Vad finns det?

Moderator: Moderatorgruppen

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 06 jan 2005 00:07

Tore/

Stefan skrev:
Vidare, vad är en matematisk definition?

Förstår inte riktigt vad du är ute efter. Kan du utveckla frågan?



Det finns olika typer av definitioner. En typ är s.k. stipulativa definitioner, som är godtyckliga proklamationer av att vissa tecken ska ha en viss mening. T.ex. kan jag deklarera att jag i detta inlägg med "frre" ska mena filmjölk. Sådana definitioner kan inte vara sanna eller falska; bara mer eller mindre lämpliga.

En annan typ av definitioner är deskriptiva definitioner. De ger information om hur ett visst ord används, t.ex. i ett naturligt språk. T.ex.: "sugga" betyder "grishona".

En tredje typ en slags mellanvariant. Dessa kallas "explikationer". De utgår från ett vardagsbegrepp eller ett vetenskapligt begrepp och försöker göra det mer exakt, utan att avvika allt för mycket från den ursprungliga betydelsen.

En fjärde typ kallas av Robinson i hans "Definition" för analys. Han menar att den är vanlig inom matematiken. Analyser har inte med ords mening att göra, utan med företeelser i världen att göra. När man analyserar en företeelse är man (med Robinsons språkbruk) ute efter att visa vilka mindre beståndsdelar ett objekt eller en företeelse består av. T.ex. kunde man hävda att Freges försök att visa att matematiken är reducerbar till logiken bestod i att visa att matematiska objekt består av logiska objekt. Dvs. att matematiska objekt kan analyseras (sönderdelas) i logiska objekt. Det är ju detta man är ute efter när man säger att matematiken kan definieras i logik, inte att man kan ge stipulativa eller deskriptiva definitioner av matematiska termer i logiska termer (stipulativa definitioner har ju inget teoretiskt värde utan är enbart praktiskt, och deskriptiva definitioner verkar rätt malplacerade i vetenskaper som matematik).

Det finns ytterligare typer av definitioner, men dessa är de viktigaste, tror jag. Hör matematiska definitioner till någon eller några av dessa kategorier, eller skulle du vilja karakterisera dem på något annat sätt?

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 06 jan 2005 00:46

Utifrån dessa alternativ skulle jag påstå att matematiska definitioner är stipulativt-analytiska. Vi har t ex begreppet gränsvärde av en talföljd. Alla har vi väl ett intuitivt begrepp av vad ett gränsvärde till en talföljd innebär (säg, följden 1, 1/2, 1/4, ..., 1/n som konvergerar mot 0, när n-->oo) och Newton, Leibniz, Bernoulli, Euler m fl använde konceptet flitigt. Det uppstår dock problem, eftersom man inte vet exakt hur stor handlingsfrihet man har, matematiskt, med sådana här gränsvärden. Intuitivt har vi kanske svårt med gränsvärden till följden 1,-1,1,... och Leibniz hävdade att gränsvärdet var 0. Idag säger vi att följden är divergent. Man vill skapa en enkel och rigorös definition som man kan "agera" utifrån och avgöra med exakthet vad följder har för gränsvärden även vid icke-intuitiva fall. Definitionen baseras på enkla fall, varvid man senare kan använda den på svårare fall. Cauchy gav på 1800-talet den första formella definitionen av gränsvärde. Ett gränsvärde kan dock beräknas experimentellt numeriskt (nu blir jag väl halshuggen för det här påståendet), och på så vis få fram ett approximativt värde mot vilket definitionen kan prövas.

Matematiska definitioner är inte matematiska satser!.

Andra exempel på matematiska definitioner är t ex Riemannintegralen och Lebesgueintegralen. Återigen har vi ett koncept som brukats av matematiker i några hundra år, innan en rigorös definition producerades.

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 06 jan 2005 14:23

Om det som kännetecknar en stipulativ definition är att den varken är sann eller falsk, utan bara mer eller mindre lämplig/användbar, så är det nog så jag ser på matematiska definitioner i allmänhet. Du skriver att stipulativa definitioner är godtyckliga, men om man har en viss användning i åtanke blir det inte så godtyckligt längre. Matematiska definitioner kan sägas vara godtyckliga i princip, men styrs i praktiken i hög grad av tänkta användningsområden.

Samtidigt är jag dåligt insatt i Freges försök att finna en logisk grund för matematiken och kan inte riktigt bedöma om Robinson har någon poäng där. Ger han några andra, mer vardagsnära exempel på matematiska definitioner som han menar är av den här typen?

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 06 jan 2005 18:29

Stefan skrev:OK, men kan matematiken och naturvetenskapen strida mot varandra? Det verkar konstigt. OK för att det kan finnas matematiska lagar som inte har någon tillämpning i verkligheten; det är inget konstigt med det, men att matematiken skulle strida mot verkligheten, det skulle vara konstigt


Det kan jag hålla med om. Om en matematiskt riktig sats uppkommer som inte "stämmer med verkligheten" så tilldelar vi helt enkelt inte den någon betydelse. Ta exemplet med den målade remsan exempelvis - matematiken skulle strida mot verkligheten om vi verkligen gjorde den tolkningen, alltså är det felaktigt att göra en sådan tolkning. Sålunda strider aldrig matematiken mot verkligheten - vi tillåter helt enkelt inte en sådan tolkning av matematiken.

Stefan skrev:OK. Vi verkar ha tre sanningsvärden. A) Matematiska satser som stämmer överens med den fysiska verkligheten, B) matematiska satser som strider mot den fysiska verkligheten, och C) matematiska satser som inte har någon tillämpning i den fysiska verkligheten.


Se ovan. Enligt mig är B ett speciall fall av A som bara uppkommer om man låser sig till en sträng tolkning - löser man upp tolkning så försvinner "striden". Således håller jag med dig om att det räcker gott med A och C.

Stefan skrev:Det beror på vad du menar med "välformad". "1+1=1" är i en mening välformad, men falsk. "1+)2" är däremot inte en välformad sats givet rådande konventioner (däremot kan den naturligtvis bli välformad om vi ändrar konventioner, eller om du och jag skapar egna konventioner som säger att den ska referera till något bestämt. Eller menar du något annat med "välformad"?


Jag menar något annat med välformad. I min mening är "1+1=1" inte en välformad sats. Men låt oss använda din definition av "välformad" - den illustrerar en gradskillnad i det obegripliga. För att förklara ska jag då införa begreppet "giltig" istället, som innebär att en sats är riktig inom ramen för sitt systems axiom och regler. En liknelse

1) "1+)2"
i) "ärökkls"
2) "1+1=1"
ii) "är är en två sten"
3) "1+1=2"
iii) "jag är snäll"

Låt oss också införa attributet "symbolvidrig" som betyder att själva symbolerna i satsen överhuvudtaget helt saknar mening i systemet. På den lägsta nivån är 1 symbolvidrigt som skriftspråk, och i) symbolvidrigt som matematik. Bägge är dock symbolriktiga inom sina system, men är inte välformade (din definition). 2) och ii) är dock välformade inom sina respektive system, men inte några giltiga satser (min definition). 3 och iii är dock giltiga, välformade, symbolriktiga satser inom sina respektive system.

Jag har ännu inte berört attributeten "sann" eller "falsk". De uppstår, enligt min mening, först senare när vi begrundar om satserna stämmer överens med verkligheten.

Stefan skrev:I vilket fall finner jag striderna om sanning svåra att förstå, men lutar åt att sanning inte är en metafysiskt djup egenskap, dvs. åt nån form av avciteringsteori. Jag ser dock inte riktigt hur den skiljer sig från den s.k. korrespondensteorin (och det verkar inte du heller göra, eftersom du skriver "isomorfi", dvs. en form av överensstämmelse eller korrespondens).


