Hubert skrev:Har människor inte alltid varit fångna i sin egen teknologi?
Vassa flintastenen löste väl relevant och våldsamt på sin tid?
Den skapade en sorts kultur, liksom brons och järn senare.
Hur påverkade dessa teknologiska innovationer människors sätt att fundera?
Vad Jacques Ellul avser med "Västerlandets grundläggande värderingar" framgår inte, men jag misstänker att den har med den judisk-kristna värderingsgrunden (vad nu den är?) att göra. Men givetvis hade alla nyvunna teknologiska framsteg inget att göra med "Västerlandets grundläggande värderingar" fast katolska kyrkan dominerade allt i Europa från kanske 800-talet. Eller? Hur kunde teknologin utvecklas i katolskt dominerade Europa av egen inneboende logik utan att kyrkan ingrep?
Eller saknades teknologiska innovationer ända fram till nutid då alla kyrkors makt reducerats till söndagar?
Teknologin idag är givetvis inte slutet på människors uppfinningsförmåga.
I morgon är många kanske fångna av någon annan?
I övermorgon? Och nästa dag?
Människor hittar alltid på något som fängslar mer!
Men är det ett fängsel?
Det är en språngbräda!
Elluls tankegångar kan åskådliggöras genom Japan, där teknokratins inflytande på människans villkor är särskilt påtagligt. Landet representerar kulmen av ett samhälle där det sociala livet underordnats ekonomiska imperativ och konsumtionshets. Här framträder välståndets otillräcklighet som tydligast. Enligt McCormack ("The Emptiness of Japanese Affluence", 1996) demonstrerar Japan hur ihålig en ensidig fokusering på ekonomisk tillväxt blir. Han observerar hur "invånarna i Tokyo och Osaka, trots sin position som världens mest välbärgade stadsbor, präglas av en genomgripande känsla av meningslöshet och alienation" (Introd.).
Medan landet ytligt sett framstår som västerländskt, uppvisar det en anmärkningsvärd grad av social kontroll. Det japanska samhället präglas av en paradoxal kombination: å ena sidan en utpräglad moralisk relativism, å andra sidan ett genomgripande konformitetstryck. Den enskilde har små möjligheter att avvika från gruppens normer. Denna situation möjliggörs just genom frånvaron av fasta värderingar—när allt är relativt blir de sociala förväntningarna allenarådande. I Japan bestäms "rätt" handling uteslutande av kontexten och individens plats i hierarkin. Liksom i dagens svenska akademiska diskurs betraktas sanning som socialt konstruerad. Det som kollektivet eller auktoriteterna accepterar som sant blir per definition gällande i praktiken, vilket illustreras av det japanska ordspråket om att det är riskfritt att gå mot rött ljus om alla gör det (jfr. Miles, 'Of truth, tolerance and tyranny', Kategoria, No. 22-23, 2001).
Ett relativistiskt synsätt tenderar att framtvinga auktoritära strukturer för att upprätthålla samhällsordningen. Detta manifesteras genom strikta beteendenormer som alla måste följa, oavsett personlig övertygelse. När moraliska sanningar förkastas till förmån för relativism måste en ny fixpunkt skapas kring vilken medborgarna kan samordnas. Staten och dess regelverk prioriteras då framför medborgarnas frihet. Historien visar detta mönster: upplysningens avståndstagande från religiösa absoluter banade väg för 1900-talets totalitära ideologier. Fascism och nazism var direkta konsekvenser av upplysningsrelativismen och den romantiska idealismen. Vi ser idag tecken på en liknande utveckling från värderelativism mot ökad auktoritär styrning. (För fördjupning, se min artikel:
Om den intoleranta toleransen: hur relativism leder till tyranni.)