Känslans perceptivitet

Moderator: Moderatorgruppen

Nagual
Inlägg: 43
Blev medlem: 10 apr 2006 16:29

Känslans perceptivitet

Inläggav Nagual » 10 apr 2006 17:02

Tjena... der erste inlägg... (kollat runt lite och hoppas detta inte diskuterats ad uttjatningum redan, och hoppas att inlägget inte blir alltför dimmigt..) :D

Känslor. Vad är en känsla/emotion?
Då menar jag inte på känslans anatomi, d.v.s vad den eventuellt är uppbyggd av, dess fysiologiska komponenter (neurala impulser etc) eller dylikt. Jag menar själva upplevelsen av en känsla.

Om vi tar de två mest basala känslorna (löst tolkat), som jag tycker bäst gör sig på engelska: pleasure & pain
Varför upplever vi smärta som just.. smärta, och njutning som just njutning?
Säg att vi stipulativt definierar njutning som höga halter av dopamin i hjärnan, som av evolutionen har förädlats fram för att ge oss en effektiv morot till evolutionärt främjande beteende.
Men vad är själva essensen av vår upplevelse av denna njutning? Går det att förstå på annat sätt än cirkulärt: Njutning är njutning?
När etableras det kognitiva sambandet mellan en ökning av en signalsubstans i hjärnan med upplevelsen av njutning? Alltså hur vet vi att just njutning är... njutning?
Hur vet ett spädbarn att när det slår sig att det gör ont? En fysikalisk reaktion som resulterar i gråt är en sak, men hur vet barnet att det har "ont"?

:?:

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

Re: Känslans perceptivitet

Inläggav meanman » 10 apr 2006 19:27

Nagual skrev:..... Alltså hur vet vi att just njutning är... njutning?

Snabbavstämning: Hur ställer du dig till frågan 'hur vet vi att grönt är grönt?'

Nagual skrev:.....Hur vet ett spädbarn att när det slår sig att det gör ont? En fysikalisk reaktion som resulterar i gråt är en sak, men hur vet barnet att det har "ont"?


Varför tror du att det rör sig om 'vetskap'?!
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"

Nagual
Inlägg: 43
Blev medlem: 10 apr 2006 16:29

Re: Känslans perceptivitet

Inläggav Nagual » 10 apr 2006 21:41

meanman skrev:Snabbavstämning: Hur ställer du dig till frågan 'hur vet vi att grönt är grönt?'


En subjektiv upplevelse, med x grad av överensstämmelse med andras upplevelse av grönt.
Men jag tror du missförstår hur jag menar. Se nedan.

meanman skrev:
Nagual skrev:.....Hur vet ett spädbarn att när det slår sig att det gör ont? En fysikalisk reaktion som resulterar i gråt är en sak, men hur vet barnet att det har "ont"?

Varför tror du att det rör sig om 'vetskap'?!


Fastna inte på vetskap/kunskap här. Jag kanske var otydlig, men jag menar inte själva vissheten i sig, utan själva upplevelsen av just smärtan.
Du är t.ex medveten om den upplevelse av smärta som resulterar från att lägga handen på en het kokplatta. Din hjärna registrerar smärtan som något "dåligt", och därför upplevs smärtan som, i förlängningen, något farligt för din hälsa.
Men den själva subjektiva uppfattningen av smärta, är den då inlärd? På vilket sätt isf?

Om man gör ett litet tankeexperiment:
Säg att vi programmerar en robot med subrutiner som motsvarar njutning och smärta. D.v.s. den får en uppsättning instruktioner om hur den skall reagera generellt sett när den stöter på något som ger den "njutning" och "smärta", förslagsvis göra mer saker som ger den njutning, och mindre av saker som ger den smärta (grovt förenklat). Säg vidare att instruktionerna är såpass komplexa att de i princip motsvarar känslornas funktion hos människan, vilket gör roboten till en mycket anpassningspar "varelse".
Har roboten då känslor? Har den en upplevelse av smärta eller njutning t.ex, eller gör den bara som den är programmerad?
Gör människan samma sak?
Känner vi överhuvudtaget? 8)

Då är inte frågan om roboten har en själ, utan om vi har en. :lol:

Nagual
Inlägg: 43
Blev medlem: 10 apr 2006 16:29

Inläggav Nagual » 10 apr 2006 22:10

.. för att förfina exemplet om roboten:

Säg att den är en andriod som är (godtyckligt) identisk med människan
Den enda principiella skillnaden är att den är skapt av människan.
(ex. Cylons i Battlestar Galactica ;))
Då blir frågan som sagt den kognitiva varianten av den mer metafysiska frågan om artificiellt "liv" kan ha en själ.
Känner androiden?

