Kant, tinget i sig

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Mlw
Inlägg: 770
Blev medlem: 17 apr 2020 16:09
Kontakt:

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Mlw » 28 sep 2020 18:47

Anders skrev:Genom att betrakta tingen får vi bättre kunskaper om tingen vartefter, kan skapa bättre och bättre modeller för hur de fungerar. I naturvetenskapens värlf och långsamt i den biologiska och mänskliga världen. Ingen har ju en formel på vad kärlek är än.

Kant fegade inte ur i att säga hur saker egentligen fungerade. Hade förslag på hur den eviga freden skulle uppnås, då Voltaire såg guds straff i Jordbävningen 55 satte Kant upp teorier om hur jordbävningar uppkom. Och han intresserade sig för spöken.

Mlw, ursäkta ordvalet, men jag tror du måste tala mer ur skägget, vad har du mer fundamentalt mot Kant? Om han var för eller emot betenskapens utveckling är svårt att säga. Framför allt är det svårt att säga vad försöken på 1700-talet i att förklara ”tingen i sig” bestod i. Men jag får känslan av att du har något emot Kant mer fundamentalt.


Det är ju Kants subjektivism, nämligen att vi "skapar" världen själva, som gett upphov till dagens postmodernism och poststrukturalism, innebärande att det ej finns några objektiva sanningar utanför oss själva. För Kant var visserligen bestämningen av världen lagbunden, och tinget existerar oberoende av oss som ett noumenon. Men när tinget-i-sig opererades bort av de tyska idealisterna, så släpptes subjektivismen lös. Och det lider vi svårt av än idag. Idag har postmodernisterna anammat Nietzsches perspektivism, som innebär att den världssyn som erövrar makten blir den nya "sanningen". Men den världssynen kan vara hur subjektivistisk som helst. Identitetspolitiken, som egentligen är en ny slags raslära, utgår från det resonemanget.

Efter frukten skall trädet dömas, säger Jesus. Kants träd bar dålig frukt, så det ska sågas ned. Vi moderna människor måste sluta tro på tokiga teorier. Gabor Maté säger i den här intervjun att människor drabbas av ideologimissbruk på liknande sätt som andra former av missbruk: Addicted to Ideology? | YouTube.

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9356
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Anders » 29 sep 2020 09:56

Mlw skrev:
Anders skrev:Genom att betrakta tingen får vi bättre kunskaper om tingen vartefter, kan skapa bättre och bättre modeller för hur de fungerar. I naturvetenskapens värlf och långsamt i den biologiska och mänskliga världen. Ingen har ju en formel på vad kärlek är än.

Kant fegade inte ur i att säga hur saker egentligen fungerade. Hade förslag på hur den eviga freden skulle uppnås, då Voltaire såg guds straff i Jordbävningen 55 satte Kant upp teorier om hur jordbävningar uppkom. Och han intresserade sig för spöken.

Mlw, ursäkta ordvalet, men jag tror du måste tala mer ur skägget, vad har du mer fundamentalt mot Kant? Om han var för eller emot betenskapens utveckling är svårt att säga. Framför allt är det svårt att säga vad försöken på 1700-talet i att förklara ”tingen i sig” bestod i. Men jag får känslan av att du har något emot Kant mer fundamentalt.


Det är ju Kants subjektivism, nämligen att vi "skapar" världen själva, som gett upphov till dagens postmodernism och poststrukturalism, innebärande att det ej finns några objektiva sanningar utanför oss själva. För Kant var visserligen bestämningen av världen lagbunden, och tinget existerar oberoende av oss som ett noumenon. Men när tinget-i-sig opererades bort av de tyska idealisterna, så släpptes subjektivismen lös. Och det lider vi svårt av än idag. Idag har postmodernisterna anammat Nietzsches perspektivism, som innebär att den världssyn som erövrar makten blir den nya "sanningen". Men den världssynen kan vara hur subjektivistisk som helst. Identitetspolitiken, som egentligen är en ny slags raslära, utgår från det resonemanget.

Efter frukten skall trädet dömas, säger Jesus. Kants träd bar dålig frukt, så det ska sågas ned. Vi moderna människor måste sluta tro på tokiga teorier. Gabor Maté säger i den här intervjun att människor drabbas av ideologimissbruk på liknande sätt som andra former av missbruk: Addicted to Ideology? | YouTube.

