Filosofiska problem

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 26 jan 2005 23:39

Varje observation (före T) av bilen, innebär två saker: "Bilen är gul" och "Bilen är blu", men de två påståendena är inte kompatibla.


Låt säga att en mikrovågsugn är blarp om den är alldeles vanlig när jag iaktar den, men det dansar rosa elefanter i den när jag inte gör det. "Blarp" är alltså skilt från "vanlig" i det att "vanlig" inte innefattar rosa elefanter vid någon tidpunkt. Så när vi tittar på mikrovågsugnen kan vi säga att den är både blarp och vanlig - nej, det kan vi naturligtvis inte. Det finns inget förfarande för att komma med följande omdöme: "~detta~ är blarp". Det ligger i själva definitionen av blarp.

Det finns nämligen inget som stödjer de rosa elefanterna. Inte nog med det - det finns ingenting som KAN stödja det eftersom de trotsar all undersökning. Vi kan titta på en rutten banan och säga att denna var en gång gul. Vi kan till och med hitta på ett attribut som beskriver detta att banan ändrar färg när den ruttnar (t.ex. bul som JR föreslår) och om vi då definierat "bul" riktigt så kommer det inte att vara motsägelsefullt att den färska bananen är både gul och bul.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 26 jan 2005 23:53

Låt säga att en mikrovågsugn är blarp om den är alldeles vanlig när jag iaktar den, men det dansar rosa elefanter i den när jag inte gör det. "Blarp" är alltså skilt från "vanlig" i det att "vanlig" inte innefattar rosa elefanter vid någon tidpunkt. Så när vi tittar på mikrovågsugnen kan vi säga att den är både blarp och vanlig - nej, det kan vi naturligtvis inte. Det finns inget förfarande för att komma med följande omdöme: "~detta~ är blarp". Det ligger i själva definitionen av blarp.


Jo, precis, det finns inget sätt att avgöra om mikron är blarp. Därför ville de logiska positivisterna brännmärka dessa frågor som meningslösa pseudofrågor. Men problemet med grue är, som MrTambourineMan, att grueparadoxen, till skillnad från blarp genererar:

mutually inconsistent predictions about the colour of emeralds after T".


Det kan även tilläggas, att ur en Popperiansk vinkel, paradoxen är lite mindre motsägelsefull.


På vilket sätt?

*Det finurliga är att T inte är en väldefinierad tidpunkt, varför bananen alltid kan sägas vara blu. Med andra ord, stunden är oändlig.


Bra poäng.

Om vi utgår ifrån att vi (jag och någon ur denna befolkning) i övrigt kan förstå varandra och så närmar vi oss två identiska stenar, sånär som att den ena är blå (saffir) och den andra är grön (smaragd). Nu frågar jag dem: "Menar ni att denna saffir ser ut som denna smaragd före t?" Vad skulle de svara då?


Jag vet inte riktigt vad de skulle säga. De menar att smaragder är grue och safirer är bleen.

Det är naturligtvis helt orimligt att tänka sig några varelser som ens avlägset liknar oss som skulle börja använda sådana här predikat. Men problemet är som sagt att det inte går att på ett rationellt sätt avgöra mellan grön och grue-hypoteserna. Min lärare (Dugald Murdoch) menar att ingen kommit upp med ett bra svar på detta på 50 år. Goodmans egen "lösning" var knappast ens ett förslag till lösning; han sa bara att vi skulle fortsätta som förut.

En bra genomgång av detta och fyra andra problem finns alltså i Tersmans "Fem filosofiska frågor". Goodmans paradox finns annars i hans bok "Fact, Fiction and Forecast". Där återfinns också hans förslag till lösning.

En skeptisk framställning av grueproblemet är denna:

Nelson Goodman Nelson Goodman is best known for his "new riddle of induction", which he sets up by first defining a new color adjective, grue. "Grue" applies to anything that looks green before some time t, and blue afterwards. (He also throws in, as a bonus, "bleen", which applies to anything that looks blue before some time t, and green afterwards.) Now, he says, how do we know that the grass is green and not grue before that time t arrives, and that the sky is blue and not bleen? This is for him, and numerous other analytic philosophers who jumped into the fray, a very worrisome problem indeed! But the question is why do they think that this silly little puzzle is so important? The answer is, they are under the insidious sway of the notion (perhaps unconsciously) that only deduction is a valid way of determining new truths. Thus induction and all other methods of thinking are suspect. The strange thing is, however, that deduction is really not all that important in people's every-day thinking; analogy, for instance, is far more important. Thus the attempt to force all other forms of thinking into the "induction" straight-jacket, and then to squeeze induction into some variety of deduction is screwed up from the very start. It says a lot about the state of analytic philosophy that this "grue" business is one of the "big issues".

Nelson Goodman seems quite keen
Induction yet to show anew
Is somewhat sick as will be seen
And may not be completely true.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 27 jan 2005 07:30

Ok jag kan köpa att:

Green kan vara
Grue

men hur kan Grue vara
Green?

Om vi ger Green definitionen grön för all framtid.
Och Grue, grön fram till dess den blir blå.

Då har vi sagt i den här ordningen.

Den är Grue. Dvs
Grön eller Blå beroende på om vi obseverar färgen innan eller efter T, vi kan inte fastställa färgen efter den information vi fått.

Sen säger vi:
Den är Green.
Vi kan då sluta oss till att färgen är Grue och observationen gjorts före T, varpå, Den är Green, blir ett falskt påstående såvida inte Den är Grue är falskt.
Ordnar vi då påståendena kronologiskt och låter dom i den ordningen få sin sanningshalt så följer att Grue stämmer, för det sa vi först.
Låter vi Green stämma så tar Green bort möjligheten för Grue.
Inte genom observation, utan genom definition.


Hela problemet kommer egentligen av att i exemplet så sägs att Grue kan bevisas innan färgskiftningen har skett.

Grue kan först vara sant när vi observerat Green bli till Blue.
Annars har vi antagit saker som jag inte fattar varför vi ska anta, märker att jag fortfarande inte fattar någonting och börjar nu undra varför jag sitter och skriver det här. Hur kan vi säga att Grue är ett sant påstående om färgen på något när den kräver en observation av det som definierar färgen som Grue?

Kan vi påstå att något är Gult och hålla det för sant om detta något befinner sig i ett rum där inget ljus finns?
Vi kan påstå och vi kan säga att det är sant, om vi vet att den är Gul innan. Men hur kan vi bevisa det? Och om vi inte kan bevisa det vad har vårat argument för giltighet?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 27 jan 2005 11:17

Stefan skrev:Men problemet med grue är, som MrTambourineMan, att grueparadoxen, till skillnad från blarp genererar:


Här föreligger inte någon skillnad gentemot blarp. I mitt blarp-exempel är T flera tidsintervall, närmare bestämt då jag inte iaktar den. Vi kan kalla dessa tidsintervall i[t1, t2] men låt oss för bekvämlighets skull referera till dem som "när jag inte iaktar mikron". För att göra ett med "grue" analogt uttalande (som jag tycker är falskt både för grue och för blarp) så kan vi när vi iaktar mikron säga att den är både "vanlig" och "blarp", men detta ger logiskt motsägelsefulla utsagor om vad som händer inuti mikron vid T.

Vad som händer i mikron kan ses som fullkomligt analogt med ädelstenars färg, och flera tidsintervall kan ses som fullkomligt analogt med ett tidsintervall. Instämmer du?

Jag tycker dock att uttalandet att mikron är både vanlig och blarp när man iaktar den, eller att saffirer är både blå och grue efter T, är felaktigt. Att säga blarp är att förutsätta elefanter där inga elefanter finns. Att säga grue är att förutsätta grönt där bara blått finns. Bägge termer är konstruerade så att det, hur man än bar sig åt, skulle vara omöjligt att vidimera elefanter resp. grönt. Enligt alla de sätt jag känner för att fälla omdömen finns det inget som skulle ge följande: "~detta~ är grue".

Stefan skrev:Därför ville de logiska positivisterna brännmärka dessa frågor som meningslösa pseudofrågor.


Jag tycker inte det är en meningslös fråga. Tvärtom visar den ganska noggrant vad det är att fälla omdömen, och hur motsägelser uppstår om man fäller oriktiga omdömen.

Lösningen att inte låta T vara en väldefinierad punkt hjälper inte. Grue (och liknande termer) är konstruerad så att något oriktigt gäller antingen före eller efter T. Nå, är det verkligen oriktigt? Om ja, så är föremålet ifråga aldrig grue någonsin, vare sig före eller efter T, eftersom en förutsättning för att den ska kunna vara grue inte föreligger. Om nej, så är föremålet verkligen grue. Eftersom vi inte (per definition!) är förmögna att svara ja eller nej kan vi inte fälla omdömet "grue" (och visst - inte heller "icke grue" - om man inte förutsätter någon annan regel än logiken såsom t.ex. Ockhams rakkniv).

Stefan skrev:Men problemet är som sagt att det inte går att på ett rationellt sätt avgöra mellan grön och grue-hypoteserna.


Jag tycker att Ockhams rakkniv är en rationell princip och att den bör tillämpas under alla normala omständigheter (såsom när man betraktar en ädelsten). Men jag medger gärna att logiken allena inte ger något avgörningsförfarande för om något är grue eller grönt - detta beror på vårt sätt att fälla omdömen. Ändå tycker jag inte att denna paradox är mer förbryllande än frågor om gud existerar, om determinismen är giltig eller andra sådana frågor som till sin form liknar ja-eller-nej-frågor men till sin natur aldrig kan besvaras med ja eller nej.

Stefan skrev:Min lärare (Dugald Murdoch) menar att ingen kommit upp med ett bra svar på detta på 50 år.


Murdoch ställer möjligen orimliga krav på vad ett "bra svar" skulle vara för något. Kan han ange minst ett kriterium på vad ett svar skulle åstadkomma för att det skulle vara bra? Om vad han söker motsvarar ett bevis på att gud inte existerar så tror jag att han får leta längre än 50 år.

