Förklara dig själv för dig själv

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
JemyM
Inlägg: 257
Blev medlem: 12 jul 2007 01:21
Ort: Borås
Kontakt:

Inläggav JemyM » 19 sep 2007 21:53

Anders skrev:Knappast nåt att skratta åt, evigheten är väl den mest skrämmande tanke som finns


Ja, utan ett slut skulle ju inte livet ha något värde. Jag har dock lättare att relatera till början av livet än slutet.
"Great minds discuss ideas; Average minds discuss events; Small minds discuss people." - Eleanor Roosevelt

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9356
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 19 sep 2007 22:13

Avantgardet skrev:Okej, men jag kan svara på frågan för din räkning också. Du är den/det som läser detta just nu, varken mer eller mindre. Men jag begriper nu att du inte är intresserad av ett sådant svar, utan frågan du ställer rör snarare identitetsbegreppet. Identiteten är en sån sak som existerar på ett socialt plan (dock inte sagt att man inte kan ha en sådan relation till sig själv i reflektionen, vilket vi faktiskt, på ett eller annat sätt, har). Identiteten brukar dock feltänkas såsom ett slags inverterat essensbegrepp (går mig på nerverna, nåt fruktansvärt), varför många drar slutsatsen att vi är våra identiteter. Identiteten är dock inte något vi är, det är istället hur vi tolkas och förstås i vissa kontexter. Identiteten är en tolkning av innehållet, emedan människan är sin form (och det egentliga innehållet - tankar, affekter m.m. - existerar endast på insidan och därför otillgängligt för omvärlden annat än genom för-medling, där just innehållet översätts i symbolspråk som alltid måste tolkas; vi tolkar sällan våra egna direkta tankar, om nånsin, eftersom vår intention är inbegripen i dem, har en direkt närhet till dem, är på sätt och vis våra tankar redan - "medvetandet är rösten", som Derrida säger). Innehåll och form betingar givetvis varandra. Innehållet ackumuleras i formen (i kroppens vävnader, hjärnan och slikt).


När det blir för ... intellektuellt brukar jag inte orka läsa, men det här inlägget var så pass fängslande att jag tragglade mig igenom. Rätt intressant. Identiteten skulle då vara nån slags yttre bild av individen. Länkstartaren ger mig dock intrycket att man, då inom skalet, skulle titta på det här som inte ses utanpå och, ja, identifiera sig "på riktigt". Det gör man väl kanske på lite olika nivåer. Hur mår jag, vad tänker jag, vad känner jag, hur brukar jag reagera, tänka, förstå, göra.

Men det här skalet är rätt faschinerande. Att vi är så inneslutna i våra tankar. Och att alla andra är så inneslutna i sina. Det skulle vara rätt intressant att lyfta på locket hos någon någongång.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

amy
Inlägg: 539
Blev medlem: 22 aug 2006 20:54

Inläggav amy » 20 sep 2007 15:09

Anders skrev:Knappast nåt att skratta åt, evigheten är väl den mest skrämmande tanke som finns

Det finns inget jag skulle vilja ha mer än döden, men jag kan inte göra något åt det... för att jag vet att jag lever för evigt.

Men... man glömmer sitt förra liv varje gång man återföds, så det är inte så jobbigt. Jag önskar att jag kunde glömma att jag är evig...

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 20 sep 2007 15:13

amy skrev:
Anders skrev:Knappast nåt att skratta åt, evigheten är väl den mest skrämmande tanke som finns

Det finns inget jag skulle vilja ha mer än döden, men jag kan inte göra något åt det... för att jag vet att jag lever för evigt.

Men... man glömmer sitt förra liv varje gång man återföds, så det är inte så jobbigt. Jag önskar att jag kunde glömma att jag är evig...


Evigheten har inte med tid att göra. Den är "vinkelrät" mot den tänkta tidsaxeln. Så bildas korsets tecken där vårt jag är korsfäst.

