Varandets meningslöshet - Sant eller falskt?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Bodhisattva
Inlägg: 77
Blev medlem: 25 sep 2007 19:03

Varandets meningslöshet - Sant eller falskt?

Inläggav Bodhisattva » 27 sep 2007 19:00

Hej!

Mitt namn är Johan, dock är jag även känd som Bodhisattva i digital form ;-).

Är ny på forumet. Har mest observerat andras diskussioner men när jag satt på bussen från Partille till Göteborg (33 min inkl. omvägar) började jag fundera på en sak:

Är våra liv verkligen dömda att vara "meningslösa", jag menar, detta är ju lätt att anta eftersom vi någon vacker (eller ful) dag kommer att återförenas med jorden (är något mer bevisbart?)

Konkret: Är våra gärningar" ("onda" eller "goda") meningslösa"? Min tes: De är ICKE meningslösa (KYREUS: vad tror du om detta? (har läst lite inlägg och är extra nyfiken på DIN input)! Om vi nu är här på jorden (syfte okänt), vad kan vara mer meningsfullt än att hjälpa och älska varandra? Någon som har någon input i ämnet?

Mvh

Johan (kallar mig helst för mitt dopnamn istället för mitt digitala dito ;-))
"You have your way. I have my way. As for the right way, the correct way, and the only way, it does not exist."

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 27 sep 2007 19:26

Är ny på forumet. Har mest observerat andras diskussioner men när jag satt på bussen från Partille till Göteborg (33 min inkl. omvägar) började jag fundera på en sak:

Är våra liv verkligen dömda att vara "meningslösa", jag menar, detta är ju lätt att anta eftersom vi någon vacker (eller ful) dag kommer att återförenas med jorden (är något mer bevisbart?)

Sådana tankar brukar dyka upp i höjd med Gamlestadstorget.
En biljett på bio brukar gälla för ca 2 timmar. Jämfört med detta har du ju många meningsfulla år framför dig, eller?

Konkret: Är våra gärningar" ("onda" eller "goda") meningslösa"? Min tes: De är ICKE meningslösa (KYREUS: vad tror du om detta? (har läst lite inlägg och är extra nyfiken på DIN input)! Om vi nu är här på jorden (syfte okänt), vad kan vara mer meningsfullt än att hjälpa och älska varandra? Någon som har någon input i ämnet?

Du utrycker det ju rätt bra själv! Men KYREUS är ju yrkesman på området, vi får höra med honom...

/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 27 sep 2007 22:50

Tillvaron i sig har säkert en djupare mening bortom vardagsspråkets begrepp meningsfullt - meningslöst.

Men jag nöjer mig med att skapa och uppleva. Eller mer uttryckt på annat sätt: älska och arbeta. I vid mening.

Det ger mitt liv mening. Är mitt livs mening.

A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Bodhisattva
Inlägg: 77
Blev medlem: 25 sep 2007 19:03

Inläggav Bodhisattva » 28 sep 2007 01:00

Algotezza skrev:Tillvaron i sig har säkert en djupare mening bortom vardagsspråkets begrepp meningsfullt - meningslöst.

Men jag nöjer mig med att skapa och uppleva. Eller mer uttryckt på annat sätt: älska och arbeta. I vid mening.

Det ger mitt liv mening. Är mitt livs mening.

A


Kierkegaard: Subjektiviteten är sanningen.

Så, är det DIN mening så är det onekligen meningsfullt. Håller med honom. Och hur kan något som gagnar vårt eget välmående vara "meningslöst"? Är inte det den högsta "belöningen" för vår vardagliga existens?

Därför tycker jag om altruism - Och därför ser jag meningslösheten som ett begrepp som inte får mycket spelutrymme under dessa premisser - Det får MIG att må bra, samtidigt som man (förhoppningsvis) kan vidarebefordra denna subjektiva känsla till en ANNAN varelse. Är inte det MENINGSFULLT så vet jag inte vad som är det.

Ps: Har en förkärlek för citattecken, hoppas ingen tar åt sig ;-). ds.

/Johan
"You have your way. I have my way. As for the right way, the correct way, and the only way, it does not exist."

Användarvisningsbild
Bodhisattva
Inlägg: 77
Blev medlem: 25 sep 2007 19:03

Inläggav Bodhisattva » 28 sep 2007 01:11

[/quote]
Sådana tankar brukar dyka upp i höjd med Gamlestadstorget.
En biljett på bio brukar gälla för ca 2 timmar. Jämfört med detta har du ju många meningsfulla år framför dig, eller?
[/quote]

Onekligen! (Hoppas)
"You have your way. I have my way. As for the right way, the correct way, and the only way, it does not exist."

