att vara perceptuell

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Åkes granne
Inlägg: 1601
Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
Kontakt:

Inläggav Åkes granne » 01 mar 2008 01:48

sailaways skrev:
Åkes granne skrev:Jag förstår vad du menar med tidlöshet.. "Måstet" med det, för att kunna "lossna" "handlingen".. (absolut karmiskt bundet) (Det är vad flera "religösa" människor sett som ett "vitt ljus".)

Flera ser ju detta som en andlig utflykt, vilket visar på att de inte tar hänsyn till systemet, ja du fattar.. Alltså.. jag pratade med en psykiatier om detta, han kallade det "gränspsykotiskt" nämligen. Men detta är ingenting man behöver "gå fram och tillbaka till/ur".. om man inte har mediala intressen, möjligen.


(Minns en kvinna som jag såg på TV, som "kom till en ny dimension" och trodde att det var "hon som hade gjort universum kallt".. Gick efter det konstant på extrema höga doser antopsykos-medicin.)


Åkes granne skrev:Det är det jag syftade på som "supermedvetenhet" i en tidigare tråd -dvs. det som omfamnar alla medvetandegrader, medvetenheten om att man är medveten ..och den förflyttning det leder till.


Heh, jag har själv inga erfarenheter av denna "supermedvetenhet" (vilken benämning) men jag kan ungefära föreställa mig vilken total omvälvning det skulle innebära, då jag redan förhöjt mitt medvetande ett antal gånger, och vet vilken, till och med, kroppslig effekt det ger - ögonens position förändras bland annat, allt går att förstå och relatera till. Samtidigt, vad det har ryktats i korridorerna om, kan detta tillstånd upplevas som en tomhet? Kyla... ??? Varför vet jag inte. [om jag nu förstår dig rätt - möjligen åsyftar du något ännu högre/radikalare]


Åkes granne skrev:FRYSER IHJÄL.



Som då. Strömmar.


Mina minnen. Hahaha



KOM IHÅG: GODHETEN!



GODHETEN



Det blåser en ström under mina fötter....




Imorgon, det blir bra allt. Jag lovar. Jag lovar.



LITA PÅ MIG!!!!!


Jag ska undersöka vad denna kyla var.. Men börjar bli lite tjatig nu

"Gränspsyotiskt" / "anti-psykos" medicin? Vad är det för larv...
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..

Morningstar

Inläggav Morningstar » 01 mar 2008 01:57

-----

Morningstar

Inläggav Morningstar » 01 mar 2008 02:13

-----

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 01 mar 2008 02:33

Vad pratar ni om? Är det inte mitt jobb att vara mest förvirrad?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Morningstar

Re: att vara perceptuell

Inläggav Morningstar » 01 mar 2008 02:47

----

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 01 mar 2008 02:57

Det kallas utveckling. Jaget är inget beständigt, utan något som alltid är i omvandling (eftersom alla våra intryck är nya varje ögonblick, och det är dessa, tillsammans med de som finns lagrade i våra vävnader, som betingar Jaget). Det där inre, den absoluta stillheten, vad är det? Vad behöver ni det till? Det där buddhistiska. Visst, kör på det om det nu är så viktigt, själv tycks jag klara mig bra ändå. Varför dessa medvetna strävanden att bli något som man inte är här och nu redan, vi kommer alltid bli något annat med tiden, det går inte hindra, det är ofrånkomligt. Bli den du redan är, och var nöjd med det, säger Jag.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Morningstar

Inläggav Morningstar » 01 mar 2008 03:01

----

Morningstar

Inläggav Morningstar » 01 mar 2008 03:08

------

Användarvisningsbild
Åkes granne
Inlägg: 1601
Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
Kontakt:

Inläggav Åkes granne » 01 mar 2008 03:31

Jag börjar förstå hur oerhört viktigt steg detta är för mig personligen. Jag har så många lager av inre röster/tankar, när jag tror jag kommit till "botten" (betraktaren), märker jag plötsligt att jag fortfarande "vilar" i intellektet på en tanke/röst som värderar och kommenderar...! Så bedrägligt.

I barndomen alstrades/startade detta problem, eftersom jag lyckades få uppmärksamhet genom min extroverta verbalitet; detta sitter fortfarande inom mig på ett symboliskt plan - inom mig tror jag egentligen fortfarande att jag kan "återgå" till det stadiet, till den tiden; till den enkla flyktighet i beteende...


Känner igen detta oerhört. (Jag skulle dock inte använda begreppet "röster".)

Alltså, det du skriver om där ovan, är något som jag brottas/laborerar med varenda dag. Förut, när jag var riktigt riktigt deprimerad kunde jag knappt åka buss en längre tid, eftersom jag var så isolerad med mitt egna intensifierade rastlösa intellekt, och "insåg" GENOM denna indentitets-bekräftelse, vilket helvete livet var.

Jag klarar aldrig av att ens meditera.. när jag var liten (säg runt 8-11) brukade jag "be" på nätterna, men kom alltid på mig själv med att aldrig ens kunna be klart innan mina tankar seglat iväg till abstrakta idéer.

Jag är klart medveten om att hela min livsproblematik koncentreras inom min mentala läggning, och att enda utvägen existerar på det planet. Eller i alla fall hur central "hjärnans" ansträngning är för mig, när jag väl har aktiverat min identitet genom genuin relatering.

Jag är trots allt detta extremt strukturerad och kan klara av att koncentrera mig PÅ PRIVATA UNDERSÖKNINGAR, väldigt bra. Jag trivs här med min vakenhet och tendens att plocka upp information spontant (även om min automatdrivna bomerang tar formen av en maktdrift på det kollektiva och närmar sig överskridande och självförstörande "mental abuse") Här i ligger alltså min "stolthet" (okränkbara sårbarhet), som inte får krossas (genom t.ex. tvångsmeds), men attackeras genom perspektiv, bl.a


Alltså, vad var det jag skulle säga..

Denna "känsla" kan ungefär beskrivas som att leva i en total tankpriddhet SAMTIDIGT som man "minns allting" linjärt, och ursprungligt. Jag vet vad det är jag kommer inse redan innan jag kan formulera det. Alltså, nej det finns bättre förklaringar..

Anledningen till att jag här på forumet har en tendens att försöka "lappa ihop" sanningen i ett objektifierad uttryck.. jag vill alltså (undermedvetet) TA TOTAL KONTROLL, genom MINNET/vetandet, och min mentala natur..

Samtidigt som jag lever (genom det mentala) i ett bokstavlig ETT med min egen struktur om vem jag är.

Känner någon igen det här (erkänn!) ?


Genom all denna fruktansvära kontroll (på mig själv) har jag alltså valt att GÖRA MIG SJÄLV "halv-autistisk" -samtidigt som genom mitt ordentligt FUTURISTISKA medvetandeplan har en djup "isolerad förståelse" för "hela mänskligheten".. Jag har iblant upplevelsen av att jag dvs. faktiskt ÄR i framtiden (genom att jag BLIR/ÄR mitt intellekt, och dess naturs vetenskapsiver..) Och; genom det -- samlar "objektiva filosofier" --vilket bortraderar ALL TRO på mig själv, och mina möjligheter..

Ser en kreativ möjlighet här, men kan inte förstå dess existens.. Någon gång, kanske. (Det är också något som inte FÅR, kan, "planeras".)



Men, det jag skulle säga var att.. Sailaways; upprepa "jag" och "vem" i ett fråge-sammanhang för att "centrera" tanken, dagligen.. har fått ett vissa distinkta positiva lösningar genom det, men la av med det för fort.


Men som sagt, det handlar väldigt ofta om ytterst subtila kontrollbehov.

Men äsch, jag blajar bara.. även om jag förstår att allt är sant.
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..

Användarvisningsbild
Åkes granne
Inlägg: 1601
Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
Kontakt:

Inläggav Åkes granne » 01 mar 2008 03:39

Alltså. Jag sitter ju inte och känner mig halv-autistisk JÄMT. Men jag väljer att göra det för att få kontroll som sagt. (Går då runt och tycker allt är helt uppenbart och "ser SANNINGEN överallt", utan att riktigt kunna verbalisera den, förutom i kreativa uttryck möjligen.. vilket man INTE kan kalla "psykotiskt", även om det kan se ut så genom tendenser till att "hitta svaren" utan att komma ihåg hur jag kom fram till dem..)
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..

Användarvisningsbild
Åkes granne
Inlägg: 1601
Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
Kontakt:

Inläggav Åkes granne » 01 mar 2008 03:43

Konfrontera mig! Vad gör jag för felslut, egentligen? (Tror inte att jag skulle erkänna det för mig själv i första taget.)
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 01 mar 2008 03:47

sailaways skrev:
Avantgardet skrev:Det kallas utveckling. Jaget är inget beständigt, utan något som alltid är i omvandling (eftersom alla våra intryck är nya varje ögonblick, och det är dessa, tillsammans med de som finns lagrade i våra vävnader, som betingar Jaget). Det där inre, den absoluta stillheten, vad är det? Vad behöver ni det till? Det där buddhistiska. Visst, kör på det om det nu är så viktigt, själv tycks jag klara mig bra ändå. Varför dessa medvetna strävanden att bli något som man inte är här och nu redan, vi kommer alltid bli något annat med tiden, det går inte hindra, det är ofrånkomligt. Bli den du redan är, och var nöjd med det, säger Jag.


Jaget ÄR ... INTE de illusioner som du bygger din uppfattning kring dig själv, runt i kring. Detta är viktigt att förstå för att kunna "lösa" sig själv från "MODERN"! Kanske en dålig symbolik.

Utifrån mina egna problem skulle man kunna säga såhär; "Det går inte att tänka rätt!".

Du identifierar dig med kulisser.


Vad pratar du om? Hur skulle du kunna vara något annat än din egen upplevelse (som är dina intryck - yttre stimuli och minnen m.m.)? Handlingen med andra ord, eller reaktionen för den som föredrar det - det är samma sak. Vad mer eller annat skulle du kunna vara?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Morningstar

Inläggav Morningstar » 01 mar 2008 03:59

------

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 01 mar 2008 04:12

Bara inse, sailaways, förr var du en gladlynt typ, sen blev du en deppig och förvirrad djävel, och efter detta stundar syntesen. Livets melodi. Det knallar på. Tuff, tuff, tuff... - som på räls mot döden. Du kan inte gå tillbaka, Vintergatan är enkelriktad. Fattar du inte att när du gräver upp ditt eget lik så är du dödgrävaren och graven är tom, så enkelt är det. Du är Grävarn.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Morningstar

Inläggav Morningstar » 01 mar 2008 04:12

------


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster