När jag var mindre var jag helt besatt av att en gud vakade vid min sida. Jag bad, längtade efter ett svar..men fick inga svar.
Nu är jag snart 19år och fortfarande kan jag ibland få för mig lite nya idéer om gudar o andliga högra makter. Det är så spännande. Men jag har aldrig träffat de....Kanske för att jag inte inbillar mig särskilt bra?
Skulle det kunna vara så att religion är slags stor manifestation mot människors dödsångest?
Sånnafall är det väldigt fint att få en förklaring till livet o alla våra frågor rakt i handen av ex. konfirmationens ledaren. Fint för de som tror på de. Jag respekterar alla med tro.
Men jag tror att den enda gud som finns för mig är jag. Jag är "gud" i min värld. Jag tror att vi alla lever i egna verkligheter, jag kan ju inte gå in i en annnan människas hjärna o känna o tänka som den gör. Om jag ber till någon utanför mig själv..och skulle få svar.. så tror jag att svaret är ifrån mig själv, min hjärna..kemiska saker..vad jag nu ska kalla det.
varför tror ni att man skapar olika religioner hit o dit? Liknande budskap i grund och botten. som: Det finns en mening med livet.
aja.. kanske blev lite luddigt
Ha de fin fint o svara och skriv gärna!!