Algotezza skrev:ChristianE skrev:Hubert skrev:Det betyder väl något att vi kan tala om upplevd tid?
Upplevelsen har alltid ett objekt. Vi upplever något. Det är omöjligt att bara uppleva - vad är det du och jag upplever när vi väntar på bussen? Du: Kommer den inte snart?! Jag: Jag har gott om tid.
Vänta har inte oväntat med tid att göra. Om tid bara fanns i huvudet behövde vi inte vänta alls, eller?
Det jag skriver är tanken om ett nytt medvetande efter döden. Är sannolikheten att en levande organism med ett medvetande enbart skapas vid ett tillfälle, eller kan denna medvetande organism komma att få ett nytt medvetande fast i en ny skepnad om de kemiska processerna har oändligt med tid på sig? Då skulle tiden mellan dessa medvetanden vara 0 oavsett den objektiva tiden som passerat. Är sannolikheten till ett medvetande större än flera medvetanden om tiden är oändlig?
Jag förstår ej vad du är ute efter eller vad du frågar om.
Min frågeställning gäller inte personlig identitet eller någon form av metafysisk återfödelse, utan den fenomenologiska relationen mellan subjektiv tid och uppkomsten av medvetande som emergent fenomen. Utgångspunkten är att subjektiv tid endast existerar i närvaro av ett medvetet subjekt. När medvetandet upphör vid döden upphör även subjektiv tid, vilket innebär att det inte kan finnas någon subjektivt upplevd tidsutsträckning mellan ett medvetandes slut och ett eventuellt nytt medvetandes början.
Givet ett universum med oändlig tid och oändligt många fysikaliska och kemiska processer som potentiellt kan ge upphov till medvetna organismer, är sannolikheten för att medvetande uppstår fler än en gång hög. Om ett nytt medvetande uppstår någonstans i universum, inträffar detta subjektivt i nästa ögonblick, eftersom subjektiv tid inte existerar i frånvaro av medvetande. Frågan gäller därför om denna fenomenologiska kontinuitet är en nödvändig följd av att subjektiv tid inte kan ha ett gap.