Jag känner som sagt bara till båda (avciterings- och korrespondensteorierna) ryktesvägen, men mitt förra inlägg var en avsiktlig kombination av de två. De två teorierna skiljer sig åt vad gäller vilken nivå resp. system de kan appliceras på. Såhär:

Avcitering: Om "P" är sann, så P
Omvänd avcitering (eget påhitt): Om P, så är "P" sann

Korrespondens (min mening): Sanning = giltig isomorfi, så att det exempelvis är sant att en bror är ett manligt syskon, om "bror" och "manligt syskon" avser motsvarande sak.

På ett sätt kan man se avciteringsteorin som ett specialfall av korrespondensteorin som enbart gäller för satser, men då är man lite inprecis med systemnivåerna: Avciteringsteorin säger bara "Om P, så är "P" sann". Om vi sedan ifrågasätter själva avciteringsteorin, då blir korrespondensteorin tillämplig (Varför är det rimligt att anta avciteringsteorin? Därför att P och "P" är isomorfa). Sedan kan man också ifrågasätta varför isomorfi skulle vara en lämplig grund för sanning osv.

Stefan skrev:Vad menas med 2)? Är det regler för välformade satser? I så fall verkar det märkligt att kalla det för sanning.


Jag instämmer. Det är viktigt att skilja på "giltig" (enl. def. detta inlägg) och "sann".

Stefan skrev:Ibland upptäcker vi ju att den vedertagna uppfattningen är felaktig. Men om det som är sant är det som den vedertagna uppfattningen säger är sant, så kan vi ju knappast säga att det är falskt, eftersom det per definition måste vara sant.


Men det rubbar inte satsens sanning. Vi kan mycket väl ge satsens sanning ett bäst-före datum. Sedan håller jag med om att epistemolgisk sanning bör vara evig, även om jag som sagt inte uttalar mig om den. Det blir problematiskt med uttryck som "den vedertagna uppfattningen säger" - syftar man då på en sats eller en vedertagen uppfattning? Om den vedertagna uppfattningen ändras (då det visade sig att den var falsk kontra en närmare beskrivning av någon slags epistemologisk sanning), då är satsen inte längre isomorf. Ändras formen av det ena måste det även gälla det andra - annars rubbas isomorfin och satsens sanning.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 06 jan 2005 20:32

Alla har vi väl ett intuitivt begrepp av vad ett gränsvärde till en talföljd innebär


:) Inte riktigt alla, tror jag. Tack för ditt exempel, men jag tror inte riktigt att jag hänger med. Accepterade alla Cauchys definition?

Tore/

Du skriver att stipulativa definitioner är godtyckliga, men om man har en viss användning i åtanke blir det inte så godtyckligt längre.


Jag borde nog närmare ha beskrivit den tredje formen av definitioner; explikationer. De beskrivs här:

http://www.sfu.ca/philosophy/swartz/def ... htm#part10

Tycker du att det passar in på matematiska definitioner?

Kunde du ge något/några begripliga exempel på matematiska definitioner?

Samtidigt är jag dåligt insatt i Freges försök att finna en logisk grund för matematiken och kan inte riktigt bedöma om Robinson har någon poäng där. Ger han några andra, mer vardagsnära exempel på matematiska definitioner som han menar är av den här typen?


Frege var mitt eget exempel, Robinson tar inte upp det. Hursomhelst, jag kommer inte ihåg Robinsons exempel. Jag ska försöka få tag på hans bok på bibblan nästa vecka. F ö rekommenderar jag läsning om definitioner, det är ett intressant ämne. Se t ex ovanstående länk (Swartz) och http://www.philosophypages.com/dy/d2.htm#def

hovnarr/
Sedan håller jag med om att epistemolgisk sanning bör vara evig, även om jag som sagt inte uttalar mig om den.


Men är [sanning] verkligen ett epistemologiskt begrepp? Jag skulle snarare säga (och det skulle proffsfilosofer också göra, tror jag) att sanning är ett metafysiskt eller semantiskt begrepp.

Satser är sanna om de stämmer överens med verkligheten, inte om de stämmer överens med den vedertagna uppfattningen. Sedan är det självklart så att vi tror att satser som stämmer överens med den vedertagna uppfattningen är sanna; det följer ju av att den vedertagna uppfattningen är just en vedertagen uppfattning. Men vi kan inte definiera sanning som "stämmer överens med den vedertagna uppfattningen".

Däremot kan vi naturligtvis aldrig veta om vi nått fram till den absolut korrekta uppfattningen om världen. Vi vet att vi är felbara.

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 07 jan 2005 12:54

Stefan skrev:Jag borde nog närmare ha beskrivit den tredje formen av definitioner; explikationer. De beskrivs här:

http://www.sfu.ca/philosophy/swartz/def ... htm#part10

Tycker du att det passar in på matematiska definitioner?

Så kan man nog se på några de enklare definitionerna, men många matematiska begrepp har ingen motsvarighet i vardagsspråket (se sista exemplet nedan).

Stefan skrev:Kunde du ge något/några begripliga exempel på matematiska definitioner?

Vad sägs om följande:
  • Ett tal kallas udda om det kan skrivas på formen 2k+1, där k är ett heltal.
  • En cirkel definieras av mängden av alla punkter i ett plan som har ett givet avstånd (radien) från en given punkt (medelpunkten).
  • x·0 = 0, x·(y+1) = (x·y)+x (Definition av multiplikation av naturliga tal.)
  • e^(ix) = cos x + i sin x

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 07 jan 2005 13:41

Så kan man nog se på några de enklare definitionerna, men många matematiska begrepp har ingen motsvarighet i vardagsspråket (se sista exemplet nedan).


Jag tror iofs att man kan explikera begrepp som endast finns i vetenskapligt språkbruk. Exempel som Carnap ger på explikationer är hans egen explikation av sannolikhetsbegreppet (avsnittet om explikationer finns i inledningen av hans "Logical Foundations of Probability"), Tarskis sanningsdefinition, och explikationen av fiskbegreppet, så att det inte längre kom att omfatta valar och andra däggdjur.

Angående definitionerna, så måste man se vad man har från början. I den första, andra och tredje definitionen har man en exakt idé om vad udda tal, cirklar och multiplikation är. Man vill visa hur dessa hör ihop med andra idéer. Detta kan väl närmast kallas "analys". Man visar hur cirklar kan analyseras ner i punkter, mängder, avstånd, etc.

Möjligen kan ytterligare ett problem lösas här. Preteoretiskt är det oklart vilka matematiska satser som är syntetiska och vilka som är analytiska (om man nu kan dra en sådan gränslinje; vissa hävdar att den inte går att dra, t ex Quine, andra att alla matematiska satser är analytiska, t ex Carnap). "Kvadrat" kan t ex definieras på (minst) fem sätt:

"square" =df "a plane closed figure that has exactly four sides all of which are straight and equal to one another and whose interior angles each measure 90o"


"square" =df "a plane closed figure having four straight sides and whose diagonals are both equal in length to one another and bisect one another at right angles"


"square" =df "a straight-sided, plane, closed figure, every diagonal of which cuts the figure into two right isoceles triangles"


"square" =df "an equilateral parallelogram containing no (interior) acute angles"


"square" =df "an equilateral parallelogram containing four axes of symmetry"

http://www.sfu.ca/philosophy/swartz/def ... tm#part8.4

Givet en viss definition, är det klart vilka satser som är analytiska och vilka som är syntetiska. T ex, om man väljer den första definitionen, är det klart att "en kvadrats inre vinklar är 90 grader vardera" är en analytisk sats; sann enbart i kraft av dess mening. Men om man inte har någon definition, är det oklart vilken meningen är, och således vilka satser som är analytiska och vilka som är syntetiska.

Vad är poängen med definition 3? Jag är rädd att jag inte förstod den riktigt. Vad gäller definition 4, så vet jag inte vad "e" och "i" står för (men tror mig ha vetat det en gång i tiden). Hursomhelst, fanns "e" innan man konstruerade definitionen, eller är den en ren förkortning av cos x + i sin x? Om det förra, är det en analys, om det senare, en stipulativ definition. Det är iaf så jag skulle se på det.

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 07 jan 2005 14:29

Stefan skrev:Inte riktigt alla, tror jag. Tack för ditt exempel, men jag tror inte riktigt att jag hänger med. Accepterade alla Cauchys definition?
Cauchys definition är användbar, därför används den.

Tore skrev:x·0 = 0, x·(y+1) = (x·y)+x (Definition av multiplikation av naturliga tal.)
Det här är väl snarare ett exempel på den distributiva lagen, än på definitionen av multiplikation med naturliga tal? En naturligare definition är väl snarare,

x*0=0, x*y=[sigma: 1 till y]x

Vad gäller definition 4, så vet jag inte vad "e" och "i" står för (men tror mig ha vetat det en gång i tiden). Hursomhelst, fanns "e" innan man konstruerade definitionen, eller är den en ren förkortning av cos x + i sin x? Om det förra, är det en analys, om det senare, en stipulativ definition. Det är iaf så jag skulle se på det.
e fanns redan väldefinierat innan Eulers formel (def nr 4), samma sak med de trigonometriska funktionerna och i, varför inte jag heller anser nr 4 vara en stipulativ definition. Eulers formel kan t ex härledas med Taylorutveckling.

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 07 jan 2005 15:12

Hovnarr skriver:

Ett sanningskriterium är något som ska vara uppfyllt för att en sats ska vara sann. "Snön är vit" är sann om [sanningskriterium], där sanningskriteriet vanligen är att den ser vit ut, eller mer vetenskapligt uttryckt sänder ut ljus vid vissa våglängder.


Sänder snön ut ljus?
Jag trodde att det var ljuset som gör snön synlig.

Är jag mossig?
cogito

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 07 jan 2005 15:37

Man kanske kan säga att snön reflekterar ljuset, vilket väl kan ses som att snön sänder ut ljus (indirekt)?

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 07 jan 2005 15:41

Då förlägger du källan bara någonannanstans. Finns det en ljuskälla som strålar ut ljus? FINNS det som betraktsningsföremål?

Jag trodde att det var ljuset som gör saker synliga.

cogito

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 07 jan 2005 17:19

Stefan skrev:Angående definitionerna, så måste man se vad man har från början. I den första, andra och tredje definitionen har man en exakt idé om vad udda tal, cirklar och multiplikation är. Man vill visa hur dessa hör ihop med andra idéer. Detta kan väl närmast kallas "analys". Man visar hur cirklar kan analyseras ner i punkter, mängder, avstånd, etc.

Så kan man förstås se det, om man redan har en intuitiv bild av begreppen. Man kan också se det som en ordförklaring för den som inte är tidigare bekant med begreppen. Jag tror dock att matematiker i allmänhet brukar betrakta sina definitioner som stipulativa, och jag tror också att det finns ett värde i att se det på det sättet. Då man inte låser sig vid vissa tolkningar av begreppen öppnar man också upp för nya tankegångar. Jag tänker exempelvis på utvecklingen av den icke-euklidiska geometrin.

Stefan skrev:Givet en viss definition, är det klart vilka satser som är analytiska och vilka som är syntetiska. T ex, om man väljer den första definitionen, är det klart att "en kvadrats inre vinklar är 90 grader vardera" är en analytisk sats; sann enbart i kraft av dess mening. Men om man inte har någon definition, är det oklart vilken meningen är, och således vilka satser som är analytiska och vilka som är syntetiska.

Jag förstår inte vad du menar med "syntetisk" i det här sammanhanget. Det är klart att om man inte alls definierar ett begrepp så kan man inte heller avgöra om en utsaga i vilken begreppet ingår är sann. Men om du nu väljer en av dina föreslagna definitioner av "kvadrat" och gör om övriga till påståenden om kvadrater, så kan jag inte se annat än att de alla skulle kunna avgöras analytiskt (givet någon viss geometri).

Stefan skrev:Vad är poängen med definition 3? Jag är rädd att jag inte förstod den riktigt.

Det är ingen annan poäng med den än med de övriga exemplen. Det är helt enkelt en definition av multiplikation, om än lite kryptiskt formulerad.

Stefan skrev:Vad gäller definition 4, så vet jag inte vad "e" och "i" står för (men tror mig ha vetat det en gång i tiden). Hursomhelst, fanns "e" innan man konstruerade definitionen, eller är den en ren förkortning av cos x + i sin x? Om det förra, är det en analys, om det senare, en stipulativ definition. Det är iaf så jag skulle se på det.

Det som definieras är exponentialfunktionen för imaginära tal. Den imaginära enheten betecknas i, och basen e är ett reellt tal som definierats tidigare. Vi vill ge en definition av att ta "e upphöjt till ett imaginärt tal".

MrTambourineMan skrev:Det här är väl snarare ett exempel på den distributiva lagen, än på definitionen av multiplikation med naturliga tal? En naturligare definition är väl snarare,

x*0=0, x*y=[sigma: 1 till y]x

De är såvitt jag kan se ekvivalenta, bara att jag använder rekursion istället för sigma.

MrTambourineMan skrev:e fanns redan väldefinierat innan Eulers formel (def nr 4), samma sak med de trigonometriska funktionerna och i, varför inte jag heller anser nr 4 vara en stipulativ definition. Eulers formel kan t ex härledas med Taylorutveckling.

Jag skulle säga att Eulers formel kan motiveras med Taylorutveckling av e^x och efterföljande substitution, men någonstans måste man ju ändå definiera att det är just den utvecklingen vi avser med beteckningen e^(ix). Eller hur menar du att härledningen skall gå till?

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 07 jan 2005 17:35

Tore/

Man kan också se det som en ordförklaring för den som inte är tidigare bekant med begreppen.


Visst, den kan fungera som en sådan, men jag tror att de flesta lär sig ordet "cirkel" långt innan de kommer i kontakt med matematiska definitioner.

Jag tror dock att matematiker i allmänhet brukar betrakta sina definitioner som stipulativa, och jag tror också att det finns ett värde i att se det på det sättet. Då man inte låser sig vid vissa tolkningar av begreppen öppnar man också upp för nya tankegångar. Jag tänker exempelvis på utvecklingen av den icke-euklidiska geometrin.


Kunde du utveckla detta? Det låter intressant.

Stefan skrev:
Givet en viss definition, är det klart vilka satser som är analytiska och vilka som är syntetiska. T ex, om man väljer den första definitionen, är det klart att "en kvadrats inre vinklar är 90 grader vardera" är en analytisk sats; sann enbart i kraft av dess mening. Men om man inte har någon definition, är det oklart vilken meningen är, och således vilka satser som är analytiska och vilka som är syntetiska.

Jag förstår inte vad du menar med "syntetisk" i det här sammanhanget. Det är klart att om man inte alls definierar ett begrepp så kan man inte heller avgöra om en utsaga i vilken begreppet ingår är sann. Men om du nu väljer en av dina föreslagna definitioner av "kvadrat" och gör om övriga till påståenden om kvadrater, så kan jag inte se annat än att de alla skulle kunna avgöras analytiskt (givet någon viss geometri).


Med "analytisk" och "syntetisk" menar jag detta:

analytic / synthetic
Distinction between judgments or propositions. A judgment is analytic if the concept of its predicate is already contained in that of its subject; if the concepts of its subject and predicate are independent, it is synthetic. Alternatively, a proposition is analytic if it is true merely by virtue of the meaning of its terms or tautologous; otherwise, it is synthetic. For example:

"Golden retrievers are dogs." is analytic.

"Dogs enjoy chasing squirrels." is synthetic.

Alltså, givet att man definierat kvadrat i enlighet med den första definitionen, blir det analytiskt att kvadrater har nittiogradiga inre vinklar, men syntetiskt att de två diagonalerna i kvadrater alltid är lika långa. Givet andra definitioner, blir andra satser analytiska och andra syntetiska. Men det bygger som sagt på att vissa satser är analytiska och andra syntetiska i matematiken, och det har som sagt ifrågasatts från flera håll.

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 07 jan 2005 17:42

De är såvitt jag kan se ekvivalenta, bara att jag använder rekursion istället för sigma.
Du har rätt. Jag är lite mossig ibland.

Jag skulle säga att Eulers formel kan motiveras med Taylorutveckling av e^x och efterföljande substitution, men någonstans måste man ju ändå definiera att det är just den utvecklingen vi avser med beteckningen e^(ix).
Det sker automatiskt tack vare entydighetssatsen för taylorpolynom. Eller vad menar du?

Vi måste självklart definiera grundläggande företeelser som reella exponenter och dylikt först.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 07 jan 2005 18:55

Stefan skrev:Men är [sanning] verkligen ett epistemologiskt begrepp? Jag skulle snarare säga (och det skulle proffsfilosofer också göra, tror jag) att sanning är ett metafysiskt eller semantiskt begrepp.


Låt gå för det. Jag är dålig på detaljerna kring de filosofiska begreppen och rör ihop dem ibland. Men om jag förstår orden rätt så skiljer jag på metafysiskt och semantiskt sanningsbegrepp, och intresserar mig för det sistnämnda.

Stefan skrev:Satser är sanna om de stämmer överens med verkligheten, inte om de stämmer överens med den vedertagna uppfattningen. Sedan är det självklart så att vi tror att satser som stämmer överens med den vedertagna uppfattningen är sanna; det följer ju av att den vedertagna uppfattningen är just en vedertagen uppfattning. Men vi kan inte definiera sanning som "stämmer överens med den vedertagna uppfattningen".

Däremot kan vi naturligtvis aldrig veta om vi nått fram till den absolut korrekta uppfattningen om världen. Vi vet att vi är felbara.


Jag föredrar att dela upp sanningen i två led för att kunna ha en absolut sanning åtminstone semantiskt. Man kan säga att satsen (J) "Jorden snurrar runt solen" är sann om det verkligen är så att jorden snurrar runt solen, alternativt att det i) är den vedertagna uppfattningen att jorden snurrar runt solen och ii) den vedertagna uppfattningen är sann i själva verket. Eftersom jag inte intresserar mig för ii) vill jag kunna ge en benämning på satser som uppfyller i). Låt oss säga att de är formellt sanna då istället, så undviker vi det absoluta sanningsbegreppet.

archaxe skrev:Man kanske kan säga att snön reflekterar ljuset, vilket väl kan ses som att snön sänder ut ljus (indirekt)?


Jo cogito, det förhåller sig ungefär som archaxe säger. Vad vi i dagligt tal kallar för "reflektera ljus" är en absorbtion (upptagning) följt av en emission (utsändning). Vitt ljust absorberas och bara en viss typ av ljus återsänds. Röda föremål sänder alltså ut rött ljus, men de kan inte sända utan att först ha absorberat. Värme fungerar på samma sätt - när solen lyser på ditt anlete och det känns varmt är det värme (infrarött ljus) som sänds ut istället.

§


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster