Det är det som är felet hos dig, du vill ha en moral. Du vill ha den synen som gör dig delaktig i en gemenskap.
Testa att vara moralisk istället. Nog så svårt, om inte ännu svårare. Men om man är, så kan man inte döma, så som Fann skriver.
-Det vore skönt ibland, men det går inte.
Moral kan inte vara statisk.
Såklart att jag vill ha en moral men inte för att den ska göra mig
delaktig i en gemenskap utan för att gemenskapen ska fungera.
Och det är du som använder ordet "döma". Jag åberopar ingen lag
vare sig samhällelig eller religiös.
Vad skrev jag? Kan du peka på vart jag bejakar självmördaren?
Jag accepterar och låter ansvaret ligga hos individen. Jag hör mig för, räcker ut en hand. Men jag kommer inte tvinga mig på och greppa fast.
Lev ocn låt dö eller något sådant. Såklart folk dör utan att jag kan
göra något åt det. Men jag skulle kalla det att låta dö om jag godkände att
man tog en dödssjuk person från respiratorn - något som jag skulle
kunna göra.
Det beror på situationen om jag accepterar - i ett sånt läge kan det hända att jag vill tvinga mig fast eller se till att personen får vård.
Det kan också hända att jag agerar som du beskriver. Men jag skulle vara mån om att markera att det inte är min önskan att så sker men att det naturligtvis är personens ansvar.
Jag tror din moral bör återkallas och omvärderas. Gör det för en dag, testa att inte stödja dig på invanda antaganden, låt möjligheterna leda.
Din bild av min moral tror jag inte stämmer med min bild. Jag har omvärderat rätt mycket i livet och mer kanske det blir.
Varför tar du för givet att jag kör med "invanda antaganden"?
Är du gud så du kan "rannsaka hjärtan?
Agnostica