Frågan är enkelriktad verkar det som eftersom endast de som är intresserade kan ge ett riktigt svar.
Om man frågar gemene man vad de tror på, så får man oftast höra två olika varianter.
Antingen tror de på naturvetenskapen eller så sätter de sin tilltro till en högre makt.
Jag känner personer som tror på allt i bibeln, fast de har aldrig läst den.
Jag känner också personer som aldrig bekantat sig med filosofi, men de tror ändå benhårt på "the almighty science" utan att någonsin ifrågasätta.
Hur kan man känna trygghet av att vara så inskränkt?
Hur kommer det sig att folk lurar sig själva till en så outforskad verklighet?
Visst är inte deras upplevelser av sina liv mindre äkta än mina, men jag skulle ändå behöva en filosofisk och kanske också psykologisk förklaring på varför människor är så OEHÖRT ointresserade av att ta del av andras djupare tankar och få ett dialektiskt utbyte.
Kan någon ge mig ett bra svar?
Är det en överlevnadsinstinkt som hindrar stora massan att engagera sig och därför endast är ämnat för små minoriteter?
Hade mänskligheten gått under om alla varit intresserade av filosofi?
Är den ett hot mot den bekväma vardagen?.....
Jag skjutsade en känd radio och tv-personlighet för ett par veckor sedan i min bil.
Han hade forskat om människors intressen för olika saker såsom tv-program, radio-program tidningar och böcker och samtalsämnen.
Han skrattade och sade högt: Är det något som Svenska folket INTE är intresserade av, så är det filosofi........!!!!!
Målande.......
Ha det