Varat och tiden. Översättningar.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 19 jun 2007 14:24

J R Auk skrev:Tja jag kan ha fel.

Men jag tycker mig märka i stycken som §38 Förfallandet och kastadheten, speciellt, och B. Därets alldagliga vara samt tillvarons förfallande. Ett tal om människans vara så som bortfallet sitt egentliga vara. Han talar om alienation, och vart ifrån är det? Om inte från sin ursprungliga varaart. Samtidigt betonar han hur vi är i våran värld med andra. Och hur detta konstituerar våra tankar om vår värld. Hela vår uppbyggnad av förståelse som hela tiden en förefinnande förståelse manar till att se att det finns ett seende innan som vi gömmer inför oss själva.

"Detta förstående är, i likhet med förståendet i allmänhet, inte något ur / teoretiskt / utrönande framvuxen kunskap (Kenntnis), utan en ursprunglig existential varaart, vilken först möjliggör sådant som utrönande och kunskap."

"De andra - alltså de man kallar så för att skymma bort att man själv väsensenligt själv hör till dem - är de som i inom den alldagliga medvarandravaron mestadels och i första hand är där."

"Denna medvarandravaro löser fullkomligt upp den egna tillvaron i de andras varaart, närmare bestämt såtillvida att de andra - med sina skillnader sinsemellan och sin distinkthet - mer och mer försvinner / suddas ut."

Men det fanns en anledning att jag skrev att jag anar det. Det är inte vad han avhandlar och man anar bara i hans beskrivning av samvaron en kritik till upplåtenheten i andra. Eller så vill jag bara se en kritik mot denna upplåtenhet.


Nej jag anser det vara mer än så. Det är ett direkt avståndstagande av Mannet - CAUSTIX hävdar annorlunda. Det kommer igen genom hela verket. Samvetet är det som anropar självet i Mannet-självet att vända sig mot sig själv och sitt kunna-vara, som i egenskap av potentialitet alltid redan är. Beroende på hur vi tolkar samvetet då så klart.

Algotezza skrev:Mannet - en kapitalismprodukt?


Delvis. Vi kan hävda att Mannet vinner mark med hjälp av kapitalismen.

Jag tror det kan vara nyttigt att här betänka den psykologiska läsningen av Heidegger som Sartre gjorde, och den mer historiska som Derrida gjort. Den senare är förvisso "mer korrekt", men det betyder inte att den första inte öppnat upp för mycket fruktbart.

Algotezza skrev:Den autentiska människan blir möjlig i proletariatets diktatur/ det klasslösa samhället/ det sanna människoriket?


Jo, möjligheten finns, beroende på hur vi definierar detta slutmål.

Algotezza skrev:Förverkliga den autentiska människan redan idag genom att skriva på FF!


Eller den autistiska, fast kanske är det samma sak. Kan nog vara en väg.

CAUSTIX skrev:...vill du fördjupa dig mer i deras relation så finns Lucien Goldmanns "Lukacs and Heidegger: toward a new philosophy" på Routledge.


Tack för tipset!

Jag eftersträvar mer, som kanske framgår, fruktbara tillämpningar av Heideggers tänkande än en rent ortodox förståelse av honom - inte för att de nödvändigtvis utesluter varandra.

CAUSTIX skrev:Dikotomierna egentlighet/oegentlighet bör ses som olika varamodus snarare än diametrala motsatser.


Förvisso helt sant, men det utesluter väl inte möjligheten av en preskriptiv dimension i VT?

CAUSTIX skrev:Heidegger rör sig i hermeneutiska cirklar på alla vara nivåer. Som jag sagt tidigare så kan jag inte se det annorlunda än att de rör sig på helt olika plan. heidegger är ontolog som har en hermeneutisk/frenomenologisk utgångspunkt. Lukacs verkar (om jag fårstått honom rätt) utgå i från socialpolitiska medvetandestrukturer.


Håller helt och hållet med här, men som jag ser det är det samma (i stort) fenomen de beskriver fast då från sina olika perspektiv. Fenomenet (Mannet) i sig alltså.

CAUSTIX skrev:Alla varanivåer är historiskt kulturellt betingade, mannet är bara ett varamodus. Mannet är bara ett sätt för tillvaron att vara, något som vi för det mesta i alldagligheten är, oavsätt om vi fått syn på vårat egentliga kunna-vara. Vi frigör oss alltså inte i från mannet, och någon revolution från insidan ut förstår jag inte hur det skulle kunna vara tal om.


