J R Auk skrev:Tja jag kan ha fel.
Men jag tycker mig märka i stycken som §38 Förfallandet och kastadheten, speciellt, och B. Därets alldagliga vara samt tillvarons förfallande. Ett tal om människans vara så som bortfallet sitt egentliga vara. Han talar om alienation, och vart ifrån är det? Om inte från sin ursprungliga varaart. Samtidigt betonar han hur vi är i våran värld med andra. Och hur detta konstituerar våra tankar om vår värld. Hela vår uppbyggnad av förståelse som hela tiden en förefinnande förståelse manar till att se att det finns ett seende innan som vi gömmer inför oss själva.
"Detta förstående är, i likhet med förståendet i allmänhet, inte något ur / teoretiskt / utrönande framvuxen kunskap (Kenntnis), utan en ursprunglig existential varaart, vilken först möjliggör sådant som utrönande och kunskap."
"De andra - alltså de man kallar så för att skymma bort att man själv väsensenligt själv hör till dem - är de som i inom den alldagliga medvarandravaron mestadels och i första hand är där."
"Denna medvarandravaro löser fullkomligt upp den egna tillvaron i de andras varaart, närmare bestämt såtillvida att de andra - med sina skillnader sinsemellan och sin distinkthet - mer och mer försvinner / suddas ut."
Men det fanns en anledning att jag skrev att jag anar det. Det är inte vad han avhandlar och man anar bara i hans beskrivning av samvaron en kritik till upplåtenheten i andra. Eller så vill jag bara se en kritik mot denna upplåtenhet.
Nej jag anser det vara mer än så. Det är ett direkt avståndstagande av Mannet - CAUSTIX hävdar annorlunda. Det kommer igen genom hela verket. Samvetet är det som anropar självet i Mannet-självet att vända sig mot sig själv och sitt kunna-vara, som i egenskap av potentialitet alltid redan är. Beroende på hur vi tolkar samvetet då så klart.
Algotezza skrev:Mannet - en kapitalismprodukt?
Delvis. Vi kan hävda att Mannet vinner mark med hjälp av kapitalismen.
Jag tror det kan vara nyttigt att här betänka den psykologiska läsningen av Heidegger som Sartre gjorde, och den mer historiska som Derrida gjort. Den senare är förvisso "mer korrekt", men det betyder inte att den första inte öppnat upp för mycket fruktbart.
Algotezza skrev:Den autentiska människan blir möjlig i proletariatets diktatur/ det klasslösa samhället/ det sanna människoriket?
Jo, möjligheten finns, beroende på hur vi definierar detta slutmål.
Algotezza skrev:Förverkliga den autentiska människan redan idag genom att skriva på FF!
Eller den autistiska, fast kanske är det samma sak. Kan nog vara en väg.
CAUSTIX skrev:...vill du fördjupa dig mer i deras relation så finns Lucien Goldmanns "Lukacs and Heidegger: toward a new philosophy" på Routledge.
Tack för tipset!
Jag eftersträvar mer, som kanske framgår, fruktbara tillämpningar av Heideggers tänkande än en rent ortodox förståelse av honom - inte för att de nödvändigtvis utesluter varandra.
CAUSTIX skrev:Dikotomierna egentlighet/oegentlighet bör ses som olika varamodus snarare än diametrala motsatser.
Förvisso helt sant, men det utesluter väl inte möjligheten av en preskriptiv dimension i VT?
CAUSTIX skrev:Heidegger rör sig i hermeneutiska cirklar på alla vara nivåer. Som jag sagt tidigare så kan jag inte se det annorlunda än att de rör sig på helt olika plan. heidegger är ontolog som har en hermeneutisk/frenomenologisk utgångspunkt. Lukacs verkar (om jag fårstått honom rätt) utgå i från socialpolitiska medvetandestrukturer.
Håller helt och hållet med här, men som jag ser det är det samma (i stort) fenomen de beskriver fast då från sina olika perspektiv. Fenomenet (Mannet) i sig alltså.
CAUSTIX skrev:Alla varanivåer är historiskt kulturellt betingade, mannet är bara ett varamodus. Mannet är bara ett sätt för tillvaron att vara, något som vi för det mesta i alldagligheten är, oavsätt om vi fått syn på vårat egentliga kunna-vara. Vi frigör oss alltså inte i från mannet, och någon revolution från insidan ut förstår jag inte hur det skulle kunna vara tal om.
Ett anammande av det egentliga bär implicit med sig en revolution från insidan ut - i samhälle betraktat. Jag får känslan av att du tolkar Heidegger oerhört konservativt i politiskt hänseende. Det tror jag är fel - i synnerhet om vi gör en biografisk kontextualisering av vederbörande.
CAUSTIX skrev:Tillvaron är historiskt kulturellt betingad både som egentlig och oegentlig. men vi skall inte göra något värderande, politiskt eller etiskt av dessa varamodus, det säger han explicit, gällande för hela VT.
Det har undgått mig. Tvärtom finner jag oerhört mycket som tyder på motsatsen.