Med all respekt och ödmjukhet tycker jag att exempelvis mitt svar är bra, i det att jag inte kan tänka mig ett bättre svar och jag är övertygad om att mitt eget svar når så långt som det är möjligt att nå på rationell grund. Med detta menar jag att jag inte anar ett bättre svar "där borta" som jag inte riktigt lyckas gripa eller utsäga. Någon skulle säkert kunna uttrycka det mycket bättre och tydligare, men principen ("avgörande är omöjligt") torde vara densamma. Jag tycker det är ett alldeles tillräckligt svar på paradoxen, men jag kan naturligtvis ha missförstått den på något sätt.

Stefan skrev:Det är naturligtvis helt orimligt att tänka sig några varelser som ens avlägset liknar oss som skulle börja använda sådana här predikat.


Det finns kulturer som tror att man kan dansa fram regn. Varför skulle de inte kunna tro att ädelstenar plötsligt byter färg? Men frågan är om det är vad de verkligen gör. Om detta trolleri med definitioner och ord överhuvudtaget ska ha någon förankring med verkligheten (så att man exempelvis kan tala om faktiska mikrovågsugnar och saffirer) och inte bara säga något om logiken, låt oss då vara överens om följande: Grue-människorna och vi måste både kunna betrakta en och samma saffir och fälla ett omdöme om den, där grue-människorna kommer att hålla den för grue och vi (åtminstone jag) för blå. Om detta inte är möjligt för att grue-människorna exempelvis måste finnas i en annan tänkbar värld för att deras resonemang ska kunna uppstå, då kan vi glatt konstatera att grue är lämpligt i deras värld, medan blå är lämpligt i vår.

Här finns det sedan två fall där de med "grue" antingen menar samma som jag menar med "blå" (eller "grön" beroende på om vi talar om T-före eller T-efter) eller att de menar att den byter färg vid T. För att kunna mena det sistnämnda måste de först begripa "byta" och sedan begripa "färg". Annars kommer deras förklaring av "grue" för mig att låta precis som min förklaring av "blå" för dem, dvs. det föreligger en direkt översättning. Jag redogör för dessa alternativ i mitt föregående inlägg.

Stefan skrev:Jag vet inte riktigt vad de skulle säga. De menar att smaragder är grue och safirer är bleen.


Fråga gärna Murdoch om du får tillfälle. Det skulle vara kul att veta vilka av de två fallen som måste gälla om man inte glider undan i något slags tänkbar värld trams.

§

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 27 jan 2005 13:11

Stefan skrev:
*Det finurliga är att T inte är en väldefinierad tidpunkt, varför bananen alltid kan sägas vara blu. Med andra ord, stunden är oändlig.

Bra poäng.

Enligt ditt ursprungliga citat är tidpunkten väldefinierad. Om den inte vore det skulle ju påståendet att ett föremål är "grue" överhuvudtaget inte vara testbart; det skulle inte ge några avvikande förutsägelser om framtiden.

Stefan skrev:Men problemet är som sagt att det inte går att på ett rationellt sätt avgöra mellan grön och grue-hypoteserna.

Vad bedömer man i så fall som rationellt? Slutsatsen verkar bygga på föreställningen att vi inte vet någonting om föremålet vi tittar på, att vi inte har några rationella teorier om hur föremålet är uppbyggt, vad det består av och hur ljus, färger och materia fungerar. Man bör alltså förtydliga vad man menar vore ett "rationellt sätt att avgöra" innan man påstår att ett sådant saknas.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 27 jan 2005 14:50

Stefan skrev:
Citat:
*Det finurliga är att T inte är en väldefinierad tidpunkt, varför bananen alltid kan sägas vara blu. Med andra ord, stunden är oändlig.

Bra poäng.

Enligt ditt ursprungliga citat är tidpunkten väldefinierad. Om den inte vore det skulle ju påståendet att ett föremål är "grue" överhuvudtaget inte vara testbart; det skulle inte ge några avvikande förutsägelser om framtiden.


OK, fel av mig.

Stefan skrev:
Men problemet är som sagt att det inte går att på ett rationellt sätt avgöra mellan grön och grue-hypoteserna.

Vad bedömer man i så fall som rationellt? Slutsatsen verkar bygga på föreställningen att vi inte vet någonting om föremålet vi tittar på, att vi inte har några rationella teorier om hur föremålet är uppbyggt, vad det består av och hur ljus, färger och materia fungerar. Man bör alltså förtydliga vad man menar vore ett "rationellt sätt att avgöra" innan man påstår att ett sådant saknas.


Nej, jag tror inte att slutsatsen bygger på att vi inte vet något om föremålet vi tittar på. Skeptikern kan alltid svara att allt vi vet om ljus, färger och materia fungerar är kompatibelt med att de korrekta predikaten är sådana att något är materia/färg/ljus till tidpunkt t, och sedan något annat. Eller?

Jag tycker att Ockhams rakkniv är en rationell princip och att den bör tillämpas under alla normala omständigheter (såsom när man betraktar en ädelsten).


Men gruemänniskorna anser att grue är ett primitivt predikat, och att grön är ett konstigt konstruerat predikat, som bör skäras bort med Ockhams rakkniv.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 27 jan 2005 16:05

Stefan skrev:Skeptikern kan alltid svara att allt vi vet om ljus, färger och materia fungerar är kompatibelt med att de korrekta predikaten är sådana att något är materia/färg/ljus till tidpunkt t, och sedan något annat.


Är detta också grue-människornas ståndpunkt? Du skriver:

Stefan skrev:Men gruemänniskorna anser att grue är ett primitivt predikat, och att grön är ett konstigt konstruerat predikat, som bör skäras bort med Ockhams rakkniv.


Hur är detta överhuvudtaget möjligt? Jag ser två och endast två möjligheter:

1) Grue-människorna menar att grue är ett primitivt begrepp som beskriver exempelvis saffirers färg. Detta kallar jag "blå". Allt som jag kallar blå kommer de att kalla grue. De kan naturligtvis inte förklara grue i termer av blå, eftersom de inte känner till "blå" sedan tidigare. På samma sätt kan jag inte förklara blå i termer av grue, eftersom jag förstått det som att det är samma sak.

2) Grue-människorna menar att grue är är ett sammansatt begrepp som bland annat består av "blå" och "grön", och vidhåller att denna egenskap verkligen beskriver exempelvis saffirer. Detta är identiskt med det skeptiska argumentet citerat ovan. Men i så fall är grue-människorna mycket väl medvetna om vad [blå] och [grön] är för något oavsett om de har termer för dessa begrepp. De vill mena att det sker en förändring i färg vid tiden T, även om de må sakna ord för att beskriva färgen före T och efter T utan föredrar att kalla allt för "grue" istället.

Jag har svårt att se att det skulle finnas en mellanposition, eller någon annan position. Köper du det?

Jag godtar det skeptiska argumentet för "grue" enligt 2, men det föreligger inte för "grue" enligt 1. Instämmer du?

Jag skulle vidare acceptera att man använde Ockhams rakkniv för att hävda att vi inte kan ska förmoda något om ett föremål som inte är undersökt, men jag skulle inte själv applicera rakkniven där (det är en giltig tillämpning av regeln, men jag anser inte att den bör tillämpas där). Dvs: "Låt oss inte förmoda att saffirer är vare sig blå eller gröna innan vi undersökt dem" är korrekt enligt rakkniven, men jag tycker det är en dålig användning av den. Däremot accepterar jag inte att den som är medveten om blått och grönt och konstruerat "grue" därigenom använder rakkniven för att skära bort grönt.

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 27 jan 2005 16:20

Låt säga att en mikrovågsugn är blarp om den är alldeles vanlig när jag iaktar den, men det dansar rosa elefanter i den när jag inte gör det. "Blarp" är alltså skilt från "vanlig" i det att "vanlig" inte innefattar rosa elefanter vid någon tidpunkt. Så när vi tittar på mikrovågsugnen kan vi säga att den är både blarp och vanlig - nej, det kan vi naturligtvis inte. Det finns inget förfarande för att komma med följande omdöme: "~detta~ är blarp". Det ligger i själva definitionen av blarp.

Det finns nämligen inget som stödjer de rosa elefanterna. Inte nog med det - det finns ingenting som KAN stödja det eftersom de trotsar all undersökning. Vi kan titta på en rutten banan och säga att denna var en gång gul. Vi kan till och med hitta på ett attribut som beskriver detta att banan ändrar färg när den ruttnar (t.ex. bul som JR föreslår) och om vi då definierat "bul" riktigt så kommer det inte att vara motsägelsefullt att den färska bananen är både gul och bul.
Denna analogi är av en annan natur än grue-paradoxen. Enkelt uttryck är grue-paradoxen oberoende av betraktaren, emedan definitionen av "blarp" utgår ifrån betraktarens nycker. Grue-paradoxen är ett induktionsproblem; snarlikt Humes mer välkända dito. Det finns, enligt Hume, ingen rationell anledning att tro att solen kommer gå upp imorgon. Ovanstående motsvarighet till Humes induktionsproblem skulle isf vara att det inte finns någon rationell anledning att tro att solen existerar när man inte ser den.

Det kan även tilläggas, att ur en Popperiansk vinkel, paradoxen är lite mindre motsägelsefull.


På vilket sätt?
På samma sätt som Tore avhandlar, och som jag ska kommentera strax.

*Det finurliga är att T inte är en väldefinierad tidpunkt, varför bananen alltid kan sägas vara blu. Med andra ord, stunden är oändlig.

Bra poäng.
Enligt ditt ursprungliga citat är tidpunkten väldefinierad. Om den inte vore det skulle ju påståendet att ett föremål är "grue" överhuvudtaget inte vara testbart; det skulle inte ge några avvikande förutsägelser om framtiden.
Någonting kan vara testbart utan att för den skull någonsin kunna testas av rent praktiska orsaker. I princip kan man testa hypotesen genom att invänta T (och det har egentligen inte så mycket med paradoxena att göra ifall man inväntar T eller inte, eller vilket utfall det blir), men av rent pragmatiska orsaker har grue-människoran satt T till något löjligt sent, eller på annat smart vis definierat T sådan att ett praktiskt test är omöjligt. Men att ett test aldrig kan genomföras, innebär inte mindre att grue-hypotesen gör avvikande förutsägelser om framtiden, vilket är den metafysiska kärnan i det här induktionsproblemet. Det testbara är en typisk Popperiansk anfallsvinkel (Popper är trots allt inte metafysiker) och, som jag har nämnt tidigare [citerat härovan, redan], ett vanligt sätt att urvattna paradoxen.

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 27 jan 2005 17:06

Stefan skrev:Nej, jag tror inte att slutsatsen bygger på att vi inte vet något om föremålet vi tittar på. Skeptikern kan alltid svara att allt vi vet om ljus, färger och materia fungerar är kompatibelt med att de korrekta predikaten är sådana att något är materia/färg/ljus till tidpunkt t, och sedan något annat. Eller?

Jag förstår inte riktigt hur du menar. De teorier vi har om ljus, materia och smaragder förutsäger inte att smaragder plötsligt skulle bli blå vid någon viss tidpunkt T. Den som hävdar att så kommer att ske menar alltså rimligen att dessa teorier är felaktiga. Vad jag är ute efter är dock mer detta vad man menar utgör ett rationellt avgörande. Man verkar endast ta hänsyn till överensstämmelse med gjorda observationer, inte sådant som teoriernas enkelhet, logiska konsistens, förklaringskraft eller liknande.

MrTambourineMan skrev:Någonting kan vara testbart utan att för den skull någonsin kunna testas av rent praktiska orsaker. I princip kan man testa hypotesen genom att invänta T

Om T inte är definierad kan du inte invänta T, ens i princip. Men som sagt, i citatet som beskriver grue-paradoxen anges att T är en specificerad tidpunkt.

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 27 jan 2005 18:59

T är givetvis en specificerad tidpunkt (annars vore det konstigt att ens kalla T för T), men eftersom den är såpass godtyckligt specificerad, nästan utan några som helst konditioner, valde jag - kanske något slarvigt - att kalla den för "icke väldefinierad". Men detta blev en hel del hårklyvande.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 27 jan 2005 19:05

Menas att Green definieras som:

Let something be Green iff

for any time t<T, it is Green, or

for any time t>T, it is Green.

Informally, we may say that an object is Green just in case it is green up to some specified time T or Green thereafter, if still in existence.

För i sånna fall kan vi ju inte utala oss om huruvida någonting är Green eller Grue förräns T har passerat.

Vad vill det här bevisa? Jag är lite trög tror jag. Gärna en utförlig förklaring.

Hur kan vi säga att Grue är ett sant påstående om färgen för ett föremål, när definitionen kräver en ändring av densamma vid en kommande tidpunkt?

Eller går det bara ut på att bevisa att vi ingenting vet med 100 % säkerhet?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 28 jan 2005 11:40

MrTambourineMan skrev:Denna analogi är av en annan natur än grue-paradoxen. Enkelt uttryck är grue-paradoxen oberoende av betraktaren, emedan definitionen av "blarp" utgår ifrån betraktarens nycker. Grue-paradoxen är ett induktionsproblem; snarlikt Humes mer välkända dito. Det finns, enligt Hume, ingen rationell anledning att tro att solen kommer gå upp imorgon. Ovanstående motsvarighet till Humes induktionsproblem skulle isf vara att det inte finns någon rationell anledning att tro att solen existerar när man inte ser den.


Grue-paradoxen kan vara oberoende av betraktaren. I den variant av grue som jag främst diskuterat har jag förutsatt att T är när vi undersöker föremålet - detta för att kunna sätta T till något konkret. Vi kan också gott ändra blarp till att innebära "elefanter i mikrovågsugnen innan vi undersöker den, och inga elefanter när vi undersökt den" eller sätta T till något annat än undersökningsögonblicket på samma sätt som vi kan göra i grue. Vi kan också ändra grue till att betyda "en färg när vi ser föremålet och en annan när vi inte gör det".

Det finns naturligtvis en skillnad mellan att säga "Vi kan inte idag avgöra om det är sant att solen går upp imorgon" och "Vi kan inte avgöra om solen existerar när vi inte förnimmer den", men denna skillnad är irrelevant för mitt resonemang. Det är det som inleder de bägge satserna som jag vill ta fasta på, nämligen "Vi kan inte avgöra...". Däremot tycker inte jag (se vidare visshet/kunskap/sanning-tråden) att det ur detta följer "Vi har ingen rationell anledning att tro att solen går upp imorgon eller existerar när vi inte förnimmer den." Ett avgöringsförfarande är nödvändigt för sanning, men inte för rationell tro (låt oss inte diskutera detta här, utan i den andra tråden).