Ett anammande av det egentliga bär implicit med sig en revolution från insidan ut - i samhälle betraktat. Jag får känslan av att du tolkar Heidegger oerhört konservativt i politiskt hänseende. Det tror jag är fel - i synnerhet om vi gör en biografisk kontextualisering av vederbörande.

CAUSTIX skrev:Tillvaron är historiskt kulturellt betingad både som egentlig och oegentlig. men vi skall inte göra något värderande, politiskt eller etiskt av dessa varamodus, det säger han explicit, gällande för hela VT.


Det har undgått mig. Tvärtom finner jag oerhört mycket som tyder på motsatsen.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 19 jun 2007 16:56

Fast Heidegger själv sade väl att Sartre missförstådde hela hans verk. Att han hade missuppfattat själva den existentiella grundstomen.

Läste hans brev till någon fransman, detta innan jag börjat läsa VT, men blev inte klok på det. Snappade mest upp att han inte ville kännas vid Sartres tolkning. Nu var ju det ett direkt svar på ett brev och kanske därav riktat till brevets författare, jag vet inte. Men att det publicerats borde väl ge det en generell giltighet till Heideggers mening.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 19 jun 2007 17:25

J R Auk skrev:Fast Heidegger själv sade väl att Sartre missförstådde hela hans verk. Att han hade missuppfattat själva den existentiella grundstomen.

Läste hans brev till någon fransman, detta innan jag börjat läsa VT, men blev inte klok på det. Snappade mest upp att han inte ville kännas vid Sartres tolkning. Nu var ju det ett direkt svar på ett brev och kanske därav riktat till brevets författare, jag vet inte. Men att det publicerats borde väl ge det en generell giltighet till Heideggers mening.


Ja, Heidegger ogillade Sartres läsning, men har ingalunda tolkningsföreträde på sitt eget verk då hans eget utalande kring texten inte finns i texten.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 19 jun 2007 19:24

Nej självklart inte, den mening som döljs bland orden gör så för att någon håller förståelse för orden, så som dom håller förståelse för orden :)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Inläggav CAUSTIX » 21 jun 2007 10:43

Avantgardet skrev:
CAUSTIX skrev:Dikotomierna egentlighet/oegentlighet bör ses som olika varamodus snarare än diametrala motsatser.


Förvisso helt sant, men det utesluter väl inte möjligheten av en preskriptiv dimension i VT?


Förstår inte hur du menar? Vadå preskriptiv dimension?


Håller helt och hållet med här, men som jag ser det är det samma (i stort) fenomen de beskriver fast då från sina olika perspektiv. Fenomenet (Mannet) i sig alltså.


Jag menar tvärt om att det handlar om helt olika fenomen, de talar inte om samma sak och har helt olika utgångspunkter.

Ett anammande av det egentliga bär implicit med sig en revolution från insidan ut - i samhälle betraktat. Jag får känslan av att du tolkar Heidegger oerhört konservativt i politiskt hänseende. Det tror jag är fel - i synnerhet om vi gör en biografisk kontextualisering av vederbörande.


Jag förstår inte vad du menar med "anammande". Dessutom så finns det inget sådant inom hans projekt som skulle anlägga ett perspektiv utifrån samhället. Allt utgår i från tillvaron.

Jag tolkar inte Heidegger konservativt i politiskt hänseende, Jag tolkar inte hans fundamentalontologiska projekt politiskt överhuvud i och med att Heidegger filosofiskt inte sysslade varken med etik eller politik. Han sysslade med ontologi, och lade vissa grunder, sen är det upp till var och en om de vill bygga vidare på det. men det var inte det han sysslade med. Sen att han själv tog politisk ställning ett tag på 30 talet får man inte blande i hop med grunden i hans ontologi.


CAUSTIX skrev:Tillvaron är historiskt kulturellt betingad både som egentlig och oegentlig. men vi skall inte göra något värderande, politiskt eller etiskt av dessa varamodus, det säger han explicit, gällande för hela VT.


Det har undgått mig. Tvärtom finner jag oerhört mycket som tyder på motsatsen.