A
Algotezza aka Algotezza

Benjie
Inlägg: 649
Blev medlem: 29 apr 2006 00:40

Inläggav Benjie » 24 sep 2007 20:21

amy skrev:
Anders skrev:Knappast nåt att skratta åt, evigheten är väl den mest skrämmande tanke som finns

Det finns inget jag skulle vilja ha mer än döden, men jag kan inte göra något åt det... för att jag vet att jag lever för evigt.

Men... man glömmer sitt förra liv varje gång man återföds, så det är inte så jobbigt. Jag önskar att jag kunde glömma att jag är evig...


Är det inte  detta som  kallas  för metafråga?

Jag har inget emot  att materien är "oförstörbar" dvs  "evigt  hållbar" och jag  själv som ngn som känt  eller inte känt  evigheten är avbrytbar dvs  förgänglig. Men  hur  mottar  Ni  det?

BENJIE

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 24 sep 2007 21:52

"Man är den man är" är ett av intetsägande svar på en ytterst väsentlig väsentlig fråga om föreställningen om sig själv. Ett annat svar belägger en persons totala villfarelse i tillvaron genom påståendet; Kan man vara annat än man vill.

Jag vill å det bestämdaste hävda att dom allra flesta är allt annat än vad dom vill, fördendelen tror jag inte ens att dom vet vad dom vill. Dom, liksom alla andra individer tillhörande arten flockdjur, har aldrig tillåtits att utveckla något som man skulle kunna kalla för fri vilja. Det ingår i ett flockdjurs öde att aldrig tillåtas tänka självständigt utan enbart det som är tillåtet. Det är därför den ena generationen efter den andra begår samma misstag, vilka dom vägrar att lära sig ett förbannade dugg av. Mentalt befinner sig människan kvar i stenåldern, men det är sannerligen ingen knölpåk som som människorna av modern tappning dunkar i skallen på antagonisten.

Måhända är påståendet om att var tredje sekund dör ett barn i svält illa vald eftersom dom i många fall inte ens har hunnit utveckla möjligheten till föreställningen om vad dom vill. Fast vad dom än kan ha velat så tror jag knappast att det var att svälta ihjäl. Säker kan man dock aldrig var eftersom den enda sanningen är den totala ovissheten.

Därtill kommer en helvetes massa individer världen över som lider av allehanda umbäranden som dom knappast har velat för sin egen del. Fast vad vet jag eftersom det sägs att även lidandet kan göras till en njutning.

Inte ens när det gäller filosoferandet kan man vara den man vill utan tvingas böja sig efter omständigheterna. Jag hade avsett att fullfölja inlägget direkt, men tvingas avstå eftersom datorn jag knappar på är inte min och ägaren har mage att kräva en stunds gemenskap med sin informatrionstekniska innovation.
Jag lovar att komma med en utförlig förklaring till varför vi inte är vad vi vill var och framför allt varför vi inte tycks begripa det, liksom vi tycks sakna förmåga att inse vad frihet är. I och för sig inte så konstigt eftersom vi aölkdrig tillåtits uppleva den

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 25 sep 2007 09:18

Av fullt förståeliga skäl tillåts ingen nyfödd individ i flocken växa upp fritt utan, mer eller mindre, tvingas att acceptera dom i flocken gällande reglerna och värderingarna. OM inte så finns det metoder för beteendekorrektion, som kan innebära till och med en hänvisning hinsides.

Förvisso är det fullt begripligt att i tidernas begynnelse var det livsnödvändigt att flockmedlemmarna lydde reglerna utan att ifrågasätta dom eftersom omgivningen utgjorde ett hot och allt främmande betraktades misstänksamt i och med att det främmande representerade ett eventuellt hot.
Det är lätt att föreställa sig hur en fritt härjande individ i flocken genom sitt oberäkneliga beteende kunde äventyra hela flockens exixtens.

Detta flockdjursbeteende har funnits lika länge som flockdjuren har existerat. Människorna var långt ifrån dom första flockdjuren, men beteer sig fortfarande enligt samma beteendemönster som vilka andra flockdjur som helst. Bara för att mä nniskan själv anser sig vara skapelsens krona, samt påstår sig vara civiliserad finns det ändå ingenting som bekräftar detta utom just människans eget skrävel.

Så snart en ny individ kommmer till världen börjar inpräntandet av det rätta beteendet, fostran av barnet som till största delen ombesörjs av föräldrarna till en början.
Idag läggs ansvaret för fostran i allt tidigare ålder hos fullt främmande individer för barnet. Redan när barnet knappt har lärt sig att gå så sätts denne på dagis så att föräldrarna kan ge sig ut i förvärvslivet för att förverkliga sig.
Så vilse människorna har kommit då förvärvslivet ställs före fostran av det egna barnet som är självklart och av naturen givet.

Hade inte ägandet getts tillståndet att styra samhällenas utveckling skulle det garanterat sett annorlunda ut i våra städer och i inrättningarna för diverse produktion.
I och med att det har varit ägandet förunnat att forma förutsättningarna för vår levnad så ser våra städer ut som dom gör. Ägandet har sett till att individen har anpassats till produktionen, fast det naturliga och självklara hade varit om produktionen o dess förhållanden hade anpassats till individen.

Med en gnutta fantasi är det möjligt att förstå om produktionen hade anpassats individen så hade dagis och dylikt varit överflödiga, ty då hade arbetsplatserna med största sannolikhet formats såatt barnet även kunde befinna sig i närheten av dom som barnet tyr sig till, föräldrarna även medan dom utför vissa arbeten.
Som det nu är lämnas barnen mot deras vilja i främmande händer för att bli omhändertagna medan mamma och pappa förverkligar sig, fast i dom flesta fallen är det ändå frågan om medel till livets nödtorft. Det är inte arbetet i sig som gör att mänskligheten arbetar utan för att förtjäna pengar. Konsekvensen blir att kvaliteten på utförda arbetena blir undermåliga eftersom kvaliteten inte kommer i första hand utan förtjänsten. Man utför dom obligatoriska figurerna för penningens erhållande, sen skiter man i resten.
På sätt och vis finns den sammantagna kvaliteten, för det som människorna runt om i världen utför för pengar, att skåda i statistikkolumnerna för döda i svält och andra umbäranden.

Köerna till psykmottagningarna växer och allt fler hjälpsökande är yngre än tidigare.
Är det så förvånande med tanke på att ungarna i många fall inte begriper ett dyft om skeendena i tillvaron. Dom har inte förtått någonting om kontinuiteten. Det förhärskande är en makalös jakt på pengar. I den jakten blir ungarna försummade. Dom kommer i andra hand. Ändå gnälls det över ungdomens beteende när det enda dom gör är det som dom lärt sig av den föregående generationen, som i sin tur lärde det sig av generationen innan. Så m har det alltid varit, är, men jag hoppas att det inte kommmer så förbli.

I böckerna för dom yngsta kan man läsa om råd till barnen att dom ska kräva sin rätt så att dom kan hävda sig i konkurrensen som råder i samhällena. Om alla kräver vilka är det då som ska ge, ty nån måste ju göra det också. Givetvis blir det dom som ingenting har som ingenting heller kommer att få eftersom det som blir dom som redan har som även kommera att få det som eventuellt ges.

Ägandet ger ingenting från sig utan garanterar sin fortlevnad och strävar efter att bli mer av sig själv. Ägandet kan inte ge ifrån sig någonting av sig själv eftersom det i såfall vore frågan om någonting annat än ägande.
Och konkurrensen sägs vara något slags garant för god kvalitet. Det enda som konkurrensen med säkerhet borgar för är är otrygghet för samtliga, vvilket kan utomordentligt väl iakttas i den nära omgivningen, där det tydligt kan observeras att snart kan ingen vara säker på att ha kvar sitt jobb då företagen flyttar till regioner med gynnsammare villkor, vilket givetvis är fullt förståeligt när ansvaret inte innefattar produktionsfaktorerna utan är enbart riktade till investeringarna.

Sannerligen finns det all anledning att dryfta över vem man är, samt vad ens handlingar har för konsekvenser i det stora hela. Dessutom ska man inte glömma att ingen gärning är så storslagen att det skulle rubba helheten, inte heller är någon handling så obetydlig att den inte skulle beröra den.

Vad än en människa gör, vad än dennes sysselsättning är så detta ändå någonting som på något sätt inverkar i skeendena i vår tillvaro. Den som försvarar sig med att påstå att vederböranden bara gör sitt jobb och ingenting annat än sitt jobb ska var väldigt medveten om att det är just när alla bara gör sitt jobb som leder till dom värsta katastroferna.
Byråkratins framgångsrika effektivitet är beroende av nitiska hjon som gör allt dom blir tillsagda. Vad deras gärning eventuellt medför för diverse andra medborgare är  egalt.
Det finns dom som till och med erkänner att dom gör fel, men dom måste för att det deras jobb, det dom har betalt för att göra.

Det tillkommer inte mig att rapa fram vad som bör göras för att världen ska bli bättre. Mitt ansvarsområde gäller enbart mig själv, men jag kan givetvis ge råd om jag blir tillfrågad. Varje individ måste ansvara för sig själv utifall denne vill betrakta sig som fri, vilket jag anser vara detsamma som oberoende. Vad jag avser med frihet är givetvis frihet från andras åsikter och värderingar. Skulle mina råka sammanfalla med någon annans gör dom inte sämre för det.

Att komma till insikt om vad verklig frihet är inte så enkelt. Det är ett tillstånd som få verkligen har upplevt eftersom det tillståndet är ingenting som någon kan ge någon annan än sig själv. Den är absolut personlig.
Det enda sättet en fri individ kan utföra sina handlingar på är genom att inte ställa krav på motprestationerför gärningarna.

Jag slinter omkring med mina argument som en drucken på en lerig slänt. Jag hinner inte läsa igenom det jag skrivit, vilket heller fördendelen
inte hör till mina vanor. Medveten om att jag i långa stycken har hamnat vid sidan om själva ämnet, men det som är skrivet är skrivet.
Återkommer med viss fyllnadstugg. Fast vad vet jag; det kanske inte ens finns någon som är intresserad.
En kamrat till mig har för vana att säga att ingen predikan är värd den tid den tar. Så sant.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 25 sep 2007 16:36

Problemet är väl det att det inte spelar någon roll hur mycket man pekar när man predikar för blinda.

Eller att dom som "ser" inte behöver predikan.

Och därav våld och elände. Och behovet av att avskaffa våldsmonopolet. Roten till det försummade motståndet.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 30 sep 2007 02:20

J.R.Auk, jag kan tros allt inte låta bli att bry mig. Jag tycker logik är underbart. Människan är beroende av logiken. Logiken reder sig själv. Om så allting skulle försvinna, hela universum, så kvarstår dock logiken. skulle ett nytt universum skulle uppstå skulle logiken finnas tillgänglig för vilken varelse som helst som är i besittning av erforderliga egenskaper. Det stör mig oerhört när individer med adekvat tankekapacitet lägger logiken åt sidan när det gäller social verksamhet. Bry dig inte, eller det finns ändå ingenting att göra åt saken. Jag har kommit till slutsasen att jag helt enkelt måste bry mig. Ofta med varierande former av repressalier, som om det skulle hjälpa. Jag upplevs som ett slags störmoment av etablissemanget, vilket jag villigt medger att jag är. Det spelar ändå ingen roll hur mycket betong dom än murar in mig i, ty min frihet kan dom ändå aldrig ta från mig. Det kan bara jag själv göra, vilket också många gånger har hänt och kommer att hända. Friheten är absolut personlig för varje enskild individ. Ingen kan varken ge eller ta någons frihet. Jag behöver väl inte påpeka att det gäller på det mentala planet; dvs. frihet är framföra allt frihet från andras åsikter och värderingar. Det talas väldigt ofta om sanningar,vilka det tyvärr men lyckligtvis inte finns några av utom den totala ovissheten, som i sin tur är självaste primus motor i tillvaron.

Det talas om öppna samhällen, men aldrig tidigar har det sålts så mycket lås och allehanda bevakningssystem, främst i syftet att bevaka det materiella.

Det talas om mångkulturella samhällen, men det har aldrig tidigare släckts ut så många kulturer och språk som idag. Det gäller inte enbart människorna, som verkar i dom försvinnande minoriteterna, utan även djurliv och diverse grödor. Det skövlas och bränns i stora delar av regnskogarna för att beredas plats för sojabönan. I Asien pågår samma sak inriktningen är massproduktion av vissa grödor, för att generera riktligt med kapital åt sådana som har friköpt sig från allt socialt ansvar.

Naturens styrka finns i dess mångfald, vilket människan strävar efter att enkelrikta i sin enfald.

Förvisso är det inte min skyldighet att begå revolution. Jag har fullt upp med min egen. Det har i alla tider rimmat illa när någon säger sig göra revolution i folkets namn. Det är inte folkets revolution utan vederbörandes egen. Och fördendelen om vi strävar efter ett slag paradisisk tillvaro på jorden så kan man inte med hämnden som nyckel öppna porten till paradiset. Dom nya härskarna har en motbjudande vana att hänga upp lik efter dom föregående härskarna. I paradiset råder ingen fruktan.

Dessutoom anser jag det fullkomligt befängt att det inte finns något ntak för girighten, vem som helst får äga hur myket som helst. Dom är inte ens åtalbara för vållande till annans död, ett förhållande som enkelt går att redogöra för med logiken som redskap.

I och med ägandets styrsel av våra samhällen ´har individen anpassats till produktionen i stället för att anpassa produktionen till individerna. resultatt kan betraktas i våra städer.
Jean Paul Sartre och Simone de Beauvvoir är ett par individer vars inverkan på mänskligheten är högst tvivelaktig. Simone med sitt verk "Det andra Könet" åstadkom obeskrivligt med dåliga samveten hos sina medsystrar, vilka stannade hemma och gjorde det dom av naturen är givna att göra. Ett ofta citerat påstående av Simone är; "flicka föds man inte till utan det blir man. Det vill säga att könet är en social konstruktion. Auktoritetsbundna som dom flesta människor är trodde på detta. Könsbyten på barn med hänviningen till könets konstruktion. För att inte nämna kvinnornas fåfänga förverkligande av sig själv i förvärvslivet.

Jean Paul i sin tur grundade sin filosofi på föreställningen om att människan är dömd till frihet, när det i själva verket är precis tväst om; människan har aldrig illåtits att uppleva friheten i och med flockdjurens sätt att uppfostra barnen. Det är en orsak till varför människor sällan överhuvudtaget begriper vad frihet är. Frihet är ansvar, frihet är förtroende, frihet är kärlek.

Jag är rädd för att det krävs en total kollaps av rådande system innan människorna tillåter sig äkta egna tankar och inte bara ty sig till diverse rapakalja från auktoriteterna. Det föreligger faktiskt så att ju högre upp i dom konstlade hierarkierna man klättrar desto värre utvecklingsbromsar hittar man
En professors titel borgar sällan för kvaliteten på vederbörandes kunnande ens inom det egna ämnesområdet.
INte heller säger att en elev med bara femmor blir en bra läkare. Andra kriterier borde gälla vid rekryteringen av sjukvårdspersonal.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 30 sep 2007 12:31

Tro inte att mitt inlägg syftade till att tysta kritik eller pacifiera viljan till förändring. Jag instämmer i det du säger på dom flesta punkter.

Men jag kan inte se att vi får till en ordnad förändring om vi inte bryter upp rådande normer fullständigt.
Vi är i empirins tidsålder, samtidigt som våran materialism har omintetgjort dom andra plan som vår existens utsträcks över.
Därav kan vi inte längre nå moralen, då den inte finns i naturen, inte kan hämtas med naturskådningar. Det behövs ett paradigm skifte där dogmatismen förgörs och riktig vetenskaplig debatt kan råda igen.

Men sen tror jag att det är mänsklig hybris som gör att vi tror oss behöva rädda världen, precis som det är samma hybris som skapar problemen, vi söker äga allt. Jag vet inte om man bör benämna utvecklingen som naturlig, men jag tror nog vi bör kalla det som kommer i utvecklingens spår naturligt.
Det mest påtagligt framträdande, i form av förändring och utveckling, är självsaneringen. Vilket kan liknas vid dialektik, och som sådant förhållandena för våran förståelse.

Det som behövs för att harmoni skall råda är att alla lever sitt liv. Så förändrar man konkret. Predikan i alla ära, men att obevekligt leva som representant för den egna idén är det som jag tror frälser mänskligheten. Förmynderiet måste upphöra.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 03 okt 2007 18:36

Så sant, men hur ska man lyckas få dom upprättgående nakna aporna ta till sig sin frihet då auktoritetsbundenheten fanns i dom innan dom själva ens fanns till. Var och en bara ge sig själv sin egen frihet. Den kan inte ges eller fås från någon annan eftersom frihet är detsamma som oberoende. Det gäller framför allt åsikter och värderingar.
En gång i min ungdom trodde jag att ungdomen skulle möjligen kunna göra det, men inte då. Det enda ungarna oftast förmår är att acceptera dom rådande värderingarna i allt yngre ålder. Varje ny generation är överlägsen den föregående. Alla rekord slås, men märk väl; det gäller i såväl i gott som det gäller i ont.

Trots allt anser jag ändå att det värsta som drabbar en individ är att denne blir vuxen. Den vuxnes rigiditet, missunnan och hämndlystnad förskräcker. Det verkar som om människan slutade sin mentala utveckling på stenåldern.
Föreställningen om att det går att straffa fram ett bättre samhälle är en fruktansvärd villfarelse. Med straff väcker man bara harm och rädsla.

Ett förhållande som gläder mig är att flygvapnet har övergett strafftänkandet. Istället försöker man få dom delaktiga att uppge fel och brister utan att behöva riskera straff för eventuella fel och misstag. Det är ju först när rädslan för efterräkningar inte väcks som någon överhuvudtaget erkänner att vederbörande har gjort misstag. Det är ett utmärkt sätt för samtliga involverade att ta del av eventuella misstag och fel, vilket man med gemensamma överläggningar försöker avhjälpa för att i möjligaste mån kunna undvika onödiga upprepningar.
Vad ryktet förtäljer sägs det ha slagit väl ut och färre misstag begås.
Det är exempel på påståendet att man lär sig av misstagen. I det övriga samhället vågar inte en käft erkänna ett endaste misstag på grund av rädslan för repressalier, vilket i sin tur medför att istället för att lära sig av egna och andras misstag lär man man sig nya sätt att dölja sina misstag. Denna egenhet tycks vara markant bl.a. hos politiker och dito pack.
Förekomsten av politiker är ett belägg för människornas avsaknad av egna åsikter.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 04 okt 2007 11:06

Det är ett problem med våran servila attityd. Men jag tror det främsta problemet är dom stora stadsbildningarna. Det är där vi alla kan gömma vår skuld. Jag ser iallfall inte någon skillnad på samhället nu och samhället förut i fråga om världens utveckling och ve. Det har aldrig varit så att majoriteten för saker och ting framåt utan det är alltid en individ som står för utvecklingen.

Jag tror att det finns vissa saker som vi kollektivt kan göra för att nedkasta sofister och demagoger, populister (som ju iofs hyllas av "pöbeln").
Bla annat borde ett normfundament läggas för det som benämns "stat" där dess huvudsakliga skäl är att främja individen och skydda denne från alla typer av organisationer. För i allt som vi gör så är gruppen starkare än individen, grovt talat. Och det synes grundläggande att det är den enskilda människan som skall tryggas, av liknande skäl som du framför i ditt flygvapens exempel, i form av säkerhet och framtidstro.

Sen kan det argumenteras att det här är en negativ rätt till uteslutning ur dom naturliga strukturerna. Men vad jag kan se är det det enda som ger staten rättfärdigande. Dess riktighet upplöses annars i problemet med riktning och mål, vem som kan nedlägga dom för våran männsklighet?
Det är en fråga staten övermäktig. Den dömer det möjligt goda till att alltid utmynna i korruption och åsidosatta hänsyner.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster