rekoj skrev:När du skriver om sanningsvärde, associerar jag det till idén om 100% säkerhet, vilket jag inte upplever som meningsfullt att tala om gällande empiriska frågor. Får intryck av att det är här som jag skiljer mig en del från dig och Pollen, och kanske Vertumnus. Ni verkar bekväma att tala om säkerhet och sanning, samtidigt som ni också medger att det inte är 100% säkert och att det inte är stängt för andra alternativ. För mig förefaller detta något paradoxalt. Jag har sett att det finns en trend att resonera på liknande sätt, men för mig har det alltid känts främmande. Att det tycks vara så vanligt och självklart för många att resonera så förbryllar mig en del (men kanske kan det ha och göra med att andra alternativa förklaringar sällan heller är oproblematiska). I det avseendet kan jag ha lättare att relatera till exempelvis Smisk och Illusionen som jag inte upplever drar den typen av slutsatser.
Jag tror vi måste acceptera att ord som teori, bevis och sanning har fått en annan innebörd efter Galileo och Descartes. Från Decartes tanke följer att det enda som vi till hundra procent kan bevisa är vårt ständigt föränderliga medvetandeflöde. Hur det uppstår eller varifrån det kommer förblir spekulationer, endast dess existens lämnar oss utan tvivel.
Teori betydde en gång tänkande i stort, filosofiskt den verksamhet som förberedde oss för och som gjorde oss mottagliga för sanningen. I dag talar vi om teori eller teorier i bestämd form. Nu inte som förberedelser för att komplentativt låta oss skåda en ordlös sanning utan som vägledande för ingrepp i en fysisk yttervärld.