Då har du helt enkelt fel och bör sätta dig in i Hedegger djupare.
Men du kan ju som sagt använda hans projekt för att bygga upp en etik och politik, det är helt ok. men det är inte primärt det hans terminologi går ut på.

han talar inte om bortfall och alienation. han säger ju i § 38: "Tillvarons förfallenhet får därför heller inte uppfattas som ett "fall" från något renare och högre "urtillstånd". Detta saknar vi inte bara ontiskt varje erfarenhet av, utan vi saknar också ontologiskt sett varje möjlighet eller ledtråd till att tolka det."

han säger även längre ner på samma sida (VT 226): "Man skulle också ha missuppfattat förfallandets ontologisk-existentiala struktur, ifall man sökte tillskriva det innebörden av en dålig och beklagansvärd egenskap som måhända kunde avskaffas på mänsklighetens framåtskridande stadier."

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Inläggav CAUSTIX » 21 jun 2007 11:03

J R Auk skrev:Fast Heidegger själv sade väl att Sartre missförstådde hela hans verk. Att han hade missuppfattat själva den existentiella grundstomen.


Sartre säger att existensen föregår essensen. Men Heideggers Existenz är ingen motsats eller motpol mot essens, tvärtom.

Läste hans brev till någon fransman, detta innan jag börjat läsa VT, men blev inte klok på det. Snappade mest upp att han inte ville kännas vid Sartres tolkning. Nu var ju det ett direkt svar på ett brev och kanske därav riktat till brevets författare, jag vet inte. Men att det publicerats borde väl ge det en generell giltighet till Heideggers mening.


Heidegger ontologi är något annat än Sartres existentialism.
Måste vara "Brev om humanismen" du tänker på
Heidegger kritiserar bl.a. Sartres humanismbegrepp och visar att det är för snävt.

Detta hör ju i och för sig till Heidegger senare tänkande. Mer pinsamt är ju att Sartre faktist aldrig läst hela VT utan bara någon paragraf lite här och där. detsamma gäller för Jaspers mfl. Ändå har man alltid varit snabb med att kritisera honom. Ganska skamligt för filosofer på den nivån.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 21 jun 2007 11:09

"Mannets självsäkerhet och resoluthet sprider en växande avsaknad av behov av egentligt befintligt förstående. Mannets förmenande, att det ger näring åt och leder det fulla och äkta >livet>, bringar ett lugnande in i tillvaron, för vilket allt är >i bästa ordning> och alla dörrar står öppna. Den förfallande i-världen-varon är en frestelse för sig själv och samtidigt tillika lugnande."

"Den förfallande i-världen-varon är, såsom frestande och lugnande, samtidigt tillika alienerande.
Denna alienation kan emellertid i sin tur inte innebära att tillvaron factiskt skulle slitas bort från sig själv. Tvärtom driver alienationen tillvaron in i en varaart, som lägger an på den mest överdrivna >självdissekering>, och försöker sig på alla tänkbara tydningsmöjligheter, så att beståndet av de >karakterologier> och >typologier> som denna självdissikering har frambragt redan idag svåreligen kan överblickas. Denna alienation, som för tillvaron tillsluter /spärrar av/ dess egentlighet och möjlighet - om inte annat så genom att tillsluta möjligheten att misslyckas på ett äkta sätt - utelämnar dock ingalunda tillvaron åt något varande som den själv inte är, utan tvingar den in i dess oegentlighet, alltså i en i tillvaron själv ingående möjlig varaart."

Vem ska tolkas som den som är i i-världen-varon?
Det är genom att vi är nyfikna på allt och söker jämföra oss med allt som vi alieneras det som vi är. Men Heidegger menar ju att alienationen är en del av varat, eller som han säger en möjlig varaart.

Men om man talar om detta. Om man pekar på att så gör man, säger man då inte att det finns något annat. Hur konstrateras det annars fram, hur uppstår det hos den som säger sig betrakta det?

Således föds alternativet, som är medvetenheten, som är ansvaret, som är fullföljandet av just det som är nyfikenheten.

Men du har rätt i att det finns inget normativt i detta. Inte explicit, men man kan ju tolka ett uttalande om;
-Våld mot en annan person är något som i dom flesta fall skadar motparten såväl fysiskt som psykiskt och i allt sammantaget skapar en mer olycklig och otrygg värld så som uttryckts av dom tillfrågade i undersökningen.

En deskriptiv utsaga, visst det är bara det då det lutar sig mot andras utsagor och hävdar inte säga något i sig självt. Men samtidigt så är sammanställandet och frågandet i sig rymmandes något normativt. Låt vara outtalat.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 21 jun 2007 11:12

CAUSTIX skrev:
J R Auk skrev:Fast Heidegger själv sade väl att Sartre missförstådde hela hans verk. Att han hade missuppfattat själva den existentiella grundstomen.


Sartre säger att existensen föregår essensen. Men Heideggers Existenz är ingen motsats eller motpol mot essens, tvärtom.

Läste hans brev till någon fransman, detta innan jag börjat läsa VT, men blev inte klok på det. Snappade mest upp att han inte ville kännas vid Sartres tolkning. Nu var ju det ett direkt svar på ett brev och kanske därav riktat till brevets författare, jag vet inte. Men att det publicerats borde väl ge det en generell giltighet till Heideggers mening.


Heidegger ontologi är något annat än Sartres existentialism.
Måste vara "Brev om humanismen" du tänker på
Heidegger kritiserar bl.a. Sartres humanismbegrepp och visar att det är för snävt.

Detta hör ju i och för sig till Heidegger senare tänkande. Mer pinsamt är ju att Sartre faktist aldrig läst hela VT utan bara någon paragraf lite här och där. detsamma gäller för Jaspers mfl. Ändå har man alltid varit snabb med att kritisera honom. Ganska skamligt för filosofer på den nivån.

Japp det var brev till humanismen, slank med när jag var på biblioteket. Kanske inte det bästa att utgå från, då jag inte läst Sartre eller Heidegger när jag lånade den :)

Fast läste heller inte klart den.

Jag trodde Sartre stödde sig ganska mycket på Heidegger?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 21 jun 2007 11:12

Finns det någon tanke som inte påverkar handlandet, och finns det nån handling som inte är moralisk? Kommer man inte ifrån. Att Heidegger inte utgår från den dimensionen betyder emellertid inte att den inte existerar.

Varken religionen eller Heidegger är en privatsak i strikt bemärkelse, vi är sociala varelser - med-varandra-varon.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Re: Mannet

Inläggav CAUSTIX » 21 jun 2007 11:22

Algotezza skrev:"Internskämt" - sitter du på Österåker?


Hahaha.......   nej men jag skulle önska det, jag är så jävla alergisk just nu, GRÄSligt!  Nej jag tänkte på en diskussion jag och en vän hade....lite svårt att förklara.

För mig är nuet det enda egentliga tidsbegreppet - allt övrigt, förflutenhet och framtid, är resultatet  konstruktioner företagna i nuet.

A


Helt ok, men det är Heidegger vi talar om. Han skiljer ju mellan egentlig och oegentlig tid (ej värderande) där nuet som punktuellt nu hör till oegentligheten och det han kallar för ögonblicket det egentliga som är något mer utsträckt. återtagande av det förfluta i riktning i framtiden  typ. som vanligt olika modus av varat ....orkar inte gå in på det just nu, men tiden är ju för Heidegger varats yttersta horisont.

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Inläggav CAUSTIX » 21 jun 2007 20:34

J R Auk skrev:Vem ska tolkas som den som är i i-världen-varon?
Det är genom att vi är nyfikna på allt och söker jämföra oss med allt som vi alieneras det som vi är. Men Heidegger menar ju att alienationen är en del av varat, eller som han säger en möjlig varaart.


Den som skall tolkas är du, tillvaron och i-världen-varon som du är. Alienationen är ju just ett annat sätt att vara. Det handlar ju om olika skickt av tillvaron. Den egentliga tillvaron når vi ju inte frivilligt genom något ontiskt sökande, utan just genom ångesten. "Ångesten individualiserar (vereinzelt) tillvaron och hänvisar den till dess innerligast egna i-världen-varo, vilken, i egenskap av förstående, väsensenligt utkastar sig mot möjligheter." ( VT sid 240 ).

Kanske skulle man kunna dra parallellen: alienering (oegentlig) och individualisering (egentlig).

Hoppas det var klart att när jag ovan skrev att heidegger inte talar om alienering så är det inte ordet jag menar utan det gängse begreppet.


Men om man talar om detta. Om man pekar på att så gör man, säger man då inte att det finns något annat. Hur konstrateras det annars fram, hur uppstår det hos den som säger sig betrakta det?

Jo de olika varamodusen är betingelser för varandra. Men sjölvklart måste du vara egentlig för att få syn på det oegentliga, därmed är det inte bättre på något sätt att vara i t.ex. mannet. Utom möjligtvis för filosofin :)

Således föds alternativet, som är medvetenheten, som är ansvaret, som är fullföljandet av just det som är nyfikenheten.


Fast medvetenheten får du ju i egentligheten, nyfikenheten hör till det oegentliga. Medvetenhet kan innebära mycket och vara på olika nivåer.

Men du har rätt i att det finns inget normativt i detta. Inte explicit, men man kan ju tolka ett uttalande om;
-Våld mot en annan person är något som i dom flesta fall skadar motparten såväl fysiskt som psykiskt och i allt sammantaget skapar en mer olycklig och otrygg värld så som uttryckts av dom tillfrågade i undersökningen.
En deskriptiv utsaga, visst det är bara det då det lutar sig mot andras utsagor och hävdar inte säga något i sig självt. Men samtidigt så är sammanställandet och frågandet i sig rymmandes något normativt. Låt vara outtalat.


Jag hänger inte riktigt med där. Visst kan man ju tolka det så. men frågan är ju om en ontologi nödvändigtvis implicerar att det implicit ligger en etik inom den. Oavsett om det gör det så är det ju inte säkert att det är åtkommligt för oss, utan döljs bakom en normativ slöja.
Men Heidegger var mycket suspekt mot etik.

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Inläggav CAUSTIX » 21 jun 2007 20:50

Avantgardet skrev:Finns det någon tanke som inte påverkar handlandet, och finns det nån handling som inte är moralisk? Kommer man inte ifrån. Att Heidegger inte utgår från den dimensionen betyder emellertid inte att den inte existerar.

Nej heidegger utgår ju mycket i från just handlandet (praxis). Om det finns NÅGON handling som INTE är moralisk? Finns det någon som ÄR moralisk? PUH!  För egen del säger jag pass....     men enligt Heidegger så föds vi ju in i ett normsystem, vi värderar som MAN gör. Kanske en existential "värderande"???
det blir mycket spekulation...  

Varken religionen eller Heidegger är en privatsak i strikt bemärkelse, vi är sociala varelser - med-varandra-varon.


men vad är skillnaden på en egentlig och oegentlig tro, eller egentlig och oegentlig Heidegger?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 25 jun 2007 00:49

Hoppas det var klart att när jag ovan skrev att heidegger inte talar om alienering så är det inte ordet jag menar utan det gängse begreppet.


Fast begreppet han använder är ju "entfremdung" och trots mina bristande tyska kunskaper kan jag tolka, och jag gör det som: främmandegöra.

Och att bli främmandegjord (inför något), är väl rimligtvis att bli alienerad (inför detta)?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 25 jun 2007 00:52

Citat:

Men du har rätt i att det finns inget normativt i detta. Inte explicit, men man kan ju tolka ett uttalande om;
-Våld mot en annan person är något som i dom flesta fall skadar motparten såväl fysiskt som psykiskt och i allt sammantaget skapar en mer olycklig och otrygg värld så som uttryckts av dom tillfrågade i undersökningen.
En deskriptiv utsaga, visst det är bara det då det lutar sig mot andras utsagor och hävdar inte säga något i sig självt. Men samtidigt så är sammanställandet och frågandet i sig rymmandes något normativt. Låt vara outtalat.

Jag hänger inte riktigt med där. Visst kan man ju tolka det så. men frågan är ju om en ontologi nödvändigtvis implicerar att det implicit ligger en etik inom den. Oavsett om det gör det så är det ju inte säkert att det är åtkommligt för oss, utan döljs bakom en normativ slöja.
Men Heidegger var mycket suspekt mot etik.


Jag vill mena att all förståelse är normerande. Och då är också allt uttryck för förståelse normativa uttryck, även om dom är så implicit.

Men jag kan nog inte riktigt argumentera för att det är så.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Inläggav CAUSTIX » 01 jul 2007 22:16

J R Auk skrev:
Hoppas det var klart att när jag ovan skrev att heidegger inte talar om alienering så är det inte ordet jag menar utan det gängse begreppet.


Fast begreppet han använder är ju "entfremdung" och trots mina bristande tyska kunskaper kan jag tolka, och jag gör det som: främmandegöra.

Och att bli främmandegjord (inför något), är väl rimligtvis att bli alienerad (inför detta)?


Jo visst, helt rätt, men enligt Heidegger så blir saker/människor främmandegjorda i alldaglighetens fördunklande, men vi blir ju inte alienerade socialt. Även här så talar han bara om ett varamodus.

Är kanske lite dålig på att förklara???


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 26 och 0 gäster