Det känns som det också blir någon slags meta/oändlig regress -problematik kring det hela, nu när jag tänker efter.
Säg att den faktiskt känner (eller tror att den känner - känns som det också är en begreppsmässig problematik).
Vi, människan, vet att det bara i grunden rör sig om programmerat beteende.
Säg att det går milliontals år, och androiderna har för länge sedan glömt att de var skapta av människor, och själva skapar en android.
Har den androidskapta androiden då känslor?

I vilket fall så kvarstår den ursprungliga frågan.
Vad är en känsla?

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 10 apr 2006 22:19

Vad är en känsla?

Vad får dig att ställa den här frågan? Vet du inte vad en känsla är?

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

Inläggav meanman » 10 apr 2006 22:56

Nagual skrev:.. I vilket fall så kvarstår den ursprungliga frågan.
Vad är en känsla?


Är du inte nöjd med att känslor beskrivs som mentala tilstånd?
Du inleder här en disskusion om medvetande teorier.
Det blir omfattande.....

Nagual skrev:.- känns som det också är en begreppsmässig problematik


Precis vad jag menar också. Om man tror på 'stark AI' och att en robot konstrueras som beter sig så som människor i stort, eller som min hund eller min katt, då ser jag inga hinder varför vi inte skulle säga att den har mentala tillstånd, oavsett att vi är de som 'gett' den denna egenhet.
"We are up against trouble caused by our way of expression."

Wittgenstein i "The Blue Book"

Användarvisningsbild
Kyano
Inlägg: 310
Blev medlem: 11 maj 2005 21:15
Ort: Stockholm

Inläggav Kyano » 11 apr 2006 00:00

Känslor är intressanta. Det här android-exemplet tas ju faktiskt upp i Terminator 2. "Jag noterar skada, detta kan kallas smärta" (ungefär), konstateras av Arnold.

Man brukar väl tänka sig att människor har ett slags avstånd till sin smärta, som djur (och för all del androider) saknar. Dessa gränsdragningar är såklart spekulativa men tanken är att hos mig som människa är det inte bara "ont-heten" som förnimms utan att jag har ont. Det finns en konstant medvetenhet hos människan om ett upplevande subjekt (dvs hon själv) utan att behöva reflektera över situationen. Jag tror det är svårt att argumentera att denna upplevelse skulle vara inlärd, men det är förstås en möjlighet.

En känslas upplevelse är vår relation till känslan, skulle man kanske kunna säga. Precis som att smaker upplevs på ett sätt i vissa sammanhang, och annorlunda i andra, kan känslor upplevas olika beroende på situationen. Smärta och njutning behöver inte vara polemiska.

Nagual
Inlägg: 43
Blev medlem: 10 apr 2006 16:29

Inläggav Nagual » 11 apr 2006 02:25

meanman skrev:Är du inte nöjd med att känslor beskrivs som mentala tilstånd?


Nej, för det säger inget om känslan som upplevelse, förutom att den är "mental" (beror förstås på hur man definierar mental, en känsla kan sägas väldigt ofta upplevas rent fysiologiskt, men i förlängningen är väl det också mentalt). Kan man t.ex beskriva en känsla utan att använda sig utav andra begrepp om/beskrivningar av känslor?
Isf genom att förklara känslan som ett biokemiskt händelseförlopp, men hur förklarar det då den medvetna upplevelsen av känslan?

Humpty Dumpty parafraserat på känslor -
Kan man känna njutning och tycka att det är smärta?


meanman skrev: Om man tror på 'stark AI' och att en robot konstrueras som beter sig så som människor i stort, eller som min hund eller min katt, då ser jag inga hinder varför vi inte skulle säga att den har mentala tillstånd, oavsett att vi är de som 'gett' den denna egenhet.


