dödsångest?

[filosophie]

Jag är mycket intresserad utav religion.
När jag var mindre var jag helt besatt av att en gud vakade vid min sida. Jag bad, längtade efter ett svar..men fick inga svar.

Nu är jag snart 19år och fortfarande kan jag ibland få för mig lite nya idéer om gudar o andliga högra makter. Det är så spännande. Men jag har aldrig träffat de....Kanske för att jag inte inbillar mig särskilt bra?

Skulle det kunna vara så att religion är slags stor manifestation mot människors dödsångest?

Sånnafall är det väldigt fint att få en förklaring till livet o alla våra frågor rakt i handen av ex. konfirmationens ledaren. Fint för de som tror på de. Jag respekterar alla med tro.

Men jag tror att den enda gud som finns för mig är jag. Jag är "gud" i min värld. Jag tror att vi alla lever i egna verkligheter, jag kan ju inte gå in i en annnan människas hjärna o känna o tänka som den gör. Om jag ber till någon utanför mig själv..och skulle få svar.. så tror jag att svaret är ifrån mig själv, min hjärna..kemiska saker..vad jag nu ska kalla det.

varför tror ni att man skapar olika religioner hit o dit? Liknande budskap i grund och botten. som: Det finns en mening med livet.

aja.. kanske blev lite luddigt jag kände för att sätta igång en disskusion bara =)

Ha de fin fint o svara och skriv gärna!!

[Varney]

makt

[tomtefader]

makt

Makt i religionen eller makt över sig själv?

[GothQueen]

Det er mange som bruker religion for å slippe å være redd for døden, å ha dødsangst.

De trøster seg med at når de dør så kommer de til Himmelen, Nirvana eller blir gjenfødt som et bedre menneske, alt etter som hvilken religion de velger.

Mennesker er redd for døden, men det er fordi de ikke vet hva som venter dem!
For man vet jo ikke det! Man kan ikke vite!
Ikke før man er død, og da kan man ikke fortelle det til de som fremdeles lever i den verdenen du døde i.

Selv så tror jeg på Gud, den kristne Gud, men jeg er ikke kristen fordi jeg er redd for døden, det er jeg klar over.
Jeg er en som heller liker å leve i nå tiden, døden er ikke et problem eller et "alvorlig" tema.

Men de som bruker religion for å unngå dødsangst... Det er for avansert til at jeg klarer å forstå.

[amy]

Det er mange som bruker religion for å slippe å være redd for døden, å ha dødsangst.

men man kommer ju inte undan döden bara för att man tror på en religion.

Mennesker er redd for døden,

inte jag.

For man vet jo ikke det! Man kan ikke vite!

jag vet att jag inte kan dö.

[GothQueen]

Amy; Hvorfor er du ikke redd for døden?
Er du ikke redd for at du i "døden" vil leve som en sjel blandt mennesker, uten mulighet til å ha kontakt med verken de levende eller døde?

Er du ikke litt skremt en gang, av alle teoriene om hva som skjer etter døden?

[Zokrates]

Filosophie skrev
"Skulle det kunna vara så att religion är slags stor manifestation mot människors dödsångest? "

Allvarligt talat, visst skulle det kunna vara så. Att människan alltid har fruktat döden, sin egen död framförallt. Det är väl ett bevis nog för det.
Ingen har bett om att få bli född, men när man väl är här så inser man att man oundvikligen en dag måste dö.
Som tröst kan jag ju avslöja att det endast är din fysiska kropp som dör.
Din själ, är en egen varelse som endast tillfälligt har hyrt ett rum i din kroppsliga boning. Se det som att när huset rivs, då flyttar du ut.
Vart du tar vägen sedan, det är en annan sak. Kristendomen har i alla tider försökt få oss att förhandsteckna hyreskontrakt i himmelriket.
Sedan har vi ju den illegala bostadsmarknaden, företrädd av islamister.
Att det är verkliga kontrakt de säljer betvivlar jag starkt.
Ha det.

[J R Auk]

Jag tror du har helt fel där, döden uppkom förmodligen först när man skiljde ut en ideell värld och en riktig, när man började tänka på den ideella formen som styrandes den materiella. I anslutning himmel - jord tänkadet. Och därigenom en tanke på att man kan dö.

Vi vet inte att vi kan dö, vi tror det för att andra säger oss det. Vi vet att smärta stimulerar oss att undvika den samt att smärta ofta följer det som är upphörandet av livet.

[Sökande]

"Allting är mer eller mindre organiserad materia. Att tro detta är emot religionen, men jag tror det ändå.

När insåg jag att jag var Gud? Jo jag var i kyrkan och bad när jag plötsligt kom på att jag pratade med mig själv."

P. O'Toole

[suchanother]

Döden är något fysiskt påtagligt och drabbar alla oavsett religion/kultur, men som begrepp är uppfattningen om döden kulturellt betingat.
Ponera att du föds och lever i en kultur/religion, t.ex. hinduisk, som förespråkar reinkarnation och du tar denna reinkarnation på allvar. Kan du då ha dödsångest? Om så, varför? Du återföds och din "skepnad", den fysiska kroppen dit din själ placeras, baseras på dina onda/goda gärningar i ditt tidigare liv. Kanske har du varit en kapitalistlakej i ditt tidigare liv och återföds därför som en cirkusapa? Allt är möjligt.

Det är naturligt att människan känner ångest inför döden och det okända. Många har ångest för mindre.
Själv har jag ingen dödsångest även om jag inte direkt längtar dit.
Jag har förtröstan , ty jag tror att Anden har en plan även för mig när det är dags.

Nåväl, nog med intellektuellt snack för idag och åter till verkligheten.

[Avantgardet]

Dödsångesten är bara jobbig tills man gett upp. Ett under att jag fortfarande lever, mot alla odds.

[suchanother]

Vill inte spela besserwisser men det enda raka är att acceptera och sen efter den premissen göra det bästa möjliga av situationen. Ho ho ho
Innan jag dör så hoppas jag får testa olika grejer som att göka, röka, bögsex, avsugning, påtändning, avtändning…kommer inte på nåt mer i hastigheten men allt är i Henry Millers anda.

Avantgardet, beskriv din situation med 3 ord.

[Varney]

Kan inte jag få? Kan beskriva bådas situationer med Samma tre ord isf.
Hybris. Ensamhet. Leda.

[Varney]

fast du Such, behöver nog eg bara två av dem kanske, om man tänker efter.

[suchanother]

Hej, hur mår du Varney?
Vilket ord (av dina) tre ska bort?