Pilatus skrev:Illusionen skrev:Pilatus skrev:Innan man sväljer hela detta bete bör man säkert studera vad eftervärlden skrivit om Kants kunskapsteoretiska utläggningar. Även den psykologiska sidan som du är inne på har ingående studerats, hur fungerar perceptionen och hjärnans förmåga att avkoda sinnesintryck? Och gestaltpsykologin lämnade på sin tid värdefulla bidrag till hur vi uppfattar vår omvärld.
Problemen med att få mitt koncept begripligt och lättillgängligt får tyvärr till konsekvens att jag
misstänker att det skulle bli alltför tidskrävande att mer i detalj förklara detta.
Kanske skall man göra endast enkla antaganden till sin grund. Lägga till något då man kan och anser att det verkar riktigt. Kant gjorde ett misstag. Han antog att det var möjligt att från sin bekväma fåtölj anta något om verkligheten som sant, utan att mycket noggrant studera de verkliga förhållandena. Om man riktigt skall förstå stycket nedan (de ovana termerna) bör man läsa det ett par gånger. Kanske gå tillbaks till texten påföljande dag. Hade Kant faktiskt fel?
Utan att definiera sin användning av termen "kunskap" diskuterade Immanuel Kant ämnet i termer av "a priori" (argument som kan rättfärdigas utan hänvisning till observationer) och "a posteriori" (argument som kräver observationer för att rättfärdigas). Sådant som han hävdade var a priori argument kallas på denna webbplats "absolut kunskap".
Det anses att tautologier och andra logiska operationer ("analytiska argument") innebär resonemang a priori. Men finns det argument utöver detta ("syntetiska argument") som också kan sägas vara a priori, det vill säga: Existerar a priori argument om vår upplevda verklighet? Utan sådana argument kan relevansen i rent abstrakta resonemang (fåtöljfilosofi) om världen allvarligt ifrågasättas.
Kant önskade att abstrakt filosofi hade ett berättigande, och med hjälp av oklara definitioner hävdade han att det existerar "syntetiska a priori" argument, alltså att det existerar påståenden om omvärlden som inte ytterst är baserade på upplevd erfarenhet. Detta anses tveksamt och inga tydliga exempel på sådana argument har nämnts.
... syntetisk apriori är idag allmänt betraktat som kraftigt ifrågasatt
Höffe (2010) - Kants Critique of Pure Reason
(översatt:vetenskapsteori.se
Det var ett bra och pedagogiskt formulerat inlägg, tänk om andra kunde ta efter, då skulle nivån här på FF höjas väsentligt.
Personligen anser jag att samtliga anförda argument saknar grund/förankring, då en entydig referens ej går att finna.
Vi är m a o hänvisade till en
referens i form av vår förnimbara verklighet i alla dess skepnader. Det innebär att våra resonemang
utgår och betraktar den förnimbara verkligheten som något som existerar, utan att ifrågasätta vad det innebär.
När du skriver citat, ”Utan sådana argument kan relevansen i rent abstrakta resonemang (fåtöljfilosofi) om världen allvarligt ifrågasättas.” så är jag alltså med på tåget.
Det som skiljer mitt tillvägagångssätt från Kants är att jag utgår från en ”atomär modell”, en typ av ”mekanism”
som leder fram till mina slutsatser. Så med reservation för detta förefaller Kants och mina ”atomära” slutsatser
överensstämma med varandra. Det är viktigt att förstå att detta är ett första steg i form av ett atomärt resonemang
kring hur vi tolkar vår existens. För att gå vidare är det mot denna bakgrund följande citat skall ses.
Citerar ett av mina tidigare inlägg,
”För att sätta in detta i ett vidare sammanhang vill jag citera följande som jag tidigare skrev till Kreativ.
I samma inlägg skriver jag citat, ”Sambandet mellan, de elektromagnetiska fälten inkl de kantringskriterier som leder till fältkoncentrationer i form av materiella ”atomer”, rymmer flera för resonemanget viktiga ingredienser/komponenter.
Det är innehållet i, och beskrivning av, det fascinerande
”transformerings-språnget” mellan ”jaget” och hjärnans
fältaktivitet/funktion som här avses och efterfrågas.”
Jag har inte det fullständiga svaret, och det har med stor sannolikhet ingen annan heller.
Utan tillgång till svaret går det inte att avgöra ”jagets” relation till vår förnimbara verklighet.
Om det därutöver förhåller sig så att ”jaget” innefattar
”perspektivgränsöverskridande” samband finns det risk för att
svaret
ligger dolt bortom våra atomära begrepp, utom räckhåll för oss.
Den allmänna uppfattningen är att ”jagets” hemvist är den i rumtid förnimbara materiella hjärnan.
”Transformerings-språnget” är då kännetecknande för det som länkar samman "jaget" och hjärnan.”
Det är här som nästa citat kommer in i bilden,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas och besvaras,
är att förklara begreppet ”
jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid,
alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till,
något
materiellt, som jaget är delaktig i.” Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad
illusion/skenbild, men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.
Detta kan ses som en bekräftelse på det du skriver citat, "Det vi kan veta något om är att det medvetna subjektet
känner igen objekt, inte som de är i sig själva, utan bara hur de framträder för oss via våra sinnen."
/ Illusionen
Pax vobiscum.https://www.youtube.com/watch?v=p3iYnHx8P0shttps://www.youtube.com/watch?v=-BunbeRED5Y