Anders skrev:Genom att betrakta tingen får vi bättre kunskaper om tingen vartefter, kan skapa bättre och bättre modeller för hur de fungerar. I naturvetenskapens värlf och långsamt i den biologiska och mänskliga världen. Ingen har ju en formel på vad kärlek är än.
Kant fegade inte ur i att säga hur saker egentligen fungerade. Hade förslag på hur den eviga freden skulle uppnås, då Voltaire såg guds straff i Jordbävningen 55 satte Kant upp teorier om hur jordbävningar uppkom. Och han intresserade sig för spöken.
Mlw, ursäkta ordvalet, men jag tror du måste tala mer ur skägget, vad har du mer fundamentalt mot Kant? Om han var för eller emot betenskapens utveckling är svårt att säga. Framför allt är det svårt att säga vad försöken på 1700-talet i att förklara ”tingen i sig” bestod i. Men jag får känslan av att du har något emot Kant mer fundamentalt.
Det är ju Kants subjektivism, nämligen att vi "skapar" världen själva, som gett upphov till dagens postmodernism och poststrukturalism, innebärande att det ej finns några objektiva sanningar utanför oss själva. För Kant var visserligen bestämningen av världen lagbunden, och tinget existerar oberoende av oss som ett noumenon. Men när tinget-i-sig opererades bort av de tyska idealisterna, så släpptes subjektivismen lös. Och det lider vi svårt av än idag. Idag har postmodernisterna anammat Nietzsches perspektivism, som innebär att den världssyn som erövrar makten blir den nya "sanningen". Men den världssynen kan vara hur subjektivistisk som helst. Identitetspolitiken, som egentligen är en ny slags raslära, utgår från det resonemanget.
Efter frukten skall trädet dömas, säger Jesus. Kants träd bar dålig frukt, så det ska sågas ned. Vi moderna människor måste sluta tro på tokiga teorier. Gabor Maté säger i den här intervjun att människor drabbas av ideologimissbruk på liknande sätt som andra former av missbruk: Addicted to Ideology? | YouTube.