JR Auk skrev:Informally, we may say that an object is Green just in case it is green up to some specified time T or Green thereafter, if still in existence.

För i sånna fall kan vi ju inte utala oss om huruvida någonting är Green eller Grue förräns T har passerat.


Där tycker jag verkligen att du slår huvet på den gordiska pudeln! Människor säger: "~detta~ är grönt". Vi kan förklara detta uttryck så här: "~detta~ är grönt tills någon tidpunkt T." Om det även är grönt efter T beror inte så mycket på vad ~detta~ är, som på vad T är.

"Denna banan är gul tills den ruttnar" (men inte efter)
"Denna banan är gul tills moster kommer hem" (och även efter)

Det är svårt att tänka sig någon utsaga om färg (ens att himlen är blå eller att magnesium brinner med en vit låga) som gäller i evig tid under alla omständigheter. Just därför menar folk inte "~detta~ är grönt före och efter T, för alla T" när de säger "~detta~ är grönt".

Om man skulle fråga ut dem specifikt skulle de vid första anblicken säga att det inte menade det, och vid närmare eftertanke hålla med om att de inte kan avgöra om ~något~ är grönt före/efter T, för vissa T.

Jag säger t.ex. "Denna saffir är blå."
Grue/bleen-människan svarar då (om jag förutsätter att de känner blå och grön som primitiva begrepp): "Den är blå efter/före T, sedan grön."
Jag utbrister: "Intressant! För vilket T då?"
Om de därvid väljer ett T, sådant att man inte kan avgöra vilken färg föremålet har då, då säger jag: "Hur kan ni veta det?"
Då kanske de svarar: "Vi är övertygande om detta. Det stämmer med vår världsbild."
Då skulle jag svara samma sak (för vissa T) för att motivera varför jag inte trodde att saffirens färg var grön efter T.

Därmed skulle våra rättfärdiganden vara slut, och vi skulle vara nöjda med att vi har olika förståelser, båda är övertygande och det finns inget sätt som avgör att det ena är mer sant än det andra.

§

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 28 jan 2005 12:57

MrTambourineMan skrev:T är givetvis en specificerad tidpunkt (annars vore det konstigt att ens kalla T för T), men eftersom den är såpass godtyckligt specificerad, nästan utan några som helst konditioner, valde jag - kanske något slarvigt - att kalla den för "icke väldefinierad". Men detta blev en hel del hårklyvande.

Ok, fast nu säger du istället att grue-människorna har definierat T så att ett "praktiskt test är omöjligt" (vilket f.ö. gör din version misstänkt lik hovnarrs "blarp"). Därigenom skulle paradoxen urvattnas tycks du mena, med hänvisning till Popper. Det finns dock ingenting i beskrivningen av paradoxen som säger att T väljs så att ett praktiskt test omöjliggörs. Tvärtom anges att T kan vara i morgon bitti, eller nästa vecka.

På webbsidan http://www.shef.ac.uk/~phil/courses/312/09grue.htm talas visserligen om ett Popperskt motargument, men det påminner inte om det du har skissat på här. Där ges för övrigt också ett argument som jag tycker ligger nära mina egna tankar i den här frågan:

"The realist might think there is a better way of meeting Goodman’s paradox, and one that strengthens the case for scientific realism. The truth is that positive instances may suggest generalizations, but they never do more than weakly confirm them. Strong confirmation always comes via theoretical reduction — an explanation of why the generalization should obtain in virtue of a theory that posits a generating mechanism in work in this case as well as others. (In this case that would concern the wavelengths of light reflected and absorbed by emeralds.) Goodman had a paradox only because he remained at a single level of investigation. Perhaps there might be grue-bleen speakers. But there is no reason to suppose that there could be an alternative integrated grue-bleen science. If there were, then we really ought to be in doubt over whether things would stay green or stay grue."

Jag tror att det var Russell som hade ett exempel med en kalkon som som såg bonden komma dag efter dag med mat. Kalkonen drog den induktiva slutsatsen att så skulle ske även fortsättningsvis, men så kom bonden istället med en yxa och högg huvudet av den. Om kalkonen istället hade förstått varför bonden kom med mat hade den också kunnat räkna ut att bondens givmildhet en dag skulle bytas mot slaktyxan. I grue-paradoxen verkar man inte ta hänsyn till möjligheten att förstå ett fenomen på djupet.

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 28 jan 2005 14:49

Tore skrev:
MrTambourineMan skrev:T är givetvis en specificerad tidpunkt (annars vore det konstigt att ens kalla T för T), men eftersom den är såpass godtyckligt specificerad, nästan utan några som helst konditioner, valde jag - kanske något slarvigt - att kalla den för "icke väldefinierad". Men detta blev en hel del hårklyvande.

