Avantgardet skrev:Någon mer än jag som ser en tydlig parallell mellan den reifierade proletären och Heideggers Mannet? (Om vi kan hoppa en bit in i verket vill säga)
Vad menar du med den reifierade proletären?
Moderator: Moderatorgruppen
Avantgardet skrev:Någon mer än jag som ser en tydlig parallell mellan den reifierade proletären och Heideggers Mannet? (Om vi kan hoppa en bit in i verket vill säga)
CAUSTIX skrev:
Nej i det vardagliga bestyret (och dit får man räkna vardagsspråket) så har vi en förförståelse för Varat. Det han kallar förontologisk förståelse.
Det är ju först i det förhandenvarande perspektivet som vetenskapsmän och filosofer blir uppmärksamma att något är, men då just som ett ting och därför så rör de sig på ett ontiskt plan där varat döljs. Det är ju först i och med våra grundstämmningar, främst ångesten i SZ, som vi kan få syn på varat, och då på alla nivåer.
J R Auk skrev:Avantgardet skrev:Någon mer än jag som ser en tydlig parallell mellan den reifierade proletären och Heideggers Mannet? (Om vi kan hoppa en bit in i verket vill säga)
Vad menar du med den reifierade proletären?
Ja ångesten är ju grundstämmningen av alla stämmningar i Sein und Zeit...........du har väl läst?J R Auk skrev:CAUSTIX skrev:
Nej i det vardagliga bestyret (och dit får man räkna vardagsspråket) så har vi en förförståelse för Varat. Det han kallar förontologisk förståelse.
Det är ju först i det förhandenvarande perspektivet som vetenskapsmän och filosofer blir uppmärksamma att något är, men då just som ett ting och därför så rör de sig på ett ontiskt plan där varat döljs. Det är ju först i och med våra grundstämmningar, främst ångesten i SZ, som vi kan få syn på varat, och då på alla nivåer.
Vad menar du med "ångesten i SZ" och att den ger en syn på varats alla nivåer?
Avantgardet skrev:J R Auk skrev:Avantgardet skrev:Någon mer än jag som ser en tydlig parallell mellan den reifierade proletären och Heideggers Mannet? (Om vi kan hoppa en bit in i verket vill säga)
Vad menar du med den reifierade proletären?
Hos Heidegger är ju Mannet den människa som lever utifrån meningen att "man(-net) gör" istället för "Jag gör". Ett slags dussinmänniska som vi ser lite överallt i dagens samhälle. Den reifierade proletären (knyckt av Georgy Lukács) är den som säljer sig som ett objekt åt kapitalisten - sin arbetstid, sina färdigheter -, blir synonym med sitt skrå - till följd av bl.a. kaitalismens specialisering av arbetsuppgifter. Jag ser kopplingar här.
J R Auk skrev:Ah jag kopplade inte att SZ var boken![]()
Läser ju på svenska vet du. Tiden och varat. TV
Avantgardet skrev::D
Påverkan måste i såna fall skett omvänt - enligt utgivningsår. De har givetvis helt olika infallsvinklar men jag anser fortfarande att det finns kopplingar här (som är fruktbara). Det finns ju inget motsägelsefullt i påståendet att Mannet utgör, på många sätt, samma varamodus som den reifierade proletären befinner sig i - de tangerar varandra. Heidegger talar ju också om ett slags emancipation - den autentiska människan -, och i den bemärkelsen blir det extra intressant.
Kul att du har sån koll CAUSTIX!
CAUSTIX skrev:Avantgardet skrev:J R Auk skrev:Avantgardet skrev:Någon mer än jag som ser en tydlig parallell mellan den reifierade proletären och Heideggers Mannet? (Om vi kan hoppa en bit in i verket vill säga)
Vad menar du med den reifierade proletären?
Hos Heidegger är ju Mannet den människa som lever utifrån meningen att "man(-net) gör" istället för "Jag gör". Ett slags dussinmänniska som vi ser lite överallt i dagens samhälle. Den reifierade proletären (knyckt av Georgy Lukács) är den som säljer sig som ett objekt åt kapitalisten - sin arbetstid, sina färdigheter -, blir synonym med sitt skrå - till följd av bl.a. kaitalismens specialisering av arbetsuppgifter. Jag ser kopplingar här.
För Heidegger så är "das man" ett varamosus som vi alla är och måste befinna oss i, vardagen skulle inte funka annars. Det handlar om att vi skjuter i från oss det som är jobbigt t.ex. dör gör "man" inte jag. Mannet är den som bli den ansvarige..dvs ingen. Vi föds ju in i mannet, det egna jaget är något som kommer senare.
Jag skulle inte ens vilja jämföra med Lukács, de talar helt enkelt om olika saker. Men klart att L säkert tagit inspiration av Heidegger.
J R Auk skrev:Först tänkte jag styrka mitt tidigare uttalande, jag fann när jag bläddrade det som jag förut talade om.
"Parmenides tes: Varat är det som visar sig i det rena skådande förnimmandet och det är enbart detta seende som upptäcker varat.
Den ursprungliga och äkta sanningen ligger i den rena åskådningen. Denna tes kom att i fortsättningen förbli grundvalen för den västerländska filosofin. Den hegelska dialektiken fann däri sitt motiv, och den är möjlig enbart på dess grund."
Nu har jag klippt det lite kort, det är i undersökningen som rubriceras nyfikenheten som jag finner det ovan skrivna. Och vad menar han med Västerländskt här annars?
J R Auk skrev:Hur som helst. Jag tror inte jag nått till utläggningen om ångesten och dess stämningar som upptäckbarheten för varat. Vad menar han med ångest? Vad lägger han in i begreppet?
Det enda som jag hittar i första bandet är kapitlet Fruktan som modus av befintligheten. Men jag finner inget där som antyder det du säger CAUSTIX. Gör jag rätt om jag antar att det är i del 2, andra bandet som jag finner det du talar om?
Enligt vem då? Dig?CAUSTIX skrev:Heidegger har definitivt ingen österländsk syn på varat, även om det är lätt att se likheter.
Vad försökter du i detta flummiga parti egentligen förmedla? Är detta något du själv gripigt ur luften eller?CAUSTIX skrev:Heidegger säger att det västerkländska tänkandet måste tänkas utifrån sig självt. det finns inga lösningar genom att vi försöker överföra tankar eller tänka i österländska banor. Man får förutsätta att Heidegger tycker att det österländska filosoferandet måste tänkas klart ut i från sig självt också.
J R Auk skrev:Men är inte Mannet en ofrånkomlighet i sökandet efter varat. Han talar ju om jaget, som det som tänkts i Descartes tradition, som det förhandenvarande. Och detta förhandenvarande som något skymmande varat.
Tillvaron är ju alltid i sig en självutläggning på ett eller annat sätt. Heidegger Tillvaron är ju just hermeneutisk, och är ju aldrig enligt Heidegger ett "jag" så som hos Descartes. det finns ingen absolut nu-punkt utan tillvaron är som sådan utsträckt som i-världen-varo."Tänk om den existentiala analytiken liksom råkar i en fälla, genom att den ovan nämnda ansatsen utgår från jaget såsom något åt tillvaron givet samt från en typ av självutläggning som ligger nära till för tillvaron?"
Hur då menar du?Det är en nödgad term han inför.
"Vi njuter och roar oss, likadant som man roar sig; vi läser, ser på, och bedömer litteratur och konst, likadant som man läser, ser och bedömer; men vi drar oss också undan från den grå massan, likadant som man drar sig undan från den; vi finner dét upprörande som man finner upprörande. Mannet - som inte är någonting bestämt och som alla, dock inte som summa, ändå är - föreskriver alldaglighetens varaart."
Kopplingen som du ser Avantgardet kan jag se genom att det är en upplåtelse, ett ansvarsflyende som, om än ett omedvetet sådant, som finnes i "mannet" såväl som i den "reifierande proletären".
Men att vi flyr ansvaret är något som gör att vi kan ta ansvaret senare. Vi måste gå genom flykten först. Det är en påtaglighet som gör att vi flyr. Det är en utkastadhet som gör att vi flyr. Det är något konstituerande våra jag att fly. Vad vi flyr vet vi inte, men själva det att vi flyr skapar mening. Det är ett bottnande i att vi inget vet. Vi tyr oss. Och skapar bilder av jaget i potentialer. Jaget i detets "jag". Mannet.
Men Heidegger talar inte om det. Det skymtar dock genom hans beskrivning. Att han skulle ha en idealbild av människans vara, peronlighetens vara, visste jag inte.
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster