Paradoxis Existentialis

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 18 aug 2006 16:04

Det tycker jag var tydligt och bra, laotzu. Jag ska lägga till ytterligare några liknelser.

I Gödel-Esher-Bach tar Hofstadter upp fenomenet rekursivitet. Som jag förstår det handlar det om sätt att dela upp mängder, t.ex. i "förgrund" och "bakgrund" på så sätt att den ena antingen förutsätter (avtecknar) den andra, eller inte gör det.

Ett exempel är att be någon att rita av en sommaräng och rita precis allt annat än det träd som står mitt på ängen. Kvar på teckningen blir "hålet" av trädet, vilket sannolikt kommer att framträda allra tydligast, i sin frånvaro så att säga. Färgen svarts förhållande till de övriga färgerna är på samma sätt, i det att vi uppfattar svarta föremål p.g.a. frånvaron av det återkastade ljus som annars omger det.

I tråden du länkar till (Metafysiska ord...) nämner Cogito som en inpass att Gud inte existerar så mycket som han sisterar (eller insisterar, som jag brukar säga). Dvs, står som en bakgrund ur vilken exsistensen "kommer ut", bokstavligt talat. Här är steget inte långt till icke-varat, det osägbara, den Väg som inte kan nämnas då det är den eviga Vägen osv.

Religiösa, mystiker, väster- som österländska, och även de logiska positivisterna (!), tycks vara överens om denna tillvarons rekursivitet, vara och icke-vara, sanning och falskhet, som inte kan tecknas separat utan alltid tycks rita av varandras konturer i gränsytan. Skillnaden mellan den religiöse och positivisten ligger därför närmast i vilket område man intresserar sig för - det exsisterande eller det insisterande. Om man betecknar det exsisterande som det enda sanna och det enda raka; eller som prick ingenting, Maya, illusionens slöja som döljer Sanningen.

Mystikerns uppgift är att se till de båda sidorna och skratta med alltsammans - åt osanningen som visar hän på en sanning som inte kan tecknas annat än rekursivt. Men som liksom det svarta och det frånvarande blir tydligare än allt det andra. Att se allvaret i skämtet och det komiska i allvaret.

Tror,
-narr-

Benjie
Inlägg: 649
Blev medlem: 29 apr 2006 00:40

Re: - Svar till Benjie!

Inläggav Benjie » 19 aug 2006 00:24

(c) KYREUS skrev:/Gör ett undantag, här; för tråden handlar inte egentligen om sk teologi:
Så svar ang Luther - Mitt svar:/

   Jag, KYREUS, levde inte på Luthers tid, så följdaktligen kan jag
    inte vittna personligen om dennes gärningar.
     Om, säger OM, något gjordes som skadade människor
      tar jag förstås avstånd från det.

         Ingen människa skall KRÄNKAS I GUDS NAMN.


                (c) KYREUS


Snyggt talat prästen!

Men Min fråga är allvarligare än så.

Ty du är en religiös ämbetsman, och har att försvara Din Guds meinig  och  Din tro därpå?

Alltså bör Du väl i ordningens namn göra rent Hus....som den salige Jesus gjorde i templet då han körde ut affärsmännen.. och rentvå Dig och Ditt ämbete och skylla Martin för en förvillelse både för sin samtid och in i evigheten Amen! ....eller?

Eljest kanske Du inte ä en RIKTIG  präst?

BENJIE

laotzu

Inläggav laotzu » 19 aug 2006 11:44

hovnarr skrev:I tråden du länkar till (Metafysiska ord...) nämner Cogito som en inpass att Gud inte existerar så mycket som han sisterar (eller insisterar, som jag brukar säga). Dvs, står som en bakgrund ur vilken exsistensen "kommer ut", bokstavligt talat. Här är steget inte långt till icke-varat, det osägbara, den Väg som inte kan nämnas då det är den eviga Vägen osv.

Jag vill mena att det är en evighet mellan varats källa, eller möjligt-varat, och icke-varat. Att möjligt-varat och icke-varat skulle vara identiska får obegripliga konsekvenser: Hur kan något skapas ur intet?

