vill uppge mina sadistiska lustar eller är det att jag inte förstår något som du förstår?

.


... ge upp dina sadistiska lustar.... ja - varje sak du gör med en annan medvetet för att skada denne - om denne vet eller är ovetandes om det du gör - så ska du få varje sak tillbaka - dubbelt - och i evighet. Att inte tro - veta - att detta är sant gör att du kan fortsätta göra det för du tror att det du gör och kan göra nu inte har någon konsekvens någonsin någonstans. Men det jag vet - för jag har sett... är att det du tror dig veta är fel - och det jag fått veta är sant.

Människan som älskar att skada andra på alla upptänkliga sätt - inser inte, ser inte - vad som väntar bakom hörnet. Lyssnar inte till den som talar om sanningen för den som skadar andra.
Så här är det Skrivet : Döm in­te, så blir ni in­te dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.

Och Romarbrevet: Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är, som dömer. Ty därmed att du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du, som dömer den andre, själv handlar på samma sätt. Och vi veta att Guds dom verkligen kommer över dem som handla så. Men du menar väl detta, att du skall kunna undfly Guds dom, du människa, som dömer dem som handla så, och dock gör detsamma som de? Eller föraktar du hans godhets, skonsamhets och långmodighets rikedom, utan att förstå att denna Guds godhet vill föra dig till bättring? Genom din hårdhet och ditt hjärtas obotfärdighet samlar du ju över dig vrede, som skall drabba dig på vredens dag, då när det bliver uppenbart att Gud är en rättvis domare. Ty »han skall vedergälla var och en efter hans gärningar». Evigt liv skall han giva åt dem som med uthållighet i att göra det goda söka härlighet och ära och oförgänglighet. Men över dem som äro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda orättfärdigheten, över dem kommer vrede och förtörnelse. Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den människas själ, som gör det onda,
Veritas vos liberabit

Esther
Inlägg: 6732
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav Esther » 19 jul 2018 06:44

Sadism... makt.

Att ha makt över en annan människa och dess liv... skapar ofta sadism.
Makt kan skapas på många sätt.

Kvinnor har makt - skaffar makt över män via sitt underliv.
Det finns något han vill ha - hon har det.
Män har makt över andra män på samma sätt. Någon sa vid något tillfälle att homosexualitet mellan män är - manligt. Ett tyst spel av "överenskommelse" och rå sexualitet som kvinnor inte kan ta del i.
Makt.

Makt att äga någons beroende. Makt att kunna manipulera. Makt att ta ifrån någon något man vet denne vill ha.
Nazismen visade hur en liten missbildad person (katolik) förvandlades till ett moster som - sin klumpfot till trots - fick sex med alla kvinnor (som alla män med makt och pengar) och blev (som alla dessa socialister som hatade överhögheten de hade "lidit under") en individ av mörker.
Veritas vos liberabit

sökandesjäl
Inlägg: 673
Blev medlem: 16 jul 2018 00:16

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav sökandesjäl » 19 jul 2018 17:51

Om man ska sona sin ondska efter att man begått en handling så får man ju sona dubbelt? För ibland så kan ju ondskan i sig hos en människa vara ett svar på dennes egna lidande, så jag föredrar nog att kalla Gud detsamma som livet i såfall.

Mäster Eckhart, dessa s.k. fria bröder eller vad dom nu kallas kan väl förklara detta rätt så bra.

sökandesjäl
Inlägg: 673
Blev medlem: 16 jul 2018 00:16

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav sökandesjäl » 19 jul 2018 18:18

Du vet, om man går in för att vara riktigt djuriskt elak, så smalnar liksom ens medvetande av, och om man kan hålla det så alltid, så då slipper man mycket tankeångest.

Esther
Inlägg: 6732
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav Esther » 19 jul 2018 19:10

sökandesjäl skrev:Du vet, om man går in för att vara riktigt djuriskt elak, så smalnar liksom ens medvetande av, och om man kan hålla det så alltid, så då slipper man mycket tankeångest.