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 28 sep 2007 09:06

Bodhisattva skrev:
Algotezza skrev:Tillvaron i sig har säkert en djupare mening bortom vardagsspråkets begrepp meningsfullt - meningslöst.

Men jag nöjer mig med att skapa och uppleva. Eller mer uttryckt på annat sätt: älska och arbeta. I vid mening.

Det ger mitt liv mening. Är mitt livs mening.

A


Kierkegaard: Subjektiviteten är sanningen.


Men innebär det att objektiviteten är en lögn? Är denna Kierkegaards sanning själv subjektiv eller objektiv?



Bodhisattva skrev:Så, är det DIN mening så är det onekligen meningsfullt. Håller med honom. Och hur kan något som gagnar vårt eget välmående vara "meningslöst"? Är inte det den högsta "belöningen" för vår vardagliga existens?

Därför tycker jag om altruism - Och därför ser jag meningslösheten som ett begrepp som inte får mycket spelutrymme under dessa premisser - Det får MIG att må bra, samtidigt som man (förhoppningsvis) kan vidarebefordra denna subjektiva känsla till en ANNAN varelse. Är inte det MENINGSFULLT så vet jag inte vad som är det.


Långsiktig, konsekvent egoism sammanfaller med altruism, enligt min mening. Vill man främja sin egen välfärd på lång sikt gör man det bäst  genom att främja andras.

Bodhisattva skrev:Ps: Har en förkärlek för citattecken, hoppas ingen tar åt sig ;-). ds.



Då är du enligt min mening i gott sällskap för det har även min favoritfilosof, Martinus.

A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Bodhisattva
Inlägg: 77
Blev medlem: 25 sep 2007 19:03

Inläggav Bodhisattva » 28 sep 2007 09:56

Algotezza skrev:
Bodhisattva skrev:
Algotezza skrev:Tillvaron i sig har säkert en djupare mening bortom vardagsspråkets begrepp meningsfullt - meningslöst.

Men jag nöjer mig med att skapa och uppleva. Eller mer uttryckt på annat sätt: älska och arbeta. I vid mening.

Det ger mitt liv mening. Är mitt livs mening.

A


Kierkegaard: Subjektiviteten är sanningen.


Men innebär det att objektiviteten är en lögn? Är denna Kierkegaards sanning själv subjektiv eller objektiv?

Ja, enligt Kierkegaard. Detta är givetvis hans högst subjektiva åsikt  :)

Bodhisattva skrev:Så, är det DIN mening så är det onekligen meningsfullt. Håller med honom. Och hur kan något som gagnar vårt eget välmående vara "meningslöst"? Är inte det den högsta "belöningen" för vår vardagliga existens?

Därför tycker jag om altruism - Och därför ser jag meningslösheten som ett begrepp som inte får mycket spelutrymme under dessa premisser - Det får MIG att må bra, samtidigt som man (förhoppningsvis) kan vidarebefordra denna subjektiva känsla till en ANNAN varelse. Är inte det MENINGSFULLT så vet jag inte vad som är det.


Långsiktig, konsekvent egoism sammanfaller med altruism, enlgit min mening. Vill man främja sin egen välfärd på lång sikt gör man det bäst  genom att främja andras.

Adam Smith håller säkert med. Men diskussionen om vad egoism är, är värd en egen tråd.

Bodhisattva skrev:Ps: Har en förkärlek för citattecken, hoppas ingen tar åt sig ;-). ds.



Då är du enligt min mening i gott sällskap för det har även min favoritfilosof, Martinus.

A


Bra! :D
"You have your way. I have my way. As for the right way, the correct way, and the only way, it does not exist."

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Till Bodhisattva

Inläggav Algotezza » 28 sep 2007 17:44

Tack!

Kierkegaard är en annan favoritfilosof - den förste jag träffade på som tolvåring och som gjorde mig intresserad av filosofisom var det emst spännande ord jag träffat på som tolvåring. Mer spännande än ordet sex. Och på den vägen är det... Tänkande har alltid varit mer sexigt för mig än sex... Den intellektuella orgasmen när man får en AHA-upplevelse och äntligen har fattat något som varit ett mysterium... Närheten till andra när man diskuterar något på djupet, ger och får... Vad är det då att "dränera prostatan" mot dylika andliga excesser?

A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Bodhisattva
Inlägg: 77
Blev medlem: 25 sep 2007 19:03

Re: Till Bodhisattva

Inläggav Bodhisattva » 29 sep 2007 01:46

Algotezza skrev:Tack!

Kierkegaard är en annan favoritfilosof - den förste jag träffade på som tolvåring och som gjorde mig intresserad av filosofisom var det emst spännande ord jag träffat på som tolvåring. Mer spännande än ordet sex. Och på den vägen är det... Tänkande har alltid varit mer sexigt för mig än sex... Den intellektuella orgasmen när man får en AHA-upplevelse och äntligen har fattat något som varit ett mysterium... Närheten till andra när man diskuterar något på djupet, ger och får... Vad är det då att "dränera prostatan" mot dylika andliga excesser?

A


Har inte speciellt mycket ingående kunskap om olika filosofer/filosofier, kan huvudragen, typ (som citat och liknande). Men det lilla jag vet om Kierkegaards filosofi tilltalar mig verkligen också. Intressant med honom är också hans kristna bakgrund. Håller med om att tänkande kan vara mer sexigt än sex. Fysisk sex skulle ju t ex inte alls vara skönt om inte hjärnan (tänkandet bla) hade varit en aktiv del i processen = hjärnan, tänkandet är det som gör det skönt, via neurokemiska signalsubstanser någonstans triggade av en mental process.
"You have your way. I have my way. As for the right way, the correct way, and the only way, it does not exist."

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Re: Varandets meningslöshet - Sant eller falskt?

Inläggav Justin Case » 18 okt 2007 08:29

Bodhisattva skrev:Är våra liv verkligen dömda att vara "meningslösa", jag menar, detta är ju lätt att anta


Livet är så meningsfullt eller meningslöst du gör det. Jag anser att vi bör maximera lyckan i universum på oändligt lång sikt. Men om jag skulle säga att jag tror att det är livets mening att göra detta, skulle det kunna tolkas som att jag tror att någon Gud eller ande eller något annat har planerat någon sådan uppgift åt oss.  Det tror jag inte. Därför tvekar jag att kalla det för just "mening". Men likväl skulle jag bli missförstådd om jag sa att livet är meningslöst - det skulle istället låta mer uppgivet än vad jag känner mig. Mitt liv är meningsfullt men utan att någon tänkt ut någon mening ÅT mig. Det är VI som VÄLJER vad vi ska göra med våra liv, och därigenom kan vi göra våra liv meningsfulla.

eftersom vi någon vacker (eller ful) dag kommer att återförenas med jorden (är något mer bevisbart?)


DET är inte bevisbart! Att vi kommer att dö alltså. Vi kan upptäcka ett sätt att leva för evigt, genom att lösa åldrandets genetik så att vi stannar i en viss ålder för alltid, och bota alla sjukdomar.

Konkret: Är våra gärningar" ("onda" eller "goda") meningslösa"?


Som sagt, det beror på vad du väljer att ha för inställning.

Om vi nu är här på jorden (syfte okänt), vad kan vara mer meningsfullt än att hjälpa och älska varandra? Någon som har någon input i ämnet?


Om det går att uppfinna något som skapar mer lycka än att "hjälpa och älska varandra", bör vi uppfinna det (om det inte redan finns, eller kommer att finnas). Det är lyckan som ska maximeras. Om lyckan sedan maximeras genom kärlek eller genom något annat, det är bara en metodfråga. Metoder är utbytbara, slutmålet ska vara lyckomaximering oavsett metod.

Användarvisningsbild
Bodhisattva
Inlägg: 77
Blev medlem: 25 sep 2007 19:03

Re: Varandets meningslöshet - Sant eller falskt?

Inläggav Bodhisattva » 18 okt 2007 13:07

Justin Case skrev:
Bodhisattva skrev:Är våra liv verkligen dömda att vara "meningslösa", jag menar, detta är ju lätt att anta


Livet är så meningsfullt eller meningslöst du gör det. Jag anser att vi bör maximera lyckan i universum på oändligt lång sikt. Men om jag skulle säga att jag tror att det är livets mening att göra detta, skulle det kunna tolkas som att jag tror att någon Gud eller ande eller något annat har planerat någon sådan uppgift åt oss.  Det tror jag inte. Därför tvekar jag att kalla det för just "mening". Men likväl skulle jag bli missförstådd om jag sa att livet är meningslöst - det skulle istället låta mer uppgivet än vad jag känner mig. Mitt liv är meningsfullt men utan att någon tänkt ut någon mening ÅT mig. Det är VI som VÄLJER vad vi ska göra med våra liv, och därigenom kan vi göra våra liv meningsfulla.

eftersom vi någon vacker (eller ful) dag kommer att återförenas med jorden (är något mer bevisbart?)


DET är inte bevisbart! Att vi kommer att dö alltså. Vi kan upptäcka ett sätt att leva för evigt, genom att lösa åldrandets genetik så att vi stannar i en viss ålder för alltid, och bota alla sjukdomar.

Konkret: Är våra gärningar" ("onda" eller "goda") meningslösa"?


Som sagt, det beror på vad du väljer att ha för inställning.

Om vi nu är här på jorden (syfte okänt), vad kan vara mer meningsfullt än att hjälpa och älska varandra? Någon som har någon input i ämnet?


Om det går att uppfinna något som skapar mer lycka än att "hjälpa och älska varandra", bör vi uppfinna det (om det inte redan finns, eller kommer att finnas). Det är lyckan som ska maximeras. Om lyckan sedan maximeras genom kärlek eller genom något annat, det är bara en metodfråga. Metoder är utbytbara, slutmålet ska vara lyckomaximering oavsett metod.


Livet är så meningsfullt eller meningslöst du gör det. Jag anser att vi bör maximera lyckan i universum på oändligt lång sikt. Men om jag skulle säga att jag tror att det är livets mening att göra detta, skulle det kunna tolkas som att jag tror att någon Gud eller ande eller något annat har planerat någon sådan uppgift åt oss.  Det tror jag inte. Därför tvekar jag att kalla det för just "mening". Men likväl skulle jag bli missförstådd om jag sa att livet är meningslöst - det skulle istället låta mer uppgivet än vad jag känner mig. Mitt liv är meningsfullt men utan att någon tänkt ut någon mening ÅT mig. Det är VI som VÄLJER vad vi ska göra med våra liv, och därigenom kan vi göra våra liv meningsfulla.


Har inget att komma med här. Håller med dig.

DET är inte bevisbart! Att vi kommer att dö alltså. Vi kan upptäcka ett sätt att leva för evigt, genom att lösa åldrandets genetik så att vi stannar i en viss ålder för alltid, och bota alla sjukdomar..


Ok. Men tills den dagen är här så väljer jag att kalla det bevisbart. Med detta tankesätt som du presenterar så fallerar ju hela vetenskapen. Som i alla fall jag tycker om att stödja min antaganden på. Men visst, ur ett rent filosofiskt perspektiv så kanske jag är beredd att hålla med dig.

Om det går att uppfinna något som skapar mer lycka än att "hjälpa och älska varandra", bör vi uppfinna det (om det inte redan finns, eller kommer att finnas). Det är lyckan som ska maximeras. Om lyckan sedan maximeras genom kärlek eller genom något annat, det är bara en metodfråga. Metoder är utbytbara, slutmålet ska vara lyckomaximering oavsett metod.

Japp.

Som sagt, det beror på vad du väljer att ha för inställning.

Japp! Vilken är DIN?
"You have your way. I have my way. As for the right way, the correct way, and the only way, it does not exist."

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 18 okt 2007 15:57

Att åldras är en sjukdom, död är ett genetiskt fel, allt går att bota med vetenskap. Ok, låter som dille på kvisten, men detta är sant.

Någonstans i mutationsvariationen uppstod det defekter, detta hände visserligen långt innan avancerade djurarter som dinosaurier och däggdjur hade utvecklats, men ändock så skedde det misstag. Men ur dessa misstag uppstod den artrikedom som kan räknas i miljarder och bland dem en art som kom att bli speciell, människan.

Kanske kommer människan en dag att lösa detta naturens misstag så att evigt liv kan bli ett faktum?

Forskarna vet redan vad det är för brister i DNA kedjan som gör att celldelningen upphör, ett ämne som förbrukas likt ett ljus som brinner i båda ändarna, men detta ämne är inte okänt och snart kommer forskarna att kunna tillföra detta ämne till deoxiribonukleinsyran så att det garanterat låter celldelningen fortsätta i all evighet, ungefär som en cancercell som inte slutar dela på sig. Därmed skulle vi endast kunna dö genom olyckor eller svåra sjukdomar och aldrig mer behöva drabbas av ålderskrämpor eller riskera att dö av celldegenerering, hög ålder.

Men, kommer alla att få ta del av detta?
Vill alla ta del av detta?
Vilka etiska frågeställningar skall besvara alla nya frågor detta en dag kommer att väcka?
Är det en fråga för politikerna, eller våra religiösa ledare att besluta om
eller blir det en fråga för läkarna att ta ställning till?

Vem vet, den som lever då får se ( oj texten försvann, usch vad meningslöst).

Användarvisningsbild
Bodhisattva
Inlägg: 77
Blev medlem: 25 sep 2007 19:03

Inläggav Bodhisattva » 18 okt 2007 18:13

Zokrates skrev:Att åldras är en sjukdom, död är ett genetiskt fel, allt går att bota med vetenskap. Ok, låter som dille på kvisten, men detta är sant.

Någonstans i mutationsvariationen uppstod det defekter, detta hände visserligen långt innan avancerade djurarter som dinosaurier och däggdjur hade utvecklats, men ändock så skedde det misstag. Men ur dessa misstag uppstod den artrikedom som kan räknas i miljarder och bland dem en art som kom att bli speciell, människan.

Kanske kommer människan en dag att lösa detta naturens misstag så att evigt liv kan bli ett faktum?

Forskarna vet redan vad det är för brister i DNA kedjan som gör att celldelningen upphör, ett ämne som förbrukas likt ett ljus som brinner i båda ändarna, men detta ämne är inte okänt och snart kommer forskarna att kunna tillföra detta ämne till deoxiribonukleinsyran så att det garanterat låter celldelningen fortsätta i all evighet, ungefär som en cancercell som inte slutar dela på sig. Därmed skulle vi endast kunna dö genom olyckor eller svåra sjukdomar och aldrig mer behöva drabbas av ålderskrämpor eller riskera att dö av celldegenerering, hög ålder.

Men, kommer alla att få ta del av detta?
Vill alla ta del av detta?
Vilka etiska frågeställningar skall besvara alla nya frågor detta en dag kommer att väcka?
Är det en fråga för politikerna, eller våra religiösa ledare att besluta om
eller blir det en fråga för läkarna att ta ställning till?

Vem vet, den som lever då får se ( oj texten försvann, usch vad meningslöst).


Hmm.. Jag har lite svårt att ta till mig detta. Ok, de kanske har viss forskning som antyder ovanstående men att detta skulle innebära att människan (i fulländad version) skulle ha evigt liv pga att celldelningen upphör, tar jag för föga troligt. Åtminstone skulle jag vilja se närmre på forskningen som hävdar detta (länkar el. liknande?). Denna forskning måste sedan vara legitimerad av mängder av annan forskning på en hög nivå. Först då kan jag bli "omvänd" i frågan.

Jag tror (och nästan hoppas) att allt har en början och ett slut (människolivet i detta specifika fallet). Jag menar, se på universum, stjärnor, svart hål och andra ting i kosmos. Allt har en början och ett slut. Till och med protoner (nedbrytandet av protonen är dock ej bevisat). Födelse leder till döden (detta däremot är uppbackat med en ansenlig mängd vetenskaplig forskning, som jag har lättare att ta till mig än ovanstående dito). Varför skulle människolivet vara annorlunda?
"You have your way. I have my way. As for the right way, the correct way, and the only way, it does not exist."

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 19 okt 2007 01:02

Bodhisattva skrev:Ok, de kanske har viss forskning som antyder ovanstående men att detta skulle innebära att människan (i fulländad version) skulle ha evigt liv pga att celldelningen upphör, tar jag för föga troligt.


Vem påstod detta, inte jag. Tvärtom avsåg jag. Man får inte evigt liv om celldelningen upphör. Vad man däremot kan få är ett längre liv om cellens förmåga att reparera sig själv aldrig upphör.
En viss skillnad men ändå betydelsefull. Dit är inte steget så långt idag, vi står redan där på tröskeln och passerar denna kunskapens gräns när som helst.

MvH
Zokrates

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 19 okt 2007 07:19

Är det då jakten på evigt liv som skapar mening i tillvaron? Är då döden det som gör varat meningslöst? Varför skapar man problem som inte existerade innan de skapats? Är utgångspunkten att varje fabricerat och  diagnosticerat problem innebär ännu en möjlig lösning åt högre ideal och bättre framtida livsvillkor, som en slags arcana arcanorum för de få utvalda.

Jag tror att varandet kan rymma så mycket mer än enbart lycka och långt liv, vilket frusterade utilitarister eftersträvar i sin jakt på att maximera lyckan som de tycks tro är den enda sanna vägen till en meningsfull tillvaro.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 26 och 0 gäster