Ok, fast nu säger du istället att grue-människorna har definierat T så att ett "praktiskt test är omöjligt" (vilket f.ö. gör din version misstänkt lik hovnarrs "blarp"). Därigenom skulle paradoxen urvattnas tycks du mena, med hänvisning till Popper. Det finns dock ingenting i beskrivningen av paradoxen som säger att T väljs så att ett praktiskt test omöjliggörs. Tvärtom anges att T kan vara i morgon bitti, eller nästa vecka.
Ja. Eller när som helst. Godtyckligt med andra ord, vilket är det enda jag försökte säga slarvigt med "icke väldefinierad". Det är inte som vinklarna i en triangel.

På webbsidan http://www.shef.ac.uk/~phil/courses/312/09grue.htm talas visserligen om ett Popperskt motargument, men det påminner inte om det du har skissat på här.
Det är i stort sett samma, även om den variant jag lade fram är en svagare tolkning. Popper är, som jag redan sagt, inte metafysiker (den här paradoxens lösningar, handlar ju till syvende och sist endast om att ackomodera den i ett metafysiskt system) och så länge det inte finnas någon fysisk motsägelse så är allt frid och fröjd. Popper låter experimentella data tala och lämnar allt annat därhän. Det Popperska "motargumentet", som det presenteras i övrigt på sidan, är litet annat än en rekapitulation av Poppers vetenskapsfilosofi. Jag har behandlat den i andra trådar.

Där ges för övrigt också ett argument som jag tycker ligger nära mina egna tankar i den här frågan:

"The realist might think there is a better way of meeting Goodman’s paradox, and one that strengthens the case for scientific realism. The truth is that positive instances may suggest generalizations, but they never do more than weakly confirm them. Strong confirmation always comes via theoretical reduction — an explanation of why the generalization should obtain in virtue of a theory that posits a generating mechanism in work in this case as well as others. (In this case that would concern the wavelengths of light reflected and absorbed by emeralds.) Goodman had a paradox only because he remained at a single level of investigation. Perhaps there might be grue-bleen speakers. But there is no reason to suppose that there could be an alternative integrated grue-bleen science. If there were, then we really ought to be in doubt over whether things would stay green or stay grue."
Jag tror att det var Russell som hade ett exempel med en kalkon som som såg bonden komma dag efter dag med mat. Kalkonen drog den induktiva slutsatsen att så skulle ske även fortsättningsvis, men så kom bonden istället med en yxa och högg huvudet av den. Om kalkonen istället hade förstått varför bonden kom med mat hade den också kunnat räkna ut att bondens givmildhet en dag skulle bytas mot slaktyxan. I grue-paradoxen verkar man inte ta hänsyn till möjligheten att förstå ett fenomen på djupet.
Grue-paradoxen kan uttryckas på ett annat vis; t ex i form av två stycken olika teorier, som bägge adekvat redogör för ett fenomen på djupet men som inte är kompatibla med varandra efter en viss tid T. Det är exakt samma problem; och samma motargument till detta problem, genererar exakt samma problem på nytt. På djupet är inget absolut begrepp.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 31 jan 2005 00:30

Stefan skrev:
Skeptikern kan alltid svara att allt vi vet om ljus, färger och materia fungerar är kompatibelt med att de korrekta predikaten är sådana att något är materia/färg/ljus till tidpunkt t, och sedan något annat.


Är detta också grue-människornas ståndpunkt? Du skriver:

Stefan skrev:
Men gruemänniskorna anser att grue är ett primitivt predikat, och att grön är ett konstigt konstruerat predikat, som bör skäras bort med Ockhams rakkniv.


Hur är detta överhuvudtaget möjligt? Jag ser två och endast två möjligheter:

1) Grue-människorna menar att grue är ett primitivt begrepp som beskriver exempelvis saffirers färg. Detta kallar jag "blå". Allt som jag kallar blå kommer de att kalla grue. De kan naturligtvis inte förklara grue i termer av blå, eftersom de inte känner till "blå" sedan tidigare. På samma sätt kan jag inte förklara blå i termer av grue, eftersom jag förstått det som att det är samma sak.

2) Grue-människorna menar att grue är är ett sammansatt begrepp som bland annat består av "blå" och "grön", och vidhåller att denna egenskap verkligen beskriver exempelvis saffirer. Detta är identiskt med det skeptiska argumentet citerat ovan. Men i så fall är grue-människorna mycket väl medvetna om vad [blå] och [grön] är för något oavsett om de har termer för dessa begrepp. De vill mena att det sker en förändring i färg vid tiden T, även om de må sakna ord för att beskriva färgen före T och efter T utan föredrar att kalla allt för "grue" istället.

Jag har svårt att se att det skulle finnas en mellanposition, eller någon annan position. Köper du det?

Jag godtar det skeptiska argumentet för "grue" enligt 2, men det föreligger inte för "grue" enligt 1. Instämmer du?


Grue-människorna har som sagt position 1. Våra teorier har naturligtvis materia, färg och ljus som predikat. Men det skulle kunna finnas en annan teori, med predikaten muteria, fyrg och ljos, som säger att något är materia fram till t, och sedan anti-materia, osv. Eller är det nåt annat du är ute efter?

Stefan skrev:
Nej, jag tror inte att slutsatsen bygger på att vi inte vet något om föremålet vi tittar på. Skeptikern kan alltid svara att allt vi vet om ljus, färger och materia fungerar är kompatibelt med att de korrekta predikaten är sådana att något är materia/färg/ljus till tidpunkt t, och sedan något annat. Eller?

Jag förstår inte riktigt hur du menar. De teorier vi har om ljus, materia och smaragder förutsäger inte att smaragder plötsligt skulle bli blå vid någon viss tidpunkt T. Den som hävdar att så kommer att ske menar alltså rimligen att dessa teorier är felaktiga. Vad jag är ute efter är dock mer detta vad man menar utgör ett rationellt avgörande. Man verkar endast ta hänsyn till överensstämmelse med gjorda observationer, inte sådant som teoriernas enkelhet, logiska konsistens, förklaringskraft eller liknande.


Visst, de som hävdar att så kommer att ske menar alltså rimligen att dessa teorier är felaktiga. De går efter "muteria"-teorin. Det var det jag talade om, men jag var något oklar.

Någon kan då invända att enkelhetskriterier tvingar oss att välja "materiateorin". Men enkelhet är som sagt relativt valet av predikat: för gruemänniskorna är grue ett enkelt predikat.

"The realist might think there is a better way of meeting Goodman’s paradox, and one that strengthens the case for scientific realism. The truth is that positive instances may suggest generalizations, but they never do more than weakly confirm them. Strong confirmation always comes via theoretical reduction — an explanation of why the generalization should obtain in virtue of a theory that posits a generating mechanism in work in this case as well as others. (In this case that would concern the wavelengths of light reflected and absorbed by emeralds.) Goodman had a paradox only because he remained at a single level of investigation. Perhaps there might be grue-bleen speakers. But there is no reason to suppose that there could be an alternative integrated grue-bleen science. If there were, then we really ought to be in doubt over whether things would stay green or stay grue."


I princip kunde det väl finnas en "intergrated grue-bleen science". Den skulle naturligvis vara mer komplicerad, sedd med våra ögon, men enkelhet är som sagt relativ. Jag kan inte se att det spelar någon roll om man övergår till mer komplicerade nivåer.

JR Auk skrev:
Informally, we may say that an object is Green just in case it is green up to some specified time T or Green thereafter, if still in existence.

För i sånna fall kan vi ju inte utala oss om huruvida någonting är Green eller Grue förräns T har passerat.


Där tycker jag verkligen att du slår huvet på den gordiska pudeln! Människor säger: "~detta~ är grönt". Vi kan förklara detta uttryck så här: "~detta~ är grönt tills någon tidpunkt T." Om det även är grönt efter T beror inte så mycket på vad ~detta~ är, som på vad T är.


Jag vet inte riktigt vad ni är ute efter, men möjligen är det detta Kripke-argument (Wittgenstein and Private Language, s. 59)

Briefly: Goodman insists that there is no sense that does not beg the question according to which 'grue' is 'temporal' or 'positional', and green is not; if either of the pairs 'blue-green' and 'grue-bleen' is taken as primitive, the predicates of the other pairs are 'temporally' definable in terms of it. Nevertheless, intuitively it does seem clear that 'grue' is positional in a sense that 'grue' is not. Perhaps that sense can be brought out by the fact that 'green' but not 'grue' is learned (learnable?) ostensively by a sufficent number of samples, without reference to time.


Det är säkert så att grue inte kan läras ut ostensivt (genom utpekning; "detta är grönt/grue"). Detta gör att det knappast kan finnas några grue-människor. Men jag ser inte att det berör poängen. Vad vi vill veta är inte om det ÄR så att grue-predikat utvecklas, utan huruvida vi BÖR använda grue-predikat. Men jag kanske har missat nåt Kripke vill få fram.

Hursomhelst ska jag markera att jag inte har någon vidare koll på detta ämne, och att jag mer eller mindre rapat upp de argument jag blivit itutad; jag är inte helt säker på att de håller. Jag blev själv ganska irriterad när jag såg detta problem första gången och försökte komma upp med lösningar likande dem ni givit. Som sagt, min lärare påstår att det inte kommit någon tillfredsställande lösning än, men jag har inte satt mig in i litteraturen, så jag kan inte bedöma om det är rimligt eller ej.

Hursomhelst tror jag att man måste inse att rationaliteten har vissa gränser. Det kan kanske visas att just detta problem kan lösas med rationella principer, men jag tror inte att alla filosofiska frågor kan lösas med rationella metoder. Ett exempel kan vara vissa skeptiska problem. Relevant litteratur här är bl a Wittgenstein, t ex "Om visshet" och i viss mån "Filosofiska undersökningar". Jag tror att Hume var inne på liknande tankegångar också, men jag har inte läst honom. Nagel bygger delvis på Hume i sin mycket tankeväckande essä "The absurd" i "Mortal Questions", och tar bl a upp skepticismen och rationalitetens gränser.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 28 och 0 gäster