Vi kan säga vad som helst, och stipulera att den har mentala tillstånd, eller i detta fall, mer specifikt, "känslor". Men känner den då på samma sätt som vi gör? Då skulle man kunna postulera att vi bara är väldigt komplexa maskiner med vissa attribut som reproduktionsförmåga etc.

Nagual
Inlägg: 43
Blev medlem: 10 apr 2006 16:29

Inläggav Nagual » 11 apr 2006 02:45

Kyano skrev:Känslor är intressanta. Det här android-exemplet tas ju faktiskt upp i Terminator 2. "Jag noterar skada, detta kan kallas smärta" (ungefär), konstateras av Arnold.

Man brukar väl tänka sig att människor har ett slags avstånd till sin smärta, som djur (och för all del androider) saknar. Dessa gränsdragningar är såklart spekulativa men tanken är att hos mig som människa är det inte bara "ont-heten" som förnimms utan att jag har ont. Det finns en konstant medvetenhet hos människan om ett upplevande subjekt (dvs hon själv) utan att behöva reflektera över situationen. Jag tror det är svårt att argumentera att denna upplevelse skulle vara inlärd, men det är förstås en möjlighet.

En känslas upplevelse är vår relation till känslan, skulle man kanske kunna säga. Precis som att smaker upplevs på ett sätt i vissa sammanhang, och annorlunda i andra, kan känslor upplevas olika beroende på situationen. Smärta och njutning behöver inte vara polemiska.


Jo, på samma sätt finns det en konstant medvetenhet om ens eget känslomässiga tillstånd (även om det ofta är svårt att artikulera, vilket kan just bero på att oftast så reflekterar man inte över det).
Men vad menar du med avstånd till sin känsla? Att man kan sätta sig själv i meta-position gentemot den? Jag känner, alltså finns jag. :D
Det verkar inte vara förbehållet människan dock. Som t.ex Terminator skulle kan man kunna tänka sig en android som har en uppfattning om sina "känslor", som något den/det känner.
Och eftersom våra känslor rent fysiologiskt sett är en antal skeenden i vår kropp och hjärna, så hur är det egentligen skiljt från androidens "registrering" av känsla?
Fast du kanske menar att man identifierar sig med sina känslor, och att de är en oskiljbar del av ens identitet? Fast varför skulle en andriod inte kunna göra det? Det är ju också ett "mentalt tillstånd".

Det är svårt att tänka sig en känsla som inlärd, ja. Kan man tänka sig en situation då man är helt utan känslor?
Däri kanske problematiken ligger.

Nagual
Inlägg: 43
Blev medlem: 10 apr 2006 16:29

Inläggav Nagual » 11 apr 2006 02:53

archaxe skrev:
Vad är en känsla?

Vad får dig att ställa den här frågan? Vet du inte vad en känsla är?


Känslor är det som kanske intresserar mig mest.
De är en basis för vår varseblivning, och de som motiverar oss till all handling.
Om jag skulle veta, så skulle jag inte ställa frågan, eller hur?
Vet du?

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 11 apr 2006 12:05

Nagual skrev:Om jag skulle veta, så skulle jag inte ställa frågan, eller hur?
Vet du?

Jag har mycket svårt att tro att du inte vet vad en känsla är - de är ju trots allt vad som intresserar dig mest, och du vet väl vad du är intresserad av? Jag kan ge dig exempel på känslor: sorg, glädje, upprymdhet, nedstämdhet, ängslan. Vet du i vilken kategori du skall placera dessa fenomen, vet du vad en känsla är.
Men du kanske söker en definition på vad en känsla är?

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 11 apr 2006 12:55

Grrr... ursäkta, men jag kände att jag måste morra till lite. En känsla är ingenting. Det är en kategori, en mängd, en abstraktion. Liksom kategorin djur eller kategorin att äta.

Det går inte att visa vad det är att äta utan att visa hur man äter något, t.ex. köttbullar. Man kan inte peka på ett djur, men att peka på en kanin går bra (denna är ju eg. också en "instantiation of rabbithood"). På samma sätt är känsla en kategoriabstraktion av de företeelser som archaxe nämner (glädje, sorg osv.)

Problemet med många av dessa abstrakta kategorier som människan skapat i språket är att folk beter sig som om de verkligen funnes. Det går bra när abstraktionsnivån är låg (t.ex. kaniner), men blir jobbigare vid mer abstrakta företeelser. T.ex. försöker de hitta en gemensam biologisk grund för alla känslor, trots att biologin INTE var grunden för abstraktionen i detta fall, utan upplevelsen. Detta kan t.ex. leda till att vissa känslor avfärdas för att de inte passar in på vanliga biologiska gemensamma nämnare.

Betrakta exempelvis detta vanligen förekommande förgivettagande:

Nagual skrev:De [känslor] är en basis för vår varseblivning, och de som motiverar oss till all handling.


Många skulle i förstone skriva under på detta, tror jag. Men gör man det får känslor också en mycket bred betydelse. Att de är en basis för vår varseblivning är ju ganska vitt uttryckt. Försiktigare är att säga att perception och känsla kan påverka varandra. Att de motiverar oss till all handling är också att ta i. Jag går delvis till jobbet för att jag inte står ut med att vara en lätting i alltför stor utsträckning, men kanske ffa för att tjäna pengar så att jag kan äta, bo, ringa osv. Ju längre man kommer från dessa basala behov, desto mer börjar lusten att tjäna ännu mera pengar att motiveras av något annat. Men är det en känsla? Det är knappast ökad popularitet (många avskyr rika, framgångsrika människor, vet om det och skäms för det). Knappast ökad trygghet heller - ju mer man äger desto mer har man att oroa sig för att bli av med. Kanske är det då ökad makt eller frihet - att kunna köpa vad eller vem man vill, kunna tälja guld med kniv bara för att bli upplevelsen rikare. Jag skulle kalla detta för begär snarare än känsla.

-narr-

Nagual
Inlägg: 43
Blev medlem: 10 apr 2006 16:29

Inläggav Nagual » 11 apr 2006 12:59

archaxe skrev:
Nagual skrev:Om jag skulle veta, så skulle jag inte ställa frågan, eller hur?
Vet du?

Jag har mycket svårt att tro att du inte vet vad en känsla är - de är ju trots allt vad som intresserar dig mest, och du vet väl vad du är intresserad av? Jag kan ge dig exempel på känslor: sorg, glädje, upprymdhet, nedstämdhet, ängslan. Vet du i vilken kategori du skall placera dessa fenomen, vet du vad en känsla är.
Men du kanske söker en definition på vad en känsla är?


Nej, läs vad som skrivits.
Dream yourself.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 11 apr 2006 13:05

Nagual skrev:Nej, läs vad som skrivits.


Vad exakt är det du svarar nej på? Upplever du att archaxe inte förstått din poäng - vad har han i så fall missförstått? Hur ser du på hans och min syn på känslor m.m?

Nagual
Inlägg: 43
Blev medlem: 10 apr 2006 16:29

Inläggav Nagual » 11 apr 2006 13:32

hovnarr skrev:Grrr... ursäkta, men jag kände att jag måste morra till lite. En känsla är ingenting. Det är en kategori, en mängd, en abstraktion. Liksom kategorin djur eller kategorin att äta.

Det går inte att visa vad det är att äta utan att visa hur man äter något, t.ex. köttbullar. Man kan inte peka på ett djur, men att peka på en kanin går bra (denna är ju eg. också en "instantiation of rabbithood"). På samma sätt är känsla en kategoriabstraktion av de företeelser som archaxe nämner (glädje, sorg osv.)

Problemet med många av dessa abstrakta kategorier som människan skapat i språket är att folk beter sig som om de verkligen funnes. Det går bra när abstraktionsnivån är låg (t.ex. kaniner), men blir jobbigare vid mer abstrakta företeelser. T.ex. försöker de hitta en gemensam biologisk grund för alla känslor, trots att biologin INTE var grunden för abstraktionen i detta fall, utan upplevelsen. Detta kan t.ex. leda till att vissa känslor avfärdas för att de inte passar in på vanliga biologiska gemensamma nämnare.


Ok, detta låter lite som en känslans universaliestrid, men jag tror inte att jag menar på att själva kategoriseringen måste existera objektivt. Jag är helt med på att beskrivningen av en känsla är en abstraktion, en representation, som är subjektiv (med viss korrellation till andras upplevelser av samma känsla).
Fast då blir frågan om den isf är inlärd.
Ett spädbarn som föds, och de första det gör är att börja gråta. Som sagt, så kan själva gråten vara en rent fysiologisk reaktion, eller instinkt, men sker den också i samband med en känsla av obehag? Känner barnet obehag? Eller får det lära sig så småningom vad det tillståndet som resulterar i gråten egentligen betyder?
Jag upplever det som svårt att acceptera att känslor av intensiv sorg eller glädje blott är inlärda representationer. Men det kanske är så det är.
Kan man känna något man inte på något sätt kan artikulera?
Om tillståndet rent fysiologiskt existerar, men man är inte medveten om det, känner man då någonting?
Jag träffade en man en gång som inte hade någon upplevelse av smärta. Minns inte riktigt vad som var fel på honom, eller vad själva sjukdomen heter, men hans mor upptäckte det när han som liten la handen på en het spisplatta och reagerade inte. Han fick brännblåsor på hela handen, men själv fortsatte han vara lika glad som vanligt.

hovnarr skrev:Betrakta exempelvis detta vanligen förekommande förgivettagande:

Nagual skrev:De [känslor] är en basis för vår varseblivning, och de som motiverar oss till all handling.


Många skulle i förstone skriva under på detta, tror jag. Men gör man det får känslor också en mycket bred betydelse. Att de är en basis för vår varseblivning är ju ganska vitt uttryckt. Försiktigare är att säga att perception och känsla kan påverka varandra. Att de motiverar oss till all handling är också att ta i. Jag går delvis till jobbet för att jag inte står ut med att vara en lätting i alltför stor utsträckning, men kanske ffa för att tjäna pengar så att jag kan äta, bo, ringa osv. Ju längre man kommer från dessa basala behov, desto mer börjar lusten att tjäna ännu mera pengar att motiveras av något annat. Men är det en känsla? Det är knappast ökad popularitet (många avskyr rika, framgångsrika människor, vet om det och skäms för det). Knappast ökad trygghet heller - ju mer man äger desto mer har man att oroa sig för att bli av med. Kanske är det då ökad makt eller frihet - att kunna köpa vad eller vem man vill, kunna tälja guld med kniv bara för att bli upplevelsen rikare. Jag skulle kalla detta för begär snarare än känsla.

-narr-


Detta blir en definitionsfråga, förstås. Jag menar känslor i dess bredaste, eller snarare mest basala, bemärkelse, som just motivatorer till beteenden (jag vet att man gör en skillnad på "feelings" och "emotions" inom vetenskapen t.ex).
Kanske skall jag säga emotion då istället enligt denna def:
"Emotion, in its most general definition, is a neural impulse that moves an organism to action, prompting automatic reactive behavior that has been adapted through evolution as a survival mechanism to meet a survival need."
(Det finns en ytterligare följdfråga här, men det skapar jag nog en ny tråd om. Gissa vad? :D)

Känns som ditt argument är typiskt för de som försöker motbevisa reduktionistism, d.v.s att själva komplexitetsgraden skulle utgöra ett hinder. Att man inte direkt kan dra paralleller mellan komplexa sociologiska beteendemönster och emotioner.
Jag menar att i förlängningen så handlar det alltid om emotioner, oavsätt varför du är motiverad till att tjäna pengar (det kanske blivit en vana, du får mycket sekundära vinster som du inte direkt kan sätta fingret på o.s.v) så är det i grunden baserat på basala behov/känslor. Att du uppvisar ett komplext beteende med många lager av emotioner och känslor och beteenden som inverkar och växelverkar med varandra, innebär inte att man inte kan nysta upp garnet till enstaka trådar, för att ta reda på vart allt började.
Dream yourself.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster