"Sanningen" om "Verkligheten"

Moderator: Moderatorgruppen

användaretre
Inlägg: 41
Blev medlem: 04 apr 2006 17:19

Inläggav användaretre » 28 apr 2006 18:57

meanman skrev:
Stefan skrev: Problemet är ffa att man inte kan klart ange vilka satser som är meningslösa och vilka som är meningsfulla. Således kan man inte säga vad som är meningslös metafysik eller religion, och vad som är bra vetenskap.


Grejen är väl också att teoretisk fysik alltmer blivit lika med matematiska tankemodeller....
Hur avgör man vad som är bra eller dålig matematik?


Matematiken gör inga anspråk på att beskriva något i den fysiska världen utan tar bara hänsyn till axiomen. Så bra matematik är rätt matematik. Och vad som är rätt bestäms av axiomen. Fysiken har förhoppningsvis fortfarande ambitionen att beskriva hur den fysiska världen fungerar.

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

Inläggav meanman » 28 apr 2006 19:35

användaretre skrev: Fysiken har förhoppningsvis fortfarande ambitionen att beskriva hur den fysiska världen fungerar.


Ja du, den förhoppningen har jag också. Samtidigt tycker jag mig tvungen att medge att endast matematiken kan beskriva den fysiska världen på den nivå som nu föreligger.
Och alla möjliga lösningar på ett sammanhang av invecklade ekvationer måste inte ha sin analogi i den fysiska världen, bara kanske, även om det faktiskt experimentellt ofta visat sig vara så.

Sen har vi ju det där med Axiom. För att tala med Pascal: "Som axiom bör man endast acceptera sådant som var och en utan svårighet inser."
Jaha ja?
Bättre då med Hilberts uttryck(?): Vi bör helt avstå från att tillskriva axiomen och grundbegreppen ett åskådligt innehåll. Det enda som är intressant menade han, är att axiomen uttrycker grundbegreppens inbördes relation.
Bara inte den fysikaliska meningen förvanskas på vägen....
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 28 apr 2006 19:59

Positivisterna ansåg att matematiska och logiska satser var sanna i kraft av språkreglerna: de var analytiska sanningar. De hade således inget med verkligheten att göra. På så vis hade de inget problem med att förena sitt empiristiska meningskriterium med att matematiken och logiken var meningsfull.

Vad gäller axiom, så finns det inga formella krav på att axiomen ska vara "lätta att inse". Man kan mycket väl skapa ett axiomatiskt system med extremt krångliga axiom. Ett sånt axiomatiskt system är inte "formellt felaktigt". Däremot tycker inte jag att det når de epistemiska mål ett axiomatiskt system ska nå: nämligen att göra en teori klarare för oss. Om vi istället skapar ett axiomatiskt system med enkla axiom som är, om inte lätta att inse (i betydelsen acceptera) så iaf lätta att begripa (vilket inte implicerar att man accepterar dem, bara att man begriper dem), så har vi ökat vår förståelse för en (matematisk) teori.

Jaha ja?
Bättre då med Hilberts uttryck(?): Vi bör helt avstå från att tillskriva axiomen och grundbegreppen ett åskådligt innehåll. Det enda som är intressant menade han, är att axiomen uttrycker grundbegreppens inbördes relation.
Bara inte den fysikaliska meningen förvanskas på vägen....


Det här har jag aldrig förstått. En formell teori om mängder, t ex, försöker att göra våra intuitiva funderingar om mängder mer exakt. Det är iaf så jag tänker mig det hela, och jag förstår inte hur det annars skulle kunna vara. Hur kan man skapa en teori där tecknen saknar mening? Men jag har säkert missförstått nåt av Hilberts resonemang.

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

Inläggav meanman » 29 apr 2006 01:49

Stefan skrev:Det här har jag aldrig förstått. En formell teori om mängder, t ex, försöker att göra våra intuitiva funderingar om mängder mer exakt. Det är iaf så jag tänker mig det hela, och jag förstår inte hur det annars skulle kunna vara. Hur kan man skapa en teori där tecknen saknar mening? Men jag har säkert missförstått nåt av Hilberts resonemang.


Jag vet inte om du har missförstått men som jag fattat Hilbert så ansåg han att axiom inte var satser utan satsscheman, och som sådana varken sanna eller falska men uppfyllda eller inte uppfyllda. När man tolkat ingående variabler övergår satsscheman ttill effektiva satser.

Satsen "Kalle tar en espresso på Centralen " är sann då och endast då Kalle tar en... etc. Satsschemat för satsens effektuering kunde vara "X tar en Y på Z".

Formalisten Hilbert ville som jag fattar det göra sig av med den rest av vädjande till vår åskådning som han funnit i t.ex alla dittills misslyckade försök att definiera geometriska begrepp sådana som 'punkt', 'linje', 'plan' etc.
"We are up against trouble caused by our way of expression."

Wittgenstein i "The Blue Book"

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 29 apr 2006 02:31

Läs dom här gamla tyskarna. Inte konstigt att tyskarna blev nazister, dom var ju alldeles överspända. :?

Is Hilbert's meaningless inventory of formulas not just "the bloodless ghost of analysis"?


De såg på det här som en fråga om ära och odödlighet, som allt annat. Weyls lösning är denna:

[I]f mathematics is to remain a serious cultural concern, then some sense must be attached to Hilbert's game of formulae, and I see only one possibility of attributing it (including its transfinite components) an independent intellectual meaning. In theoretical physics we have before us the great example of a [kind of] knowledge of completely different character than the common or phenomenal knowledge that expresses purely what is given in intuition. While in this case every judgment has its own sense that is completely realizable within intuition, this is by no means the case for the statements of theoretical physics. In that case it is rather the system as a whole that is in question if confronted with experience.


"A serious cultural concern". OBS detta, inte nåt om praktisk nytta, etc.

http://plato.stanford.edu/entries/hilbert-program/#3

Användarvisningsbild
Julia Felicia
Inlägg: 36
Blev medlem: 24 apr 2006 21:01
Kontakt:

Inläggav Julia Felicia » 02 maj 2006 14:41

Jag skulle bara vilja citera Jean-Paul Sartre:

"Subjektiviteten är sanningen"


Existentialisterna menar att subjektiviteten, hur varje individ uppfattar saker och ting, är sanningen och verkligheten. Eftersom själva verklighetsuppfattningen bara existerar i medvetandet, som i sin tur alltid är subjektivt, finns det ingen verklighet förrän vi uppfattar den. Verkligheten är subjektiv.
Något att fundera på. :roll:


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster