JDM skrev:Zokrates, omskrivning JDM skrev:Vilken del av hjärnan styr "opinionsbildningen" om vad som är "rätt" sätt att ta emot, bearbeta och skicka vidare information?
Kan det vara enskilda delar av hjärnan vars funktion avsevärt berör väldigt många av resterande delar i hjärnan som styr "opinionen", eller är det hela hjärnan själv som styr sin utveckling självständigt?
Många skulle nog svara att det är evolutionen som "styrt" hjärnans utveckling, och till dem skulle jag föreslå detsamma gällande kulturens utveckling. Ett otillräckligt svar i mina ögon.
Ett annat svar är att Gud styrt hjärnans och kulturens utveckling. Även det ett otillräckligt svar i mina ögon.
Är det verkligen någon som styr utvecklingen av exempelvis hjärnan och kulturen? Att fråga
vem som styr förutsätter att
någon styr. Fast kan inte världen och dess innehåll bara vara och varda som det är och blir? För övrigt, att uppleva sig ha en fri vilja förutsätter inte att man har en fri vilja. Den kan vara en illusion.
, Jonatan
Minnet
För att förstå hjärnans olika processer när det gäller att etablera minnet i de minnesresidenta delarna av cortex övre och undre lager, krävs det att vi först förstår hur ett minne skapas. Genom de olika sinnesorganen registreras intrycken först i respektive center, ett för synen, ett på vardera hjärnhalvorna för hörseln, ett i mitten området av hjärnan för smaken samt i bakre respektive halva för känseln, ( centrens exakta positioner kan variera eftersom min kunskap inte är dagsfärsk).
Allt sammanställs som en direktupplevelse i främre delen av hjärnan. Det är även här som våra medfödda empatiska behov finns, vår moral och vår överlevnadsinstinkt samt vår jagupplevelse.
En skada på främre delen av hjärnan kan för all framtid föralltid förstöra vår förmåga att minnas nya händelser över ett längre tidsperspektiv.
Här lagras alltså först ett korttidsminne som kan vara i upp till ett par timmar, dock ej längre tid än ett dygn eller en sömnperiod emellan.
I en normal hjärna förflyttas korttidsminnet över till det så kallade hippocampus, två mandelstora områden beläget i den undre delen av hjärnan strax ovanför hjärnstammen. Hjärnstammen styr de autonoma systemen i kroppen, andning, hjärtslag med mera.
Hjärnan använder ett komplext system av minnesbitar, vilket innebär att samma cellstrukturer kan lagra bitar från tidigare minnen inom exakt samma strukturer. En tidsfaktor stämplar varje minne så att när minnet avläses genom hågkomst, är det samma serier från samma tidsperiod som avläses.
Tidsfaktorn består av kemiska ämnens friskhet, ett nytillskott upplevs som nyligen. En äldre kemiskt substans av samma ämne upplevs som ett äldre minne. Tänk på detta som en parallell till alltings förgänglighet i form av ett äpple. Först ett skott, sen ett kart, en mogen frukt, ett övermoget ett ruttet.
Äpplet är detsamma, men dess kemiska struktur förändras och försämrar avläsningen. Det samma gäller alltså tidsfaktorn hos minnet.
Kapaciteten att minnas är helt beroende på hur många tidigare minnen hjärnan valt att placera inom detta område, hippocampus.
Att vilja minnas ökar kapaciteten och det motsatta gäller, att inte vilja minnas minskar kapaciteten. Ju fler olika sinnen som är delaktiga vid korttidsminnets tillkomst, desto större chans att minnas under en längre period. Därav följer att det är lättare att minnas dramatiska händelser än alldagliga händelser. Fler känslor involveras m.a.o.
Ju mindre affekt på sinnet desto sämre långtidsminne. Detta beror på att de kemiska signalsubstanser som används aktiveras olika beroende på händelsen som registreras. Proteinmolekyler med olika halter av mineraler varierar även i riklighet beroende på föda samt kroppens förmåga att ta upp dessa ämnen genom matsmältningssystemet.
Även detta har stor betydelse för hjärnans resurser att etablera mer permanenta avlagringar i cellstrukturerna.
När man minns är det en sinnesreflekterande återgivning av det som hände vid den första upplevelsen. Samma center som aktiverades vid händelsen berörs nu i återskapandet av minnet. En del har ett bättre eidetiskt minne, andra ett visuellt, en del minns kanske sinnesstämningen, emedan endast ett litet fåtal korrekt kan återge händelsen i sin helhet. Det verkar alltid fattas detaljer. Bristen på detaljer kompenseras ändå av den reflektiva tankestrukturen
vilket innebär att hjärnan kort och gott skapar nya pusselbitar till de pusselbitar som saknas. Vårt språkliga minnescenter spelar här en avgörande roll när det gäller att skapa virtuella minnen.
Därmed kan vi anta att hjärnan är restriktiv och synnerligen selektiv när det gäller att placera in större mängder information i långtidsminnet. Att ha ett schematiskt övergrepp över ett förlopp tycks viktigare än ett detaljerat helhetsintryck. Man vet att förmågan att minnas starkt hänger samband med åldern. Ju äldre desto sämre förmåga att placera in nya långtidsminnen. Därför är det vanligt att äldre har lättare att minnas händelser i sin barndom än det som hände igår. Att barndomsminnet däremot skulle vara korrekt återgivet utan kompensation stämmer alltså inte.
Hjärnan har knappt utvecklats alls de senaste 100.000 åren. Dess kapacitet är densamma, det enda som förändrats är våra prioriteringar, vilket kan reducera eller förstärka vissa områden i hjärnan. Samtidigt gäller detta, att ju mer vi lär oss som barn desto större kapacitet att lagra långtidsminnen som vuxna. Om vi använder vissa sinnen mer än andra så tränas de sinnenas funktion och finslipas, förstärks. Alltså finns det inget bevis för att det faktiskt pågår en större genetisk förändring som påverkats av kulturen, mer än att det enbart handlar om ett aktivt val som orsak till beteendeförändringar.
Kritisera gärna, vill helst ha så nya fakta som möjligt, allt för att själv kunna revidera mina kunskaper.