Nu kanske något vill mena att mitt resonemang leder till en tudelning av världen, en dualism: Varat och icke-varat. Men låt mig påminna om att icke-varat inte är en speciell sorts vara, utan snarare frånvaron av varat.

hovnarr skrev:Skillnaden mellan den religiöse och positivisten ligger därför närmast i vilket område man intresserar sig för - det exsisterande eller det insisterande.

Icke-varat kan omöjligen vara ett studieobjekt. Både den religiöse och vetenskapsmannen studerar nu-varat, med hjälp av möjligt-varat. Skillnaden mellan religion och vetenskap står knappast att finna i val av studieobjekt, inte heller i metoden, utan i förhållningssättet.

Lev väl,
Gustaf

PS. Imorgon tänkte några -- jag själv, hovnarr, PopJimmy -- av forumets stockholmare träffas. Är Du i Stockholm? Skicka ett meddelande så hör jag av mig angående tid och plats. DS.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 21 aug 2006 09:00

laotzu skrev:
Algotezza skrev:Men de existerande, du och jag och alla andra, kan likväl tala om icke-existens, så något slags koppling måtte väl finnas mellan existens och icke-existens, om inte på annat sätt så via de existerandes medvetanden.

1. Nej. Problemet är ju just att vi inte kan tala om icke-varat. Språkliga konstruktioner rör sig i möjligheternas sfär emedan icke-varat snarare kan -- vitsigt värre -- förstås som en icke-möjlighet. Eller: Icke-varat är inte en samling av allt falskt. (Tänk metafysik enligt de logiska positivisterna.)

(c) KYREUS skrev:Ingenting finns inte för om det fanns vore det definierbart.

Algotezza skrev:Ingenting kan definieras som det som inte finns.

2. Nej. Se mitt tidigare inlägg angående möjligt-varat och icke-varat. (Se också Stefans reflektioner kring språk och existens i tråden Metafysiska ord överflödiga?)

Algotezza skrev:En defintion är ingen garant för att något finns. Finns enhörningar därför att vi kan definiera dem?

3. Självfallet inte, men definitionen möjliggör. Eller annorlunda uttryckt: Vi vet att det är en enhörning vi ser när vi ser den.

Lev väl,
Gustaf


1. Och likväl gör vi det, talar om intet, även om du anser att vi inte får göra detta. Ja, vi kanske inte har rätt att göra det. Det är en annan sak. Men människorna själva är det ju som ger sig sina rättigheter på tänkandets område. Sedan kan man på andra grunder hävda att vi inte har rätt att tala om intet. Det beror väl på hur vi definienerar det...  Jag kan inte se att du gjort det på ett begripligt  sätt, men det var kanske det som var själva vitsen.

Men vi  nyttjar ordet intet ändå, även om vi ur någon vetenskaplig aspekt missuppfattat hela skiten. Du talar ju paradoxalt själv om intet, när du kallar det en icke-möjlighet.

En sak är att tala om det, en annan att kunna realisera intet.

Språkligt kan vi tala inte bara om möjligheter utan även om det omöjliga.

Metafysik enligt logiska positivster är väl bara onödigt nonsens, eller?

2. Min tid är begränsad och jag kan inte surfa kring dagarna i ända till alla hänvisningar, men får jag tid skall jag ta en titt. Så jag får ta ditt "nej" på denna punkt som tills vidare utan motivering.

3. Definitionen av intet bör väl i så fall vara så utformad att förverkligande och upplevelse av intet blir en omöjlighet.

A

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- till Algotezza!

Inläggav * KYREUS * » 21 aug 2006 12:35

Ännu en svårförklarlighet, bästa/-e kollega. Du anför att ingenting kan definieras som något som inte finns. Då uppstår följande existentiella glapp: Skillnaden mellan beskrivningen och det beskrivna.

    Precisering:

        ordet träd >>>>>>>>relaterar till
        boken i skogen


   Men: ordet ingenting>>> relaterar inte
           till någonting

            För:ifall ordet ingenting relaterade till ´någonting ´,
                   då talade vi inte om

                    - ingenting

                    utan om:

                    - någonting


    Och, min vän, DET är en viss skillnad, n ´cest pas?????????



                   (c) KYREUS
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM


  /*Dies hodiernus amicus tuus
      - dies hesternus conscientia tua *

   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.

    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 22 aug 2006 02:36

"Allting rymmer ingenting + ingenting rymmer allt"


Kan vi förklara "ingenting" utan allt?

Ja, förmodligen med någonting. (Negationen av någonting)

Kan vi förklara "någonting" utan allt?

Ja med vad som helst.

Kan vi förklara "vad som helst" utan allt?

Här tror jag inte det går.

För att erfara en betydelse av det ena behöver vi det andra.
Således är det just som du säger:

"Allting rymmer ingenting + ingenting rymmer allt"

Hur skulle det annars kunna vara?

Men detta gäller bara i den subjektiva sfären, vår betraktelse, inte i den objektiva, imanenta betydelsen som vi söker förmedla. Där kan vi inte nå kunskap om huruvida så är fallet.

Vi tittar på Allt.

Kan vi förklara "Allting" utan ingenting?

Jag det kan vi, med vad som helst.

Kan vi förklara "vad som helst" utan ingenting?

Ja med någonting.

Kan vi förklara "någonting" utan ingenting?

Jag tror inte det. Givetvis går dessa begreppskedjor mycket längre och vidare i vårt språk än det som jag här skrivit, men jag finner en poäng i denna grava förenkling som jag hoppas förmedlas.

Det som framträder, det som erfars måste erfaras av någonting. Om detta något ska ha en uppfattning om erfarelsen måste den ha en upplevelse av frånvaron av erfarelsen. Negation skapar betydelsen.
Jag förmodar att det är ur sådana enkla motsattspar som: Allting-Ingenting, Gott-Ont, Lågt-Högt osv, vi finner våra mest basala förmedlingar/konkretiseringar av vår erfarelse.

Men detta är det viktiga. Motsattserna finns där för att vi inte är i direkt kontakt med det som är.
Vi är bakom slöjan, vi är i skenvärlden.
Utan betraktare, utan erfarelseorgan, utan reflektionen finns inte världen för oss. Vi kan inte uppleva det absoluta av det som är. Vi kan bara se skenet av det, följa dess förändring och tillblivande.

Därav paradoxen, därav blir det omöjliga möjligt. I vår värld är det existerande inte verkligt som existerande. Det "verkliga" ligger utan för vår begreppssfär, bortom vår erfarelse. Ingenting måste rymma allting och vise versa för annars kan vi inte nå fram till det som orden söker förmedla. Tankekonstruktionen skulle vara bruten utan detta cirkulära förhållande.

Kanske är det intuitionen som låter oss trancendera denna ogenträngliga mur för att skapa våra mest basala förmedlingar/konkretiseringar av vår erfarelse. Kanske har vi organ för åskådande utan process. Svårt att se hur det kan fungera, men per definition skulle jag aldrig kunna det heller.
Intressant är vad intuition är.

Och likväl intressant är vad skapandet av begreppet ingenting innebär för tillblivelsen av oss. "Oss", som våran upplevelse.

Betyder detta att vi faktiskt har en början?
Kan man erfara tillblivandet från icke-erfarandet?
Innebär detta att vi har en upplevelse av någonting innan det som är, eller är det ur försöket att ta oss ur förvirringen av att vara som vi "skapar" iden om.
Är det en observation eller en analys?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Reedler
Inlägg: 21
Blev medlem: 20 nov 2004 01:33

Inläggav Reedler » 23 aug 2006 07:03

så om vi står o talar om just ingenting så kan vi omöjligt förstå vad vi menar. jag kan inte förstå hur vi alla kan ha en deffinition av inget ingen förstår eller kan deffiniera som något. Inget är väl inte ens frånvaron av något utan mer extensiellt inget.

Jag har en fråga som jag inte får fram. men kanske lite så här:
Är ingenting mitt på skalan så att säga?
Precis som noll är mellan 1 och -1
Borde inte då ingenting vara lika solidt som sten då inget avstånd där existerar och kan man då "flytta" ingenting genom att föra in någonting i det och på så vis skänka rum åt ingenting. Eftersom vi inte kan mäta något avstånd i ingenting utan bara mellan punkter av någonting.
Har för mig nått gammalt experiment med en katt som var på två ställen samtidigt så länge man inte såg efter.
Kan man föresten avskilja ingentinger från varandra med en vägg av någonting. Skulle väl krävas ett klot men då finns det ju avstånd inuti ingenting och ingetting kan ju existera innuti ingenting så vart i helafriden är jag på väg med denna tänke.

Jobbat i 14 h, klockan är 7 på morgonen. Borde väl inte tänka på någonting så här stort. borde inte ta o tänka på något alls. muhahaha galen.[/quote]
Reedler

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: - till Algotezza!

Inläggav Algotezza » 23 aug 2006 15:45

(c) KYREUS skrev:Ännu en svårförklarlighet, bästa/-e kollega. Du anför att ingenting kan definieras som något som inte finns. Då uppstår följande existentiella glapp: Skillnaden mellan beskrivningen och det beskrivna.

    Precisering:

        ordet träd >>>>>>>>relaterar till
        boken i skogen


   Men: ordet ingenting>>> relaterar inte
           till någonting

            För:ifall ordet ingenting relaterade till ´någonting ´,
                   då talade vi inte om

                    - ingenting

                    utan om:

                    - någonting


    Och, min vän, DET är en viss skillnad, n ´cest pas?????????



                   (c) KYREUS


Begreppet ingenting relaterar till sin definition, till frånvaron av någonting.

Menar du att det i uttrycket "relaterar till" ingår underförstått att "relatera till någonting som existerar"?Begreppet "frånvaro av någonting" är ju ett verkligt begrepp, men det relaterar ju inte till något direkt upplevbart.

Exempel

Vi kan  beundra konsten i den närmaste kyrkan,  men om en konsttjuv stjäl en altartavla och allt kyrksilver, kan vi, när vi jämför kyrkans tomma rum hur det ser ut efter brottet med hur det såg ut när det var fyllt med sakral konst,  hävda meningsfullt och otvetydigt: "Det finns ingenting i kyrkan nu!" (Relativt ingenting, frånvaro av någonting, konsten lyser med sin frånvaro).

Så visst kan ingenting stå för någonting - resultatet av ett brott!

Ett tomt rum är ett relativt ingenting och därmed i någon mening ett någonting!

Ett absolut ingenting kan inte tänkas - vad finns det för hållpunkter för tanken hos ett absolut ingenting? Det är bara en tom bokstavskombination.

A

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- Till Algotezza!

Inläggav * KYREUS * » 24 aug 2006 09:08

Visst kan ett abolut ingenting tänkas. Det kan tänkas på så sätt att -

   1. KYREUS tes: "Allt finns!" (c)/ 1989

    2. Allt finns någonstans i någons upplevelsevärld, för människan
        gör allt hon kan göra, tänker allt hon kan tänka,
         förnimmer allt hon kan förnimma

      3. Vad betyder då finns? Människan har en förmåga att

              >>>>MENTALT PROJICERA<<<<<<


           det abstrakta till det konkreta


         4. Samtidigt: finns verkligheter BORTOM MÄNNISKANS
              MENTALA KAPACITET..........................


           5. Hur vet man det? Kyreus tes: människan är INTE - GUD.


                           (c) KYREUS
Tro inte; sök!

DETECTUM * VERITATUM * PAXUM





  /*Dies hodiernus amicus tuus

      - dies hesternus conscientia tua *



   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.



    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: - Till Algotezza!

Inläggav Algotezza » 24 aug 2006 11:54

(c) KYREUS skrev:Visst kan ett abolut ingenting tänkas. Det kan tänkas på så sätt att -

   1. KYREUS tes: "Allt finns!" (c)/ 1989

    2. Allt finns någonstans i någons upplevelsevärld, för människan
        gör allt hon kan göra, tänker allt hon kan tänka,
         förnimmer allt hon kan förnimma

      3. Vad betyder då finns? Människan har en förmåga att

              >>>>MENTALT PROJICERA<<<<<<


           det abstrakta till det konkreta


         4. Samtidigt: finns verkligheter BORTOM MÄNNISKANS
              MENTALA KAPACITET..........................


           5. Hur vet man det? Kyreus tes: människan är INTE - GUD.


                           (c) KYREUS


Jag associerar till begreppen "det otänkbara" och "det odefinierbara".

Min fråga blir då: kan dessa begrepp tänkas resp. definieras? Att man kan tala och skriva om dem är ju uppenbart.

A

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- Svar till Algotezza!

Inläggav * KYREUS * » 24 aug 2006 12:31

Det handlar snarare om funktion och upplevelse; snarare det en definition. Förmodligen är ett antal av mänsklighetens FINASTE VÄRDEN bortom definition. Och varför? Kunde vi definiera dem, kom de oss väldigt nära. Och vad händer? Klåfingriga människan vill genast FÖRFOGA över dem, gärna låsa in dem i bankfack. Ta ett utmärk exempel: KÄRLEKEN.

   Frågan för dagen: behöver kärleken definieras?
                              Kan någon beskriva/analysera
                              KÄRLEKENS EXAKTA VÄSEN OCH KARAKTÄR?
Tro inte; sök!

DETECTUM * VERITATUM * PAXUM





  /*Dies hodiernus amicus tuus

      - dies hesternus conscientia tua *



   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.



    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: - Svar till Algotezza!

Inläggav Algotezza » 24 aug 2006 12:41

(c) KYREUS skrev:Det handlar snarare om funktion och upplevelse; snarare det en definition. Förmodligen är ett antal av mänsklighetens FINASTE VÄRDEN bortom definition. Och varför? Kunde vi definiera dem, kom de oss väldigt nära. Och vad händer? Klåfingriga människan vill genast FÖRFOGA över dem, gärna låsa in dem i bankfack. Ta ett utmärk exempel: KÄRLEKEN.

   Frågan för dagen: behöver kärleken definieras?
                              Kan någon beskriva/analysera
                              KÄRLEKENS EXAKTA VÄSEN OCH KARAKTÄR?


Svaret för dagen:

Kärlekens väsen kan endast bristfälligt och temporärt fastställas eller förklaras genom ord, men väl fortlöpande  "definieras" av var och en som lever och upplever, och det tar en evighet och en dag till att göra detta. Kärleken och sanningen är eviga processer, ej något stillastående.

Jobba på!

A

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- Intellektuella hemorojder?!

Inläggav * KYREUS * » 07 sep 2006 12:47

Någon anförde att det finns "intellektuella hemorojder". Så här: hur man än vrider och vänder på sig så gör det ont av verkligheten. Exempel! sa jag - ge mig exempel. Då anförde ´vederbörande ´ (=vederbörande! , vilket vedervärdigt ord, förresten) -

      Frågan för dagen: definitioner - en intellektuell hemorojd.

                                 Alltså - måste ting KUNNA definieras,
                                 dvs för att ha verkligt värde??
Tro inte; sök!

DETECTUM * VERITATUM * PAXUM





  /*Dies hodiernus amicus tuus

      - dies hesternus conscientia tua *



   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.



    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: - Intellektuella hemorojder?!

Inläggav Algotezza » 07 sep 2006 14:41

(c) KYREUS skrev:Någon anförde att det finns "intellektuella hemorojder". Så här: hur man än vrider och vänder på sig så gör det ont av verkligheten. Exempel! sa jag - ge mig exempel. Då anförde ´vederbörande ´ (=vederbörande! , vilket vedervärdigt ord, förresten) -

      Frågan för dagen: definitioner - en intellektuell hemorojd.

                                 Alltså - måste ting KUNNA definieras,
                                 dvs för att ha verkligt värde??


Något oomkullrunkeligt men otvetydigt verkligt som man helst vill slippa. En tanke som gnager och gnager och aldrig får sin (ut)lösning.

"Oomkullrunkeligt" är ett av mina favoritord.

Själva oomkullrunkeligheten i tillvaron  är alla mentala hemorrojders hemorrojd.

A

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- Frågaz till Algotezza!

Inläggav * KYREUS * » 17 sep 2006 16:25

Bäste skrivarbroder! Vän av verbala virtuoser vilket jag är, uppskattar jag ditt ord-trick med solitären "o-omkull-runkelig" etc. Men hallå, ursäkta mig - vad b e t y d e r ordet? Och vidare - vad är det utförligare förklarade svar på

   /den dådags formulerade/

            Frågan för dagen: måste allting kunna DEFINIERAS,
                                       för att ha ett verkligt värde??
Tro inte; sök!

DETECTUM * VERITATUM * PAXUM





  /*Dies hodiernus amicus tuus

      - dies hesternus conscientia tua *



   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.



    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 37 och 0 gäster