Jag har ingen erfarenhet av sådant --- alls. Men jag tror dig...
Veritas vos liberabit

sökandesjäl
Inlägg: 673
Blev medlem: 16 jul 2018 00:16

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav sökandesjäl » 21 jul 2018 11:28

Är jag mogen nog att överlämna mig själv i universums händer? Att överlåta mitt lidande på universum. Ungefär så tänker jag mig Gud, men frågan är om detta är rätt? Varför jag anser att det kan finnas en sanning däri, är för att om man tänker på det viset, så kan man finna en mening i lidandet. Om universum finns och jag finns och vi båda lider, så har vi däri en kontakt som känns meningsfull.

Men om det nu finns någon sanning i mitt påstående, finns det inte också en annan sida att tackla, d.v.s. andras lidanden? Eller uppfylls detta på samma gång som jag överlämnar mig själv i andras händer? Andras lidanden måste få förbli deras egen sak och jag finns endast där för dom förutsättninglöst inom samma lidandesfär?

Esther
Inlägg: 6732
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav Esther » 21 jul 2018 12:46

sökandesjäl skrev:Är jag mogen nog att överlämna mig själv i universums händer? Att överlåta mitt lidande på universum. Ungefär så tänker jag mig Gud, men frågan är om detta är rätt? Varför jag anser att det kan finnas en sanning däri, är för att om man tänker på det viset, så kan man finna en mening i lidandet. Om universum finns och jag finns och vi båda lider, så har vi däri en kontakt som känns meningsfull.

Men om det nu finns någon sanning i mitt påstående, finns det inte också en annan sida att tackla, d.v.s. andras lidanden? Eller uppfylls detta på samma gång som jag överlämnar mig själv i andras händer? Andras lidanden måste få förbli deras egen sak och jag finns endast där för dom förutsättninglöst inom samma lidandesfär?


:) mystiken talar om det numinösa - den gudsupplevelse (en extraordinär händelse många människor erfar) som utgör ett gudsbevis för den som upplever detta... och denna upplevelse är inte som en konst- eller naturupplevelse. Det är en gudserfarenhet som skapar något i människan - och ofta erfar vi detta när vi ger oss i kast med skuldfrågan (:) jag sa ju att du skulle läsa Buber... :lol: ).

Psykologer brukar prata om skuldkänslor - vilket absolut inte har med skuldfrågan att göra.
Skuld är verklig. Den uppstår när vi gör något som är fel (och vi vet det och förnekar detta ändå) - detta skapar lidande. Som vi försöker undvika - men inte kan om vi inte går emot det onda...
Vi tar alla del i flera typer av skuld. Vi kan ingå i en gemensam skuld (som Tyskarna som trodde och röstade fram Hitler som mördade folk höger om vänster - när detta avslöjades och offentliggjordes --- drabbades hela folket av den rättmätiga skulden som ålåg dem - de hade passivt och aktivt medverkat till detta folkmord) de som inte hade skuld hade ofta avrättats för de aktivt motsatte sig.
Skulden är verklig och knuten till handlingar som vi vet är fel - och kan därmed ångra och därmed få förlåtelse och därmed försona oss och helas.
Eller förneka och fördjupa oss i det som inte är gott varken för oss eller andra.

Varför en slags universum "gud"? --- :) ja det är logiskt så när man inte haft erfarenhet av det numinösa. Av Gud. Det du tänker/känner är förmodligen och mycket troligen en effekt av en slags självreflektion av ditt jag i förhållande till något mycket större - som inte är du. Då universum är så stort och inte du - kan detta bli en slags "gudsbild" för människor... innan de lär känna Gud.

:)
Veritas vos liberabit

sökandesjäl
Inlägg: 673
Blev medlem: 16 jul 2018 00:16

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav sökandesjäl » 21 jul 2018 13:04

Såhär tänkte jag ( det första är ett citat taget ifrån dig )

Smärta är verklig och njutning illusorisk. D.v.s. njutning måste man förställa i tanken och då är det smärtan som man förvandlar till njutning. Men man kan ej göra tvärtom och av detta menar jag på att smärta är det grundläggande i universum, och smärtan som jag redan sagt upplevs som njutning men i förställd form.

Då leder detta till en förståelse för andra människor genom lidandet, Du lider, jag lider, vi sitter i samma båt och förstår varandra genom denna erfarenhet som heter lidande.

Esther
Inlägg: 6732
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav Esther » 21 jul 2018 13:09

sökandesjäl skrev:Såhär tänkte jag ( det första är ett citat taget ifrån dig )

Smärta är verklig och njutning illusorisk. D.v.s. njutning måste man förställa i tanken och då är det smärtan som man förvandlar till njutning. Men man kan ej göra tvärtom och av detta menar jag på att smärta är det grundläggande i universum, och smärtan som jag redan sagt upplevs som njutning men i förställd form.

Då leder detta till en förståelse för andra människor genom lidandet, Du lider, jag lider, vi sitter i samma båt och förstår varandra genom denna erfarenhet som heter lidande.



Näääjaenää... jag menade att njutningen är illusorisk i och med att den är undflyende - den är inte beständig. Du kan till och med bara njuta sexuellt några minuter, en solupp/nedgång några minuter, god smak av mat några sekunder, gott vin första klunken --- inget som du njuter är länge. Det är undflyende - men smärta --- är verklig och ihållande... ej övergående. Kan bli kronisk.

Samt den ska för de som valde vara onda och det onda - att göra ont mot andra, och att skända och skada andra - evig. Evig är inte ett kort människoliv på max 80-100 år--- evig är utan slut.
Veritas vos liberabit

sökandesjäl
Inlägg: 673
Blev medlem: 16 jul 2018 00:16

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav sökandesjäl » 21 jul 2018 13:13

Jag tycker nästan att jag för en gångs skull beskrev detta rätt bra. Kanske att du inte förstod mig helt denna gång, vet inte riktigt.

sökandesjäl
Inlägg: 673
Blev medlem: 16 jul 2018 00:16

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav sökandesjäl » 21 jul 2018 13:14

Paus nu, är här senare

Esther
Inlägg: 6732
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav Esther » 21 jul 2018 13:18

sökandesjäl skrev:Jag tycker nästan att jag för en gångs skull beskrev detta rätt bra. Kanske att du inte förstod mig helt denna gång, vet inte riktigt.


Jodå - jag förstod dig perfekt. Det är bara det att vi står på två totalt fullständigt diametralt olika ställen och betraktar detta. För mig är lidandet outhärdligt och smärta vidrig, motbjudande och tanken på den kväljande. Den är så ofattbart oerhört långt ifrån ens tanken på något som jag tycker om eller kan njuta av som naturen, skönheten, samvaron med Gud, den konstanta stora glädjen som bor inom mig och ömheten i tacksamheten, med vilken jag betraktar det som blivit mig givet i det lilla.

Så jag förstår orden helt och fullt samt kan greppa att detta kan finnas i människor som blivit förvända, vridna på något sätt. Där ingen kärlek finns som är sann och öppnande, helande och fyllande av mjukheten i värmen av den.
Veritas vos liberabit

sökandesjäl
Inlägg: 673
Blev medlem: 16 jul 2018 00:16

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav sökandesjäl » 21 jul 2018 14:14

Tex. Pascal späkte ju sig. Hur man nu ska se på det? För att genom smärta avleda onda tankar?

Dock så var det ju då smärta som han genom späkning fick erfara.

Esther
Inlägg: 6732
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Äktheten inom religionen mer än i övriga livet

Inläggav Esther » 21 jul 2018 14:20

sökandesjäl skrev:Tex. Pascal späkte ju sig. Hur man nu ska se på det? För att genom smärta avleda onda tankar?

Dock så var det ju då smärta som han genom späkning fick erfara.


Jajaja - det är mycket "kristet" påstår de - jag tror att JESUS skulle ha baxnat (baxnar) för det perversa vridna märkliga sättet att hantera det man ska kunna inifrån ANDEN med Guds Hjälp inifrån - det gör människor med sin kropp.
Det är den gamla katarernas hädelse - att kroppen är ond - att det som kroppen vill är ont, sjukt, syndigt --- när kroppen är andens uttryck och mänsklig kropp är ett heligt kärl av Anden. Guds Helige Ande - att slå Gud är för mig totalt förkastligt och inte sunt.
Veritas vos liberabit


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster