Ordets livshistoria och språkmissbruk

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 22 feb 2008 19:12

Marksa skrev:Okeydå exempel kontext:


Strålkällans illumenerar landskapet så att jag kan se sanningen. så jag hittar hem.



Sa jag samma sak som nedan eller något hel annat? Jag tror att poesin spelar på andra strängar en kontext.





Billens helljus visar mig vart vägen går.


(dålig poesi, men jag tror att du förstår vad jag menar)


Jag förstår inte på vilket sätt du skulle motsäga mig här. Genom att använda ett poetiserande språk så anspelar du ju på en poetisk konvention (en kontext), eller en genre. Det jag syftade var på att föreställningen om att orden i sig själva skulle ha en inneboende mening är felaktig, språket är en struktur.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1658
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Inläggav Marksa » 22 feb 2008 19:51

Avantgardet skrev:
Marksa skrev:Okeydå exempel kontext:


Strålkällans illumenerar landskapet så att jag kan se sanningen. så jag hittar hem.



Sa jag samma sak som nedan eller något hel annat? Jag tror att poesin spelar på andra strängar en kontext.





Billens helljus visar mig vart vägen går.


(dålig poesi, men jag tror att du förstår vad jag menar)


Jag förstår inte på vilket sätt du skulle motsäga mig här. Genom att använda ett poetiserande språk så anspelar du ju på en poetisk konvention (en kontext), eller en genre. Det jag syftade var på att föreställningen om att orden i sig själva skulle ha en inneboende mening är felaktig, språket är en struktur.



Vad jag menar med att summan är större än den uttalade kontexten  Poeten är ute efter att beröra dig, att få dig att känna när du läser. Något bortom den uppenbara kontexten som orden förmedlar. Han använder orden som verktyg.
Menar du att alla som blir berörda på detta sätt delar på samma konvention som Poeten använder sig av? Är då denna konvention universell?
Det är ju även så att en bra översatt dikt berör återigen på samma sätt som poeten som inte kan det andra språket avsåg.

Vi har alltså en gemensam resonansbotten för ordens innebörd.

Användarvisningsbild
Åkes granne
Inlägg: 1601
Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
Kontakt:

Inläggav Åkes granne » 22 feb 2008 20:58

Ordet är en mytisk initiering. Alla skrifter är "heliga" och föds i samma stund som transcendensen övergår i profilerad närvaro. Ordet är en "identitet", och vi manipuleras på samma satt oavsett informationen/religionen. Det handlar endast om "vem" vi försöker återuppta.


Ungefär samma sak som det många tror är kärlek; -avskärmad, kontrollerad attackerad avsikt, redan INNAN det linjära ÄR där.

Användarvisningsbild
Åkes granne
Inlägg: 1601
Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
Kontakt:

Inläggav Åkes granne » 22 feb 2008 21:02

Man kan ju diskutera vilken nivå som verkligen är intelligensen.

Användarvisningsbild
Åkes granne
Inlägg: 1601
Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
Kontakt:

Inläggav Åkes granne » 22 feb 2008 21:26

Mattias,

om du nu lyckas använda din transformerande Pluto-potential adekvat, och återaktivera; återuppta ditt minne och din fulla livslust, kommer du se det som verkligen är -det är här ordet blir symmetriskt påhittat.


Jag skulle råda dig att då läsa en pocketbok du lämpligen köper på närmsta pressbyrå. Du kommer aldrig ha läst något liknande, du kommer bokstavligen BLI den röda tråden, det handlar om dig, vet du det?


Och det är vad historian verkligen handlar om..

Användarvisningsbild
Åkes granne
Inlägg: 1601
Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
Kontakt:

Inläggav Åkes granne » 22 feb 2008 21:44


Användarvisningsbild
Åkes granne
Inlägg: 1601
Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
Kontakt:

Inläggav Åkes granne » 22 feb 2008 22:11

Ska vi inte putta bort den onödiga esoterismen från bordet?


Du är inte den du tror att du är. Du är omöjligtvis någonting du tror om dig själv.

Du är den du är, och det är ju nya tider nu. Så vad letar du efter? Du sitter ju här.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 23 feb 2008 16:35

Marksa skrev:Vad jag menar med att summan är större än den uttalade kontexten  Poeten är ute efter att beröra dig, att få dig att känna när du läser. Något bortom den uppenbara kontexten som orden förmedlar. Han använder orden som verktyg.
Menar du att alla som blir berörda på detta sätt delar på samma konvention som Poeten använder sig av? Är då denna konvention universell?
Det är ju även så att en bra översatt dikt berör återigen på samma sätt som poeten som inte kan det andra språket avsåg.

Vi har alltså en gemensam resonansbotten för ordens innebörd.


Jag ser inte att vi nånsin skulle icke-känna, vare sig vi läser eller inte. Vad vi känner kan vi dock tala om. Här måste du alltså, återigen, syfta till en specifik, konventionsbestämd, genre - den lyriska. Visst finns det poeter som söker s.a.s. "beröra", finns vissa som t.o.m. lyckas frammana nåt slags "svindel" i språket, men det gäller inte för alla poeter. Att orden har den här effekten beror på att det kommer i en viss ordning, ett visst sammanhang. Ett av dessa ord överflyttat till en annan kontext erbjuder oss inte samma effekt. Konventionen är förstås inte universell. Att "beröra på samma sätt" i översättning tvivlar jag på, språk är idiomatiska och därför per definition omöjliga att översätta exakt.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1658
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Inläggav Marksa » 23 feb 2008 18:38

Avantgardet skrev:
Marksa skrev:Vad jag menar med att summan är större än den uttalade kontexten  Poeten är ute efter att beröra dig, att få dig att känna när du läser. Något bortom den uppenbara kontexten som orden förmedlar. Han använder orden som verktyg.
Menar du att alla som blir berörda på detta sätt delar på samma konvention som Poeten använder sig av? Är då denna konvention universell?
Det är ju även så att en bra översatt dikt berör återigen på samma sätt som poeten som inte kan det andra språket avsåg.

Vi har alltså en gemensam resonansbotten för ordens innebörd.


Jag ser inte att vi nånsin skulle icke-känna, vare sig vi läser eller inte. Vad vi känner kan vi dock tala om. Här måste du alltså, återigen, syfta till en specifik, konventionsbestämd, genre - den lyriska. Visst finns det poeter som söker s.a.s. "beröra", finns vissa som t.o.m. lyckas frammana nåt slags "svindel" i språket, men det gäller inte för alla poeter. Att orden har den här effekten beror på att det kommer i en viss ordning, ett visst sammanhang. Ett av dessa ord överflyttat till en annan kontext erbjuder oss inte samma effekt. Konventionen är förstås inte universell. Att "beröra på samma sätt" i översättning tvivlar jag på, språk är idiomatiska och därför per definition omöjliga att översätta exakt.


En bra översättning av lyrik behöver inte vara ordagrant exakt, kanske inte ens bör vara det givet vad du säger ovan. Översättaren söker att inte förlora poetens intetion med det skrivna. Det är förstås bättre att läsa det skrivna ordet på orginalspråk när den möjligheten är oss given.
Men om någon beskriver skönhet, innerlighet, smärta och död på japanska. Vilket jag inte förstår, och detta är transferat av en expert till något språk jag begriber så kan jag till stora delar förstå vad författaren vill förmedla.
Och den konvention som den japanska föratteren är uppvuxen med är Haiku diktning (och bonsai träd).
jag ser det inte märkligare än att vi läsarna är alla människor som delar samma resonansabotten även om omständheterna kan te sig olika. sedan är det självklart att alla inte uppskattar författeren eller orkar läsa med ett öppet hjärta. men så är det överallt...

Användarvisningsbild
Åkes granne
Inlägg: 1601
Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
Kontakt:

Inläggav Åkes granne » 24 feb 2008 01:37

Marksa skrev:
Avantgardet skrev:
Marksa skrev:Vad jag menar med att summan är större än den uttalade kontexten  Poeten är ute efter att beröra dig, att få dig att känna när du läser. Något bortom den uppenbara kontexten som orden förmedlar. Han använder orden som verktyg.
Menar du att alla som blir berörda på detta sätt delar på samma konvention som Poeten använder sig av? Är då denna konvention universell?
Det är ju även så att en bra översatt dikt berör återigen på samma sätt som poeten som inte kan det andra språket avsåg.

Vi har alltså en gemensam resonansbotten för ordens innebörd.


Jag ser inte att vi nånsin skulle icke-känna, vare sig vi läser eller inte. Vad vi känner kan vi dock tala om. Här måste du alltså, återigen, syfta till en specifik, konventionsbestämd, genre - den lyriska. Visst finns det poeter som söker s.a.s. "beröra", finns vissa som t.o.m. lyckas frammana nåt slags "svindel" i språket, men det gäller inte för alla poeter. Att orden har den här effekten beror på att det kommer i en viss ordning, ett visst sammanhang. Ett av dessa ord överflyttat till en annan kontext erbjuder oss inte samma effekt. Konventionen är förstås inte universell. Att "beröra på samma sätt" i översättning tvivlar jag på, språk är idiomatiska och därför per definition omöjliga att översätta exakt.


En bra översättning av lyrik behöver inte vara ordagrant exakt, kanske inte ens bör vara det givet vad du säger ovan. Översättaren söker att inte förlora poetens intetion med det skrivna. Det är förstås bättre att läsa det skrivna ordet på orginalspråk när den möjligheten är oss given.
Men om någon beskriver skönhet, innerlighet, smärta och död på japanska. Vilket jag inte förstår, och detta är transferat av en expert till något språk jag begriber så kan jag till stora delar förstå vad författaren vill förmedla.
Och den konvention som den japanska föratteren är uppvuxen med är Haiku diktning (och bonsai träd).
jag ser det inte märkligare än att vi läsarna är alla människor som delar samma resonansabotten även om omständheterna kan te sig olika. sedan är det självklart att alla inte uppskattar författeren eller orkar läsa med ett öppet hjärta. men så är det överallt...


På psyken har de specialböcker med betoningar och holistiska kontexter, med en illusorisk "lurande röd tråd"/handling, med syftet att transcendera.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 feb 2008 01:53

Chomsky was a pioneer in the field of psycholinguistics, which, beginning in the 1950s, helped establish a new relationship between linguistics and psychology. While Chomsky argued that linguistics should be understood as a part of cognitive psychology, in his first book, Syntactic Structures (1957), he opposed the traditional learning theory basis of language acquisition. In doing so, his expressed a view that differed from the behaviorist view of the mind as a tabula rasa; his theories were also diametrically opposed to the verbal learning theory of B. F. Skinner, the foremost proponent of behaviorism. In Chomsky's view, certain aspects of linguistic knowledge and ability are the product of a universal innate ability, or "language acquisition device" (LAD), that enables each normal child to construct a systematic grammar and generate phrases.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 feb 2008 01:53

Kan det handla om självutvecklande system?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Mattias.B

Inläggav Mattias.B » 02 mar 2008 21:34

Åkes granne skrev:Mattias,
om du nu lyckas använda din transformerande Pluto-potential adekvat, och återaktivera; återuppta ditt minne och din fulla livslust, kommer du se det som verkligen är -det är här ordet blir symmetriskt påhittat.

Jag skulle råda dig att då läsa en pocketbok du lämpligen köper på närmsta pressbyrå. Du kommer aldrig ha läst något liknande, du kommer bokstavligen BLI den röda tråden, det handlar om dig, vet du det?

Och det är vad historian verkligen handlar om..


Jag är fullt medveten om förmågan att "sätta sig in" i såväl berättade historier som omtalade objekt... om att BLI den röda tråden.

Jag har återupptagit mitt minne och det jag för tillfället har kvar av min livslust och har via mina tidigare erfarenheter sett hur det verkligen är och hur det troligtvis kommer att bli. Vad jag sedan kan göra av detta visar sig med tiden, brukar jag lugna mig själv med. Man vill fullkomligt explodera i  sitt behov av att uttrycka sina insikter men måste samtidigt förstå att allting har sin gång. Det är lätt att här gå händelserna i förväg.

Mattias.B

Inläggav Mattias.B » 02 mar 2008 21:46

Åkes granne skrev:Ska vi inte putta bort den onödiga esoterismen från bordet?

Du är inte den du tror att du är. Du är omöjligtvis någonting du tror om dig själv.

Du är den du är, och det är ju nya tider nu. Så vad letar du efter? Du sitter ju här.


Jag vet inte vad du avser med esoterismen men som självkännedom ser jag det esoteriska vara livsnödvändig för bevarandet av den mänskliga själen och därmed hennes självmedvetenhet. För att hon inte, av andra, ska kunna ledas till fördärvet. Jag är min själ och letar bl.a. efter likasinnade, samtidigt som jag försöker upplysa sådant som är höljt i dunkel och kanske rubba andra som i sin självsäkerhet tar både det ena och det andra för givet.

SportFilosofen
Inlägg: 276
Blev medlem: 31 jan 2008 10:01

Re: Ordets livshistoria och språkmissbruk

Inläggav SportFilosofen » 07 mar 2008 14:05

[
quote="Mattias.B"]Jag har i en annan diskussion (på ett annat forum) debatterat lite om ordets egentliga innebörd och hur de genom tiderna har förvanskats. Jag tänkte starta en ny tråd i detta forum om just detta och se om andra människor i min omgivning har uppfattat det jag har upptäckt.

Det sägs att i begynnelsen var ordet, och med detta menar jag att ordet hade sin hela och fulländade innebörd – något som i sig innebär att ordet kan sägas, med alla sanning, vara.
Vad menas då med att ordet är, kan man fråga sig. Jag skulle säga att ordet därmed har liv – att vara är enligt mig att leva.

Idag saknar i mångas betydelser av ordet liv, eller snarare liv och rörelse. Detta har kommit att bli något jag kallar den konventionella betydelsen av ordet. Ord är i många medvetanden ”döda ting”. Detta menar jag är en felaktig uppfattning. Ord har liv, men många har inte förmågan att inse det eller besitter en ovilja att inse det. Man vill idag gärna använda ord men saknar den respekt de faktiskt är förtjänta av. Många använder  ordet som man själv vill använda det, vilket jag menar är respektlöst. Detta är enligt min mening språkmissbruk.

Du talar om, till exempel, den politiska retoriken? Där samma ord verkar ha väldigt olika innebörd?
Det går att fundera över allt.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 37 och 0 gäster