Tycker du gör det lite för enkelt för dig. Mycket av det du säger stämmer ju, att man kan se en linje från Kant till romantik till Nietsche till Sartre. men du kan också se en linje från Kant till Husserl till Popper, Kuhn och den vetenskapliga metoden.
Det subjektivt betraktande och begrundande kommer alltid att vara i ett spänningsfält mot "sanningen", "hur det verkligen är", "das ding an sich". Skall du ta just de som anses vara "postmodernister", så är de ju ändå bra tvärsäkra på hur det förhåller sig med "hur det verkligen är".
Att se med ödmjukhet med på vad vi faktiskt vet är en central del av vetenskapen och jag får mest det från Kant. Det finns en ödmjukhet inom både hans världssyn och hans moraliska idé. Inte oproblematisk men jag drar gott ur den.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Algotezza » 29 sep 2020 10:39

Mlw skrev:
Anders skrev:Genom att betrakta tingen får vi bättre kunskaper om tingen vartefter, kan skapa bättre och bättre modeller för hur de fungerar. I naturvetenskapens värlf och långsamt i den biologiska och mänskliga världen. Ingen har ju en formel på vad kärlek är än.

Kant fegade inte ur i att säga hur saker egentligen fungerade. Hade förslag på hur den eviga freden skulle uppnås, då Voltaire såg guds straff i Jordbävningen 55 satte Kant upp teorier om hur jordbävningar uppkom. Och han intresserade sig för spöken.

Mlw, ursäkta ordvalet, men jag tror du måste tala mer ur skägget, vad har du mer fundamentalt mot Kant? Om han var för eller emot betenskapens utveckling är svårt att säga. Framför allt är det svårt att säga vad försöken på 1700-talet i att förklara ”tingen i sig” bestod i. Men jag får känslan av att du har något emot Kant mer fundamentalt.


Det är ju Kants subjektivism, nämligen att vi "skapar" världen själva, som gett upphov till dagens postmodernism och poststrukturalism, innebärande att det ej finns några objektiva sanningar utanför oss själva.


Hur finner vi det som finns utanför oss själva? Hamnar det inte "i oss själva" om vi hittar det? Tyvärr är vi på sätt och vis inlåsta i vårt eget upplevseuniversum eller vår egen upplevelsebubbla. Vi kan kommunicera med andra och finna konsensus den vägen genom språket. Vi kan uppnå och skapa intersubjektiva sanningar men hur skulle vi kunna erfara eller förnimma objektiva sanningar om förnimmande innebär att vi tolkar sinnesrapporterna utifrån vår personliga erfarenhet? Vad vi än förnimmer tolkar vi det, var och en på sitt sätt utifrån förmågor och erfarenhet. Språket och orden använder vi också enligt eget skön, på vårt eget sätt, lägger själva betydelsen i orden. Är metanivån mer objektiv?
Algotezza aka Algotezza

Smisk
Inlägg: 3655
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Smisk » 29 sep 2020 10:44

Anders skrev:Tycker du gör det lite för enkelt för dig. Mycket av det du säger stämmer ju, att man kan se en linje från Kant till romantik till Nietsche till Sartre. men du kan också se en linje från Kant till Husserl till Popper, Kuhn och den vetenskapliga metoden.
Det subjektivt betraktande och begrundande kommer alltid att vara i ett spänningsfält mot "sanningen", "hur det verkligen är", "das ding an sich". Skall du ta just de som anses vara "postmodernister", så är de ju ändå bra tvärsäkra på hur det förhåller sig med "hur det verkligen är".
Att se med ödmjukhet med på vad vi faktiskt vet är en central del av vetenskapen och jag får mest det från Kant. Det finns en ödmjukhet inom både hans världssyn och hans moraliska idé. Inte oproblematisk men jag drar gott ur den.


Gällande kunskapsteorin så tänker jag så med. Jag ser inte att post-modernism är något som stämmer med hur majoriteten uppfattar världen.

Däremot verkar Kants moralfilosofi lite snäv som jag nämnt i en annan tråd om ämnet.

Smisk
Inlägg: 3655
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Smisk » 29 sep 2020 10:49

Algotezza skrev:Hur finner vi det som finns utanför oss själva? Hamnar det inte "i oss själva" om vi hittar det? Tyvärr är vi på sätt och vis inlåsta i vårt eget upplevseuniversum eller vår egen upplevelsebubbla. Vi kan kommunicera med andra och finna konsensus den vägen genom språket. Vi kan uppnå och skapa intersubjektiva sanningar men hur skulle vi kunna erfara eller förnimma objektiva sanningar om förnimmande innebär att vi tolkar sinnesrapporterna utifrån vår personliga erfarenhet? Vad vi än förnimmer tolkar vi det, var och en på sitt sätt utifrån förmågor och erfarenhet. Språket och orden använder vi också enligt eget skön, på vårt eget sätt, lägger själva betydelsen i orden. Är metanivån mer objektiv?


Jag håller inte med om att vi är instängda i vårat inre. Existensen manifesteras både genom yttre och inre och det är så vi kan ha kunskap om bägge. Vi har både kunskap om inre och yttre fenomen och det är för att bägge fält existerar det fungerar så.

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9356
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Anders » 29 sep 2020 11:00

Smisk skrev:
Anders skrev:Tycker du gör det lite för enkelt för dig. Mycket av det du säger stämmer ju, att man kan se en linje från Kant till romantik till Nietsche till Sartre. men du kan också se en linje från Kant till Husserl till Popper, Kuhn och den vetenskapliga metoden.
Det subjektivt betraktande och begrundande kommer alltid att vara i ett spänningsfält mot "sanningen", "hur det verkligen är", "das ding an sich". Skall du ta just de som anses vara "postmodernister", så är de ju ändå bra tvärsäkra på hur det förhåller sig med "hur det verkligen är".
Att se med ödmjukhet med på vad vi faktiskt vet är en central del av vetenskapen och jag får mest det från Kant. Det finns en ödmjukhet inom både hans världssyn och hans moraliska idé. Inte oproblematisk men jag drar gott ur den.


Gällande kunskapsteorin så tänker jag så med. Jag ser inte att post-modernism är något som stämmer med hur majoriteten uppfattar världen.

Däremot verkar Kants moralfilosofi lite snäv som jag nämnt i en annan tråd om ämnet.

Vilken tråd?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Algotezza » 29 sep 2020 11:28

Smisk skrev:
Algotezza skrev:Hur finner vi det som finns utanför oss själva? Hamnar det inte "i oss själva" om vi hittar det? Tyvärr är vi på sätt och vis inlåsta i vårt eget upplevseuniversum eller vår egen upplevelsebubbla. Vi kan kommunicera med andra och finna konsensus den vägen genom språket. Vi kan uppnå och skapa intersubjektiva sanningar men hur skulle vi kunna erfara eller förnimma objektiva sanningar om förnimmande innebär att vi tolkar sinnesrapporterna utifrån vår personliga erfarenhet? Vad vi än förnimmer tolkar vi det, var och en på sitt sätt utifrån förmågor och erfarenhet. Språket och orden använder vi också enligt eget skön, på vårt eget sätt, lägger själva betydelsen i orden. Är metanivån mer objektiv?


Jag håller inte med om att vi är instängda i vårat inre. Existensen manifesteras både genom yttre och inre och det är så vi kan ha kunskap om bägge. Vi har både kunskap om inre och yttre fenomen och det är för att bägge fält existerar det fungerar så.


Hur skiljer du mellan yttre och inre? Var går gränsen? Där vi upplever att den finns? Yttervärlden i upplevd form representeras i vår hjärna, främst syncentrum och hörselcentrum.
Algotezza aka Algotezza

Smisk
Inlägg: 3655
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Smisk » 29 sep 2020 11:29

Anders skrev:Vilken tråd?


Kategoriska imperativet

Smisk
Inlägg: 3655
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Smisk » 29 sep 2020 11:33

Algotezza skrev:Hur skiljer du mellan yttre och inre? Var går gränsen? Där vi upplever att den finns? Yttervärlden i upplevd form representeras i vår hjärna, främst syncentrum och hörselcentrum.


Det vi har tillgång till genom våra 5 sinnen visar oss de yttre och känslor, tankar, medvetenhet visar oss det inre.
Vidare kan vi förlänga kunskapen om det yttre med instrument som mikroskop och teleskop och vi kan använda vårat inre och sätta oss in i andras inre intersubjektivt för att få kunskap om det. Som den förmågan vi har när vi skriver denna texten till varandras inre.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Algotezza » 29 sep 2020 13:28

Smisk skrev:
Algotezza skrev:Hur skiljer du mellan yttre och inre? Var går gränsen? Där vi upplever att den finns? Yttervärlden i upplevd form representeras i vår hjärna, främst syncentrum och hörselcentrum.


Det vi har tillgång till genom våra 5 sinnen visar oss de yttre och känslor, tankar, medvetenhet visar oss det inre.
Vidare kan vi förlänga kunskapen om det yttre med instrument som mikroskop och teleskop och vi kan använda vårat inre och sätta oss in i andras inre intersubjektivt för att få kunskap om det. Som den förmågan vi har när vi skriver denna texten till varandras inre.


Båda uppevelsedimensionerna är subjektivt färgade och båda äger rum i vårt medvetande. Även upplevelsen av omvärlden är subjektivt eller individuellt färgad via hur våra sinnesorgan fungerar och genom den erfarenhet vi har när vi tolka sinnesrapporterna. Vi skapar vår egen representation av världen i vårt medvetande/ hjärnan.
Algotezza aka Algotezza

Smisk
Inlägg: 3655
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Smisk » 29 sep 2020 15:25

Algotezza skrev:Båda uppevelsedimensionerna är subjektivt färgade och båda äger rum i vårt medvetande. Även upplevelsen av omvärlden är subjektivt eller individuellt färgad via hur våra sinnesorgan fungerar och genom den erfarenhet vi har när vi tolka sinnesrapporterna. Vi skapar vår egen representation av världen i vårt medvetande/ hjärnan.


Ja det är det enda sättet att få tillgång till existensen och därför erfarenheten. Som saker existerar är det nödvändigt att en insida och en utsida existerar eftersom den existerar på det sättet, genom de dimensionerna. Kunskapen om det interna och existerna finns tillsammans i en värld som stödjer bägge sidor av myntet.

De utesluter inte varandra på något sätt.

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9356
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Anders » 29 sep 2020 20:33

Algotezza skrev:
Smisk skrev:
Algotezza skrev:Hur skiljer du mellan yttre och inre? Var går gränsen? Där vi upplever att den finns? Yttervärlden i upplevd form representeras i vår hjärna, främst syncentrum och hörselcentrum.


Det vi har tillgång till genom våra 5 sinnen visar oss de yttre och känslor, tankar, medvetenhet visar oss det inre.
Vidare kan vi förlänga kunskapen om det yttre med instrument som mikroskop och teleskop och vi kan använda vårat inre och sätta oss in i andras inre intersubjektivt för att få kunskap om det. Som den förmågan vi har när vi skriver denna texten till varandras inre.


Båda uppevelsedimensionerna är subjektivt färgade och båda äger rum i vårt medvetande. Även upplevelsen av omvärlden är subjektivt eller individuellt färgad via hur våra sinnesorgan fungerar och genom den erfarenhet vi har när vi tolka sinnesrapporterna. Vi skapar vår egen representation av världen i vårt medvetande/ hjärnan.

Men vi är rätt många subjekt som hjälps åt med att få bort så mycket av det subjektiva som möjligt (nåja, åtminstone där det är okontroversiellt) för att skapa en verklighet som är mer objektiv, det är mer praktiskt så. Das ding für uns spöar inom naturvetenskapen das ding für mich ganska eftertryckligt.

Inom politiken blir det däremot knappast bättre.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Smisk
Inlägg: 3655
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Smisk » 30 sep 2020 09:22

Anders skrev:Men vi är rätt många subjekt som hjälps åt med att få bort så mycket av det subjektiva som möjligt (nåja, åtminstone där det är okontroversiellt) för att skapa en verklighet som är mer objektiv, det är mer praktiskt så. Das ding für uns spöar inom naturvetenskapen das ding für mich ganska eftertryckligt.

Inom politiken blir det däremot knappast bättre.


Lycka till med att försöka få bort den de som försöker ;)

Det är som att försöka få bort höjden från en kvadrat. Det är en dimension genom vilket saker manifesteras. Idealismen försöker få bort det externa och materialismen det interna. Holismen ser bägge som värdefulla fält av existens och det bästa är att lära sig om dem och integrera dem i sin världsbild, inte att reducera dem till varandra.

Allt det interna har en naturlig och meningsfull plats och allt det externa har en faktisk existens.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19599
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Pilatus » 30 sep 2020 10:02

Smisk skrev:Idealismen försöker få bort det externa och materialismen det interna.

Idealister försöker inte få bort något. Och Kant var inte en idealist i samma mening som Berkeley, Esse est percipi. Hade Kant verkligen någon uppfattning om ontologiska frågor? Kant var i första hand intresserad av hur vi kan nå kunskap om världen med hjälp av förståndskategorierna. Men hjälp av vårt förnuft formar vi sinnesintrycken i rum, tid och kausalitet. Det fysiska rummet och tiden existerar förstås, i allt vi tänker och gör. Men vår verklighet förändras alltefter vår kunskap om den utvecklas. Exakt hur verkligheten är beskaffad vet vi ju inte riktigt, eller vet du det Smisk?
Moderator

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Kant, tinget i sig

Inläggav Algotezza » 30 sep 2020 10:15

Smisk skrev:
Algotezza skrev:Båda uppevelsedimensionerna är subjektivt färgade och båda äger rum i vårt medvetande. Även upplevelsen av omvärlden är subjektivt eller individuellt färgad via hur våra sinnesorgan fungerar och genom den erfarenhet vi har när vi tolka sinnesrapporterna. Vi skapar vår egen representation av världen i vårt medvetande/ hjärnan.


Ja det är det enda sättet att få tillgång till existensen och därför erfarenheten. Som saker existerar är det nödvändigt att en insida och en utsida existerar eftersom den existerar på det sättet, genom de dimensionerna. Kunskapen om det interna och existerna finns tillsammans i en värld som stödjer bägge sidor av myntet.

De utesluter inte varandra på något sätt.


Låter lite som Spinozas monistiska dubbelaspektteori.

Man kan också säga att det handlar om det kvantitativa och väg- och mätbara och det kvalitativa, form och innehåll, i st f det yttre och det inre. Det gälelr att ha förmåga att skifta perspektiv eller aspekt på tillvaron.
Algotezza aka Algotezza


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster